2 Krönikeboken 5-7

Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)

5 När tempelbygget slutligen var klart förde Salomo in de gåvor som blivit helgade åt Herren av hans far, kung David, för förvaring i templets skattkammare.

Arken förs till templet

² Därefter kallade Salomo samman alla ledare i Israel till Jerusalem, dvs huvudmännen för varje stam och familj, till högtiden då arken skulle föras från tabernaklet i Davids stad, borgen Sion, till dess nya hem i templet.

³ Denna högtid ägde rum i sjunde månaden.

^4-5 När alla ledare hade kommit lyfte leviterna arken och bar den från tabernaklet till sin plats. De tog också med sig alla de heliga tillbehören.

⁶ Kung Salomo och alla de andra offrade får och boskap framför arken i en sådan mängd att ingen kunde hålla räkning på dem.

^7-8 Prästerna bar in arken i det inre rummet av templet, det allraheligaste, och ställde den under kerubernas vingar, som bredde ut sig över arken och dess bärstänger.

⁹ Dessa bärstänger var så långa att deras ändar kunde ses från det yttre rummet, men inte från ytterdörren.Arken finns fortfarande där när det här skrivs.

¹⁰ Ingenting fanns i arken förutom de två stentavlorna, som Mose lade ner i den vid berget Horeb, när Herren hade ingått förbundet med Israels folk efter uttåget ur Egypten.

^11-12 Alla präster gick igenom reningsceremonierna och deltog sedan i högtiden, oavsett om de var i tjänst eller ej. Leviterna prisade Herren med stor entusiasm när prästerna kom ut från det allraheligaste. Sångare var Asaf, Heman och Jedutun och deras söner och släktingar. De var klädda i linnemantlar och stod på östra sidan om altaret och spelade på cymbaler, harpor och lyror. 120 präster blåste i trumpeter,

^13-14 och tillsammans med kören stämde de upp i lovprisning och tacksägelse till Herren. Sången blandades med ljudet från alla instrument. Så här sjöng man:Han är så god.Hans kärlek varar i evighet!I det ögonblicket kom Herrens härlighet som ett bländande moln och fyllde templet, så att prästerna inte kunde fortsätta sin tjänstgöring.

Salomo välsignar folket

^1-2 Detta är den bön som Salomo bad vid det tillfället:Herren har sagt att han ska bo i ett tätt moln, men jag har gjort ett tempel åt dig, Herre, där du kan bo i evighet!

³ Sedan vände han sig om till folket som stod där för att välsigna dem och sa:

⁴ Välsignad vare Herren, Israels Gud, som nu har infriat sitt löfte till min far David när han sa:

^5-6 'Jag har aldrig, sedan jag förde mitt folk från Egyptens land, valt en stad någonstans i Israel som plats för mitt tempel, där mitt namn ska bli förhärligat. Aldrig tidigare har jag valt en kung åt mitt folk Israel. Men nu har jag valt Jerusalem till min stad och David till min kung.'

⁷ Min far David ville bygga detta tempel,

⁸ men Herren lät honom inte göra det. Det var bra att han ville det, sa Herren till honom,

⁹ men han var inte den som skulle bygga det, utan hans son var utsedd för den uppgiften.

¹⁰ Nu har Herren gjort vad han lovade, för jag har efterträtt min far som kung, och jag har byggt templet åt Herrens, Israels Guds, namn

¹¹ och ställt dit arken med förbundet mellan Herren och hans folk Israel.

Salomos invigningsbön

^12-13 Medan Salomo talade till folket stod han på en plattform i mitten av förgården, framför Herrens altare. Plattformen var gjord av koppar och var två och en halv meter lång, två och en halv meter bred och en och en halv meter hög. Medan allt folket såg på böjde Salomo knä, sträckte upp sina armar mot himlen och bad denna bön:

¹⁴ Herre, Israels Gud! Det finns ingen annan Gud som du, vare sig i himlen eller på jorden. Du håller alla dina löften till dem som lyder dig och vill göra din vilja.

