Ahas regerar i Juda

28 Ahas var tjugo år när han blev kung, och han regerade i sexton år i Jerusalem. Men han var en ogudaktig kung, och inte som sin förfader kung David.

² Han följde nämligen Israels kungars exempel och tillverkade avgudar för att kunna tillbe Baalerna.

³ Han for också ut till Hinnoms dal och tände rökelse till avgudarna där, och han offrade till och med sina egna barn i eld, precis som de hedniska folk som blev utkastade ur landet av Herren för Israels skull.

⁴ Ja, han offrade och tände rökelse överallt på höjderna och under alla stora träd.

⁵ Detta var anledningen till att Herren Gud tillät kungen i Aram att besegra honom och föra bort en stor del av befolkningen till Damaskus. Trupper från Israel orsakade honom också stora problem och dödade ett stort antal av hans soldater.

⁶ På en enda dag dödades 120.000 av Ahas soldater av en armé ledd av Peka, Remaljas son. Det skedde därför att de hade vänt sig bort från Herren, sina förfäders Gud.

⁷ Sedan dödade Sikri, en tapper krigare från Efraim, kungens son Maaseja, Asrikam, den ansvarige för palatset, och Elkana, kungens närmaste man.

⁸ Trupperna från Israel tog också 200.000 kvinnor och barn från Juda som fångar och dessutom ett mycket stort byte, som de förde med sig till Samaria.

⁹ Men Herrens profet Oded fanns i Samaria, och han gick ut för att möta israeliterna när de kom tillbaka.Hör på! utropade han. Herren, era förfäders Gud, var arg på Juda och lät er besegra dem, men ni har anställt en massaker på dem utan förbarmande, och detta har nått ända upp till himlen.

¹⁰ Ni tänker väl inte göra dessa människor från Juda och Jerusalem till slavar? Har inte ni också genom detta syndat mot Herren, er Gud?

¹¹ Lyssna till mig och låt era släktingar vända tillbaka hem, för nu har Herrens vrede kommit över er!

¹² Några av de mest framstående ledarna i Efraim kom också med invändningar. Det var Asarja, Johanans son, Berekja, Mesillemots son, Hiskia, Sallums son, och Amasa, Hadlais son.

¹³ Ni kan inte föra hit dessa fångar! förklarade de. Om ni gör det kommer Herren att vända sig mot oss, och denna synd blir lagd till många andra vi gjort oss skyldiga till. Vi har nog med bekymmer med vårt förhållande till Gud som det är.

¹⁴ Krigsfolket överlämnade då fångarna och bytet till styresmännen, så att de skulle få besluta om vad man borde göra.

¹⁵ De lät dela ut kläder från krigsbytet till de kvinnor och barn som behövde det. De gav dem skor, mat och vin. De gamla och sjuka sattes på åsnor och fördes tillbaka till sina familjer i Jeriko, Palmstaden.

¹⁶ Vid den tiden bad kung Ahas i Juda den assyriske kungen att bli hans allierade i ett krig mot Edom. Edomiter hade nämligen gått in i Juda och tagit många bland folket som slavar.

^17-18 Samtidigt invaderade filisteerna städer på låglandet och i Negev. De hade redan intagit Bet-Semes, Ajalon, Gederot, Soko, Timna och Gimso med kringliggande byar.

¹⁹ Herren ville nämligen förödmjuka Juda på grund av kung Ahas olydnad mot Herren.

²⁰ Men Tillegat-Pilneeser, kungen i Assyrien, blev bara till besvär i stället för en hjälp mot fienden.

²¹ Att Ahas hade gett honom guld från templet och skatter från palatset spelade ingen roll.

²² Under denna tid av motgång blev kung Ahas alltmer trolös mot Herren.

²³ Han offrade till de gudar som folket i Damaskus tillbad och trodde att det skulle hjälpa: Om de kunde hjälpa mina fiender kanske de kan hjälpa mig också, om jag offrar till dem, tänkte han. Men de blev i stället både hans och folkets undergång.

²⁴ Kungen tog bort guldkärlen från templet och stängde dörrarna dit, så att ingen kunde tillbe där. I stället lät han göra hedniska altaren i varje gathörn i Jerusalem.

²⁵ Han gjorde likadant i alla Juda städer och drog på så sätt Herrens, sina förfäders Guds vrede över sig.

²⁶ Om hans liv och regering finns att läsa i Judas och Israels kungars krönika.

²⁷ När kung Ahas hade dött begravdes han i Jerusalem, men inte i de kungliga gravarna. Hans son Hiskia blev kung efter honom.

Ahas regerar i Juda

16 I Pekas, Remaljas son, sjuttonde regeringsår blev Ahas, Jotams son, kung i Juda.

² Han var tjugo år gammal när han besteg tronen, och han regerade sexton år i Jerusalem. Ahas följde inte Herren, som hans förfader David hade gjort.

³ Han var lika ond som kungarna i Israel. Han offrade till och med sin egen son i eld och följde på så sätt seden hos de hedniska folk som omgav Juda, de folk som Herren hade drivit ut ur landet för Israels skull.

⁴ Han bar också fram offer och tände rökelse på offerhöjdsaltare och på många andra altaren som fanns utplacerade under stora träd.

⁵ Kung Resin i Syrien och kung Peka i Israel, Remaljas son, förklarade krig mot Ahas och belägrade Jerusalem, men de lyckades inte inta staden.

⁶ Detta hände ungefär samtidigt som kung Resin återtog Elat. Han drev ut alla från Juda ur staden och lät edomiter, som fortfarande bor där, bosätta sig där i stället.

⁷ Kung Ahas sände ett meddelande till kung Tiglat-Pileser i Assyrien och bad honom om hjälp att strida mot Aram och Israel.

⁸ Ahas tog silvret och guldet från templet och från palatset och sände det som gåva till den assyriske kungen.

⁹ Assyrierna anföll då Damaskus, huvudstaden i Aram, förde bort dess invånare som fångar till Kir och dödade kung Resin.

¹⁰ Kung Ahas for då till Damaskus för att träffa kung Tiglat-Pileser. Medan han var där lade han märke till ett ovanligt altare i ett hednatempel. Han gjorde en skiss av det, som han sedan med en detaljerad beskrivning sände till prästen Uria.

^11-12 Uria byggde ett altare efter den beskrivning han fått. Det var färdigt när kungen kom tillbaka från Damaskus, och när kungen såg det invigde han det omedelbart genom att offra på det.

¹³ Han bar fram brännoffer, spisoffer och hällde drickoffer över altaret och stänkte sedan blodet från tackoffret över det.

¹⁴ Sedan tog han bort kopparaltaret, som hade stått inför Herren i templets främre del, och placerade det på norra sidan av det nya altaret.

¹⁵ Han gav Uria instruktioner att använda det nya altaret för morgonens och kvällens spisoffer, för kungens brännoffer och spisoffer och för folkets offer, såväl som för deras drickoffer, och blodet från brännoffren och slaktoffren skulle också stänkas på det nya altaret.Men kopparaltaret ska jag använda när jag behöver fråga Herren, sa han.

¹⁶ Prästen Uria utförde vad han fått order om.

¹⁷ Kungen tog bort sidoplåtarna från bäckenställen i templet och faten som stod på dem. Det stora fatet som stod på kopparoxarnas ryggar tog han ner och ställde på ett stenfundament.

¹⁸ Av hänsyn till den assyriske kungen tog han också bort den passage som han hade byggt mellan slottet och templet.

¹⁹ Resten av kung Ahas historia och vad som hände under hans regeringstid finns att läsa i Juda kungars krönika.

²⁰ När Ahas dött, blev han begravd på den kungliga begravningsplatsen i Davids stad, och hans son Hiskia blev sedan kung.

Hosea regerar i Israel

17 I Ahas tolfte regeringsår i Juda blev Hosea, Elas son, Israels kung i Samarien. Han regerade i nio år.

² Han följde inte Herren i allt, men han var inte lika ond som sina företrädare.

³ Kung Salmaneser av Assyrien anföll och besegrade kung Hosea, som tidigare varit underordnad den assyriske kungen och även betalat skatt till honom.

⁴ Salmaneser hade nämligen upptäckt att Hosea höll på att förråda honom genom att han sänt kurirer till kung So i Egypten för att få hjälp. Han betalade inte längre den årliga skatten, och därför grep Salmaneser honom och satte honom i fängelse.

⁵ Salmaneser invaderade hela Israel, tågade mot Samaria och belägrade staden under tre års tid.

⁶ I kung Hoseas nionde regeringsår föll Samaria, och folket fördes bort i fångenskap till Assyrien. De sattes i kolonier i staden Hala, utmed floden Habor i Gosan och i en del av Mediens städer.

Israel förs bort i fångenskap

⁷ Denna olycka drabbade Israel därför att man tillbett andra gudar och på så sätt syndat mot Herren, sin Gud, som hade fört dem ut ur slaveriet i Egypten,

⁸ och därför att de hade följt sedvänjorna hos de folk som Gud hade fördrivit för dem liksom de israeliska kungarnas nya ordningar.

⁹ Israels folk hade också i tysthet handlat mot Herrens vilja, och de hade byggt altaren till andra gudar över hela landet.

¹⁰ De hade placerat obelisker och avgudabilder på höjderna och under stora träd,

¹¹ och de hade tänt rökelse till gudar från alla de olika folk som Herren hade undanröjt innan Israel kom in i landet. Israels folk hade alltså gjort mycket ont som hade orsakat Herrens vrede.

¹² De tillbad avgudar, trots Herrens uttryckliga förbud.

¹³ Gång på gång hade Herren sänt profeter för att varna både Israel och Juda och uppmanat dem att vända om från sina onda vägar. Han hade förmanat dem att lyda de bud han gett deras förfäder genom profeterna,

¹⁴ men de ville inte lyssna. De var lika upproriska som sina förfäder och vägrade att tro på Herren.

¹⁵ De förkastade hans lagar och det förbund han hade ingått med deras förfäder, och i sin dårskap avvisade de alla hans varningar och tillbad hednagudar.

¹⁶ De trotsade hans befallningar och gjorde två kalvar av gjutet guld och en aserapåle. De tillbad Baal och även solen, månen och stjärnorna.

¹⁷ De offrade till och med sina söner och döttrar i eld, de frågade spåmän om råd, använde sig av trolldom och sålde sig själva till det onda. Herren blev därför mycket upprörd,

¹⁸ och han utplånade dem ur sin åsyn tills bara Juda stam fanns kvar i landet.

¹⁹ Men till och med Juda vägrade att lyda Herrens, sin Guds, befallningar och vandrade samma onda väg som Israel hade gjort.

²⁰ Herren förkastade alltså hela Israel, och han straffade dem genom att överlämna dem åt deras fiender och till total utplundring.

²¹ När Herren avskilde Israel från Davids kungadöme valde man i stället Jerobeam, Nebats son, till kung. Han lockade Israel bort från Herrens vägar och fick dem att begå en svår synd.

²² Israel upphörde inte med den ondska Jerobeam fört dem in i

²³ förrän Herren vände sig bort från dem och övergav dem, precis som profeterna hade varnat och sagt. Israeliterna fördes alltså bort till Assyrien, där de är än i dag.

Andra folk bosätter sig i landet

²⁴ Kungen av Assyrien hämtade kolonier av folk från Babylon, Kuta, Ava, Hamat och Sefarvaim och lät dem bosätta sig i Samariens städer och ersätta de deporterade israeliterna. Assyrierna övertog alltså Samaria och de andra städerna i Israel.

²⁵ Till att börja med tillbad de inte Herren, och därför sände han dit lejon som dödade en del av dem.

²⁶ Man rapporterade då till kungen i Assyrien: De folk du har sänt till Israel känner inte till de lagar som landets gud har ställt upp, och därför har han sänt lejon bland dem som håller på att utrota dem därför att man inte tillber honom.

^27-28 Då bestämde kungen i Assyrien att en av de landsflyktiga prästerna från Samarien skulle få återvända till Israel och lära de nya invånarna de lagar som landets gud ville att de skulle följa. En av dem återvände alltså till Betel och undervisade dem som invandrat från Babylon om hur de skulle tillbe Herren.

²⁹ Men varje folkgrupp tillbad också sina egna gudar. De placerade dem i templen på höjderna i närheten av städerna där de bodde.

³⁰ De som kom från Babylon tillbad bilder av sin gud Suckot-Benot, de som kom från Kuta tillbad Nergal och folket från Hamat tillbad Asima.

³¹ Gudarna Nibhas och Tartak tillbads av aviterna, och folket från Sefaraim till och med brände sina egna barn på gudarna Adrammeleks och Anammeleks altaren.

³² De tillbad också Herren, men i strid mot Herrens befallning utsåg de bland sig själva präster som skulle offra till Herren i templen på höjderna.

³³ Samtidigt fortsatte de att följa de religiösa sederna från sina hemländer.

³⁴ Detta pågår bland dem än i dag. De följer sina gamla seder i stället för att uppriktigt tillbe Herren och lyda de lagar han gav till Jakobs ättlingar, Israels barn.

^35-39 Herren hade ju slutit ett förbund med dem och befallt: Ni får aldrig glömma vårt förbund. Be aldrig till några andra gudar. Det är bara Herren ni ska be till. Han ska rädda er från alla fiender. Be aldrig och offra aldrig till andra gudar. Be till Herren, som har fört er ut ur Egypten med makt och genom under. Jakobs efterkommande ska lyda alla Guds lagar och aldrig tillbe andra gudar.

⁴⁰ Men Israel lyssnade inte utan fortsatte att tillbe andra gudar.

⁴¹ Invandrarna från Babylon tillbad visserligen Herren, men de tillbad också avgudar. Och än i dag gör deras ättlingar likadant.