Josia regerar i Juda

22 Josia var bara åtta år gammal när han blev kung. Han regerade i Jerusalem i trettiotvå år. Hans mot hette Jedida och var dotter till Adaja från Boskat.

² Josia följde i sin förfader Davids spår och var i allt lydig mot Herren.

^3-4 I det artonde året av sin regering sände kung Josia sin sekreterare Safan, Asaljas son och Mesullams sonson, till översteprästen Hilkia i templet med dessa order:Samla ihop de pengar som folket ger till prästerna vid tempelingången, när de går upp i helgedomen för att tillbe.

^5-6 Ge pengarna till dem som är ansvariga för byggnationen, så att de kan anställa snickare och murare och köpa timmer och sten till de nödvändiga reparationerna.

⁷ Men de behöver inte redovisa sina utgifter, för de är mycket betrodda.

En bokrulle med Guds lag hittas

⁸ En dag kom översteprästen Hilkia till kungens sekreterare Safan och berättade att han hittat en pergamentrulle i templet. Guds lag finns skriven på den, förklarade han. Han gav Safan rullen, så att han kunde läsa den.

^9-10 När sedan Safan skulle rapportera till kungen om hur arbetet med reparationen gick, nämnde han också om bokrullen, som Hilkia hade hittat, och läste ur den för kungen.

¹¹ När kungen hörde vad som stod skrivet i rullen, rev han sönder sina kläder i ren förskräckelse.

^12-13 Han uppmanade prästen Hilkia, Safan och sin assistent Asaja samt Safans son Ahikam och Mikajas son Akbor att fråga Herren vad de skulle göra. Herren måste vara mycket vred på oss eftersom våra förfäder inte har lytt hans lag och handlat efter hans föreskrifter, sa Josia.

¹⁴ Prästen Hilkia, Ahikam, Akbor, Safan och Asaja gick därför till Nya staden, en stadsdel i Jerusalem, för att rådfråga profetissan Hulda, som var hustru till Sallum, son till Tikva, Harhas son, han som hade ansvaret för klädkammaren.

^15-16 Hon gav dem följande budskap från Herren, Israels Gud:Säg till den man som skickade hit er, att jag tänker förstöra staden och döda dess invånare, precis som jag förutsagt i boken du läst.

¹⁷ Folket i Juda har nämligen ställt mig åt sidan, tillbett andra gudar och gjort mig mycket upprörd, och denna vrede måste få sitt utlopp.

^18-19 Men därför att du var känslig för min vilja och sörjde och ödmjukade dig inför Herren när du läste förmaningarna i boken om att landet skulle bli förbannat och ödelagt, och därför att du har rivit sönder dina kläder och gråtit inför mig i ånger, ska jag höra din bön.

²⁰ Denna nations undergång ska inte inträffa förrän efter din död. Du ska inte behöva se all den olycka som jag ska låta komma över den här platsen.De återvände omedelbart till kungen med hennes budskap.

Josia gör slut på all avgudadyrkan

^1-2 Kungen sammankallade då alla de styrande och alla övriga ledare i Juda och Jerusalem, för att gå med honom till templet. Alla präster och profeter och allt folket i Jerusalem och hela Juda, stora och små, samlades i templet, så att kungen kunde läsa för dem allt som stod i Guds lagbok, som man hade hittat.

³ Han stod vid pelaren framför folket, och han och folket förnyade förbundet med Herren och lovade att alltid lyda honom och göra allt vad boken föreskrev.

⁴ Sedan gav kungen översteprästen Hilkia och de övriga prästerna och tempelvakten instruktioner att förstöra allt det som hade samband med dyrkan av Baal, Aseran, solen, månen och stjärnorna. De brände upp alltsammans i Kidrons dal utanför Jerusalem, och fraktade sedan askan till Betel.

⁵ Josia avsatte också de hedniska präster som hans företrädare hade tillsatt för att tända offereldar i templen på höjderna över hela Juda och omkring Jerusalem, alla de som hade bränt rökelse till Baal, solen, månen, stjärnorna och planeterna.

⁶ Han tog bort pålen som föreställde Aseran från templet och förde den till Kidrons dal, där han brände upp den. Askan strödde man ut över den allmänna begravningsplatsen.

⁷ Han rev också ner husen runt templet där de manliga prostituerade bedrev sin handel och där kvinnorna vävde tyg åt Aseran.

⁸ De Herrens präster som bodde i andra städer hämtade han tillbaka till Jerusalem, och han rev ner templen på höjderna där man hade tänt offereld, ända bort till Geba och Beer-Seba. Han rev också ner templet vid porten till Josuas palats, Jerusalems förre borgmästares hus, som ligger till vänster om stadsporten.

⁹ Prästerna från offerhöjderna fick inte göra tjänst vid Herrens altare i Jerusalem, men de åt av det osyrade brödet tillsammans med de andra prästerna.

¹⁰ Sedan förstörde Josia Tofets altaren i Hinnoms barns dal, för att ingen skulle kunna offra sin son eller dotter i eld till Molok.

¹¹ Han tog bort de statyer av hästar och vagnar, som stod alldeles vid ingången till templet, intill hovmannen Netan-Meleks hus, och som hade blivit invigda åt solguden av de tidigare kungarna i Juda, och han brände upp solvagnarna.

¹² Han rev också ner de altaren som Juda kungar hade byggt på taket över Ahas sal och de altaren Manasse hade byggt på templets båda förgårdar. Ja, han slog sönder dem alla, och resterna kastade han i Kidrons dal.

¹³ Sedan rev han ner templen på höjderna öster om Jerusalem och söder om Fördärvets berg, de som Salomo hade byggt åt Astarte, sidoniernas onda gudinna, åt Kemos, Moabs fruktansvärde gud, och åt Milkom, Ammons barns avskyvärde gud.

¹⁴ Josia slog sönder stoderna och välte omkull aserorna. Han orenade dessa platser genom att strö ut människoben över dem,

¹⁵ och han rev också ner de altaren och tempel som Jerobeam hade byggt i Betel, när han förledde Israel att synda. Han krossade stenarna till grus och brände upp aserorna.

¹⁶ När Josia såg sig omkring fick han syn på gravarna på bergssluttningen. Då gav han order om att benen i dem skulle brännas på altaret i Betel för att orena det, precis som Herrens profet hade sagt att det skulle ske med Jerobeams altare.

¹⁷ Vad är det för monument där borta? frågade han plötsligt.Där ligger en profet begravd, svarade männen från staden. Han kom från Juda, och det var han som förutsa det du just nu har gjort på altaret i Betel!

¹⁸ Låt då den graven vara, och rör inte hans ben! svarade kungen. Man lämnade hans grav i fred och rörde inte heller benen av den profet som kom från Samarien.

¹⁹ Josia förstörde templen på höjderna i hela Samarien. De hade byggts av olika kungar i Israel och gjort Herren mycket vred. Men nu krossade Josia dem till grus, precis som han gjort i Betel.

²⁰ Han avrättade de hedniska templens präster på deras egna altaren och brände människoben på dem för att orena dem. När allt var utfört återvände han till Jerusalem.

²¹ Kungen gav också befallning om att folket skulle fira påskhögtiden, precis som det var föreskrivet av Herren, deras Gud, i förbundsboken.

²² Det hade inte firats påsk på det sättet sedan domarnas tid i Israel och inte någon gång under alla dessa år i vare sig Israel eller Juda.

²³ Först under kung Josias artonde regeringsår skedde det, och då i Jerusalem.

²⁴ Josia gjorde sig också av med alla medier och trollkarlar och alla slags föremål för avgudadyrkan, både i Jerusalem och över hela landet. Josia ville nämligen följa de lagar som fanns i den bok som prästen Hilkia hade hittat i templet.

²⁵ Ingen kung, vare sig före eller efter Josia, har så helt omvänt sig till Herren och följt alla Moses lagar.

²⁶ Men Herren var trots allt fortfarande mycket vred på Juda för allt det onda som kung Manasse hade gjort.

²⁷ Jag ska straffa Juda precis som jag har gjort med Israel, sa Herren. Jag ska överge min utvalda stad Jerusalem och det tempel som tillhör mig.

²⁸ Vad som i övrigt kan nämnas om Josia finns nerskrivet i Juda kungars krönika.

²⁹ Vid den här tiden kom kung Neko i Egypten till den assyriske kungens hjälp vid floden Eufrat, och kung Josia for dit för att strida mot honom. Men kung Neko dödade Josia vid Megiddo.

³⁰ Hans kropp fördes tillbaka i en vagn, och han begravdes i den grav han utsett åt sig. Hans son Joahas valdes av folket att efterträda honom och smordes till kung.

Joahas regerar i Juda

^31-32 Joahas var tjugotvå år gammal när han blev kung, och han regerade i Jerusalem i tre månader. Hans mor hette Hamutal och var dotter till Jeremia från Libna. Joahas var ogudaktig som så många av företrädarna på tronen.

³³ Kung Neko gjorde slut på hans regering i Jerusalem genom att gripa honom och fängsla honom i Ribla i Hamat. Juda tvingades att betala lösen för honom med hundra talenter silver och en talent guld.

³⁴ Farao Neko utsåg sedan Eljakim, en annan av Josias söner, att regera i Jerusalem, och han ändrade hans namn till Jojakim. Men kung Joahas fördes till Egypten, där han sedan dog.

³⁵ Jojakim måste lägga tunga bördor på folket för att kunna betala den skatt som den egyptiske kungen fordrade.

Jojakim regerar i Juda

^36-37 Jojakim var tjugofem år gammal när han blev kung, och han regerade i Jerusalem i elva år. Hans mor hette Sebida och var dotter till Pedaja från Ruma. Jojakim syndade också mot Herren, precis som sina förfäder.

³¹ Under tiden ville lärjungarna ge Jesus någonting att äta,

³² men han tackade nej och sa: Jag har mat som ni inte känner till.

³³ Lärjungarna sa då till varandra: Vem har gett honom mat?

³⁴ Då förklarade Jesus: Min mat är att göra hans vilja som har sänt mig och att utföra hans uppdrag.

³⁵ Tror ni inte att man börjar skörda förrän om fyra månader när sommaren är slut? Se er omkring. Stora fält är mogna och färdiga att skördas.

³⁶ Skördearbetarna som för människor till evigt liv ska få god lön. Vilken glädje väntar inte både den som sår och den som skördar!

³⁷ För det är sant att en sår och en annan skördar.

³⁸ Jag sänder ut er att skörda där ni inte har sått. Andra har utfört arbetet och ni får bärga skörden.

Många samarier kommer till tro

³⁹ Många människor i staden Sykar trodde nu att Jesus var Messias därför att kvinnan sagt: Han visste allt om mig.

^40-41 När de kom till brunnen för att se honom bad de honom att stanna kvar hos dem. Det gjorde han också under två dagar, och det var tillräckligt för att ännu fler skulle komma till tro när de lyssnade på honom.

⁴² Sedan sa de till kvinnan: Nu tror vi därför att vi själva har hört honom, inte på grund av vad du berättade för oss. Han är verkligen världens Frälsare.

Jesus beger sig till Galileen för att predika

^43-44 Två dagar senare fortsatte Jesus till Galileen. Han hade själv sagt: En profet blir hedrad överallt utom i sin egen hemtrakt.

⁴⁵ Men galileerna tog emot honom med öppna armar för de hade varit i Jerusalem under påskhögtiden och sett en del av hans under.

Jesus botar en regeringstjänstemans son

^46-47 Under vandringen genom Galileen kom han till staden Kana där han en gång hade förvandlat vatten till vin. En regeringstjänsteman, som bodde i staden Kafarnaum, hade en son som var svårt sjuk. När han hörde att Jesus hade kommit från Judeen och var på väg genom Galileen gick han till Kana. Där träffade han Jesus och han bad honom följa med till Kafarnaum och bota pojken som låg döende.

⁴⁸ Jesus frågade: Kan ni verkligen inte tro på mig, om ni inte ständigt får se under?

⁴⁹ Men mannen bad: Herre, kom med innan min pojke dör.

⁵⁰ Då sa Jesus till honom: Gå hem igen. Din son är botad. Mannen trodde på vad Jesus sa och begav sig hem.

⁵¹ Medan han var på väg möttes han av några av sina tjänare med nyheten att allt var väl och att pojken hade blivit frisk.

⁵² Han frågade dem då när han hade börjat må bättre. De svarade: I går eftermiddag vid ettiden försvann plötsligt febern.

⁵³ Då förstod fadern att det hänt i samma ögonblick som Jesus hade sagt till honom: Din son är botad. Och regeringstjänstemannen och hela hans familj blev övertygade om att Jesus var Messias.

⁵⁴ Detta var det andra under Jesus gjorde i Galileen sedan han hade kommit dit från Judeen.

Read full chapter