Joas blir kung

23 I drottning Ataljas sjunde regeringsår fattade prästen Jojada mod och sammankallade vissa arméofficerare till en hemlig överläggning. Det var Asarja, Jerohams son, Ismael, Johanans son, Asarja, Obeds son, Maaseja, Adajas son och Elisafat, Sikris son.

^2-3 Dessa män reste i hemlighet ut över hela landet för att berätta om Jojadas planer för leviterna och familjernas huvudmän och uppmanade dem att komma till Jerusalem. Där svor de trohet mot den unge kungen, som fortfarande fanns gömd i templet.Nu är tiden inne för kungens son att inta tronen! sa Jojada. Herrens löfte att en ättling till kung David ska vara kung kommer att bli verklighet igen!

⁴ Så här ska ni göra: En tredjedel av er, präster och leviter, som tjänstgör på sabbaten, ska bevaka alla dörrar,

^5-6 en tredjedel ska gå över till palatset, och en tredjedel ska finnas vid Nedre porten. Alla andra måste stanna på templets yttre förgård. Bara präster och leviter i tjänst får gå in i själva templet, eftersom bara de är invigda för detta.

⁷ Ni leviter ska utgöra kungens livvakt. Håll era vapen i beredskap och döda alla obehöriga som går in i templet. Och håll er nära kungen vad som än händer!

⁸ Alla gjorde som de blivit beordrade av Jojada. Var och en av de tre ledarna anförde sin del av de präster som infunnit sig till tjänst på sabbaten och av dem som avslutade sitt arbetspass, för översteprästen Jojada lät dem inte gå hem.

⁹ Sedan såg Jojada till att arméofficerarna fick spjut och sköldar i händerna, vapen som hade tillhört kung David och funnits förvarade i templet.

¹⁰ De beväpnade officerarna bildade kedja runt kungen, från ena sidan till den andra framför templet och runt altaret på den yttre förgården.

¹¹ Sedan förde de ut den lille prinsen, satte en krona på hans huvud, gav honom Guds lag och utropade honom till kung.Länge leve kungen! ljöd ropet, när Jojada och hans söner smorde honom.

¹² När drottning Atalja hörde all uppståndelse och de höga leveropen för kungen, rusade hon iväg till templet för att se vad som stod på. Där fick hon se kungen stå vid den pelare som brukade vara kungens plats i templet. Officerarna och trumpetarna och folk från hela landet fanns runt honom. Folket jublade och prästerna lät trumpeterna ljuda. Sångarna och musikanterna ledde folket i lovsång.Då rev Atalja sönder sina kläder och ropade: Förräderi! Förräderi!

^13-14 För ut henne och döda henne, ropade prästen Jojada till officerarna. Men gör det inte här i templet! Och döda alla som försöker rädda henne!

^15-17 Folkmassan öppnade väg för dem, så att de kunde föra ut Atalja, och de dödade henne vid palatsets stallar.Sedan upprättade Jojada ett förbund mellan sig, kungen och folket att de skulle tillhöra Herren. Folkmassan rusade därefter över till Baals tempel, rev ner det och bröt sönder alla altaren och avgudabilder. Mattan, Baals präst, dödades framför altaret.

¹⁸ Jojada utsåg sedan levitiska präster som vakter och till att bära fram brännoffer åt Herren, som det var föreskrivet i Moses lag, och han gjorde samma indelning av den levitiska släkten som kung David hade gjort. Alla sjöng av glädje medan de arbetade,

¹⁹ och vakterna vid tempelporten såg till att allt som inte var helgat och alla obehöriga personer hölls utanför templet.

²⁰ Sedan ledde officerarna, furstarna, styresmännen och allt folket ut kungen från templet till palatset via Övre porten och satte honom på tronen.

²¹ Alla i hela landet var glada och tacksamma, och staden fick lugn och ro nu när drottning Atalja var död.

Joas reparerar templet

24 Joas var bara sju år gammal när han blev kung, och han regerade i fyrtio år i Jerusalem. Hans mor hette Sibja och var från Beer-Seba.

