Apostlagärningarna 7-8
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Stefanos försvarstal
7 Då frågade översteprästen honom: Är de här anklagelserna sanna?
2 Stefanos svarade: Vår underbare Gud visade sig för vår förfader Abraham i Irak innan han flyttade till Syrien.
3 Gud sa till honom att lämna sitt hemland, att ta farväl av sina släktingar och resa till det land som han skulle visa honom.
4 Därför flyttade Abraham från kaldeernas land och bodde i Haran i Syrien tills hans far dog. Sedan förde Gud honom hit till landet Israel.
5 Men Gud gav honom ingen mark, inte ett enda litet område även om han lovat att hela landet till slut skulle tillhöra Abraham och hans efterkommande fastän han ännu inte hade några barn!
6 Gud sa också till honom att hans efterkommande skulle lämna landet och bo i ett främmande land och vara slavar där under fyrahundra år.
7 'Men jag kommer att straffa det folk som gör dem till slavar
8 Vid den tiden gav Gud också Abraham föreskrifter om omskärelsen. Den skulle vara ett bevis på förbundet mellan Gud och Abraham. Abrahams son Isak omskars därför när han var åtta dagar gammal. Isak blev far till Jakob, och Jakob blev far till det judiska folkets tolv stamfäder.
9 Dessa bröder var mycket avundsjuka på Josef och sålde honom som slav till Egypten. Men Gud var med honom
10 och räddade honom ur alla svårigheter och lät honom bli framgångsrik hos kung Farao. Gud gav också Josef en ovanlig vishet, och Farao utsåg honom därför till att styra över hela Egypten. Dessutom gav han honom ansvaret för den kungliga förvaltningen.
11 Men sedan blev det hungersnöd i Egypten och i Kanaan, och våra förfäder fick det mycket svårt. När de inte hade någon mat kvar
12 hörde Jakob att det fortfarande fanns säd i Egypten, och därför sände han sina söner dit för att köpa säd.
13 Andra gången de for dit avslöjade Josef för dem vem han var, och bröderna blev presenterade för Farao.
14 Sedan skickade Josef efter sin far Jakob och alla sina bröders familjer, så att de kunde komma till Egypten. Tillsammans var de sjuttiofem personer.
15 På så sätt kom Jakob till Egypten, där han och alla hans söner dog.
16 De fördes alla till Sikem och begravdes i den grav som Abraham där hade köpt för pengar av Emmors söner.
17-18 Så kom den tid då Gud skulle uppfylla sitt löfte till Abraham, och det judiska folket växte till och blev ett stort folk i Egypten. Men då fick landet en ny kung som inte visste något om Josef.
19 Denne kung förtryckte vårt folk och tvingade våra förfäder att sätta ut de nyfödda på fälten för att de skulle dö.
20 Vid den tiden föddes Mose, ett ovanligt vackert barn. Hans föräldrar gömde honom hemma i tre månader,
21 och när de till sist inte längre kunde hålla honom dold och blev tvungna att överge honom, hittade Faraos dotter honom. Hon adopterade honom som sin egen son,
22 och han blev grundligt undervisad i egyptiernas hela vetenskap, och han stod högt i anseende genom allt vad han sa och gjorde.
23 När Mose var närmare fyrtio år började han att bekymra sig för sina bröder, Israels folk.
24 Under besöket hos dem blev han ögonvittne till hur en egyptier misshandlade en israelit. Då dödade Mose egyptiern.
25 Han trodde nämligen att hans landsmän skulle förstå att Gud hade sänt honom för att befria dem, men det gjorde de inte.
26 Nästa dag besökte han dem igen och fick då syn på två israeliter som råkat i slagsmål. Han försökte medla mellan dem och sa: 'Mina vänner, ni är bröder och bör inte slåss på det här sättet! Det är fel!'
27 Men den av dem som hade överfallit sin landsman, uppmanade Mose att inte lägga sig i det. 'Vem har gjort dig till härskare och domare över oss?' frågade han.
28 'Tänker du döda mig som du dödade egyptiern i går?'
29 När Mose hörde detta flydde han och lämnade landet och slog sig ner i Midjans land. Där föddes hans två söner.
30 När han fyrtio år senare var i öknen, nära berget Sinai, visade sig en ängel för honom i en buske som brann.
31 Mose såg det och undrade vad det var, och när han skyndade dit för att se efter ropade Herren till honom:
32 'Jag är dina förfäders Gud, Abrahams, Isaks och Jakobs Gud.' Då darrade Mose av rädsla och vågade inte se upp.
33 Och Herren sa till honom: 'Ta av dig skorna, för du står på helig mark.
34 Jag har sett mitt folks lidande i Egypten och hört deras rop. Nu har jag kommit för att befria dem. Vänd därför tillbaka till Egypten.'
35 Och så skickade Gud alltså tillbaka samme man, som hans folk förut hade avvisat när de frågade: 'Vem har gjort dig till härskare och domare över oss?' Mose sändes så till dem för att bli deras härskare och räddare.
36 Och genom många märkliga under ledde han dem ut ur Egypten och genom Röda havet och fram och tillbaka genom öknen i fyrtio år.
37 Mose själv sa till Israels folk: 'Gud kommer att sända er en profet, en man ur era egna led, som i mycket kommer att vara lik mig.'
38 I öknen var Mose mellanhanden mellan Israels folk och den ängel som på berget Sinai gav dem Guds lag, det levande ord som blev överlämnat till er.
39 Men våra förfäder satte sig upp mot Mose och ville återvända till Egypten.
40 De sa till Aron: ''G´r avgudar ¦t oss, s¦ att vi har gudar som kan leda oss, f´r ingen vet egentligen vad som har h¤nt med Mose som ´vertalade oss att l¤mna Egypten.'
41 Därför gjorde de en avgud i form av en kalv och offrade till den, glada över vad de hade lyckats göra.
42 Men då vände sig Gud bort ifrån dem och övergav dem och lät dem tjäna solen, månen och stjärnorna som sina gudar! I boken med Amos profetior frågar Herren Gud: 'Israel, var det till mig ni offrade under de fyrtio åren i öknen?
43 Nej, det var era hedniska gudar som ni i verkligheten intresserade er för, Sickut och stjärnguden Kiun och alla de andra avgudarna som ni själva hade gjort. Därför ska jag göra er till fångar i ett land långt bortom Babylon.'
44 På sin vandring genom öknen hade våra förfäder med sig ett tält som tjänade som deras tempel. I det förvarades stentavlorna på vilka de tio budorden var skrivna. Tältet var gjort efter den plan som ängeln visade Mose.
45 När Josua många år senare erövrade landet från de hedniska folken, tog man detta tält med sig till det nya landet. Det användes sedan ända till kung Davids tid.
46 Gud välsignade David på många sätt, och David bad om att få bygga ett tempel åt Jakobs Gud,
47 men det blev Salomo som fick göra det.
48-49 Naturligtvis bor Gud inte i tempel som människor gjort med sina händer. 'Himlen är min tron
50 Skapade jag inte både himlen och jorden?'
51 Ni hedningar, ni är alltid lika stolta och lär er aldrig något. Ni gör jämt motstånd mot den helige Ande. Era förfäder gjorde det, och ni gör det också.
52 Säg mig namnet på en enda profet som era förfäder inte förföljde! De dödade till och med dem som förutsa den rättfärdiges ankomst - den Messias som ni förrådde och mördade.
53 Ja, ni trampade också medvetet på Guds lagar, fastän ni tog emot dem ur änglarnas händer.
Stefanos stenas till döds
54 De judiska ledarna blev så rasande när de hörde Stefanos anklagelse att de skar tänder.
55 Men Stefanos, fylld av den helige Ande, lyfte blicken mot himlen och såg Guds härlighet och Jesus som stod på Guds högra sida.
56 Och Stefanos sa till dem: Jag ser himlen öppen och Jesus, Messias, står bredvid Gud på hans högra sida!
57 Då skrek de högt och höll för öronen. Sedan kastade de sig över Stefanos,
58 och släpade ut honom ur staden för att stena honom. De som vittnat mot honom tog av sig sina rockar och lade dem framför fötterna på en ung man som hette Saul.
59 Och medan stenarna haglade mot Stefanos, bad han: Herre Jesus, ta emot min ande.
60 Och han föll ner på sina knän och ropade: Herre, anklaga dem inte för denna synd! Och med de orden dog han.
Svår förföljelse tvingar de troende på flykt
8 Paulus var helt och hållet med på att Stefanos skulle dödas. Samma dag bröt en stor förföljelsevåg ut mot de troende. Den drabbade hela församlingen i Jerusalem, och alla utom apostlarna flydde till Judeen och Samarien.
2 Men några fromma män kom och begravde Stefanos under djup sorg.
3 Saul var våldsam i sin förföljelse av de troende. Han gjorde allt för att utrota dem. Han bröt sig till och med in i deras hem och släpade ut män och kvinnor och satte dem i fängelse.
4 Men de troende, som hade flytt från Jerusalem, vandrade omkring och predikade de goda nyheterna om Jesus överallt dit de kom.
