Add parallel Print Page Options

Daniel tyder skriften på väggen

Kung Belsassar inbjöd tusen av sina främsta män till en stor fest, där vinet flödade.

2-4 Medan Belsassar festade och drack kom han att tänka på de guld- och silverbägare som för länge sedan hade tagits från templet i Jerusalem och förts till Babylon under Nebukadnessars regering. Han gav order om att dessa bägare skulle hämtas till festen. Belsassar och hans furstar, hans hustrur och bihustrur drack vin ur dem och prisade samtidigt sina avgudar av guld och silver, koppar och järn, trä och sten.

Plötsligt fick de se fingrar från en mans hand skriva på väggen mitt emot den stora ljusstaken. Kungen själv såg handen när den skrev.

Han blev likblek i ansiktet av skräck, knäna skakade och benen gav vika under honom.

Hämta hit trollkarlarna och astrologerna! vrålade han. Hämta alla visa män och rådgivare! Den som kan läsa skriften på väggen och tala om för mig vad den betyder ska bli klädd i den röda kungliga manteln, få en guldkedja kring sin hals och bli den tredje mannen i riket med stor makt och inflytande!

Men när de visa männen kommit var det ingen av dem som kunde förstå skriften, än mindre tala om vad den betydde.

Kungen blev alltmer hysterisk. Hans ansikte var förvridet av skräck och hans ämbetsmän uppskakade.

10 Men när kungamodern fick höra vad som hänt, skyndade hon sig till festsalen och sa till Belsassar: Var bara lugn, Ers Majestät. Bli inte så upphetsad över det här!

11 Det finns en man i riket som har den helige gudens ande i sig. På din far Nebukadnessars tid visade han sig vara vis och förståndig - nästan som om han själv varit en gud. Han blev satt över alla spåmän, trollkarlar och astrologer i hela Babylon.

12 Skicka efter denne Daniel, eller Beltesassar, som kungen kallade honom, för hans sinne är fyllt av gudomlig kunskap och insikt. Han kan tyda drömmar och lösa gåtor och svåra problem. Han kommer att tala om för dig vad skriften betyder.

13 Man skickade alltså bud efter Daniel, och när han kom frågade kungen: Är du den Daniel som kung Nebukadnessar tog med sig från Israel som judisk fånge?

14 Jag har hört att du har gudars ande i dig och att du är full av vishet och förstånd.

15 Mina visa män och astrologer har försökt tyda skriften på väggen och tala om för mig vad den betyder, men de har misslyckats.

16 Man har sagt mig att du brukar kunna lösa alla slags mysterier. Om du kan tala om för mig vad de här orden betyder ska jag klä dig i en purpurmantel och ge dig en guldkedja om halsen och göra dig till den tredje mannen i riket.

17 Daniel svarade: Behåll dina gåvor eller ge dem till någon annan! Jag ska tala om för dig vad de där orden betyder ändå.

18 Ers Majestät ska veta att det var den allra högste Guden som gav din far, Nebukadnessar, majestät, härlighet och ära.

19 Han gjorde honom så mäktig att alla världens folk darrade av fruktan för honom. Han dödade dem som gick emot honom, och han skonade människors liv, när han så ville. Folk blev upphöjda eller avsatta på hans inrådan.

20 Men när hans hjärta och sinne blev förhärdat av högmod, flyttade Gud bort honom från hans tron och tog ifrån honom hans härlighet.

21 Han blev utkörd ur palatset och fick bo på fälten. Hans tankar och känslor blev som ett djurs och han bodde bland vildåsnor. Han åt gräs som oxarna, och hans kropp var våt av himlens dagg, tills han slutligen insåg att den allra Högste regerar över alla mänskliga riken och att han utser vem han vill till att regera.

22 Och du Belsassar, hans efterträdare, du känner till allt detta men har ändå inte blivit ödmjuk.

23 Du har trotsat himlens Herre och hämtat hit dessa bägare från hans tempel. Du och dina furstar, hustrur och bihustrur har druckit vin ur dem medan ni ärat gudar av silver, guld, koppar, järn, trä och sten, gudar som varken ser eller hör. Men du har inte ärat den Gud som gett dig livet och bestämmer över det.