² Joas gjorde allt för att behaga Herren så länge prästen Jojada levde.

³ Denne valde två hustrur åt honom, och med dem fick han söner och döttrar.

⁴ En tid senare beslutade Joas att reparera templet

⁵ och sammankallade präster och leviter för att ge dem order:Gå runt till alla städer i Juda och samla in de pengar som årligen ska tas upp för templets underhåll. Vänta inte, utan börja omedelbart!Men leviterna gjorde sig ingen brådska.

⁶ Då kallade kungen till sig översteprästen Jojada och frågade honom: Varför har du inte bett leviterna gå ut och samla in tempelskatten från Juda städer och från Jerusalem? Dessa skatter som är föreskrivna av Guds tjänare Mose måste drivas in, så att templet kan repareras.

^7-8 De som hade stått på den ogudaktiga Ataljas sida hade låtit templet förfalla, och allt som var helgat åt Gud hade flyttats över till Baals tempel. Kungen befallde att man skulle tillverka en kista och sätta den utanför tempelporten.

⁹ Sedan gick en befallning ut till alla städer i Juda och över hela Jerusalem, i vilken folket uppmanades att ge Herren den skatt som Guds tjänare Mose hade pålagt Israel.

¹⁰ Alla, både ledare och allmänhet, bidrog med glädje till detta ändamål, och kistan fylldes gång på gång.

¹¹ Leviterna bar då kistan till de särskilda granskningsmän som skulle räkna pengarna.

¹² Kungen och Jojada gav pengarna till de män som var ansvariga för reparationerna, så att de kunde anställa stenhuggare, timmermän, smeder och gjutare för arbeten i järn och koppar.

¹³ På så sätt fortsatte arbetet, och templet sattes i stånd efter hand. Man återställde det till dess tidigare utseende och förstärkte det.

¹⁴ När allt var avslutat bar man fram pengarna som var över till kungen och Jojada, och det blev bestämt att man för dem skulle göra guld- och silverföremål, rökelsekärl och olika tillbehör till att användas vid offren.Så länge prästen Jojada levde bar man regelbundet fram brännoffer.

¹⁵ Jojada blev mycket gammal och dog vid 130 års ålder.

¹⁶ Han begravdes bland kungarna i Davids stad, eftersom han hade gjort så mycket gott för Israel, för Gud och för templet.

Guds dom drabbar Joas

^17-18 Men efter Jojadas död kom ledarna i Juda till kung Joas och förmådde honom att överge sina förfäders Gud och hans tempel för att i stället börja tillbe avgudar. Då kom Guds vrede över Juda och Jerusalem än en gång.

¹⁹ Men trots att Gud sände profeter för att föra dem tillbaka till Herren, så ville folket inte lyssna.

²⁰ Då kom Guds Ande över Sakarja, prästen Jojadas son. Han kallade samman folket, och inför dem alla sa han: Gud vill veta varför ni är olydiga mot honom och hans befallningar. Eftersom ni handlar som ni gör kommer ni att misslyckas med allt. Ni har övergett Herren, och nu har han övergett er.

²¹ Ledarna försökte då döda Sakarja, och till slut gav kung Joas själv order om det. Man stenade honom till döds på templets förgård.

²² Kung Joas tänkte inte på hur lojal och trogen Sakarjas far Jojada hade varit mot honom, utan lät döda hans son. Sakarjas sista ord innan han dog var: Herre, se vad de gör, och gör dem ansvariga!

²³ Några månader senare kom den arameiska hären mot Juda och Jerusalem. Folkets ledare dödades, och krigsbytet skickades till kungen i Damaskus.

²⁴ Det var bara en mindre styrka som hade anfallit, men Herren lät den besegra Judas mäktiga armé därför att folket hade övergett Herren, sina förfäders Gud. På det sättet verkställde Gud domen över Joas.

²⁵ När arameerna drog sig tillbaka låg Joas svårt sårad. Då beslutade sig hans närmaste män för att döda honom, därför att han hade gett ordern om att stena Sakarja, prästen Jojadas son. De dödade honom där han låg försvarslös i sin säng. Joas begravdes i Davids stad, men inte på kungarnas begravningsplats.

²⁶ De som sammansvurit sig mot kungen var Sabad, son till ammonitiskan Simeat, och Josabad, son till moabitiskan Simrit.

²⁷ Om Joas söner och profetiorna över honom och om templets renovering finns att läsa i Kungarnas krönika.När Joas dog blev hans son Amasja kung efter honom.

Vinstocken och grenarna

15 Jag är den äkta vinstocken, och min far är trädgårdsmästaren.

² Han skär bort varje gren som inte ger någon frukt. Och han beskär de grenar som ger frukt, så att de kan ge ännu rikare skörd.

³ Eftersom ni har tagit emot de ord jag talat till er är ni redan beskurna på samma sätt som dessa grenar för att få större styrka.

⁴ Se därför till att ni lever i mig, och låt mig leva i er. En gren kan ju inte bära frukt om den är skild från trädet. Inte heller kan ni bära frukt om ni är skilda från mig.

⁵ Ja, jag är vinstocken, och ni är grenarna. Om någon lever i mig och jag i honom så ska han ge rikligt med frukt, för utan mig kan ni inte göra något.

⁶ Om någon vill leva utan mig kommer han på samma sätt som en gren som inte bär frukt att skäras av och kastas bort. Och de torra grenarna kommer att samlas ihop och brännas upp.

⁷ Men om ni alltid är i mig och lyder mina bud så kan ni be om vad ni vill, och ni ska få det.

⁸ De som är mina verkliga lärjungar ger rikligt med frukt, och därigenom blir min Far ärad.

⁹ Som Fadern älskar mig så älskar jag er. Lev i min kärlek.

¹⁰ När ni lyder mina bud lever ni i min kärlek, liksom jag lyder min Far och lever i hans kärlek.

¹¹ Jag har sagt er detta för att min glädje ska fylla er och er glädje ska bli fullkomlig.

¹² Och detta är mitt bud: Ni ska älska varandra så som jag har älskat er.

¹³ Den största kärleken visar någon när han ger sitt liv för sina vänner.

¹⁴ Ni är mina vänner om ni lyder mig.

¹⁵ Jag kallar er inte längre tjänare, för en herre anförtror sig inte åt sina tjänare. Nu är ni mina vänner, för jag har ju sagt er allt som Fadern har sagt mig.

¹⁶ Ni har inte utvalt mig, utan jag har utvalt er så att ni kan gå ut och bära frukt som består. Då ska Fadern ge er allt vad ni ber om i mitt namn.

Jesus förvarnar om hat och förföljelse

¹⁷ Därför säger jag er ännu en gång: Ni ska älska varandra.

¹⁸ När människorna hatar er glöm då inte att man hatade mig innan man hatade er.

¹⁹ Den här världen skulle älska er om ni tillhörde den. Men det gör ni inte - för jag har kallat er till att lämna den, och därför hatar man er.

²⁰ Kommer ni ihåg vad jag sa till er? 'En tjänare är inte större än sin herre.' Eftersom de har förföljt mig så kommer de naturligtvis att förfölja er. Och om de lyssnar till mina ord så borde de lyssna till er.

²¹ Världens människor kommer att förfölja er därför att ni tillhör mig, för de känner inte Gud som har sänt mig.

²² De skulle inte vara skyldiga om jag inte hade kommit och talat till dem. Men nu har de ingen ursäkt för sin synd.

²³ Den som hatar mig hatar också min Far.

²⁴ Om jag inte framför ögonen på dem hade gjort så mäktiga under, skulle de inte vara skyldiga. Men som det nu är har de sett dessa under, och ändå hatar de oss både mig och min Far.

²⁵ Så har det uppfyllts som profeterna förutsagt om Messias: 'De har hatat mig utan orsak.'

²⁶ Men jag ska sända någon till er som står vid er sida och tröstar er - den helige Ande som är sanningens Ande. Han kommer till er från Fadern, och han ska berätta allt om mig.

²⁷ Och ni måste också berätta för alla om mig, för ni har varit med mig från början.