2 Krönikeboken 28-31

Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)

Ahas regerar i Juda

28 Ahas var tjugo år när han blev kung, och han regerade i sexton år i Jerusalem. Men han var en ogudaktig kung, och inte som sin förfader kung David.

² Han följde nämligen Israels kungars exempel och tillverkade avgudar för att kunna tillbe Baalerna.

³ Han for också ut till Hinnoms dal och tände rökelse till avgudarna där, och han offrade till och med sina egna barn i eld, precis som de hedniska folk som blev utkastade ur landet av Herren för Israels skull.

⁴ Ja, han offrade och tände rökelse överallt på höjderna och under alla stora träd.

⁵ Detta var anledningen till att Herren Gud tillät kungen i Aram att besegra honom och föra bort en stor del av befolkningen till Damaskus. Trupper från Israel orsakade honom också stora problem och dödade ett stort antal av hans soldater.

⁶ På en enda dag dödades 120.000 av Ahas soldater av en armé ledd av Peka, Remaljas son. Det skedde därför att de hade vänt sig bort från Herren, sina förfäders Gud.

⁷ Sedan dödade Sikri, en tapper krigare från Efraim, kungens son Maaseja, Asrikam, den ansvarige för palatset, och Elkana, kungens närmaste man.

⁸ Trupperna från Israel tog också 200.000 kvinnor och barn från Juda som fångar och dessutom ett mycket stort byte, som de förde med sig till Samaria.

⁹ Men Herrens profet Oded fanns i Samaria, och han gick ut för att möta israeliterna när de kom tillbaka.Hör på! utropade han. Herren, era förfäders Gud, var arg på Juda och lät er besegra dem, men ni har anställt en massaker på dem utan förbarmande, och detta har nått ända upp till himlen.

¹⁰ Ni tänker väl inte göra dessa människor från Juda och Jerusalem till slavar? Har inte ni också genom detta syndat mot Herren, er Gud?

¹¹ Lyssna till mig och låt era släktingar vända tillbaka hem, för nu har Herrens vrede kommit över er!

¹² Några av de mest framstående ledarna i Efraim kom också med invändningar. Det var Asarja, Johanans son, Berekja, Mesillemots son, Hiskia, Sallums son, och Amasa, Hadlais son.

¹³ Ni kan inte föra hit dessa fångar! förklarade de. Om ni gör det kommer Herren att vända sig mot oss, och denna synd blir lagd till många andra vi gjort oss skyldiga till. Vi har nog med bekymmer med vårt förhållande till Gud som det är.

¹⁴ Krigsfolket överlämnade då fångarna och bytet till styresmännen, så att de skulle få besluta om vad man borde göra.

¹⁵ De lät dela ut kläder från krigsbytet till de kvinnor och barn som behövde det. De gav dem skor, mat och vin. De gamla och sjuka sattes på åsnor och fördes tillbaka till sina familjer i Jeriko, Palmstaden.

¹⁶ Vid den tiden bad kung Ahas i Juda den assyriske kungen att bli hans allierade i ett krig mot Edom. Edomiter hade nämligen gått in i Juda och tagit många bland folket som slavar.

^17-18 Samtidigt invaderade filisteerna städer på låglandet och i Negev. De hade redan intagit Bet-Semes, Ajalon, Gederot, Soko, Timna och Gimso med kringliggande byar.

¹⁹ Herren ville nämligen förödmjuka Juda på grund av kung Ahas olydnad mot Herren.

²⁰ Men Tillegat-Pilneeser, kungen i Assyrien, blev bara till besvär i stället för en hjälp mot fienden.

²¹ Att Ahas hade gett honom guld från templet och skatter från palatset spelade ingen roll.

²² Under denna tid av motgång blev kung Ahas alltmer trolös mot Herren.

²³ Han offrade till de gudar som folket i Damaskus tillbad och trodde att det skulle hjälpa: Om de kunde hjälpa mina fiender kanske de kan hjälpa mig också, om jag offrar till dem, tänkte han. Men de blev i stället både hans och folkets undergång.

²⁴ Kungen tog bort guldkärlen från templet och stängde dörrarna dit, så att ingen kunde tillbe där. I stället lät han göra hedniska altaren i varje gathörn i Jerusalem.

²⁵ Han gjorde likadant i alla Juda städer och drog på så sätt Herrens, sina förfäders Guds vrede över sig.

²⁶ Om hans liv och regering finns att läsa i Judas och Israels kungars krönika.

²⁷ När kung Ahas hade dött begravdes han i Jerusalem, men inte i de kungliga gravarna. Hans son Hiskia blev kung efter honom.

Hiskia öppnar templet igen

29 Hiskia var tjugofem år gammal när han blev kung över Juda, och han regerade i tjugonio år i Jerusalem. Hans mor hette Abia och var Sakarjas dotter.

² Hans regeringstid var god i Herrens ögon, precis som hans förfader Davids hade varit.

³ I första månaden av Hiskias första regeringsår öppnade han på nytt dörrarna till templet och reparerade dem.

^4-5 Han kallade sedan samman prästerna och leviterna till ett möte på den öppna platsen öster om templet och talade till dem:Lyssna till mig, alla leviter! Helga er och helga det tempel som är byggt åt Herren, era förfäders Gud. Rensa ut allt orent ur det!

⁶ Våra förfäder har nämligen begått en svår synd inför Herren, vår Gud, då de övergav Herren och hans tempel och vände det ryggen.

⁷ De stängde dörrarna, släckte ljusstakarna, försummade att tända rökelse och att bära fram brännoffer.

⁸ Därför har Herrens vrede kommit över Juda och Jerusalem. Han har låtit oss bli avskydda och föraktade.

⁹ Våra föräldrar har dödats i krig, och våra söner, döttrar och hustrur är i fångenskap på grund av allt detta.

¹⁰ Nu vill jag att vi ska förnya förbundet med Herren, Israels Gud, så att hans vrede viker från oss.

¹¹ Mina barn, missköt inte era uppgifter längre, för Herren har utsett er till att vara inför honom, att tjäna honom och tända rökelse åt honom!

^12-14 Många leviter lyssnade till hans vädjan och började arbeta, bland dem Mahat, Amasais son, och Joel, Asarjas son från Kehats släkt, Kis, Abdis son, och Asarja, Jehallelels son från Meraris släkt, Joa, Simmas son, och Eden, Joas son från Gersons släkt, Simri och Jeguel från Elisafans släkt, Sakarja och Mattanja från Asafs släkt, Jehuel och Simei från Hemans släkt och Semaja och Ussiel från Jedutuns släkt.

¹⁵ Alla dessa samlade nu sina bröder och renade sig och började rensa upp i templet, som kungen på Herrens vägnar hade befallt dem.

¹⁶ Prästerna renade templets inre och bar ut allt orent till förgården, och sedan vidare till bäcken Kidron.

¹⁷ Allt detta hade börjat den första dagen i månaden, och efter åtta dagar hade de hunnit fram till ingången. Sedan tog det ytterligare åtta dagar att göra i ordning templets inre. Hela arbetet tog alltså sexton dagar.

¹⁸ Sedan gick de till palatset och rapporterade för kung Hiskia: Nu har vi rensat hela templet och brännofferaltaret med alla dess tillbehör och även bordet för skådebröden och dess tillbehör.

¹⁹ Dessutom har vi hämtat tillbaka och helgat alla de föremål som kung Ahas tog bort när han stängde templet. De finns nu vid Herrens altare.

²⁰ Tidigt nästa morgon gick kung Hiskia till templet tillsammans med stadens ämbetsmän.

²¹ De tog sju unga tjurar, sju baggar, sju lamm av hankön och sju bockar som ett syndoffer för folket och templet.Hiskia gav prästerna, Arons söner, order om att offra allt detta på Herrens altare.

²² De slaktade tjurarna, och prästerna tog blodet och stänkte det på altaret. Sedan slaktade de baggarna och stänkte deras blod på altaret, och på samma sätt gjorde de med lammen.

²³ Bockarna till syndoffret fördes därefter fram inför kungen och hans ämbetsmän, som alla lade sina händer på dem.

²⁴ Prästerna slaktade djuren och göt ut ett syndoffer av djurens blod på altaret till försoning för hela Israel, precis som kungen uttryckligen hade befallt.

^25-26 Hiskia organiserade leviterna i templet och försåg dem med cymbaler, lyror och harpor. Detta var i överensstämmelse med Davids och profeterna Gads och Natans föreskrifter, som de fått från Herren. Leviterna stod beredda med sina instrument och prästerna med trumpeter.

²⁷ När Hiskia gav order om att brännoffret skulle läggas på altaret, började lovsången ackompanjerad av alla instrument.

²⁸ Under hela ceremonin tillbad alla Herren, sångarna sjöng och trumpetarna spelade.

²⁹ Efter offret böjde sig kungen och hans medhjälpare i tillbedjan inför Herren.

