David för arken till Jerusalem

^1-2 Sedan samlade David trettio tusen utvalda män och ledde dem till Baal-Juda för att föra hem arken, som tillhörde himlens Herre, han som har sin tron ovanför keruberna.

³ Arken placerades på en ny vagn och hämtades från Abinadabs hem på bergssluttningen, och Abinadabs söner Ussa och Ajo körde den nya vagnen.

⁴ Ajo gick framför den,

⁵ och David och de andra ledarna i Israel följde strax efter. De viftade glatt med grenar av cypresser och spelade på alla sorters musikinstrument för Herren: lyror, harpor, tamburiner, kastanjetter och cymbaler.

⁶ Men när de kom till Nakons loge snubblade oxarna, och Ussa grep tag i arken för att stödja den.

⁷ Då upptändes Guds vrede mot Ussa. Gud dödade honom där vid arken på grund av hans bristande respekt för den.

⁸ Men David blev upprörd över vad Herren hade gjort och kallade platsen 'Vreden mot Ussa

⁹ David var nu rädd för Herren och frågade: Hur ska jag nu kunna föra hem arken?

¹⁰ Därför beslöt han sig för att inte ta arken till Davids stad utan bar den i stället till Obed-Edoms hus. (Obed-Edom kom från Gat.)

¹¹ Arken blev kvar hos honom i tre månader, och Herren välsignade Obed-Edom och hela hans familj.

¹² När David hörde hur välsignad Obed-Edom hade blivit på grund av arken, gick han dit och lät hämta den, och den fördes till Davids stad under stort jubel.

¹³ När männen som bar arken hade gått sex steg, stannade de och offrade en tjur och en gödkalv.

^14-15 David, som var klädd i prästdräkt, jublade och dansade inför Herren av hela sin kraft, medan allt folket under dans, trumpetfanfarer och glada rop, förde hem Herrens ark.

¹⁶ När processionen kom in i staden såg Mikal, Sauls dotter, hur kung David hoppade och dansade inför Herren, och hon fylldes av avsky mot honom.

¹⁷ Arken ställdes inne i ett tält, som David hade gjort i ordning. Han offrade också brännoffer och tackoffer till Herren.

¹⁸ Sedan välsignade han folket i Herrens namn,

¹⁹ och alla, både män och kvinnor, fick ett bröd, en russinkaka och en dadelkaka med sig hem.

²⁰ När det hela var över och alla hade gått, återvände David för att välsigna sin familj.Men Mikal kom ut och mötte honom och sa föraktfullt: Så förtjusande Israels kung var i dag! Han blottade sig för flickorna på gatan precis som vilken lösaktig typ som helst!

²¹ David svarade: Jag dansade inför Herren, som utvalde mig i stället för din far och hans familj och tillsatte mig som ledare för hans folk Israel! Om du tycker att jag bär mig ovärdigt åt så är det för att jag vill visa min glädje i Herren!

²² Jag är villig att för Herrens skull bete mig som en dåre, till och med om det är förödmjukande för mig själv. Jag kommer ändå att bli respekterad av de flickor som du talade om!

²³ Mikal blev barnlös till sin död.

Herren lovar David evig makt

7 När Herren slutligen gav landet fred, och Israel inte längre var inblandat i krig med de omgivande länderna,

² sa David till profeten Natan: Här bor jag i detta underbara palats av cederträ, medan Guds ark får stå ute i ett tält!

³ Gör då vad du har tänkt göra, svarade Natan, för Herren är med dig.

⁴ Men den natten sa Herren till Natan:

⁵ Säg till min tjänare David att inte bygga ett hus åt mig!

⁶ Jag har aldrig haft ett hus. Mitt hem har varit ett tält som har flyttats från plats till plats ända sedan jag förde Israel ut ur Egypten.

⁷ Och jag har heller aldrig klagat för Israels ledare, dessa herdar för mitt folk, och frågat: 'Varför har ni inte byggt mig ett vackert tempel av cederträ?'

⁸ Gå nu och ge detta budskap till David från himlens Herre: 'Jag utvalde dig till att vara ledare för mitt folk Israel redan när du var en herde och vaktade får ute på ängarna.

⁹ Jag har varit med dig vart du än gått, och jag har slagit ner dina fiender framför dig. Nu ska jag göra ditt namn ännu större, så att det kommer att bli ärat över hela jorden!

^10-11 Jag har utvalt ett hemland för mitt folk, ett land som de aldrig ska flytta ifrån. Det ska vara deras eget land, där hednafolken inte kommer att plåga dem, som de gjorde när jag tillsatte domare över mitt folk, och du ska få vila från dina fiender.I kommande generationer ska dina ättlingar regera detta land.

¹² Efter dig ska jag sätta en av dina söner på tronen, och jag ska göra hans rike starkt.

¹³ Han är den som ska bygga ett tempel åt mig, och jag ska bevara hans rike i evighet.

¹⁴ Jag ska vara hans far och han ska vara min son, och om han syndar ska jag använda andra folk för att straffa honom,

¹⁵ men min kärlek och godhet ska inte vika från honom, som den vek från din företrädare Saul.

¹⁶ Ja, din familj ska regera mitt rike i evighet.'

¹⁷ Natan gick tillbaka till David och berättade allt som Herren hade sagt.

