Apostlagärningarna 11-12

Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)

Petrus rapport till församlingen i Jerusalem

11 Snart nåddes apostlarna och de andra i Judeen av nyheten att andra än judar blev omvända.

² Men när Petrus kom tillbaka till Jerusalem, diskuterade de judiska kristna detta med honom.

³ Du har umgåtts med andra än judar och till och med ätit med dem, anklagade de honom.

⁴ Då berättade Petrus för dem vad som hade hänt:

⁵ En dag i Joppe såg jag en syn medan jag bad. En stor duk släpptes ner i sina fyra hörn från himlen.

⁶ I duken fanns alla sorters djur, ormar och fåglar sådana som vi inte får äta.

⁷ Och jag hörde en röst säga: 'Slakta och ät.'

⁸ 'Aldrig Herre

⁹ Men rösten hördes igen: 'Säg inte att något är orent, om Gud har sagt att det är rent.'

¹⁰ Detta hände tre gånger innan duken och allt som fanns i den drogs upp till himlen igen.

¹¹ Just då kom tre män till huset där jag bodde. De ville ta mig med till Caesarea.

¹² Den helige Ande sa till mig att följa med dem och inte oroa mig för att de inte var judar. Sex bröder från församlingen i Joppe följde med mig, och vi kom snart till huset där mannen som skickat iväg budbärarna bodde.

¹³ Han talade om för oss att en ängel hade visat sig för honom och sagt till honom att sända budbärare till Joppe för att hämta Simon Petrus.

¹⁴ 'Han ska tala om hur du och hela din familj ska bli frälsta

¹⁵ Därför började jag berätta för dem om de goda nyheterna. Men jag hade inte hunnit långt, förrän den helige Ande kom över dem, precis som den kom till oss den första tiden.

¹⁶ Då tänkte jag på Herrens ord när han sa: 'Johannes döpte er med vatten, men ni ska bli döpta med den helige Ande.'

¹⁷ Och eftersom det var Gud som gav dessa icke-judar samma gåva som han gav till oss, när vi trodde på Herren Jesus Kristus - kunde jag då sätta mig emot det?

¹⁸ När de andra hörde detta föll alla deras invändningar till marken, och de började lovprisa Gud. Ja, sa de, Gud har också gett andra än judar förmånen att få komma till honom och ta emot evigt liv.

Barnabas och Saul i Antiochia

¹⁹ De troende, som flytt från Jerusalem under förföljelsen efter Stefanos död, hade nu kommit ända till Fenikien, Cypern och Antiochia. Under vägen hade de spritt de goda nyheterna, men bara till judarna.

²⁰ Men några av de troende, som reste till Antiochia från Cypern och Kyrene, vittnade om Herren Jesus för några greker.

²¹ Och Herren var med dem och välsignade vittnesbördet så att flera av dem blev kristna.

²² När församlingen i Jerusalem hörde vad som hade hänt, skickade de Barnabas till Antiochia för att hjälpa de nyomvända.

²³ När han kom fram och såg hur Gud hade välsignat dessa människor blev han glad och uppmanade dem att hålla sig nära Herren, vad det än skulle kosta.

²⁴ Barnabas var en kärleksfull man, fylld av den helige Ande och stark i tron och många människor fann vägen till Jesus Kristus.

²⁵ Sedan reste Barnabas till Tarsos för att söka upp Saul.

²⁶ Han fann honom och tillsammans for de till Antiochia. Där stannade de båda två under ett helt år och undervisade många nyomvända. Det var i Antiochia som de troende först kallades kristna.

²⁷ Under denna tid kom några profeter dit från Jerusalem.

²⁸ Och en av dem, som hette Agabos, reste sig upp i en gudstjänst och förutsa genom den helige Ande att en tid av svår svält skulle komma över hela världen. Det skedde också under Claudius regering.

²⁹ De troende beslutade därför att skicka understöd till de kristna i Judeen, och att var och en skulle ge så mycket han kunde.

³⁰ De gjorde det och överlämnade sina gåvor till Barnabas och Saul för att de skulle ta dem med sig till de äldste i församlingen i Jerusalem.

