Ester 7-10

Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)

Kungen låter hänga Haman

7 Kungen och Haman kom alltså till festen som Ester hade anordnat,

² och medan de drack av vinet frågade kungen henne på nytt vad hon önskade: Berätta nu, drottning Ester! Vad det än är du önskar så ska jag ge dig det, om det så är hälften av mitt rike!

³ Till slut svarade Ester honom: Om Ers Majestät verkligen älskar mig, och om det behagar Ers Majestät, så rädda mitt liv, det är vad jag önskar. Rädda också mitt folk.

⁴ Jag och mitt folk har nämligen blivit överlämnade till dem som vill förgöra oss. Vi är dömda till förintelse, att dödas och utplånas. Om det bara varit så att vi blivit sålda till slavar, skulle jag ha tigit och inte besvärat Ers Majestät.

⁵ Vad är det du talar om? frågade kung Ahasveros. Vem skulle våga göra något sådant mot er?

⁶ Haman, denne onde man som jag har bjudit till mitt bord, är vår fiende, svarade Ester.Haman blev då alldeles blek av skräck,

⁷ men kungen reste sig hastigt och gick ut i trädgården. Haman började då be drottning Ester för sitt liv, för nu förstod han vad som väntade honom.

⁸ I sin förtvivlan hade han sjunkit ner framför drottning Ester, och där fick kungen se honom när han återvände från trädgården.Tänker han till och med våldföra sig på drottningen här i palatset inför mina ögon? röt kungen, och omedelbart sattes dödsbindeln för Hamans ögon.

⁹ Då kom Harebona, en av hovmännen, fram till kungen. Ers Majestät, sa han. Haman har gett befallning om att en tjugofem meter hög galge ska byggas för att hänga Mordokai, han som räddade kungens liv! Den står hemma hos Haman.Häng Haman i den, befallde kungen.

¹⁰ Man gjorde som kungen befallt och hängde Haman i galgen, och först då gick kungens vrede över.

Kungen ingriper för judarna

8 Samma dag gav kung Ahasveros drottning Ester det palats som judarnas fiende Haman hade bott i. Mordokai fick komma fram inför kungen, för Ester hade berättat för honom att Mordokai var hennes kusin och adoptivfar.

² Kungen tog då av sig den ring som han tagit tillbaka från Haman och gav den till Mordokai. Ester utsåg också Mordokai att ta hand om den egendom hon fått överta efter Haman.

³ Nu kom Ester ännu en gång inför kungen, föll ner vid hans fötter och bad honom gråtande att förhindra den kupp mot judarna som Haman planerat.

⁴ På nytt räckte kungen ut guldspiran mot Ester, som reste sig och sa:

⁵ Om det behagar Ers Majestät och om Ers Majestät är nöjd med mig, sänd då ut en skrivelse som återkallar Hamans order att döda alla judar i alla rikets provinser,

⁶ för hur skulle jag kunna uthärda att se mina landsmän förintas?

⁷ Jag har låtit Ester få Hamans palats, och honom själv har jag hängt upp i galgen, därför att han ville döda er, sa kungen till Ester och Mordokai.

⁸ Utfärda en ny order i mitt namn och försegla den med min ring, för inget som är skrivet i mitt namn och förseglat med min ring kan återkallas.

^9-10 Kungens alla sekreterare inkallades omedelbart. Det var nu den tjugotredje dagen i tredje månaden. Man skrev på Mordokais diktamen ett meddelande riktat till judarna, och till tjänstemän och furstar i alla de 127 provinserna, från Indien till Etiopien.Skrivelsen översattes till alla språk i riket. Mordokai skrev i kung Ahasveros namn och satte hans ring på skrivelsen, och sedan skickades den iväg med kungens kurirer som hade tillgång till särskilt snabba hästar, framavlade för detta ändamål.

¹¹ Kungörelsen gav judarna tillåtelse att försvara sina liv och sin egendom och döda alla dem som anföll dem och att även ta deras tillhörigheter.

¹² Den utsatta dagen var den trettonde i månaden Adar, den tolfte månaden.

¹³ Vidare skulle kopior av skrivelsen, som skulle gälla som lag, sändas till alla folk och kungöras så att judarna kunde förbereda sitt försvar.

¹⁴ Denna kungörelse gick på kungens befallning med ilbud över hela riket. Samma befallning upplästes också i Susans borg.

¹⁵ Mordokai klädde sig i sin kungliga dräkt i blått och vitt, satte en krona av guld på sitt huvud och svepte sig i en purpurröd mantel, innan han lämnade palatset. Hela staden jublade och alla var glada.

¹⁶ Judarna blev hedrade överallt.

¹⁷ I varje stad och provins dit kungörelsen nådde, blev det stor glädje bland judarna. De ställde till med stora fester och firade det som hänt. Många i landet utgav sig för att vara judar av rädsla för judarnas makt och för vad de kunde tänkas göra med dem.

Judarna triumferar

^1-2 Den trettonde dagen i tolfte månaden var den dag då de båda lagarna från kungen skulle träda i kraft. Judarnas fiender hade sett fram emot att krossa dem, men nu visade det sig att bli tvärtom. Judarna samlades i de olika städerna i alla provinserna för att försvara sig mot dem som tänkte gå till anfall. Men det var ingen som försökte ge sig i strid med dem. Man hade fått stor respekt för dem,

³ och de ledande männen i provinserna, tjänstemännen och landshövdingarna, hade ställt sig på judarnas sida.

⁴ Mordokai hade nämligen fått mycket stort inflytande, och hans namn var känt över hela riket.

⁵ Men judarna tog tillfället i akt den dagen och dödade alla sina fiender.

⁶ I Susan dödades femhundra.

^7-10 De avrättade också tio söner till Haman, Hammedatas son, han som hade varit judarnas fiende. De hette Parsandata, Dalefon, Aspata, Porata, Adalja, Aridata, Parmasta, Arisai, Aridai och Vajsata. Men judarna plundrade inte sina fiender och tog deras egendom.

¹¹ När kungen samma dag blev informerad om antalet män som dödats i Susan,

¹² sände han bud efter drottning Ester. Judarna har dödat 500 män bara här i Susan, utbrast han. De har också dödat Hamans tio söner. Vad kan ha hänt i landet i övrigt? Om det är något mer du önskar av mig, så låt mig få veta det!

¹³ Då svarade Ester: Om det behagar Ers Majestät, så låt judarna här i Susan få fortsätta i morgon också på samma sätt som i dag, och låt Hamans tio söner bli upphängda i galgen.

¹⁴ Kungen gick med på hennes begäran, och den blev kungjord i Susan, och kropparna efter Hamans söner hängdes upp.

¹⁵ Judarna i Susan samlades även följande dag och dödade ytterligare 300 män, men de tog inte heller den här gången några tillhörigheter från dem de dödat.

Purimhögtiden instiftas

¹⁶ Judarna i de olika provinserna gick till angrepp mot sina fiender och dödade 75.000 av dem, men de lade inte beslag på deras tillhörigheter.

¹⁷ Allt detta skedde den trettonde dagen i månaden Adar. Nästa dag vilade de och firade segern.

¹⁸ Men judarna i Susan fortsatte också den dagen med angreppen på sina fiender, och först dagen därefter firade de sin seger.

¹⁹ Därför har det blivit så, att de judar som bor i landsorten firar den fjortonde dagen i Adar som en helgdag och ger varandra gåvor.

²⁰ Mordokai skrev ner allt som hände och meddelade det till alla judar i riket.

^21-22 Han uppmanade dem att fira dessa dagar som helgdagar i glädje och tacksamhet och att ge varandra gåvor. De skulle minnas att de blivit räddade från sina fiender och att deras bedrövelse förvandlades till glädje och deras sorg till högtid.

²³ Judarna antog Mordokais förslag och började fira denna årliga högtid

^24-25 som en påminnelse om att Haman, son till agagiten Hammedata, judarnas fiende, hade planerat att döda dem på en dag som bestämts med ett tärningskast. Högtiden skulle dessutom vara en påminnelse om hur allt detta kommit till kungens kännedom, och hur han utfärdat en kungörelse som fick helt motsatt effekt mot vad Haman väntat sig och om hur Haman och hans söner blivit upphängda i galgen.

²⁶ Högtiden kallas Purim på grund av att det persiska ordet 'pur' betyder 'lott' eller 'tärning'.

²⁷ Alla judar i hela området gick med på att införa denna sed och låta den leva vidare bland alla sina efterkommande och alla som blev judar. De förklarade att de aldrig skulle försumma att fira dessa två dagar på den bestämda tiden varje år.

²⁸ Det skulle vara en årlig högtid, som från generation till generation skulle firas av varje familj på landsbygden och i alla städer över hela riket, så att minnet av vad som hänt aldrig skulle förblekna hos det judiska folket.

^29-31 Under tiden hade drottning Ester, Abihails dotter, som var adopterad av juden Mordokai, skrivit ett brev där hon förklarade sig stå helt bakom Mordokais förslag om firandet av den årliga purimfesten. Dessutom sändes brev för att uppmuntra och glädja alla judar i de 127 provinserna, och i breven stadgades att purimfesten skulle firas på de bestämda dagarna varje år efter en befallning av juden Mordokai och drottning Ester. Detta stämde helt överens med vad judarna själva beslutat angående denna sed med fasta och bön,

³² men genom drottning Esters befallning blev detta nu gällande som lag och skrevs ner i krönikan.

Mordokai hedras och får stor makt

10 Kung Ahasveros tog ut skatt, inte bara från fastlandet utan också från öarna ute i havet.

² Alla hans storverk, och den makt och ära han gav Mordokai, finns omtalade i 'De mediska och persiska kungarnas krönika'.

³ Juden Mordokai hade den största makten i landet näst efter kung Ahasveros själv, och han var mycket högt aktad och älskad bland sina landsmän, därför att han alltid tänkte på folkets bästa och alltid var beredd att hjälpa dem.