2 Krönikeboken 13-17

Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)

Abia besegrar Jerobeam

^1-2 Abia blev ny kung i Jerusalem i Juda under kung Jerobeams artonde regeringsår i Israel. Abias regering varade i tre år. Hans mor hette Mikajaa och var dotter till Uriel från Gibea.I början av Abias regering utbröt krig mellan Juda och Israel.

³ Juda ställde under hans befäl upp med 400.000 erfarna soldater mot ungefär dubbelt så många välutrustade israeliska soldater under kung Jerobeams befäl.

⁴ När Judas armé kom till berget Semaraim i Efraims bergsbygd, ropade kung Abia till kung Jerobeam och den israeliska armén:

⁵ Lyssna till mig, Jerobeam och alla israeliter! Tänk på att Herren, Israels Gud, har lovat att Davids ättlingar alltid ska vara kungar i Israel!

⁶ Jerobeam är en vanlig tjänare till en av Davids söner, som har gjort uppror mot sin herre.

⁷ Andra rebeller förenade sig med honom och utmanade Salomos son Rehabeam, när han var ung och oerfaren och inte kunde stå emot dem.

⁸ Tror ni verkligen att ni ska kunna besegra det kungarike som tillhör Herren och som leds av mig, en ättling till David? Er armé är dubbelt så stor som min, men det vilar en förbannelse över er för de guldkalvar ni har med er och som Jerobeam har gjort åt er. Han kallar dem era gudar!

⁹ Ni har dessutom fördrivit alla Herrens präster och leviter och valt hedniska präster i stället. Ni är precis som folk i andra länder. Vem som helst som kommer med en ungtjur och sju bockar får bli invigd till präst åt era så kallade gudar!

¹⁰ Men vi har Herren till vår Gud, och vi har inte övergett honom. Det är bara Arons ättlingar som får bli våra präster och bara leviter som får assistera dem.

¹¹ De bär fram brännoffer till Herren varje morgon och kväll, brännoffer och välluktande rökelse, och de placerar skådebröden på det heliga bordet. Guldljusstaken är tänd varje kväll. Vi är noga med att följa de föreskrifter som Herren, vår Gud, har gett oss, men ni har övergett honom!

¹² Ni måste därför inse att Gud är med oss. Han är vår ledare. Hans präster ska blåsa i sina trumpeter och anföra oss i slaget mot er. Ni män av Israels stammar, strid inte mot Herren, era förfäders Gud, för då kommer ni att förlora!

^13-14 Under tiden hade Jerobeam i hemlighet sänt en del av sin armé i en kringgående rörelse för att lägga sig i bakhåll. Juda var alltså omringat av fiender på alla sidor. Då ropade de till Herren om förbarmande, prästerna blåste i sina trumpeter

^15-16 och hela armén gav upp ett härskri. När Gud hörde deras rop slog han ner Jerobeam och hela Israel framför Abia och hans trupper. De flydde framför Juda, och Herren gav dem i Abias hand.

¹⁷ Abia och hans trupper orsakade Israel stora förluster och dödade 500.000 av deras soldater.

^18-19 Genom att lita på Herren, sina förfäders Gud, kunde Juda folk på så sätt besegra Israel. De förföljde kung Jerobeams soldater och intog städerna Betel, Jesana och Efron med förstäder.

²⁰ Kung Jerobeam lyckades inte under Abias livstid få tillbaka sin verkliga makt, och slutligen straffade Herren honom och tog hans liv.

²¹ Under tiden blev kung Abia av Juda mycket mäktig. Han tog sig fjorton hustrur och fick tjugotvå söner och sexton döttrar.

²² Annat som hände under Abias regeringstid finns berättat av profeten Iddo.

Asa regerar i Juda

14 Kung Abia begravdes i Jerusalem. Hans son Asa blev sedan kung över Juda, och det var fred i landet under de tio första åren av hans regering,

² för Asa var mycket noga med att lyda Herren, sin Gud.

³ Han rev ner de hedniska altaren som fanns på höjderna och bröt ner obelisken och högg ned aserorna.

⁴ Han befallde folket att söka Herren och att lyda de befallningar som Herren, deras förfäders Gud, hade gett dem.

⁵ Asa flyttade också bort rökelsealtarena från alla städer i Juda. Detta är anledningen till att Gud gav landet den fred

⁶ som gjorde det möjligt för Asa att bygga befästa städer över hela Juda.

⁷ Nu är rätta tiden att göra det, när Herren välsignar oss med fred därför att vi lyder honom, sa Asa till sitt folk. Låt oss bygga befästa städer med murar, torn, portar och bommar. De gjorde detta, och landet hade framgång.