5 Filippos, till exempel, gick till staden Samaria och berättade för människorna där om Kristus.
6 Folket lyssnade uppmärksamt till vad han hade att säga när de såg de märkliga under han gjorde.
7 Många onda andar drevs ut och lämnade sina offer under högljudda rop, och många som hade varit förlamade eller handikappade på annat sätt blev botade.
8 Därför blev det stor glädje i den staden.
Filippos och trollkarlen Simon
9-11 En man som hette Simon hade sysslat med svart magi i många år. Han var en mycket inflytelserik och självsäker man, eftersom han kunde göra häpnadsväckande saker - faktum är att samarierna ofta talade om honom som Messias.
12 Men nu trodde de på Filippos budskap om Guds rike och att Jesus var Messias. Många män och kvinnor döptes,
13 och Simon själv kom till tro och blev döpt. Sedan följde han Filippos vart han gick, och han häpnade över de under Filippos gjorde.
14 När apostlarna i Jerusalem fick höra att folket i Samarien hade tagit emot Guds ord, sände de Petrus och Johannes till dem.
15 Så snart de två kom dit började de be för alla de nyomvända att de skulle få ta emot den helige Ande.
16 Anden hade nämligen inte ännu kommit över någon av dem. De hade bara döpts i Herren Jesu namn.
17 Petrus och Johannes lade därför sina händer på de troende, och de tog då emot den helige Ande.
18 När Simon såg att den helige Ande förmedlades genom att apostlarna lade händerna på människors huvuden, erbjöd han dem pengar för att få samma förmåga.
19 Låt mig också få denna makt, utbrast han, så att människor får den helige Ande när jag lägger mina händer på dem.
20 Men Petrus svarade: Dina pengar liksom du själv kommer att gå förlorade för alltid. Tror du att Guds gåva kan köpas!
21 Du kan inte ha någon del i detta, för ditt hjärta är inte rent inför Gud.
22 Vänd om från din stora ondska och be till Gud. Kanske kommer han ändå att förlåta dig för dina onda tankar.
23 Jag ser att det finns avundsjuka och synd i ditt hjärta.
24 Be för mig, ropade Simon, så att inte detta fruktansvärda händer mig!
25 Sedan de vittnat och predikat Ordet i Samarien återvände Petrus och Johannes till Jerusalem. På vägen stannade de i flera byar i landskapet för att också där predika de goda nyheterna.
Filippos och den etiopiske ministern
26 Men en Herrens ängel visade sig för Filippos och sa till honom: Gå ut på vägen som går från Jerusalem genom Gazaöknen och som ligger öde och se till att du kommer dit mitt på dagen.
27 Han gjorde det, och där på vägen kom ingen mindre än Etiopiens finansminister, en man med stort inflytande hos Kandake, den etiopiska drottningen. Han hade rest till Jerusalem för att be i templet,
28 och nu var han på väg tillbaka i sin vagn och satt och läste högt ur profeten Jesajas bok.
29 Den helige Ande sa till Filippos: Gå fram till vagnen och gå bredvid den!
30 Filippos rusade fram och hörde vad mannen läste och frågade: Förstår du det du läser?
31 Hur skulle jag kunna göra det, när det inte finns någon som undervisar mig? svarade mannen. Och han bad Filippos stiga upp i vagnen och sätta sig bredvid honom.
32 Det ställe i Skriften han hade läst var detta:Han leddes bort som ett får för att slaktas, och var som ett lamm som är tyst inför den som klipper det, så öppnade han inte sin mun.
33 I sin förnedring blev han nekad rättvisa, och vem kan beskriva den stora ondska som fanns i människorna omkring honom? För hans liv rycktes bort från jorden.
34 Mannen frågade Filippos: Talade Jesaja om sig själv eller om någon annan?
35 Filippos började då med utgångspunkt från detta profetord att predika de goda nyheterna om Jesus Kristus.
36 Medan de reste vägen fram kom de till en vattendamm. Då sa mannen: Titta där, där finns vatten! Skulle jag inte kunna bli döpt här?
37 Visst kan du det, svarade Filippos, om du tror av hela ditt hjärta.Och mannen svarade: Jag tror att Jesus Kristus är Guds Son.
38 Han stannade vagnen, och tillsammans steg de ner i vattnet, och Filippos döpte honom.
39 När de kom upp ur vattnet förde Herrens Ande bort Filippos, och mannen såg honom aldrig mer, men han fortsatte sin resa full av glädje.
40 Filippos sågs därefter i Ashdod och i stad efter stad på vägen till Caesarea förkunnade han de goda nyheterna.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica