Herrens härlighet fyller templet

^1-2 När Salomo hade slutat att be kom eld ner från himlen och brände upp offren. Herrens härlighet fyllde upp templet, så att prästerna inte kunde gå in i det.

³ Allt folket hade sett detta ske, och nu föll de ner på marken och tillbad och tackade Herren.Han är god och hans kärlek varar i evighet, utropade de.

^4-5 Sedan invigde kungen och allt folket templet genom att bära fram brännoffer till Herren. Kung Salomo bidrog med 22.000 tjurar och 120.000 får och getter.

⁶ Alla präster intog sina platser, och leviterna spelade och sjöng tacksägelsesången Hans nåd varar evinnerligen, med de instrument som kung David själv hade gjort och använt, när han prisade Herren. När sedan prästerna, som stod mitt emot leviterna, blåste i sina trumpeter, stod alla upp.

⁷ Salomo helgade den dagen den mellersta delen av förgården till att användas vid offren, för det var alltför många offer för att de skulle få rum vid kopparaltaret.

⁸ Under de följande sju dagarna firades högtiden, och mycket folk kom från hela Israel. De kom så långt bortifrån som från Hamat i ena delen av landet ända ner till Egyptens bäck i den andra delen.

⁹ Den åttonde dagen hölls en stor avslutningsgudstjänst.

¹⁰ Men på den tjugotredje dagen i sjunde månaden skickade han hem folket, som var glada och lyckliga därför att Herren hade varit så god mot David och Salomo och mot sitt folk Israel.

Gud talar till Salomo

^11-12 När templet var klart och palatset färdigbyggt, visade sig Herren en natt för Salomo och sa: Jag har hört din bön och valt templet till den plats där ni ska offra till mig.

¹³ Om jag stänger till himlen, så att det inte kommer något regn, eller om jag befaller gräshoppssvärmar att äta upp all er gröda, eller om jag sänder epidemier över er,

¹⁴ och mitt folk då ödmjukar sig och ber till mig och söker mig och vänder om från sina ogudaktiga vägar, ska jag lyssna till dem från himlen och förlåta deras synder och hela deras land.

¹⁵ Jag ska lyssna noggrant till varje bön som sänds upp från den här platsen,

¹⁶ för jag har valt det här templet och helgat det till att vara mitt hem för alltid. Mina ögon och mitt hjärta ska alltid vara här.

^17-18 Och vad gäller dig själv Salomo, så ska jag se till att du och dina ättlingar alltid kommer att vara kungar över Israel om du följer mig som din far David gjorde.

¹⁹ Men om du inte gör det utan förkastar de lagar jag har gett dig och tillber avgudar,

²⁰ då ska jag fördriva mitt folk ut ur detta mitt land, som jag har gett dem, och jag ska vända mig bort från templet, trots att jag har helgat det åt mig själv. Då ska jag i stället göra det till en skamfläck för alla

²¹ ja, i stället för att vara berömt för sin skönhet ska det bli något man vämjes över, när man går förbi det.'Varför har Herren gjort något så fruktansvärt mot detta land och mot templet?' ska man fråga.

²² Och svaret kommer att bli: 'Därför att folket i landet har övergett Herren, sina fäders Gud, den Gud som förde dem ut ur Egyptens land, och i stället börjat tillbe andra gudar. Det är därför Herren har gjort allt detta mot dem.'

Salomos övriga byggnationer

8 Det hade nu gått tjugo år sedan Salomo blivit kung, och de stora byggnadsprojekten med Herrens tempel och hans eget kungliga palats var avslutade.

² Nu fortsatte han med att återuppbygga de städer som kung Hiram från Tyrus hade gett honom, och han lät en del av Israels folk bosätta sig där.

³ Sedan gick han mot staden Hamat-Soba och intog den.

⁴ Han byggde Tadmor i öknen och städer i Hamat som fungerade som förrådsplatser.

⁵ Han befäste städerna Övre Bet-Horon och Nedre Bet-Horon och gjorde dem båda till förrådsplatser, byggde upp deras murar och satte dit portar och bommar.

⁶ Han byggde också upp Baalat och andra förrådsstäder och städer för sina vagnar och hästar. Han byggde allt efter sina egna planer, både i Jerusalem och i Libanon och över hela det område han behärskade.

^7-8 De folk som fortfarande bodde i landet och som israeliterna inte hade lyckats fördriva använde han i slavarbete, och så har det varit sedan dess. Detta gällde hetiterna, amoreerna, perisseerna, hiveerna och jebuseerna.

⁹ Men ingen israelit fick bli slav, utan de togs i anspråk som soldater, officerare, uppsyningsmän över hans vagnar och hästar,

¹⁰ och till olika andra uppdrag. Han hade 250 män i olika tillsyningstjänster.