David tar emot Herrens välsignelse

¹⁸ David gick då in i Herrens tält och satte sig där inför Herren och bad: Herre, vem är jag och min familj att du har fört oss så långt?

¹⁹ Och nu talar du om att ge mig ett evigt rike förutom allt annat jag fått! Är detta verkligen din väg?

²⁰ Vad mer kan jag säga? Du vet ju hur jag har det!

²¹ Du gör allt detta bara för att du lovat det, och därför att du vill det!

²² Herre, du är stor och mäktig, och din like finns inte, det vet vi.

²³ Vilket annat folk på hela jorden har fått sådana välsignelser som ditt folk Israel? Du har räddat det för att ge ditt namn ära. Du har gjort stora under och befriat Israel från Egypten och dess gudar.

²⁴ Du utvalde Israel till ditt folk i evighet, och du blev vår Gud.

²⁵ Och nu, Herre Gud, gör som du har lovat med mig och min familj.

²⁶ Du ska äras i evighet, när du har upprättat Israel som ditt folk och när du har upprättat min släkt inför dig.

²⁷ Du har uppenbarat för mig, du himlens Gud, Israels Gud, att du ska bygga ett hus åt mig. Det är därför som jag vågar be denna bön,

²⁸ för du är verkligen Gud, dina ord är sanning och du har lovat mig dessa goda ting.

²⁹ Gör därför som du har lovat. Välsigna mig och min familj i evighet! Vi ska alltid regera inför dig, för du, Herre Gud, har lovat det.

David blir känd vida omkring

8 Efter detta besegrade David filisteerna, kuvade dem och intog deras största stad, som hette Gat.

² Han besegrade också moabiterna. Vilka av de överlevande som skulle skonas bestämdes genom att de först fick lägga sig ner i rader, sida vid sida. Med ett måttband mätte han sedan upp två längder i raden, som dödades, men var tredje längd fick leva och bli Davids undersåtar. De tvingades också att betala skatt.

³ Han besegrade också kung Hadadeser, Rehobs son, från Soba i en strid vid floden Eufrat, där Hadadeser hade försökt att återta kontrollen över sitt välde.

⁴ David tog 1.000 stridsvagnar med 7.000 tillhörande soldater i byte och dessutom tjugo tusen man fotfolk. Han lät skära av hälsenorna på alla hästar utom på ett hundratal.

⁵ Han dödade också tjugotvå tusen arameer från Damaskus, när de kom för att hjälpa Hadadeser.

⁶ David förlade flera armégarnisoner till Damaskus, och arameerna blev Davids undersåtar och betalade skatt till honom. Herren gav David framgång vart han än vände sig.

⁷ Till Jerusalem tog David med sig de guldsköldar som tillhört kung Hadadesers officerare,

⁸ och han förde också med sig mycket koppar från Hadadesers städer Beta och Berotai.

⁹ När kung Toi från Hamat hörde om Davids seger över Hadadeser

¹⁰ sände han sin son Joram att gratulera honom, för Hadadeser och Toi var fiender. David fick gåvor av silver, guld och koppar.

^11-12 David invigde allt detta åt Herren tillsammans med allt det silver och guld som han hade tagit i Edom och Moab och från ammoniter, filisteer och amalekiter.

¹³ David blev också känd för att ha besegrat och dödat arton tusen edomiter i Saltdalen.

¹⁴ Han placerade styrkor i Edom och tvingade folket att betala skatt till Israel. Herren gav David seger var han än drog fram.

¹⁵ David regerade över hela Israel, och gjorde mot folket det som var rätt och riktigt.

¹⁶ Generalen över Davids armé hette Joab, Serujas son, och hans statssekreterare hette Josafat, Ahiluds son.

¹⁷ Sadok, Ahitubs son, och Ahimelek, Ebjatars son, var präster, och Seraja var kungens privatsekreterare.

¹⁸ Benaja, Jojadas son, var befälhavare över livvakten, och Davids söner var kungliga rådgivare.

Liknelsen om det försvunna fåret

15 Ohederliga tullindrivare och andra ökända syndare kom ofta för att lyssna till Jesus när han predikade.

² Judarnas religiösa ledare och lag-experter däremot, kritiserade honom för att han umgicks med så dåliga människor, och till och med åt med dem!

^3-4 Därför berättade Jesus denna liknelse: Om en av er har hundra får och ett av dem går vilse i öknen, lämnar han då inte de nittionio andra för att gå och söka efter det som är försvunnet tills han finner det?

⁵ Sedan bär han glad hem det på sina axlar.

⁶ När han kommer hem samlar han sina vänner och grannar, så att de också kan glädjas med honom därför att han har hittat sitt försvunna får.

⁷ Så kommer man också att glädja sig i himlen över en syndare som gått vilse och återvänder till Gud, mer än över nittionio andra som aldrig gått vilse!

Liknelsen om det borttappade myntet

⁸ Eller ta den här bilden: En kvinna har tio värdefulla silvermynt och tappar bort ett. Tänder hon inte då en lampa och vänder upp och ner på huset och letar i varje vrå tills hon hittar det?

⁹ Och kallar hon inte sedan på sina vänner och grannar för att de ska glädjas med henne?

¹⁰ På samma sätt gläder sig Guds änglar när en syndare omvänder sig.

Read full chapter