2 Kungaboken 12-14
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
12 Det var sju år efter det att Jehu hade blivit kung i Israel. Joas regerade i Jerusalem i fyrtio år. Hans mor hette Sibja och var från Beer-Seba.
2 Under alla de år Joas hade prästen Jojada vid sin sida gjorde han det som var rätt i Herrens ögon.
3 Men ändå förstörde han inte offeraltarena på höjderna, och folket fortsatte att offra och bränna rökelse där.
4-5 Templet behöver repareras, sa Joas en dag till prästerna. Ta allt det som offras till Herrens tempel, skatten från folkräkningen och alla frivilliga gåvor och använd alltsammans till att rusta upp templet.
6 Men tjugotre år efter hans tillträde som regent hade templet ännu inte reparerats.
7 Joas kallade då till sig Jojada och de andra prästerna. Varför har ni inte gjort någonting åt templet? frågade han dem. Nu får ni inte längre använda något av templets inkomster för era egna behov, utan från och med nu ska ni ge allt till dem som reparerar templet.
8 Prästerna samtyckte och lovade att inte samla in pengar för egna behov, och att de inte själva skulle befatta sig med reparationsarbetet.
9 Jojada borrade ett hål i locket på en stor kista och ställde den på högra sidan av altaret vid tempelingången, och dörrvakterna stoppade folkets alla gåvor i den.
10 När kistan blev full räknade kungens sekreterare och översteprästen pengarna och lade dem i säckar.
11-12 Dessa gavs till uppsyningsmännen som betalade snickare, stenhuggare och murare, och bekostade inköpen av timmer och sten och allt annat material som behövdes för att reparera Herrens tempel.
13-14 Pengarna användes inte för att köpa silverfat, ljussaxar, skålar, trumpeter eller andra guldföremål, utan bara till reparationen.
15 Uppsyningsmännen behövde inte redovisa sina utbetalningar, för de var ärliga och pålitliga män.
16 Men det som gavs som skuld och syndoffer fick prästerna behålla för eget bruk. Detta lades alltså inte i kistan.
17 Vid den här tiden började kung Hasael i Aram krig mot Gat och intog det, och sedan vände han sig mot Jerusalem.
18 Kung Joas tog då alla heliga föremål som hans förfäder och företrädare på tronen i Juda, Josafat, Joram och Ahasja, hade helgat åt Herren, och sände detta till Hasael tillsammans med det som han själv hade gett och allt guld i slottets och templets skattkammare. Då drog Hasael sig tillbaka från Jerusalem.
19 Resten av Joas historia finns upptecknad i Juda kungars krönika.
20 Men hans officerare sammansvor sig mot honom och mördade honom i hans kungliga residens i Millo, som ligger på vägen till Silla.
21 Det var Josakar, Simeats son, och Josabar, Somers son, som mördade honom. Han begravdes på den kungliga begravningsplatsen i Jerusalem, och hans son Amasja blev kung efter honom.
Joahas regerar i Israel
13 Jehus son Joahas började sin sjuttonåriga regeringsperiod över Israel i Joas tjugotredje regeringsår över Juda.
2 Men Joahas var inte någon god kung, utan han följde Jerobeams onda vägar, som hade fått Israel att synda.
3 Herren var därför mycket vred på Israel, och han tillät kung Hasael i Aram och dennes son Ben-Hadad att utöva sin makt över dem.
4 Men Joahas bad till Herren om hjälp, och Herren hörde honom när han såg hur fruktansvärt kungen i Aram förtryckte Israel.
5 Herren sände en befriare, och Israel lyckades ta sig ur arameernas grepp.
6 Men de fortsatte att synda och följde Jerobeams onda vägar. De fortsatte också att tillbe gudinnan Asera i Samaria.
7 Slutligen reducerades Joahas armé till femtio ryttare, tio vagnar och 10.000 fotsoldater. Kungen i Aram hade lyckats utplåna de övriga styrkorna fullständigt.
8 Resten av Joahas historia finns upptecknad i Israels kungars krönika.
Joas regerar i Israel
9-10 Joahas dog och begravdes i Samaria, och hans son Joas efterträdde honom och regerade i Samaria i sexton år. Han besteg tronen under kung Joas i Juda trettiosjunde regeringsår.
11 Men Joas, kungen i Israel, var en ond man, för precis som Jerobeam uppmuntrade han folket att tillbe avgudar och förledde dem till synd.
12 Övrigt värt att nämna om Joas regering och om hans krig mot Amasja i Juda finns upptecknat i Israels kungars krönika.
13 Joas dog och begravdes i Samaria med Israels övriga kungar, och Jerobeam II efterträdde honom.
14 När Elisa låg på sitt yttersta besökte kung Joas honom och grät över honom: Min far! Min far! Det är ju du som har varit Israels styrka, sa han.
15 Skaffa fram en båge och några pilar, bad Elisa då honom.
16-17 Öppna nu det östra fönstret! sa Elisa, och Joas gjorde som han sa. Sedan bad han kungen att lägga sin hand på bågen, och själv lade han sina egna händer över kungens.Skjut nu! befallde han och tillade: Detta är Herrens segerpil mot Aram. Du ska nämligen vinna seger över dem vid Afek.