¹¹ Salomo lät sin hustru, Faraos dotter, flytta från Davids stad till det nya palats som han hade byggt åt henne. Hon ska inte bo i kung Davids palats, för Herrens ark har varit där, och det är helig mark, sa han.

¹² På altaret som Salomo låtit bygga framför ingången till templet bar han fram brännoffer till Herren.

¹³ Antalet offer bestämdes enligt de föreskrifter som Mose hade gett. Det var extra offer på sabbaterna, vid nymånadsfesterna och vid de tre årliga högtiderna, påskhögtiden, veckohögtiden och lövhyddohögtiden.

¹⁴ När Salomo utsåg präster till olika uppgifter, följde han sin far Davids plan. Han utsåg alltså leviter till att sjunga lovsången och att hjälpa prästerna i deras uppgifter, och han utsåg också dörrvaktare till de olika portarna.

¹⁵ Salomo avvek inte på något sätt från Davids föreskrifter beträffande detta eller när det gällde tjänstgöringen i skattkammare och förråd,

¹⁶ och han fullbordade alltså framgångsrikt tempelbygget.

^17-18 Sedan for han till hamnstäderna Esjon-Geber och Elot i Edom för att ta emot skepp som han fått i gåva av kung Hiram. Dessa fartyg med kung Hirams erfarna besättningar och Salomos egna män seglade till Ofir och kom tillbaka med guld till en vikt av 450 talenter (ca 17 ton).

Drottningen av Saba

9 När drottningen av Saba fick höra talas om Salomos stora vishet, kom hon till Jerusalem för att få träffa honom. Hon ville veta om ryktet talade sant. Hon kom med en stor karavan och hade med sig ett stort följe av medhjälpare och tjänare. Kamelerna var lastade med kryddor, guld och juveler i stor mängd.

² Salomo gav henne svar på alla frågor. Inget var för svårt för honom att förklara för henne.

³ När hon insåg hur vis han verkligen var och såg palatsets skönhet,

⁴ de överfyllda borden, alla tjänare han hade till sin hjälp, hur fint klädda de var och de många brännoffren vid Herrens tempel, blev hon alldeles överväldigad.

⁵ Slutligen utbrast hon: Allt jag har hört om dig i mitt eget land är sant!

⁶ Jag kunde inte tro det förrän jag kom hit och fick se det med egna ögon. Din vishet är mycket större än jag kunde drömma om.

⁷ Vilken förmån för dina män att få stå här och lyssna till din vishet!

⁸ Prisad vare Herren, din Gud! Vad han måste älska Israel, som har gett det en kung som du! Han vill att Israel för alltid ska förbli ett starkt och mäktigt land där rätt och rättfärdighet råder.

⁹ Hon gav kungen en gåva i guld som vägde 120 talenter (ca 4,5 ton) och stora mängder av olika slags kryddor och dyrbara ädelstenar. Aldrig tidigare hade man sett så dyrbara kryddor som de drottningen av Saba förde med sig.

¹⁰ Kung Hirams och kung Salomos besättningar fraktade guld från Ofir men också algumträ och ädelstenar.

¹¹ Kungen använde algumträet till att göra trappor i templet och palatset och till att bygga harpor och lyror för kören. Aldrig tidigare hade det funnits så vackra instrument i Juda land.

¹² Kung Salomo gav drottningen av Saba allt hon önskade sig och bad om, mer än hon hade gett honom. Sedan återvände hon med sitt följe tillbaka till sitt eget land.

Salomos oerhörda rikedom

^13-14 Salomo fick varje år guld till en vikt av 666 talenter (ca 25 ton) från kungarna i Arabien och från många andra länder. Till detta kom överskottet på alla hans affärer, som köpmännen hade hand om.

¹⁵ En del av guldet använde han till att göra 200 stora sköldar, var och en täckt med guld till en vikt av 3,5 kilo,

¹⁶ och 300 mindre sköldar med guld till en vikt av 1,7 kilo. Dessa placerade han i det palats som hade fått sitt namn efter Libanons skogar.

¹⁷ Han gjorde också en stor tron av elfenben och beklädde den med rent guld.

¹⁸ Den hade sex trappsteg och en pall av rent guld, och den hade också armstöd av guld, och utmed vart och ett av dem stod ett lejon, också gjort av guld.

¹⁹ Lejon av guld stod också på båda sidor om varje trappsteg, sammanlagt tolv lejon. Ingen annan tron i hela världen kunde jämföras med denna.

²⁰ Alla kung Salomos bägare och serviser var av rent guld, liksom alla kärl avsedda för hushållet i detta palats. Silver var alldeles för billigt för att man på den tiden skulle räkna med det!