24-25 Därför lät Gud dessa fingrar skriva ett budskap riktat till dig personligen. De har skrivit detta: 'Räknad, räknad, vägd, delad'.

26 Och detta är vad det betyder:Räknad - Gud har räknat din regeringstids dagar, och nu är de slut.

27 Vägd - du har blivit vägd på Guds våg, och det har visat sig att du är för lätt.

28 Delad - ditt rike ska delas och överlämnas åt meder och perser.

29 På Belsassars befallning blev då Daniel klädd i en purpurmantel, en guldkedja hängdes om hans hals och han utropades till den tredje mannen i riket.

30 Den natten blev Belsassar, kaldeernas kung, dödad,

31 och Darejaves av Medien tågade in i staden och tog över makten vid sextiotvå års ålder.

Daniel i lejongropen

Darejaves delade in riket i 120 län, vart och ett under en landshövding.

Landshövdingarna var ansvariga inför tre furstar, och Daniel var en av dem. Deras uppgift var att bevaka kungens intressen.

Daniel visade sig snart vara dugligare än alla de andra furstarna och landshövdingarna, och kungen hade planer på att sätta honom över hela riket.

Detta gjorde de andra furstarna och landshövdingarna avundsjuka, och de började leta efter fel i Daniels tjänsteutövning för att kunna klaga på honom inför kungen. Men de kunde inte hitta något att kritisera honom för! Han var trogen och ärlig och gjorde inga misstag.

De kom alltså till den här slutsatsen: Vår enda chans är att hitta något mot honom som gäller hans Guds lag!

De bestämde sig för att gå till kungen och säga: Kung Darejaves, måtte du leva i evighet!

Vi furstar, landshövdingar, rådgivare och ombud tycker alla att du borde instifta en lag som under inga omständigheter får ändras. Den som under de kommande trettio dagarna vänder sig med bön till någon annan, gud eller människa, än till Ers Majestät, ska kastas i lejongropen.

Vi föreslår att Ers Majestät låter skriva ut och underteckna en sådan lag, som enligt meders och persers sed inte kan upphävas eller ändras!

Kung Darejaves gjorde dem till viljes och en lag kom till stånd.

10 Daniel fick reda på vad som hade hänt, men trots det gick han hem och böjde som vanligt knä i sitt sovrum en trappa upp, med fönstren öppna mot Jerusalem. Där bad han tre gånger om dagen, precis som han alltid hade gjort, och tackade sin Gud.

11 De sammansvurna männen samlades vid Daniels hus och kunde få bekräftat att han bad till sin Gud.

12 De rusade tillbaka till kungen och påminde honom om lagen. Har inte du undertecknat en befallning, sa de, som inte tillåter någon att tillbe någon annan än dig själv under trettio dagar, och att den som bryter mot den lagen ska kastas till lejonen? Jo, svarade kungen. Det är en medisk-persisk lag, som inte kan ändras eller upphävas.

13 Då berättade de för kungen vad de hade sett: Den där Daniel, en av de judiska fångarna, bryr sig inte om dig och din lag. Han ber ändå till sin Gud tre gånger om dagen.

14 När kungen hörde detta, blev han mycket bekymrad och bestämde sig för att försöka rädda Daniel, och han använde resten av dagen till att försöka tänka ut hur han skulle kunna hjälpa honom i hans svåra belägenhet.

15 På kvällen kom männen tillbaka till kungen och sa: Ers Majestät, det finns ingenting annat du kan göra. Du har undertecknat lagen, och den kan inte ändras.

16 Till slut gav kungen med sig och befallde att Daniel skulle gripas och kastas i lejongropen. Kungen sa till honom: Måtte din Gud som du ständigt tillber hjälpa dig nu! Sedan kastade man ner honom i gropen.

17 En sten hämtades och lades över öppningen, och kungen förseglade den med sitt eget och regeringens sigill, så att ingen skulle våga sig på att rädda Daniel.

18 Sedan gick kungen tillbaka till sitt palats och lade sig utan att äta. Han unnade sig inga nöjen den kvällen, och under natten sov han inte en blund.

19 Mycket tidigt följande morgon skyndade han sig ut till lejongropen

20 och ropade i sin förtvivlan: Daniel, du den levande Gudens tjänare, kunde din Gud, som du ständigt tillber, rädda dig från lejonen?

21 Då hörde han en röst: Måtte Ers Majestät leva i evighet! Det var Daniel!

22 Min Gud sände sin ängel, sa Daniel. Han stängde lejonens gap. De har inte rört mig. Jag är oskyldig inför Gud, och inte heller har jag gjort orätt mot Ers Majestät.

23 Kungen blev utom sig av glädje och befallde att man skulle hämta upp Daniel. Det fanns inte minsta lilla skråma på honom. Han hade litat på sin Guds beskydd.

24 På kungens befallning hämtade man sedan de män som hade anklagat Daniel och kastade dem i lejongropen tillsammans med deras hustrur och barn. Innan de ens hunnit ner till gropens botten var lejonen över dem och slet dem i stycken.

25-26 Efter denna händelse skrev kung Darejaves följande budskap, som han sände ut över hela riket:Jag hälsar er och önskar er välgång! Det är min befallning att man överallt i mitt rike ska bäva och frukta för Daniels Gud, för hans Gud är en levande, oföränderlig Gud, vars rike aldrig ska gå under och vars makt aldrig ska ta slut.

27 Han hjälper sitt folk och bevarar dem från varje olycka. Han gör stora under i himmel och på jord, och det är han som har räddat Daniel från lejonen.

28 Och Daniel hade framgång och hans anseende växte, både under Darejaves och perserkungen Kores regeringar.

Drömmen om fyra hemska djur

En natt under Belsassars första regeringsår i Babylon hade Daniel en dröm som han skrev ner.Detta är vad han såg:

I min dröm såg jag en väldig storm på ett mäktigt hav. Starka vindar blåste från alla håll.

Fyra stora djur steg upp ur vattnet, och de såg alla olika ut.

Det första liknade ett lejon, men det hade örnvingar! Medan jag betraktade det slets vingarna av det så att det inte längre kunde flyga, och det lämnades stående på marken, på två ben som en människa, och det hade också en människas förstånd.

Det andra djuret såg ut som en björn. Dess ena sida var högre än den andra, och den hade tre revben mellan tänderna. Jag hörde en röst säga: Res dig! Sluka mycket kött!

Det tredje av dessa märkliga djur såg ut som en leopard, men på ryggen hade det fyra vingar lika fågelvingar. Det hade fyra huvuden och fick en oerhörd makt.

Medan jag såg detta i min dröm kom ett fjärde djur upp ur havet. Det var alltför hemskt för att kunna beskrivas, och det hade en otrolig styrka. Det uppslukade sina offer genom att slita sönder dem med tänder av järn. De som undkom detta krossades under dess fötter. Detta djur var annorlunda än de övriga, och det hade tio horn.

Medan jag betraktade djurets horn fick jag plötsligt syn på ett annat, mindre horn. Tre av hornen trängdes bort för att ge det utrymme. Detta lilla horn hade en människas ögon och en skrytsam mun.

Jag såg hur troner blev utplacerade och Den gamle, den allsmäktige Guden, tog plats för att döma. Hans kläder var vita som snö, och hans hår som vit ull. Han satt på en tron av eld med flammande hjul,

10 och framför honom flöt en flod av eld. Miljoner änglar betjänade honom. Framför honom väntade människosläktets miljarder på sin dom. Rättegången tog sin början och böcker slogs upp.

11 Jag fortsatte att betrakta det som hände, uppmärksam på det lilla hornets skryt och övermod. Så blev det fjärde djuret dödat, och dess kropp brändes inför den Allsmäktige.

12 De andra tre djurens riken blev tagna från dem, men de tilläts att leva ännu en tid.

13 Sedan fick jag se någon som liknade en människoson komma på himlens moln. Han närmade sig Den gamle och fördes fram inför honom.

14 Han hyllades och fick total makt över alla världens länder. Alla folk och nationer tillbad honom. Hans makt är evig och ska aldrig ta slut och hans rike ska aldrig gå under.

15 Jag var omskakad av allt jag hade sett,

16 och därför gick jag fram till en av dem som stod bredvid tronen och frågade honom vad alltsammans betydde. Han förklarade det för mig:

17 De fyra stora djuren är fyra riken som ska uppstå på jorden.

18 Men till slut ska den helige Gudens folk regera över hela världen i all evighet.

19 Sedan frågade jag om det fjärde djuret, det som var så grymt och fruktansvärt med tänder av järn och klor av koppar, och som slet sönder människor och trampade dem till döds med sina fötter.

20 Jag frågade också om de tio hornen och om det lilla hornet, som syntes efter de andra och som trängde bort tre av dem - hornet med ögonen och den skräniga, skrytsamma munnen som var starkare än de övriga.

21 Jag hade nämligen sett det hornet strida mot Guds folk och vinna,

22 tills Den gamle kom med domen, och gav sitt folk, de heliga, makt och myndighet.

23 Det fjärde djuret, berättade han för mig, är det fjärde världsriket. Det kommer att vara grymmare än något av de andra. Det kommer att uppsluka hela världen och ödelägga allt.

24 Dess tio horn är tio kungar som ska uppstå i detta rike. Sedan ska ännu en kung komma, grymmare än de övriga tio, och han ska slå tre av dem.

25 Han ska trotsa den högste Guden, förfölja de heliga och försöka att förändra alla lagar, moralbegrepp och seder. Guds folk kommer att vara hjälplöst i hans händer under tre och ett halvt år.

26 Men Den gamle ska komma och gå till rätta med denne ondskefulle kung och ta all makt ifrån honom för all framtid.

27 Sedan ska makten över alla riken på jorden ges till Guds folk. Guds rike ska vara ett evigt rike, och alla härskare ska tillbe och lyda Gud.

28 Detta var slutet på drömmen. När jag vaknade kände jag mig mycket orolig, och jag var blek av skräck, men jag berättade inte för någon vad jag hade sett.

Se upp för falska ledare

1-2 Från er äldste, Johannes, till den församling som är bland Guds utvalda, och till alla er, mina kära älskade barn i församlingen. Alla vi som känner sanningen älskar er. Den knyter oss samman med eviga band.

Gud, Fadern, och hans Son Jesus Kristus, ska välsigna oss med stor nåd och frid och med sanning och kärlek.

Jag är så glad över att jag har träffat några av er och förstått att ni lever som man bör och följer sanningen och lyder Guds bud.

Och nu, kära vänner, vill jag allvarligt påminna er om det bud som Gud gav oss redan från början, och som ni väl känner till. Låt oss inte glömma bort att älska varandra.

Om vi älskar Gud, kommer vi att göra allt vad han ber oss om. Och han har från början sagt till oss att älska varandra.

Se upp för falska ledare. Det finns många av dem, och de tror inte att Jesus Kristus kom till jorden som en mänsklig varelse, med en kropp som vår. Sådana människor är emot sanningen och emot Kristus.

Se till att ni inte blir lika dem och förlorar den lön som ni och jag har arbetat så hårt för att få. Se till att ni får er fulla belöning från Herren.

Om ni kommer bort från Kristi undervisning, förlorar ni nämligen gemenskapen med Gud, men om ni är trogna Kristi lära, så har ni gemenskap med både Fadern och Sonen.

10 Om någon kommer för att undervisa er och inte tror på det som Kristus lärde, bjud honom då inte ens in i era hem. Uppmuntra honom inte på något sätt.

11 Om ni gör det blir ni delaktiga i hans ondska.

Slutord

12 Jag skulle egentligen vilja säga mycket mer, men jag vill inte göra det i detta brev, för jag hoppas att snart kunna hälsa på er. Då kan vi tala vidare och glädjas över att vi får vara tillsammans.

13 Er systerförsamling och alla Guds barn här sänder tillsammans med mig sina hälsningar.Johannes