En ängel befriar Petrus ur fängelset

12 Vid denna tid satte kung Herodes igång med en svår förföljelse av de troende,

² och aposteln Jakob, Johannes bror, halshögg han.

³ När Herodes såg att detta föll i god jord hos de judiska ledarna, arresterade han Petrus under påskhögtiden.

⁴ Man fängslade honom och lät en vaktstyrka på inte mindre än sexton soldater bevaka honom. Herodes hade tänkt överlämna Petrus till judarna för att döma honom efter påsken,

⁵ men församlingen bad ivrigt att Gud skulle beskydda honom.

⁶ Kvällen innan han skulle ställas inför rätta sov han fastkedjad mellan två soldater, medan andra stod vakt utanför fängelseportarna.

⁷ Plötsligt fylldes cellen av ljus, och en Herrens ängel stod bredvid Petrus. Ängeln väckte honom och sa: Skynda dig! Res dig upp! Och kedjorna föll från hans handleder.

⁸ Sedan sa ängeln till honom: Ta ditt bälte och dina skor på dig, och svep manteln omkring dig och följ mig.

⁹ Petrus lydde och gick ut ur cellen och följde efter ängeln, men hela tiden trodde han att det var en dröm eller en syn och inte något som hände i verkligheten.

¹⁰ De passerade den första och den andra vaktposten och kom så till järnporten mot gatan, och porten öppnade sig för dem! Det var bara att gå ut, och de promenerade så ett stycke tillsammans ner för gatan. Sedan lämnade ängeln honom plötsligt.

¹¹ Petrus fattade till slut vad som hade hänt. Det är verkligen sant! sa han för sig själv. Herren har sänt sin ängel och räddat mig från Herodes och från vad judarna hade tänkt göra med mig.

¹² Han gick därefter till Marias hem, där många var samlade till bön. Det var hos den Maria, som var mor till Johannes Markus.

¹³ Han bultade på porten, och en flicka som hette Rhode kom för att öppna.

¹⁴ När hon kände igen Petrus röst, blev hon så överlycklig att hon sprang tillbaka in i huset och berättade för alla att Petrus stod utanför på gatan.

¹⁵ Men de trodde henne inte. Du är galen, ropade de. När hon stod på sig sa de: Det kanske är hans ängel. De kan ha dödat honom.

¹⁶ Under tiden fortsatte Petrus att bulta, och när de till slut kom och öppnade porten, blev de utom sig av häpnad.

¹⁷ Han bad dem då vara tysta och berättade för dem vad som hade hänt, och hur Herren hade fört honom ut ur fängelset. Berätta för Jakob och de andra vad som hänt, sa han. Sedan lämnade han dem för att sätta sig i säkerhet.

¹⁸ På morgonen blev det stor uppståndelse i fängelset. Vad hade hänt med Petrus?

¹⁹ När Herodes skickade efter honom och inte fick tag i honom, arresterade han de sexton vakterna och höll krigsrätt och lät sedan avrätta dem. Därefter lämnade Herodes staden för att bo i Caesarea en tid.

Herodes död

²⁰ Medan han var i Caesarea kom en delegation från Tyros och Sidon och ville träffa honom. Det rådde ett mycket spänt förhållande mellan Herodes och dessa båda städer, men delegaterna blev vänner med den kunglige sekreteraren som hette Blastos, och de bad nu om fred. Deras städer var nämligen ekonomiskt beroende av handel med Herodes land.

²¹ De fick audiens hos Herodes. När dagen för mötet kom tog han på sig den kungliga manteln, satte sig på sin tron och talade till dem.

²² När han hade slutat tala, hyllade folket honom och ropade: Det är en Gud som talar och inte en människa!

²³ I samma ögonblick slog en Herrens ängel Herodes med en sjukdom, som gjorde att han fylldes av maskar och dog. Det skedde därför att han tog emot människors tillbedjan i stället för att ge äran åt Gud.

²⁴ Men Guds goda nyheter spred sig snabbt, och många människor kom till tro.

²⁵ Barnabas och Saul besökte nu Jerusalem, och så snart de hade avslutat sitt uppdrag där återvände de till Antiochia och tog Johannes Markus med sig.