²¹ Vart tredje år återvände kungens fartyg med kung Hirams besättningar från Tarsis och förde med sig guld, silver, elfenben, apor och påfåglar.

²² Kung Salomo var rikare och visare än någon annan kung på hela jorden,

²³ och från alla länder kom kungar till honom för att lyssna till den vishet Gud hade lagt i hans hjärta.

²⁴ Var och en av dem gav honom årligen föremål av silver och av guld, kläder, vapen, kryddor, hästar och mulåsnor.

²⁵ Salomo hade 4.000 stallar för hästar och vagnar och 12.000 hästar i de särskilda vagnstäderna och i sin närhet i Jerusalem.

²⁶ Han regerade över alla kungar och kungariken från floden Eufrat till filisteernas land och ända ner till Egyptens gräns.

²⁷ I Salomos Jerusalem var silver lika vanligt som sten, och cederträ från Libanon användes som om det varit billigt mullbärsfikonträ från kullarna utanför.

²⁸ Hästar fördes till honom från Egypten och andra länder.

Salomo dör

²⁹ Allt annat om Salomo och hans regering finns att läsa i profeten Natans krönika, i siloniten Ahias profetia och i Jedais syner om Jerobeam, Nebats son.

³⁰ Salomo regerade i Jerusalem över hela Israel i fyrtio år.

³¹ Sedan dog han och begravdes i Jerusalem, och hans son Rehabeam blev kung efter honom.

Lasaros blir sjuk och dör

11 En man som hette Lasaros låg sjuk. Han bodde i Betania tillsammans med sina systrar Maria och Marta

² (Det var hans syster Maria som smorde Herren med välluktande olja och torkade hans fötter med sitt hår).

³ De två systrarna skickade ett meddelande till Jesus: Herre, din vän Lasaros är allvarligt sjuk.

⁴ Men när Jesus hörde det sa han: Hans sjukdom ska inte leda till döden, utan till att Gud förhärligas så att jag, Guds Son, blir ärad genom detta.

⁵ Trots att Jesus tyckte mycket om Marta, Maria och Lasaros,

⁶ stannade han ändå där han var i ytterligare två dagar.

⁷ Därefter sa han till lärjungarna: Låt oss gå till Judeen.

⁸ Men lärjungarna invände: Herre, för bara ett par dagar sedan försökte de judiska ledarna i Judeen döda dig. Ska du nu gå dit igen?

⁹ Jesus svarade: Det är ljust tolv timmar om dagen, och då kan man gå tryggt utan att snava.

¹⁰ Det är bara på natten som man på grund av mörkret behöver vara rädd för att snubbla.

¹¹ Sedan sa han: Vår vän Lasaros har somnat in, men nu ska jag gå och väcka honom.

^12-13 Lärjungarna trodde att Jesus menade att Lasaros hade fått en stunds skön sömn och sa: Det betyder att han är på bättringsvägen. Men Jesus menade att Lasaros hade dött.

¹⁴ Så han sa öppet till dem: Lasaros är död.

¹⁵ Och för er skull är jag glad att jag inte var där för hans död kommer att hjälpa er att tro på mig. Kom, nu går vi dit.

¹⁶ Tomas, med smeknamnet Tvillingen, sa till de andra lärjungarna: Vi går med så vi kan dö tillsammans med honom.

Jesus tröstar Maria och Marta

¹⁷ När de kom fram till Betania berättade man för dem att Lasaros redan hade legat fyra dagar i graven.

¹⁸ Betania låg bara några kilometer från Jerusalem,

¹⁹ och många judar hade kommit därifrån för att trösta Marta och Maria i deras sorg.

²⁰ När Marta hörde att Jesus var på väg gick hon för att möta honom, men Maria stannade hemma.

²¹ Marta sa till Jesus: Herre, om du hade varit här, så hade inte min bror behövt dö.

²² Men jag vet i alla fall att Gud kan ge dig vad som helst om du bara ber honom om det.

²³ Jesus sa till henne: Din bror ska återvända till livet.

²⁴ Ja, sa Marta, när alla andra gör det på uppståndelsens morgon.

²⁵ Jesus sa till henne: Jag är den som uppväcker de döda och ger dem liv igen. Den som tror på mig ska leva, även om han dör.

²⁶ Han får evigt liv därför att han tror på mig och ska aldrig någonsin dö. Tror du det, Marta?

²⁷ Ja, Herre, svarade hon honom. Jag tror att du är Messias, Guds Son, den som vi väntat på så länge.

²⁸ Sedan lämnade hon honom och återvände till Maria och tog henne avsides från de sörjande och viskade till henne: Jesus är här och vill träffa dig.

²⁹ Då reste hon sig upp och gick med detsamma för att möta honom.

Read full chapter