⁸ Kung Asas armé bestod av 300.000 man från Juda, utrustade med stora sköldar och spjut. Benjaminiternas armé bestod av 280.000 man, beväpnade med små sköldar och bågar. Båda arméerna hade vältränade och djärva män.

^9-10 Men Asa blev angripen av en jättelik etiopisk armé under general Sera. Han hade också 300 stridsvagnar. De ryckte fram mot staden Maresa i Sefatas dal, och kung Asa sände ut sina trupper för att hindra dem.

¹¹ Herre, ingen annan än du kan hjälpa oss, ropade han till Gud. Här är vi nu, helt maktlösa mot denna väldiga armé. Hjälp oss, Herre, vår Gud! Bara du kan rädda oss, och i ditt namn ska vi gå till anfall mot denna väldiga armé. Herre, låt inte vanliga, enkla människor besegra dig!

¹² Då slog Herren ner fienden, och Asa och hans armé stod som segrare.

¹³ De förföljde fienden ända till Gerar och dödade så många att de inte kunde återhämta sig. De blev helt tillintetgjorda inför Herren och hans styrkor. Juda armé förde med sig ett stort byte tillbaka.

¹⁴ Medan de var i Gerar anföll de alla städer i området, och invånarna där blev drabbade av Herrens vrede. De kunde föra med sig ett stort byte därifrån också.

¹⁵ Men de plundrade inte bara städerna utan angrep också herdarnas läger och tog stora hjordar med får och kameler, innan de slutligen vände tillbaka till Jerusalem.

Asa bygger upp altaret

15 Guds Ande kom över Asarja, Odeds son,

² och han gick ut för att möta kung Asa när denne kom tillbaka från striden.Lyssna Asa! Lyssna Judas och Benjamins arméer! ropade han. Herren kommer att vara med er så länge ni är trogna mot honom! När ni söker honom ska ni finna honom, men om ni överger honom, så kommer han att överge er.

³ Under en lång tid har nu era bröder i Israel inte tillbett den sanne Guden och inte haft en enda riktig präst som har undervisat dem, och de har levt utan Guds lagar.

⁴ Men varje gång de har vänt om till Herren, Israels Gud, i sin svåra situation och sökt honom så har han hjälpt dem.

⁵ På den tiden då de gjorde uppror mot Gud fanns det ingen trygghet i landet.

⁶ De råkade i krig med andra folk, och dessutom var det inbördeskrig mellan deras egna städer, för Gud plågade dem med alla slags svårigheter.

⁷ Men ni, män av Juda, fortsätt på den goda vägen och tappa inte modet, för ni ska få er lön.

⁸ När kung Asa hörde detta budskap från Gud, tog han mod till sig och förstörde alla avgudar i hela Juda och Benjamin och i de städer som han hade intagit i Efraims bergsbygd, och han byggde på nytt upp Herrens altare framför templet.

⁹ Sedan sammankallade han allt folk i Juda och Benjamin och alla de från Efraim, Manasse och Simeon i Israel, som hade kommit över till Juda när de sett att Herren Gud var med kung Asa.

¹⁰ De samlades i Jerusalem på våren under kung Asas femtonde regeringsår,

¹¹ och de offrade 700 tjurar och 7.000 får till Herren ur det byte de hade fört med sig från kriget.

¹² Sedan ingick de ett avtal att de bara skulle tillbe Herren, sina förfäders Gud,

¹³ och bestämde att den som vägrade att göra detta skulle dö, vare sig det gällde gammal eller ung, man eller kvinna.

¹⁴ De bekände sig med hög röst till Herren, medan man blåste i trumpeter och basuner.

¹⁵ Alla jublade över detta förbund med Gud, som ingicks med stor övertygelse. De sökte honom framför allt annat, och de fann honom! Och han gav dem fred i hela landet.

¹⁶ Kung Asa till och med avsatte sin mor Maaka som drottningmoder, därför att hon hade gjort en aserapåle. Han högg ner den och brände upp den i Kidrons dal.

¹⁷ Han lyckades inte alldeles utrota avgudadyrkan, men han var helt överlåten till Gud under hela sin livstid.

¹⁸ Han hämtade tillbaka till templet de silver- och guldkärl som hans far hade invigt åt Herren.

¹⁹ Sedan blev det inte något mer krig förrän under kung Asas trettiofemte regeringsår.

Asa glömmer Herren

16 I det trettiosjätte året av kung Asas regering förklarade kung Baesa i Israel krig mot honom och byggde befästningen i Rama för att kunna kontrollera vägen till och från Juda.