¹⁵ Du har hållit ditt löfte till min far David, det har vi tydligt sett i dag.

¹⁶ Herre, Israels Gud, håll nu också det löfte du gav honom när du sa: 'Dina ättlingar ska alltid regera över Israel, om de lyder mina lagar så som du har gjort.'

¹⁷ Ja, Herre, Israels Gud, infria också detta löfte!

¹⁸ Men vill Gud verkligen bo på jorden tillsammans med människor? När inte ens de högsta himlarna kan rymma dig, hur ska då detta tempel som jag har byggt kunna göra det?

¹⁹ Jag ber dig ändå att du ska lyssna till min bön, Herre, min Gud! Hör mig när jag ropar till dig!

^20-21 Se med välbehag ner på detta tempel dag och natt, på denna plats, där du har sagt att du ska fästa ditt namn! Måtte du alltid höra och svara på de böner jag kommer att be till dig, när jag står vänd mot denna plats. Lyssna till mina böner och till ditt folk Israels böner, när de ber vända mot ditt tempel! Ja, hör oss från himlen, och när du hör oss, förlåt oss då!

²² När någon har begått ett brott och han blir ålagd att förklara sig oskyldig framför detta altare,

²³ lyssna då från himlen och straffa honom om han ljuger, men förklara honom i annat fall oskyldig!

²⁴ Om ditt folk Israel blir besegrat av sina fiender, därför att det har syndat mot dig, och om folket sedan vänder om till dig och kallar sig ditt folk och ber till dig här i detta tempel,

²⁵ lyssna då till dem från himlen och förlåt dem deras synder och ge dem det land tillbaka som du gav deras förfäder!

²⁶ När molnen är tillslutna, så att det inte regnar på grund av att vi har syndat, och om vi då ber, vända mot detta tempel, och bekänner dig vara vår Gud och vänder om från våra synder därför att du har straffat oss,

²⁷ lyssna då till oss från himlen och förlåt ditt folks synder och lär oss vad som är rätt! Sänd sedan regn över det land som du har gett till ditt folk.

²⁸ Om det blir hungersnöd eller epidemier, om det blir missväxt i landet eller om det blir översvämmat av gräshoppor eller gräsmaskar, eller om ditt folks fiender kommer och belägrar städerna, ja, vilka svårigheter det än blir,

²⁹ lyssna då till varje enskild människas bön om hennes personliga situation.

³⁰ Hör oss från himlen, där du bor, och förlåt oss och ge var och en vad han förtjänar, för du känner människornas hjärtan.

³¹ Då ska de frukta dig för evigt och i fortsättningen gå dit du befaller dem att gå.

³² När främlingar hör om din makt och kommer från avlägsna länder för att tillbe ditt heliga namn, vända mot detta tempel,

³³ hör dem då från himlen, där du bor, och gör vad de begär av dig. Då kommer alla folk på jorden att höra talas om dig och frukta dig, på samma sätt som ditt folk Israel gör. De ska då också förstå att detta tempel, som jag har byggt, verkligen är ditt.

³⁴ Om ditt folk på din befallning drar ut för att strida mot sina fiender och de ber, vända mot denna stad Jerusalem, som du har utvalt, och mot detta tempel som jag har byggt till ditt namn,

³⁵ hör då deras böner från himlen och ge dem seger!

³⁶ Om de syndar mot dig, för vem är fri från synd, och du blir arg på dem och låter deras fiender besegra dem och föra bort dem som slavar till ett främmande land, nära eller fjärran,

^37-38 och om de där i detta land, dit de blivit förda, vänder om till dig igen och vänder sig mot det land du gav deras förfäder och mot den här staden och ditt tempel som jag har byggt, och om de då ber dig om förlåtelse av hela sitt hjärta,

³⁹ hör dem då från himlen, där du bor, och hjälp dem och förlåt ditt folk som har syndat mot dig!