³⁰ Kung Hiskia uppmanade leviterna att prisa Herren med några av Davids och profeten Asafs psalmer. De tillbad, sjöng och prisade Herren under stor glädje.

³¹ Reningsceremonin är över. För nu fram era slaktoffer och lovoffer, sa Hiskia.Folk från alla delar av landet bar då fram sina slaktoffer och lovoffer, och de som av hjärtat ville det bar också fram brännoffer.

^32-33 Sammanlagt var det 70 tjurar, 100 baggar och 200 lamm till brännoffren. Allt som allt offrades 600 tjurar och 3.000 får och getter.

³⁴ Men det fanns inte tillräckligt många präster för beredningen av brännoffren, så deras bröder leviterna hjälpte dem tills fler präster hunnit rena sig för tjänst, för leviterna hade varit ivrigare än prästerna att förbereda sig.

³⁵ Det fanns ett överflöd av brännoffer och vanliga drickoffer och många tackoffer.På detta sätt blev templet återupprättat, så att man kunde offra där.

³⁶ Hiskia och allt folket var lyckliga över att Gud så snabbt hade hjälpt dem med allt detta.

Hiskia återinför påskfirandet

30 Kung Hiskia sände nu ett meddelande till hela Israel, Juda, Efraim och Manasse, i vilket han inbjöd alla att komma till templet i Jerusalem för att fira påsken.

^2-3 Kungen, hans medhjälpare och församlingen i Jerusalem hade bestämt att man den här gången skulle fira påsken en månad senare än vanligt. Skälet till detta var att inte tillräckligt många präster hunnit rena sig, och att det var svårt att på så kort varsel hinna samla hela folket.

⁴ Kungen och hans rådgivare var helt överens om detta.

⁵ De skickade ut en befallning om påskfirandet över hela Israel, från Dan ända till Beer-Seba, och inbjöd alla. Man hade inte tidigare firat högtiden så allmänt som det var föreskrivet.

⁶ Kurirer sändes ut över hela Israel och Juda med en inbjudan: Kom tillbaka till Herren, Abrahams, Isaks och Israels Gud, så att han vänder tillbaka till oss, som har lyckats komma undan den assyriske kungen.

⁷ Var inte som era föräldrar och bröder, som syndade mot Herren, sina förfäders Gud, och råkade i stor nöd!

⁸ Var inte så hårdhjärtade som de, utan överlämna er åt Herren och kom till hans tempel, det som han har helgat åt sig för evig tid. Tjäna Herren, er Gud, så att hans vrede viker bort från er!

⁹ Om ni vänder er till Herren igen, kommer era bröder och era barn att bli behandlade väl i sin fångenskap, och de ska få möjlighet att vända tillbaka till sitt land. Herren, er Gud, är full av godhet och barmhärtighet, och han ska inte vända sitt ansikte från er, om ni vänder tillbaka till honom.

¹⁰ Budbärarna for från stad till stad genom hela Efraim och Manasse ända till Sebulon, men för det mesta blev de mottagna med hånskratt!

¹¹ Några från Asers, Manasses och Sebulons stammar ödmjukade sig trots allt inför Herren och kom till Jerusalem.

¹² Men i Juda kände hela folket en stark längtan att lyda Herrens befallningar, precis som kungen och hans ämbetsmän hade uppmanat dem till.

¹³ Följden blev att oerhört många samlades i Jerusalem till påskfirandet.

¹⁴ De rev ner alla hedniska altaren i Jerusalem, slog sönder rökelsealtarena och kastade dem i Kidrons dal.

¹⁵ Den fjortonde dagen i andra månaden slaktade man påsklammen. Då skämdes prästerna och leviterna för att de inte hade varit mer engagerade och renat sig och burit fram brännoffer i templet.

¹⁶ De intog sina platser, som gudsmannen Mose föreskrivit i sin lag, och prästerna stänkte det blod som de fått av leviterna på altaret.

^17-19 Eftersom många av dem som kom från Efraim, Manasse, Isaskar och Sebulon var orena, och inte hade gått igenom reningsceremonin, slaktade leviterna påsklammen i deras ställe. Sedan bad kung Hiskia för dem, och de tilläts att äta påskmåltiden, fastän detta egentligen var i strid med Guds föreskrifter, men Hiskia sa: Herren ska i sin nåd förlåta var och en som bestämmer sig för att följa honom, även om reningen för ceremonin inte blivit utförd i tid.

²⁰ Herren hörde Hiskias bön och gick folket till mötes.

²¹ Man firade påsken i Jerusalem i sju dagar under stor glädje, medan leviterna sjöng inför Herren till musik.

²² Kung Hiskia berömde dem för deras goda insats i firandet. Under sju dagar åt de sin del av offren och prisade Herren, sina förfäders Gud.

²³ Man bestämde sig för att fortsätta firandet i ytterligare sju dagar.

²⁴ Kung Hiskia gav folket 1.000 tjurar och 7.000 får och getter till offren, och folkets ledare bidrog med 1.000 tjurar och 10.000 får och getter. En stor grupp präster hade nu renat sig till tjänst.

²⁵ Folket i Juda gladde sig tillsammans med präster, leviter, främlingar och alla som kom från Israel.

²⁶ Jerusalem hade inte varit med om en sådan högtid sedan Salomos, kung Davids sons, dagar.

²⁷ Prästerna och leviterna välsignade folket, och Herren hörde deras böner från sin boning i himlen.

Hiskia återinför tempeltjänsten

31 När högtiden var över började en intensiv kampanj mot avgudadyrkan i landet. De som varit i Jerusalem under påskfirandet gick till städerna i Juda, Benjamin, Efraim och Manasse och rev ner avgudaaltaren, slog sönder obelisker och förstörde alla kultplatser för avgudadyrkan. Sedan vände alla tillbaka hem.

² Hiskia organiserade nu prästerna och leviterna i tjänstgöringsgrupper, som skulle bära fram brännoffer och tackoffer och prisa och tacka Herren.

³ Han gav också personligen en gåva bestående av djur till de dagliga brännoffren morgon och kväll, liksom till regelbundna sabbatshögtider och nymånadsfester och andra årliga högtider som var föreskrivna i Guds lag.

⁴ Dessutom befallde han folket i Jerusalem att ge det föreskrivna till prästerna och leviterna, så att dessa helt kunde ägna sig åt de uppgifter som krävdes enligt Guds lag.

^5-6 Så snart denna order gick ut handlade folket och kom med det första från sina skördar av säd, vin, olivolja, honung och allt annat, en tiondel av allt, så som det var föreskrivet i Guds lag. De som bodde ute på landsbygden i Juda, i närheten av Jerusalem, förde med sig en tiondel av sin boskap och sina får och av allt annat som skulle ges och lade det i stora högar.

^7-8 Man började under den tredje månaden och fortsatte ända fram till den sjunde. När Hiskia och hans ämbetsmän kom och fick se högarna, prisade de Herren och hans folk.

⁹ Varifrån har allt det här kommit? frågade Hiskia prästerna och leviterna.

¹⁰ Översteprästen Asarja från Sadoks släkt svarade: Detta är tiondet! Vi har ätit av detta i många veckor, och ändå är allt det här kvar, för Herren har välsignat sitt folk.

¹¹ Då beslutade Hiskia att göra i ordning förrådsrum i templet, och

^12-13 allt det som givits fördes in i Herrens hus. Leviten Konanja fick ansvaret för detta förråd tillsammans med sin bror Simei och medhjälpare var Jehiel, Asasja, Nahat, Asael, Jerimot, Josabad, Eliel, Jismakja, Mahat och Benaja. Kung Hiskia och översteprästen Asarja hade utsett dessa män.

^14-15 Leviten Kore, Jimnas son, som vaktade Östra porten, fick ansvar för att offren delades ut till prästerna. Eden, Minjamin, Jesua, Semaja, Amarja och Sekanja var trogna medhjälpare till honom ute i de olika städerna. De delade ut gåvorna till prästfamiljerna utan anseende till rang och värdighet.

^16-19 Dessutom fick varje man och varje pojke över tre års ålder, som fanns med i släktregistret, sin del - var och en som fick komma in i templet för att göra tjänst enligt ordningen för sin familj. Likaså fick varje präst som representerade sin familj och varje levit över tjugo år som hade föreskrivna uppgifter i templet sin del. Alla fick sitt, barn, kvinnor, söner och döttrar, ja, alla som fanns med i släktregistren. De utvalda männen var mycket noggranna i uppgiften att fördela tiondet bland präster och leviter. Vad gäller de präster som bodde i byarna eller utanför städerna, så fick de sin föreskrivna del av män särskilt utvalda för uppgiften. Alla som fanns med i leviternas släktregister fick sin del.

²⁰ På så sätt ordnade kung Hiskia med utdelningen över hela Juda, och han gjorde det som var rätt i Herrens, hans Guds, ögon.

²¹ Hans avsikt var att skapa respekt för templet och lagen och för ett gudfruktigt liv. På grund av sin inställning gjorde Herren honom mycket framgångsrik.