Återvänd till Herren

30 När allt detta har blivit verklighet, och både välsignelse och förbannelse har kommit över dig, ska du komma ihåg vad som gäller där du bor bland andra folk, dit Herren, din Gud, har fördrivit dig.

² Om du vill vända tillbaka till Herren, din Gud, och du och dina barn helhjärtat börjar lyda alla de bud som jag i dag har gett dig,

³ då ska Herren, din Gud, rädda dig ur din fångenskap. Han ska visa barmhärtighet mot dig och samla dig från alla de folk dit han har spritt dig.

⁴ Även om du befinner dig vid jordens ände, ska han komma och hämta dig och föra dig tillbaka

⁵ till dina förfäders land. Du ska på nytt ta landet i besittning, och han ska behandla dig väl och välsigna dig, till och med mer än han välsignat dina förfäder.

⁶ Han ska rena dig och dina efterkommande, så att ni älskar Herren, er Gud, av allt hjärta. Så ska Israel komma till liv igen.

^7-8 Om du vänder tillbaka till Herren och lyder alla de bud som jag ger er i dag, ska Herren, din Gud, låta alla dessa förbannelser komma över dina fiender, de som hatar dig och förföljer dig.

⁹ Herren, din Gud, ska ge dig framgång i allt du gör och ge dig många barn, mycket boskap och rikliga skördar. Herren ska på nytt glädja sig över dig, som han gladde sig över dina förfäder.

¹⁰ Han ska glädja sig om du följer de lagar som är skrivna i lagens bok och om du vänder dig till Herren, din Gud, av hela ditt hjärta och hela din själ.

Ett val mellan liv och död

¹¹ Dessa bud är inte omöjliga för dig att lyda.

¹² De finns inte utom räckhåll för dig uppe i himlen. De är inte så långt borta att du behöver hjälp för att hämta hit dem.

¹³ Inte heller finns de på andra sidan havet, så långt borta att ingen kan förmedla deras budskap till dig.

¹⁴ Nej, de är dig mycket nära, i ditt hjärta och på dina läppar, så att du kan lyda dem.

¹⁵ Hör här, i dag har jag visat dig vägen till liv och framgång och vägen till död och undergång. Välj själv vilken väg du vill gå!

¹⁶ Jag har i dag befallt dig att älska Herren, din Gud, att följa hans vägar och hålla hans lagar, så att du kan få leva och bli ett stort folk och så att Herren, din Gud, kan välsigna dig och det land som du ska ta i besittning.

¹⁷ Men om ditt hjärta vänder sig bort och du inte vill lyssna, om du låter lura dig att tillbe andra gudar,

¹⁸ då förklarar jag för dig denna dag att du kommer att förgås. Du kommer då inte att få leva länge i det land som du just ska inta.

¹⁹ Jag tar himmel och jord till vittnen på att jag i dag har förelagt dig att välja mellan liv och död, välsignelse och förbannelse. Om du ändå ville välja livet, så att du och dina barn får leva!

²⁰ Välj att älska Herren, din Gud, att lyda honom och hålla dig till honom, för han ger dig liv och många år i landet, så som han lovade dina förfäder Abraham, Isak och Jakob.

Mose utser Josua till efterträdare

31 När Mose hade talat allt detta till Israels folk,

² sa han till dem: Jag är nu 120 år gammal! Jag har inte möjlighet att leda er längre, för Herren har talat om för mig att jag inte ska gå över floden Jordan.

³ Men Herren själv kommer att leda er och förgöra de folk som bor där, och ni ska besegra dem. Josua blir er nye befälhavare, som Herren har sagt.

⁴ Herren ska förgöra folken som bor i landet, precis som han förgjorde Sihon och Og, de amoreiska kungarna.

⁵ Herren ska ge folket som bor där till er, och ni ska förgöra dem som jag har befallt er.

⁶ Var starka och fatta mod! Var inte rädda för dem! För Herren, er Gud, ska vara med er. Han ska aldrig svika er eller överge er.

⁷ Sedan kallade Mose till sig Josua och sa till honom inför hela Israel: Var stark och modig! Det är du som ska leda detta folk in i landet som Herren lovat deras förfäder. Se till att de intar det.

⁸ Var inte rädd, för Herren kommer att gå före dig och vara med dig. Han ska inte svika dig eller överge dig.

Mose skriver ner Guds lagar

⁹ Sedan skrev Mose ner de lagar som han redan hade meddelat folket och gav dem till prästerna, Levis söner, som bar arken med Herrens tio budord, och till de äldste i Israel.

^10-11 Mose befallde att dessa lagar skulle läsas för allt folket vid slutet av vart sjunde år, friåret, under lövhyddohögtiden, när hela Israel var samlat vid helgedomen inför Herren.

¹² Han sa: Sammankalla alla, män, kvinnor, barn och de främlingar som bor bland er. Låt dem få lyssna till Guds lagar och lära känna Guds vilja, så att de fruktar Herren, sin Gud, och lyder hans befallningar.

¹³ Gör det så att era barn, som inte känner till dessa lagar, får höra dem och lära sig frukta Herren, sin Gud, så länge ni bor i det utlovade landet.

Herren förutsäger folkets olydnad

¹⁴ Sedan sa Herren till Mose: Tiden är inne att du ska dö. Ta med dig Josua och kom in i tabernaklet så att jag kan insätta honom i hans uppgifter.Då gick Mose och Josua och ställde sig inför Herren i tabernaklet.

¹⁵ Han visade sig för dem i ett väldigt moln vid tältets ingång

¹⁶ och sa till Mose: Du ska dö och förenas med dina förfäder. När du är borta kommer folket att börja tillbe främmande gudar i det utlovade landet. De kommer att glömma bort mig och bryta det avtal som jag har gjort upp med dem.

¹⁷ Då kommer min vrede att upptändas mot dem, och jag ska överge dem och gömma mitt ansikte för dem, så att de kommer att förgås. Fruktansvärda svårigheter ska drabba dem, så att de måste säga: 'Gud finns inte längre ibland oss!'

¹⁸ Jag kommer att vända mig bort från dem på grund av att de har syndat och tillber andra gudar.

¹⁹ Skriv nu ner orden till följande sång och lär alla den och låt dem sjunga den. Den ska tjäna som bevis på att jag har varnat dem.

²⁰ När jag har fört dem in i landet jag lovade deras förfäder, ett land som flyter av mjölk och honung, och när de har fått allt de kan önska sig, kommer de ändå att tillbe andra gudar, att förakta mig och att bryta förbundet med mig.

²¹ Och då, när stora olyckor och mycket elände drabbar dem, ska den här sången påminna dem om orsaken. Sången ska leva vidare från generation till generation. Jag vet redan nu, innan de ens har kommit in i landet, hurdana de är.

²² Redan samma dag skrev Mose ner orden till sången och lärde israeliterna den.

²³ Han uppmanade Josua, Nuns son, att vara stark och modig och sa till honom: Du ska föra Israels folk in i det land som Herren har lovat dem. Herren säger: 'Jag ska vara med dig.'

²⁴ När Mose hade skrivit ner alla lagar som finns antecknade i denna bok

²⁵ gav han den till leviterna, som bar arken med de tio budorden,

²⁶ och han bad dem att lägga lagboken bredvid arken som en påminnelse och varning till Israels folk.

²⁷ Jag vet hur envisa och upproriska ni är, sa Mose till dem. Om ni nu, medan jag fortfarande är hos er, är så upproriska mot Herren, hur mycket värre kommer det då inte att bli efter min död!

²⁸ Sammankalla nu alla de äldste och alla ledare för de olika stammarna, så att jag kan få tala till dem och ta himmel och jord till vittnen mot dem.