⁴⁰ Ja, Gud, låt dina ögon se och dina öron höra allt det som sker från denna plats just nu!

⁴¹ Herre, min Gud, kom och inta den viloplats som är beredd åt dig och där arken, beviset på din makt, har placerats. Låt dina präster, Gud, få vara klädda i din frälsning, och låt dina heliga få glädjas över dina goda gärningar!

⁴² Herre, min Gud, visa inte bort mig - vänd inte bort ditt ansikte från mig, din smorde! Kom ihåg din kärlek till David och din godhet mot honom!

Herrens härlighet fyller templet

^1-2 När Salomo hade slutat att be kom eld ner från himlen och brände upp offren. Herrens härlighet fyllde upp templet, så att prästerna inte kunde gå in i det.

³ Allt folket hade sett detta ske, och nu föll de ner på marken och tillbad och tackade Herren.Han är god och hans kärlek varar i evighet, utropade de.

^4-5 Sedan invigde kungen och allt folket templet genom att bära fram brännoffer till Herren. Kung Salomo bidrog med 22.000 tjurar och 120.000 får och getter.

⁶ Alla präster intog sina platser, och leviterna spelade och sjöng tacksägelsesången Hans nåd varar evinnerligen, med de instrument som kung David själv hade gjort och använt, när han prisade Herren. När sedan prästerna, som stod mitt emot leviterna, blåste i sina trumpeter, stod alla upp.

⁷ Salomo helgade den dagen den mellersta delen av förgården till att användas vid offren, för det var alltför många offer för att de skulle få rum vid kopparaltaret.

⁸ Under de följande sju dagarna firades högtiden, och mycket folk kom från hela Israel. De kom så långt bortifrån som från Hamat i ena delen av landet ända ner till Egyptens bäck i den andra delen.

⁹ Den åttonde dagen hölls en stor avslutningsgudstjänst.

¹⁰ Men på den tjugotredje dagen i sjunde månaden skickade han hem folket, som var glada och lyckliga därför att Herren hade varit så god mot David och Salomo och mot sitt folk Israel.

Gud talar till Salomo

^11-12 När templet var klart och palatset färdigbyggt, visade sig Herren en natt för Salomo och sa: Jag har hört din bön och valt templet till den plats där ni ska offra till mig.

¹³ Om jag stänger till himlen, så att det inte kommer något regn, eller om jag befaller gräshoppssvärmar att äta upp all er gröda, eller om jag sänder epidemier över er,

¹⁴ och mitt folk då ödmjukar sig och ber till mig och söker mig och vänder om från sina ogudaktiga vägar, ska jag lyssna till dem från himlen och förlåta deras synder och hela deras land.

¹⁵ Jag ska lyssna noggrant till varje bön som sänds upp från den här platsen,

¹⁶ för jag har valt det här templet och helgat det till att vara mitt hem för alltid. Mina ögon och mitt hjärta ska alltid vara här.

^17-18 Och vad gäller dig själv Salomo, så ska jag se till att du och dina ättlingar alltid kommer att vara kungar över Israel om du följer mig som din far David gjorde.

¹⁹ Men om du inte gör det utan förkastar de lagar jag har gett dig och tillber avgudar,

²⁰ då ska jag fördriva mitt folk ut ur detta mitt land, som jag har gett dem, och jag ska vända mig bort från templet, trots att jag har helgat det åt mig själv. Då ska jag i stället göra det till en skamfläck för alla

²¹ ja, i stället för att vara berömt för sin skönhet ska det bli något man vämjes över, när man går förbi det.'Varför har Herren gjort något så fruktansvärt mot detta land och mot templet?' ska man fråga.

²² Och svaret kommer att bli: 'Därför att folket i landet har övergett Herren, sina fäders Gud, den Gud som förde dem ut ur Egyptens land, och i stället börjat tillbe andra gudar. Det är därför Herren har gjort allt detta mot dem.'