18 Plocka nu upp de andra pilarna och slå dem mot golvet.Kungen tog då upp dem och slog dem mot golvet tre gånger.
19 Profeten blev arg på honom och utbrast: Du skulle ha slagit fem eller sex gånger, för då skulle du ha besegrat Aram fullständigt. Nu kommer du bara att segra tre gånger.
20-21 Efter denna händelse dog Elisa och begravdes.På den tiden brukade rövarband från Moab tränga in i landet varje vår. En gång när några män höll på att begrava en vän hände detta. Hastigt slängde de då den döda kroppen i Elisas grav. Så snart kroppen kom i beröring med Elisas ben fick den döde mannen liv igen och reste sig upp.
22 Kung Hasael av Syrien hade förtryckt Israel under hela kung Joahas regering.
23 Men Herren var barmhärtig mot Israels folk och lät dem aldrig bli helt besegrade. Gud hade nämligen medlidande med dem, och han tänkte också på sitt förbund med Abraham, Isak och Jakob.
24 Men så dog kung Hasael i Syrien, och hans son Ben-Hadad regerade efter honom.
25 Och kung Joas i Israel, Joahas son, lyckades vid tre tillfällen återerövra städer som hans far hade förlorat till Ben-Hadad.
Amasja regerar i Juda
14 Under det andra året av kung Joas regering över Israel började kung Amasja att regera i Juda.
2 Amasja var då tjugofem år gammal, och han regerade tjugonio år i Jerusalem. Hans mor kom från Jerusalem och hette Joaddin.
3 Han var en mycket god kung i Herrens ögon, även om han inte var som sin förfader David, men som kung var han lika god som sin far Joas.
4 Ändå lät han inte riva ner offeraltarena på höjderna, utan folket fortsatte att offra och tända rökelse där.
5 Så snart han hade fått ett fast grepp om sitt rike, avrättade han männen som mördat hans far.
6 Men han skonade deras barn, för han hade lärt sig genom Moses lag att föräldrarna inte ska dödas för sina barns synder, eller barn för sina föräldrars. Var och en måste sona sin egen synd.
7 Det var Amasja som en gång dödade 10.000 edomiter i Saltdalen. Han intog också Sela och ändrade dess namn till Jokteel, som det kallas än i dag.
8 Vid ett annat tillfälle utmanade Amasja kung Joas av Israel, han som var son till Joahas och sonson till Jehu, att mobilisera sin armé och komma och möta honom ansikte mot ansikte.
9 Men kung Joas svarade: En liten törnbuske på Libanon bad det stora cederträdet: 'Ge din dotter till hustru åt min son.' Men strax efteråt kom ett av de vilda djuren förbi och trampade ner busken.
10 Du har besegrat Edom och är mycket stolt över det, men mitt råd till dig är att du ska vara nöjd med den ära du vunnit och stanna hemma. Varför ska du besvära oss och riskera att vi båda går under?
11 Men Amasja ville inte lyssna, så kung Joas av Israel mönstrade sin armé. De möttes ansikte mot ansikte vid Bet-Semes, en av Judas städer.
12 Juda blev besegrat där och armén skingrades.
13 Kung Amasja blev tagen till fånga, och Israels armé marscherade sedan till Jerusalem och rev ner dess murar från Efraimsporten till Hörnporten, en sträcka på cirka 200 meter.
14 Kung Joas tog många som gisslan, och han lade beslag på allt guld och silver i templet och kungapalatset innan han återvände till Samaria.
15 Resten av Joas historia och hans krig med kung Amasja i Juda finns upptecknat i Israels kungars krönika.
16 När Joas dött begravdes han i Samaria bland de andra kungarna i Israel, och hans son Jerobeam II blev kung efter honom.
17 Amasja levde femton år längre än Joas,
18 och vad som hände honom i övrigt finns skrivet i Juda kungars krönika.
19 Efter en sammansvärjning mot Amasja i Jerusalem flydde han till Lakis. Men hans fiender förföljde honom dit och dödade honom där.
20 Hans kropp fördes på hästryggen tillbaka till Jerusalem, och han begravdes på den kungliga begravningsplatsen i Davids stad.
21 Sedan blev hans son Asarja kung, sexton år gammal.
22 Efter sin fars död byggde han upp Elat och återlämnade det till Juda.
Jerobeam II regerar i Israel
23 Under tiden hade Jerobeam II blivit kung i Israel under Amasjas femtonde regeringsår över Juda. Jerobeam II regerade i fyrtioett år.
24 Men han var lika ond som Jerobeam I (Nebats son), som hade förlett Israel att tillbe avgudar.
25 Jerobeam II vann tillbaka de områden som Israel förlorat mellan Hamat och Döda havet, precis som Herren, Israels Gud, hade förutsagt genom Jona, Amittais son, profeten från Gat-Hahefer.
26 Herren såg hur svårt alla hade det i Israel, slavar såväl som fria, och att inte någon kom till deras undsättning.
27 Han hade inte heller sagt att han skulle utplåna Israels namn, och därför använde han kung Jerobeam II till att rädda landet.
28 Vad som i övrigt finns att berätta om Jerobeam II, alla hans krig och hur han återtog Damaskus och Hamat, som tidigare tillhört Juda, finns nerskrivet i Israels kungars krönika.
29 När Jerobeam II dött, begravdes han bredvid de andra kungarna i Israel, och hans son Sakarja blev kung efter honom.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica