Huram-Abivs skickliga hantverk

4 Huram-Abiv gjorde sedan ett kopparaltare som var nio meter långt, nio meter brett och fyra och en halv meter högt.

² Han göt en stor rund vattenbehållare, som kallades 'havet' och var fyra och en halv meter i diameter och hälften så hög. Omkretsen blev nästan femton meter.

³ Runt kanten fanns ett mönster av oxar.

⁴ Behållaren vilade på tolv gjutna oxar, som stod med svansarna mot varandra. Tre av dem var vända mot norr, tre mot väster, tre mot söder och tre mot öster.

⁵ Behållarens väggar var en handsbredd tjocka, och den var formad så att den liknade en utslagen lilja. Den rymde över 60.000 liter.

⁶ Han lät också göra tio vattenfat för rengöring och tvättning av offren, fem på den högra sidan av vattenbehållaren och fem på den vänstra. Prästerna tvättade sig inte i dessa fat utan i den stora behållaren.

⁷ Sedan gjorde han enligt föreskrifterna tio ljusstakar av guld, som han placerade i templet, fem på den södra och fem på den norra sidan.

⁸ Han gjorde tio bord, fem för den södra och fem för den norra sidan. Han göt 100 skålar av rent guld.

⁹ Därefter byggde han prästernas gård och den stora, yttre förgården för allmänheten. Dörrarna till dessa gårdar bekläddes med koppar.

¹⁰ Den stora behållaren placerades i det sydöstra hörnet av templets yttre förgård.

¹¹ Huram-Abiv gjorde också de krukor för aska, skovlar och skålar, som hörde till offerutrustningen.Slutligen hade han utfört allt det arbete som kung Salomo gett honom i uppdrag att göra:

^12-16 De två pelarna,de skålliknande kapitälen eller pelarhuvudena,de två nätdekorationerna på pelarhuvudena,400 granatäpplen, som hängde ner från näten på vardera pelarhuvudet,ställningarna för tvättfaten och själva tvättfaten,den stora vattenbehållaren och de tolv oxarna under den,krukorna för aska, skovlarna och gafflarna.Denne skicklige yrkesman, Huram-Abiv, tillverkade alla dessa föremål åt kung Salomo i polerad koppar.

^17-18 Kungen lät gjuta dem i lerformar på Jordanslätten mellan Suckot och Sereda. Stora mängder koppar användes, alltför mycket för att kunna vägas.

¹⁹ Men i templet var det bara guld som användes. Altaret och bordet för de helgade bröden,

²⁰ ljusstakarna med sina lampskålar,

²¹ blomsterdekorationerna, lamptängerna och

²² ljussaxarna, skålarna, skedarna och fyrfaten var allt gjort av renaste guld. Till och med ingången till templet, själva huvudentrén och dörrarna in till det allraheligaste, var av guld.

5 När tempelbygget slutligen var klart förde Salomo in de gåvor som blivit helgade åt Herren av hans far, kung David, för förvaring i templets skattkammare.

Arken förs till templet

² Därefter kallade Salomo samman alla ledare i Israel till Jerusalem, dvs huvudmännen för varje stam och familj, till högtiden då arken skulle föras från tabernaklet i Davids stad, borgen Sion, till dess nya hem i templet.

³ Denna högtid ägde rum i sjunde månaden.

^4-5 När alla ledare hade kommit lyfte leviterna arken och bar den från tabernaklet till sin plats. De tog också med sig alla de heliga tillbehören.

⁶ Kung Salomo och alla de andra offrade får och boskap framför arken i en sådan mängd att ingen kunde hålla räkning på dem.

^7-8 Prästerna bar in arken i det inre rummet av templet, det allraheligaste, och ställde den under kerubernas vingar, som bredde ut sig över arken och dess bärstänger.

⁹ Dessa bärstänger var så långa att deras ändar kunde ses från det yttre rummet, men inte från ytterdörren.Arken finns fortfarande där när det här skrivs.

¹⁰ Ingenting fanns i arken förutom de två stentavlorna, som Mose lade ner i den vid berget Horeb, när Herren hade ingått förbundet med Israels folk efter uttåget ur Egypten.

^11-12 Alla präster gick igenom reningsceremonierna och deltog sedan i högtiden, oavsett om de var i tjänst eller ej. Leviterna prisade Herren med stor entusiasm när prästerna kom ut från det allraheligaste. Sångare var Asaf, Heman och Jedutun och deras söner och släktingar. De var klädda i linnemantlar och stod på östra sidan om altaret och spelade på cymbaler, harpor och lyror. 120 präster blåste i trumpeter,

^13-14 och tillsammans med kören stämde de upp i lovprisning och tacksägelse till Herren. Sången blandades med ljudet från alla instrument. Så här sjöng man:Han är så god.Hans kärlek varar i evighet!I det ögonblicket kom Herrens härlighet som ett bländande moln och fyllde templet, så att prästerna inte kunde fortsätta sin tjänstgöring.

Salomo välsignar folket

^1-2 Detta är den bön som Salomo bad vid det tillfället:Herren har sagt att han ska bo i ett tätt moln, men jag har gjort ett tempel åt dig, Herre, där du kan bo i evighet!

³ Sedan vände han sig om till folket som stod där för att välsigna dem och sa:

⁴ Välsignad vare Herren, Israels Gud, som nu har infriat sitt löfte till min far David när han sa:

^5-6 'Jag har aldrig, sedan jag förde mitt folk från Egyptens land, valt en stad någonstans i Israel som plats för mitt tempel, där mitt namn ska bli förhärligat. Aldrig tidigare har jag valt en kung åt mitt folk Israel. Men nu har jag valt Jerusalem till min stad och David till min kung.'

⁷ Min far David ville bygga detta tempel,

⁸ men Herren lät honom inte göra det. Det var bra att han ville det, sa Herren till honom,

⁹ men han var inte den som skulle bygga det, utan hans son var utsedd för den uppgiften.

¹⁰ Nu har Herren gjort vad han lovade, för jag har efterträtt min far som kung, och jag har byggt templet åt Herrens, Israels Guds, namn

¹¹ och ställt dit arken med förbundet mellan Herren och hans folk Israel.

Salomos invigningsbön

^12-13 Medan Salomo talade till folket stod han på en plattform i mitten av förgården, framför Herrens altare. Plattformen var gjord av koppar och var två och en halv meter lång, två och en halv meter bred och en och en halv meter hög. Medan allt folket såg på böjde Salomo knä, sträckte upp sina armar mot himlen och bad denna bön:

¹⁴ Herre, Israels Gud! Det finns ingen annan Gud som du, vare sig i himlen eller på jorden. Du håller alla dina löften till dem som lyder dig och vill göra din vilja.

¹⁵ Du har hållit ditt löfte till min far David, det har vi tydligt sett i dag.

¹⁶ Herre, Israels Gud, håll nu också det löfte du gav honom när du sa: 'Dina ättlingar ska alltid regera över Israel, om de lyder mina lagar så som du har gjort.'

¹⁷ Ja, Herre, Israels Gud, infria också detta löfte!

¹⁸ Men vill Gud verkligen bo på jorden tillsammans med människor? När inte ens de högsta himlarna kan rymma dig, hur ska då detta tempel som jag har byggt kunna göra det?

¹⁹ Jag ber dig ändå att du ska lyssna till min bön, Herre, min Gud! Hör mig när jag ropar till dig!

^20-21 Se med välbehag ner på detta tempel dag och natt, på denna plats, där du har sagt att du ska fästa ditt namn! Måtte du alltid höra och svara på de böner jag kommer att be till dig, när jag står vänd mot denna plats. Lyssna till mina böner och till ditt folk Israels böner, när de ber vända mot ditt tempel! Ja, hör oss från himlen, och när du hör oss, förlåt oss då!

²² När någon har begått ett brott och han blir ålagd att förklara sig oskyldig framför detta altare,

²³ lyssna då från himlen och straffa honom om han ljuger, men förklara honom i annat fall oskyldig!

²⁴ Om ditt folk Israel blir besegrat av sina fiender, därför att det har syndat mot dig, och om folket sedan vänder om till dig och kallar sig ditt folk och ber till dig här i detta tempel,

²⁵ lyssna då till dem från himlen och förlåt dem deras synder och ge dem det land tillbaka som du gav deras förfäder!

²⁶ När molnen är tillslutna, så att det inte regnar på grund av att vi har syndat, och om vi då ber, vända mot detta tempel, och bekänner dig vara vår Gud och vänder om från våra synder därför att du har straffat oss,

²⁷ lyssna då till oss från himlen och förlåt ditt folks synder och lär oss vad som är rätt! Sänd sedan regn över det land som du har gett till ditt folk.

²⁸ Om det blir hungersnöd eller epidemier, om det blir missväxt i landet eller om det blir översvämmat av gräshoppor eller gräsmaskar, eller om ditt folks fiender kommer och belägrar städerna, ja, vilka svårigheter det än blir,

²⁹ lyssna då till varje enskild människas bön om hennes personliga situation.

³⁰ Hör oss från himlen, där du bor, och förlåt oss och ge var och en vad han förtjänar, för du känner människornas hjärtan.

³¹ Då ska de frukta dig för evigt och i fortsättningen gå dit du befaller dem att gå.

³² När främlingar hör om din makt och kommer från avlägsna länder för att tillbe ditt heliga namn, vända mot detta tempel,

³³ hör dem då från himlen, där du bor, och gör vad de begär av dig. Då kommer alla folk på jorden att höra talas om dig och frukta dig, på samma sätt som ditt folk Israel gör. De ska då också förstå att detta tempel, som jag har byggt, verkligen är ditt.

³⁴ Om ditt folk på din befallning drar ut för att strida mot sina fiender och de ber, vända mot denna stad Jerusalem, som du har utvalt, och mot detta tempel som jag har byggt till ditt namn,

³⁵ hör då deras böner från himlen och ge dem seger!

³⁶ Om de syndar mot dig, för vem är fri från synd, och du blir arg på dem och låter deras fiender besegra dem och föra bort dem som slavar till ett främmande land, nära eller fjärran,

^37-38 och om de där i detta land, dit de blivit förda, vänder om till dig igen och vänder sig mot det land du gav deras förfäder och mot den här staden och ditt tempel som jag har byggt, och om de då ber dig om förlåtelse av hela sitt hjärta,

³⁹ hör dem då från himlen, där du bor, och hjälp dem och förlåt ditt folk som har syndat mot dig!

⁴⁰ Ja, Gud, låt dina ögon se och dina öron höra allt det som sker från denna plats just nu!

⁴¹ Herre, min Gud, kom och inta den viloplats som är beredd åt dig och där arken, beviset på din makt, har placerats. Låt dina präster, Gud, få vara klädda i din frälsning, och låt dina heliga få glädjas över dina goda gärningar!

⁴² Herre, min Gud, visa inte bort mig - vänd inte bort ditt ansikte från mig, din smorde! Kom ihåg din kärlek till David och din godhet mot honom!

²⁴ Då omringade de judiska ledarna honom och frågade: Hur länge ska du hålla oss i spänning? Om du är Messias så säg det öppet.

²⁵ Det har jag redan sagt er, men ni tror det inte, svarade Jesus. De under jag gör i Faderns namn bevisar det.

²⁶ Men ni tror mig inte för ni tillhör inte min fårhjord.

²⁷ Mina får känner igen min röst, och jag känner dem, och de ska följa mig.

²⁸ Jag ger dem evigt liv, och de ska aldrig gå under. Ingen ska ta dem ifrån mig

²⁹ för min Far har gett dem till mig, och han har större makt än någon annan. Ingen kan stjäla dem från mig.

³⁰ Jag och Fadern är ett.

³¹ Då tog de judiska ledarna än en gång upp stenar för att döda honom.

³² Jesus sa: På Guds befallning har jag gjort många under för att hjälpa folket. För vilket av dem tänker ni döda mig?

³³ De svarade: Inte för det goda du gjort, utan för att du hädar. Du, som är en vanlig människa har sagt att du är Gud.

^34-36 I er egen lag står det att människorna är gudar, svarade han. Skriften, som inte kan vara osann, kallar ju de människor som Guds ord kom till för gudar. Kallar ni det då för hädelse när den Helige, som Fadern har sänt i världen, säger: Jag är Guds Son?

³⁷ Tro mig inte om jag inte gör Guds under.

³⁸ Men om jag gör dem, tro då på dem även om ni inte tror mig. Då kommer ni att bli övertygade om att Fadern är i mig och att jag är i Fadern.

³⁹ Då försökte de gripa honom igen, men han gick sin väg och lämnade dem.

⁴⁰ Sedan fortsatte han sin vandring och kom till den plats på andra sidan Jordan där Johannes först döpte.

⁴¹ Och många följde med honom dit.De sa till varandra: Johannes gjorde inga under, men allt vad han förutsagt om denne man har slagit in.

⁴² Och många blev övertygade om att Jesus var Messias.

Read full chapter