Natan anklagar David

^1-2 Herren sände profeten Natan till David, och Natan berättade:Två män bodde i samma stad. En var mycket rik och ägde många fårhjordar och mycket getter.

³ Den andre var mycket fattig och ägde inget annat än ett litet lamm, som han hade lyckats köpa. Lammet växte upp bland barnen i familjen. Han matade det från sin egen tallrik, lät det dricka ur sin egen mugg och bar det i sina armar som om det varit hans egen lilla dotter.

⁴ Nu kom det en gäst till den rike mannens hem, men i stället för att slakta ett lamm från sina egna hjordar till middag åt gästen, tog han den fattige mannens lamm och lagade till det.

⁵ David blev rasande och skrek: Jag svär vid den levande Guden, att en man som gör något sådant borde dödas.

⁶ Han borde få betala tillbaka fyra lamm till den fattige mannen i stället för det han stal och för sin brist på barmhärtighet.

⁷ Då sa Natan till David: Du är den rike mannen! Herren, Israels Gud, säger: 'Jag gjorde dig till kung över Israel och räddade dig från Sauls makt .

⁸ Jag gav dig hans palats och hans hustrur, och jag gav dig hela Israel och Juda. Om det inte hade varit tillräckligt, så skulle jag ha gett dig ännu mycket mer.

⁹ Varför har du då föraktat Guds lagar och gjort något så ont? Du har mördat Uria och tagit hans hustru! Du lät ammoniterna döda honom!

¹⁰ Från och med nu ska ett hotande svärd alltid hänga över din familj. Genom att ta Urias hustru har du visat brist på respekt för mig.

¹¹ För den här sakens skull ska jag se till att din egen familj blir din olycka. Ja, jag ska överlämna dina hustrur åt en annan man, en som står dig nära, och han kommer att ligga med dem mitt på ljusa dagen.

¹² Du gjorde det i hemlighet, men jag ska göra det öppet mot dig, och inför hela Israel.'

¹³ Jag har syndat mot Herren, bekände då David för Natan.Natan svarade: Ja, men Herren har förlåtit dig, och du behöver inte dö för denna synd.

¹⁴ Men du har gett Herrens fiender många tillfällen att förakta och häda honom, och därför kommer ditt barn att dö.

Davids och Bat-Sebas barn dör

¹⁵ Efter det att Natan återvänt hem såg Herren till att Bat-Sebas barn blev sjukt.

¹⁶ David tiggde då Herren om att han skulle skona barnet, och själv åt han inte utan låg om nätterna inför Herren på bara marken.

¹⁷ Tjänarna i hans hushåll bad honom att stiga upp och äta tillsammans med dem, men han vägrade.

¹⁸ Den sjunde dagen dog barnet, men Davids rådgivare var rädda för att tala om det för honom.Han var alldeles utom sig när pojken var sjuk, sa de. Vad ska han nu ta sig till, när vi berättar att han har dött?

¹⁹ Men när David såg att de viskade till varandra, förstod han vad som hänt.Har barnet dött? frågade han. Ja, svarade de.

²⁰ Då reste sig David från marken, tvättade sig och bytte kläder och gick in i Herrens tält och tillbad. Sedan återvände han till palatset för att äta,

²¹ och hans rådgivare blev förvånade:Vi förstår oss inte på dig, sa de till honom. Medan barnet fortfarande levde, grät du och vägrade att äta, men nu när barnet har dött, slutar du att sörja och äter som vanligt.

²² David svarade: Jag fastade och grät medan barnet levde, för jag tänkte: 'Vem vet, kanske kommer Herren att vara barmhärtig mot mig och låter pojken leva.'

²³ Men varför ska jag fasta nu när han är död? Kan jag någonsin få honom tillbaka? En dag ska jag gå till honom, men han kommer aldrig tillbaka till mig.

²⁴ David tröstade Bat-Seba. När han sedan låg med henne blev hon med barn igen, och hon födde en son som de kallade Salomo. Herren älskade det barnet

²⁵ och lät hälsa genom profeten Natan att han skulle kallas Jedidja, Herrens älskling.

David besegrar ammoniterna

^26-27 Under tiden hade Joab och den israelitiska armén lyckats inta Rabba, Ammons huvudstad, och Joab skickade detta meddelande till David: Jag har intagit Rabbas vattenreservoar!

²⁸ Mönstra nu resten av armén och belägra och inta staden. Annars gör jag det och då får den bära mitt namn.

^29-30 Då mönstrade David hela sin armé och tågade mot Rabba. Han anföll och intog staden. Stora mängder byte fördes tillbaka till Jerusalem. David tog kronan från kungens huvud och satte den på sitt eget. Den var gjord i rent guld med infattade stenar och vägde trettiofem kilo.

³¹ Han gjorde folket i staden till slavar och satte dem i arbete med sågar, yxor och tröskverk och att tillverka tegelsten. På samma sätt behandlade han invånarna i alla ammoniternas städer, innan han återvände med armén till Jerusalem.

Amnon våldtar Tamar

^1-2 Prins Absalom, Davids son, hade en vacker syster som hette Tamar. Prins Amnon, hennes halvbror, blev djupt förälskad i henne och plågades så av sin kärlek att han blev sjuk. Han fick aldrig tillfälle att tala med henne, för ogifta unga kvinnor och män hölls helt skilda åt.

³ Men Amnon hade en mycket listig kusin och nära vän som hette Jonadab och var son till Davids bror Simea.

⁴ En dag frågade Jonadab Amnon: Vad är det med dig? Varför ser du så bedrövlig ut? Jag är kär i min halvsyster Tamar, avslöjade Amnon.

⁵ Jonadab sa: Så här ska du göra. Lägg dig och låtsas att du är sjuk. När din far kommer för att hälsa på dig, ska du be honom skicka efter Tamar för att laga till något gott åt dig. Säg till honom att du skulle må bättre om hon fick hjälpa dig.

⁶ Amnon gjorde så, och när kungen kom för att hälsa på honom, bad Amnon honom att Tamar skulle få tillåtelse att komma till honom.

⁷ David lovade honom det och meddelade Tamar: Gå till din bror Amnon och laga till något åt honom.

⁸ Hon gjorde så och gick in i hans sovrum, så att han kunde se henne knåda en deg. Sedan bakade hon ett speciellt slags bröd åt honom.

⁹ Men när hon satte sig ner för att servera honom, vägrade han att äta!Alla ska gå ut härifrån, sa han till tjänarna, och de lämnade rummet.

¹⁰ Sedan sa han till Tamar: Ta nu hit brödet igen till min säng och mata mig.Då hämtade Tamar brödet,

¹¹ och medan hon stod där framför honom, grep han tag i henne och bad: Kom och ligg med mig, min älskade!

¹² Amnon! ropade hon. Bär dig inte åt som en dåre! Gör inte så här mot mig! Du vet att det är brottsligt här i Israel.

¹³ Och vart ska jag i så fall gå med min skam? Man kommer att säga att du är en av de största dårarna i Israel. Nej, tala med kungen om det i stället, för han går nog med på att vi gifter oss.

¹⁴ Men han ville inte lyssna, och eftersom han var den starkare lyckades han våldta henne.

¹⁵ Plötsligt förvandlades hans kärlek till hat, och nu hatade han henne mer än han förut älskat henne.Ge dig iväg härifrån! vrålade han till henne.

¹⁶ Nej, nej! snyftade hon. Om du kör ut mig nu, gör du ett större brott än det som du just har begått mot mig.Men han ville inte lyssna till henne,

^17-18 utan ropade på sin tjänare och befallde: Kasta ut den där kvinnan, och lås dörren efter henne! Tjänaren körde ut henne och reglade dörren.Tamar hade på sig en lång och rikt broderad klänning, som det på den tiden var sed att bära för de av kungens döttrar som var ogifta.

¹⁹ Hon rev sönder klänningen och hällde aska på huvudet och grät hejdlöst när hon gick sin väg.

Absalom mördar Amnon

²⁰ Hennes bror Absalom kom då och frågade henne: Är det så att Amnon våldtagit dig? Var inte så upprörd. Det är ingenting att oroa sig för, eftersom det i alla fall är inom familjen.Men Tamar levde sedan som en övergiven kvinna i sin bror Absaloms hus.

^21-24 När kung David hörde vad som hänt blev han oerhört arg. Absalom sa inte ett ord till Amnon trots att han hatade honom djupt på grund av övergreppet mot Tamar.Två år senare, när Absalom klippte sina får vid Baal-Hasor i Efraim, inbjöd han sin far och alla sina bröder att komma och fira detta tillfälle.

²⁵ Kungen svarade: Nej, min son, om vi kommer allesammans, så skulle det bli för mycket för dig. Absalom bad honom igen, men fick åter ett nekande svar.

²⁶ Om inte du kan komma själv, kan du kanske skicka min bror Amnon i stället? föreslog Absalom.Varför just Amnon? undrade kungen.

²⁷ Men Absalom var ivrig och stod på sig, tills kungen slutligen gav med sig och lät alla sina söner fara dit.

²⁸ Absalom sa till sina män: Vänta tills Amnon blir full och döda honom sedan, när jag ger tecken! Var inte rädda! Jag är den som ger order här, och detta är en befallning. Visa att ni är modiga och gör som jag säger.

^29-30 De dödade Amnon som planerat. Alla hans bröder flydde sedan därifrån på sina mulor.Medan de var på väg tillbaka till Jerusalem, fick David höra ett rykte att Absalom skulle ha dödat alla sina bröder, och att ingen längre fanns i livet!

³¹ Kungen for då upp, slet av sig manteln och kastade sig raklång på marken. Hans rådgivare rev sönder sina kläder i skräck och sorg.

^32-33 Men Jonadab, son till Davids bror Simea, sa: Nej, alla har inte dödats! Det är bara Amnon! Absalom har planerat detta allt sedan Amnon förgrep sig på Tamar. Tro därför inte att alla dina söner är döda. Bara Amnon är död.

³⁴ Men Absalom flydde för att komma undan.Plötsligt fick en av vaktposterna på Jerusalems mur se en massa folk på vägen västerut komma nerför bergssluttningen.

³⁵ Titta där! sa Jonadab till kungen.Där kommer dina söner, precis som jag sa.

³⁶ Innan han slutat tala var de framme, och de grät och snyftade, och detsamma gjorde också kungen och hans tjänare.

^37-39 Absalom flydde till kung Talmai, Ammihurs son i Gesur, och stannade där i tre år. Men David, som under tiden kom över sin sorg, längtade efter Absalom och avstod från alla planer på att strida mot honom.

Liknelsen om mannen som förskingrade

16 Jesus berättade sedan detta för sina lärjungar: En rik man anställde en kamrer för att sköta hans affärer, men snart kom det ut ett rykte om att kamrern var totalt ohederlig.

² Arbetsgivaren kallade därför in honom och sa: 'Vad är det jag hör! Du förskingrar ju! Gör i ordning din redovisning för du är avskedad.'

³ Kamrern tänkte för sig själv: 'Vad ska jag göra nu? Jag har blivit avskedad. Jag orkar inte gå ut och gräva diken, och jag skäms för att tigga.

⁴ Jo, jag vet vad jag ska göra! Och när jag är klar kommer jag att ha många vänner, som tar hand om mig när jag blir arbetslös.'

^5-6 Därför inbjöd han alla som var skyldiga hans arbetsgivare pengar att komma och diskutera situationen. Han frågade den förste: 'Hur mycket är du skyldig honom?''Min skuld är hundra fat olivolja

⁷ 'Och hur mycket är du skyldig honom?' frågade han en annan.'Hundra säckar vete

⁸ Den rike mannen var tvungen att beundra skojaren för att han var så slug. Och det är sant att de som hör till denna världen beter sig klokare mot varandra än vad de gudfruktiga gör.

⁹ Ja, det rådet ger jag er: Använd era materiella tillgångar till att skaffa er vänner, för när pengarna har förlorat sitt värde kan de ta emot er i himlen.

¹⁰ Bara den som är ärlig i det lilla kommer också att vara det i det stora. Och om man inte kan lita på er i småsaker, så kommer man aldrig att anförtro er det som är viktigt.

¹¹ Om ni är opålitliga i fråga om jordisk rikedom, vem vill då anförtro er himmelrikets sanna rikedomar?

¹² Och om ni inte är att lita på när det gäller andra människors pengar, hur ska Gud då kunna ge er det som tillhör er?

¹³ Varken ni eller någon annan kan tjäna två herrar. Ni kommer att vara lojala mot den ene och illojala mot den andre, eller ni kommer att se upp till den ene och se ner på den andre. Därför måste ni bestämma er. Man kan inte vara slav under pengar och samtidigt tjäna Gud.

¹⁴ När fariseerna hörde detta hånade de Jesus. De älskade nämligen pengar.

¹⁵ Då sa han till dem: Ni går omkring och ser förnäma och fromma ut när ni uppträder offentligt. Men Gud känner er och vet hur onda ni är, och han avskyr människor som försöker göra intryck.

¹⁶ Tills Johannes döparen började predika var Moses lag och profeternas budskap folkets vägvisare. Men så kom Johannes med de goda nyheterna att Guds rike stod för dörren. Och nu tränger ivriga människoskaror på för att komma in.

¹⁷ Men det betyder inte att lagen har förlorat sin kraft på en enda punkt. Tvärtom! Den är starkare och mer orubblig än himmel och jord.

¹⁸ Så en annan sak. Den som skiljer sig från sin hustru och lever tillsammans med någon annan gör sig skyldig till äktenskapsbrott. Men också den som gifter sig med en frånskild kvinna gör sig skyldig till äktenskapsbrott.

Den rike och den fattige

¹⁹ Det var en gång en rik man, sa Jesus, som var mycket välklädd och som var dag levde i stor lyx.

²⁰ En dag kom en sjuk tiggare som hette Lasaros till hans dörr.

²¹ När han låg där och hoppades att han skulle få av resterna som blev över från den rike mannens bord kom hundarna och slickade hans öppna sår.

²² Slutligen dog tiggaren och fördes av änglarna till den plats där inget lidande mera finns. Den rike mannen dog också och blev begravd.

²³ När han slog upp sina ögon var han i dödsriket, och han plågades svårt. Långt borta såg han Lasaros vid Abrahams sida.

²⁴ 'Fader Abraham

²⁵ Men Abraham sa till honom: 'Min son , kom ihåg att du under din livstid hade allt du önskade dig medan Lasaros inte hade någonting. Nu är han här för att tröstas och du för att plågas.

²⁶ Dessutom finns det en stor klyfta som skiljer oss åt. Ingen härifrån kan ta sig över till dig, och ingen kan heller komma över hit.'

²⁷ Då sa den rike mannen: 'Fader Abraham, var snäll och skicka honom då

²⁸ till mina fem bröder för att varna dem för detta helvete, så att de inte kommer hit när de dör.'

²⁹ Men Abraham sa: 'Skriften har gång på gång varnat dem. Dina bröder kan lyssna till Mose och profeterna.'

³⁰ Den rike mannen svarade: 'Nej, fader Abraham, det bryr de sig inte om. Men om någon kommer till dem från de döda, kommer de att ändra sig!'

³¹ Men Abraham sa: 'Om de inte vill lyssna till Mose och profeterna, så kommer de inte att lyssna ens om någon kommer tillbaka från de döda.'