² Asa tog då allt silver och guld som fanns i templet och palatset och sände det till Arams kung Ben-Hadad i Damaskus med detta budskap:

³ Låt oss förnya den allians som fanns mellan din far och min far. Ta emot detta silver och guld och bryt dina förbindelser med Israels kung Baesa, så att han låter mig vara i fred.

⁴ Ben-Hadad gick med på kung Asas förslag och sände sin armé mot Israel. De intog städerna Ijon, Dan och Abel-Maim och alla förrådsstäderna i Naftali.

⁵ Så snart Baesa, Israels kung, hörde vad som hade hänt, avslutade han bygget i Rama och drog sig tillbaka därifrån.

⁶ Då gick kung Asa och folket i Juda ut till Rama och tog hand om allt byggnadsmaterial som lämnats kvar, sten och timmer, och använde det för att bygga upp Geba och Mispa.

⁷ Ungefär vid den tiden kom profeten Hanani till kung Asa och sa till honom: Eftersom du har vänt dig till Arams kung i stället för till Herren, din Gud, har du förlorat möjligheten att besegra Aram.

⁸ Kommer du inte ihåg vad som hände med den stora etiopiska armén med alla dess vagnar och ryttare? Den gången litade du på Herren, och han överlämnade dem alla i din hand.

⁹ Herren vakar över hela jorden, och hans ögon ser allt. Han visar sin stora makt genom att hjälpa de människor vars hjärtan är fullkomliga inför honom. Vilken dåre du har varit! Från och med nu kommer du ständigt att få uppleva krig.

¹⁰ Asa blev så rasande på profeten att han kastade honom i fängelse. Samtidigt började han att brutalt förtrycka folket och det drabbade många hårt.

¹¹ Allt övrigt om Asa och hans liv finns skrivet i Israels och Juda kungars krönikor.

¹² Under det trettionionde året av sin regering fick Asa en allvarlig sjukdom i sina fötter, men han vände sig inte till Herren med sitt problem, utan sökte bara hjälp av läkare.

^13-14 Han dog i det fyrtioförsta året av sin regering och blev begravd i den klippgrav, som han hade låtit hugga ut åt sig i Jerusalem. Han blev lagd på en bädd som var täckt av välluktande kryddor och oljor, och man tände en stor eld till hans ära.

Josafat regerar i Juda

17 Efter Asa blev hans son Josafat kung, och han förstärkte Judas position i förhållande till Israel.

² Han placerade trupper i alla Judas befästa städer och förlade garnisoner där och i de av Efraims städer som hans far hade intagit.

³ Herren var med Josafat, därför att han under sin första tid följde sin fars föredöme och inte tillbad några avgudar.

⁴ Han följde befallningarna från sin fars Gud till skillnad från folket på andra sidan gränsen, i Israels land.

⁵ Herren stärkte hans ställning som kung i Juda, och allt folk i Juda samarbetade genom att ge honom gåvor, så han blev både rik och omtyckt.

⁶ Han vandrade på Herrens väg med frimodighet och rev till och med ner de hedniska altaren som fanns på höjderna, och han förstörde aserapålarna.

^7-9 Under tredje året av sin regering började han ett omfattande undervisningsprogram. Han sände ut sina representanter att undervisa i alla Judas städer. Bland dem var Ben-Hail, Obadja, Sakarja, Netanel och Mikaja, leviterna Semaja, Netanja, Sebadja, Asael, Semiramot, Jonatan, Adonia, Tobia och Tob-Adonia och prästerna Elisama och Joram. De förde med sig Herrens lag till alla städer i Juda för att undervisa folket om den.

¹⁰ Då kom fruktan för Herren över folken i grannländerna, så att ingen av dem förklarade krig mot kung Josafat.

¹¹ Till och med en del filisteer kom med silver och betalade skatt till Juda. Araberna överlämnade 7.700 baggar och 7.700 bockar.

^12-13 Josafat blev allt mäktigare, och han byggde befästningar och förrådsstäder över hela Juda och hade stora förråd överallt.

^14-15 I Jerusalem hade han en stor styrka placerad, 300.000 man från Juda under Adnas befäl, 280.000 under Johanan, och

¹⁶ 200.000 under Amasja, Sikris son, som erbjudit sig att stå till Herrens förfogande.

¹⁷ Från Benjamin fanns 200.000 man med bågar och sköldar under den tappre Eljada,

¹⁸ och 180.000 under Josabad.

¹⁹ Alla dessa tjänade kungen, utöver alla dem som fanns ute i de befästa städerna över hela Juda.