²⁹ Jag vet att ni efter min död kommer att avfalla och vända er bort från Gud och hans lagar. Olycka ska drabba er under kommande dagar, därför att ni kommer att göra sådant som Herren säger är synd och därmed uppväcka hans vrede.

³⁰ Mose läste sedan upp denna sång för allt folket i Israel:

Judarnas högsta domstol dömer Jesus till döden

15 Tidigt på morgonen möttes översteprästerna, de äldste och lagexperterna - alltså hela högsta domstolen - för att diskutera vad som skulle ske härnäst. De beslutade sig då för att sända Jesus under sträng bevakning till Pilatus, den romerske landshövdingen.

Jesus förhörs av Pilatus

² Pilatus frågade honom: Är du judarnas kung? Ja, svarade Jesus, det är som du säger.

^3-4 Sedan anklagade översteprästerna honom för många olika brott, och Pilatus frågade honom: Varför säger du ingenting? Stämmer de här anklagelserna?

⁵ Men till Pilatus stora förvåning sa Jesus inte ett ord.

Pilatus utlämnar Jesus till att korsfästas

⁶ Nu var det sed att Pilatus frigav en judisk fånge varje år i samband med påskfirandet, en fånge vilken som helst som folket begärde att få fri.

⁷ En av dem som satt fängslad vid detta tillfälle hette Barabbas. Tillsammans med några andra hade han dömts för mord under ett politiskt uppror.

⁸ Nu började en folkhop samlas omkring Pilatus för att be honom göra som han brukade.

⁹ Vad säger ni om 'judarnas kung'? frågade Pilatus. Är det honom ni vill få frisläppt?

¹⁰ (Han förstod nu att Jesus var populär bland folket, och att det var av avundsjuka som översteprästerna organiserat denna komplott.)

¹¹ Men översteprästerna hetsade upp folkhopen och fick dem att kräva att Barabbas skulle släppas fri i stället för Jesus.

¹² Men om jag släpper Barabbas, frågade Pilatus, vad ska jag då göra med den här mannen som ni kallar er kung?

¹³ Korsfäst honom! ropade de tillbaka.

¹⁴ Men varför det? frågade Pilatus. Vad har han gjort för ont? Då skrek de ännu högre: Korsfäst honom!

¹⁵ Då släppte Pilatus Barabbas fri eftersom han var rädd för att gå emot den upprörda folkmassan. Och han befallde att Jesus skulle piskas med ett blygissel och skickade så iväg honom för att korsfästas.

Romerska soldater hånar Jesus

^16-17 De romerska soldaterna förde då in Jesus i palatsets militärförläggning och kallade sedan samman hela vaktstyrkan. De klädde på honom en röd mantel, så att han skulle se ut som en kung, och gjorde en krona av långa vassa törnen och tryckte fast den på hans huvud.

¹⁸ Sedan gjorde de honnör och skrek: Länge leve judarnas kung.

¹⁹ Och de slog honom i huvudet med ett rör och spottade på honom och föll ned på sina knän för att tillbe honom.

²⁰ När de slutligen tröttnade på att håna honom tog de av honom den röda manteln och satte på honom hans egna kläder igen. Därefter ledde de bort honom för att korsfästa honom.

Jesus förs bort för att korsfästas

²¹ På vägen dit mötte de Simon från Kyrene, som var på väg från landet in till staden. Honom tvingade de att bära Jesu kors (Simon var far till Alexander och Rufus).

²² Och soldaterna förde Jesus till en plats som kallades Golgata (det betyder skalle).

²³ Där gav man honom vin, som blandats med bittra örter, men han vägrade dricka det.

²⁴ Sedan spikade de fast honom på ett kors och delade hans kläder mellan sig genom att kasta lott om dem.

Jesus blir korsfäst

²⁵ Klockan var omkring nio på morgonen när de korsfäste honom.

Read full chapter