Rehabeam får folket emot sig

10 När Rehabeam skulle krönas kom alla Israels ledare till Sikem.

^2-3 Samtidigt fick Jerobeam, Nebats son, genom sina vänner meddelande om Salomos död. Han var då i Egypten, dit han hade flytt undan kung Salomo. Nu återvände han omedelbart för att närvara vid kröningen, där han förde folkets talan genom att ställa frågor till Rehabeam:

⁴ Din far var en hård herre. Gör det nu lättare för oss, så får du bli vår kung! sa han.

⁵ Rehabeam bad folket att komma tillbaka om tre dagar, för då skulle han ha fattat sitt beslut.

⁶ Sedan diskuterade han deras begäran med de äldre män som hade varit rådgivare åt hans far.Vad ska jag svara dem? frågade han.

⁷ Om du vill bli deras kung, så ska du ge dem ett förmånligt svar och behandla dem milt. Då kommer de att tjäna dig, svarade de.

^8-9 Men han avfärdade deras råd och frågade de yngre männen, som var hans jämnåriga, vad de hade för uppfattning. Vad tycker ni att jag ska göra? Ska jag vara mildare mot dem än min far var? frågade han.

¹⁰ Nej, svarade de. Säg så här till dem: 'Om ni tycker att min far var hård mot er, så vänta bara och se hurdan jag blir! Mitt lillfinger är tjockare än min fars midja.

¹¹ Jag kommer att bli hårdare mot er, inte mildare! Min far använde ris mot er, men jag ska använda skorpiongissel!'

¹² När Jerobeam och folket återvände efter tre dagar för att få höra kungens beslut,

¹³ möttes de av ett kärvt budskap. Rehabeam vägrade nämligen att följa de äldre männens råd

¹⁴ och gjorde i stället som hans jämnåriga hade föreslagit.Min far gav er tunga bördor att bära, men de jag ska ge er kommer att vara ännu tyngre! sa han till dem. Min far straffade er med ris, men jag ska använda skorpiongissel!

Stammarna i norr gör uppror

¹⁵ Kungen hade alltså inte tillmötesgått folket. Guds finger fanns med i detta, och därmed blev den förutsägelse som gjorts om Jerobeam av Ahia från Silo verklighet.

¹⁶ När folket insåg vad kungen hade sagt, gick de därifrån och övergav honom.Glöm David och hans familj! skrek de i ilska. Någon annan kan bli vår kung. Låt Rehabeam regera över sin egen stam Juda! Vi går hem igen!

¹⁷ Folket i Juda stam förblev lojalt mot Rehabeam.

¹⁸ När kung Rehabeam senare skickade ut Hadoram för att ta ut arbetare från de andra stammarna i Israel, blev denne stenad till döds av folket. När kung Rehabeam fick höra detta, tog han omedelbart sin vagn och flydde till Jerusalem.

¹⁹ Och fram till denna dag har Israel vägrat att låta sig regeras av någon ur Davids familj.

Gud förbjuder Rehabeam att ena folket

11 Vid sin ankomst till Jerusalem mobiliserade Rehabeam Juda och Benjamins arméer, 180.000 man, och förklarade krig mot resten av Israel i ett försök att återförena kungariket.

² Men Herren sa till profeten Semaja:

³ Gå och säg till kung Rehabeam av Juda, Salomos son, och till folket i Juda och Benjamin:

⁴ 'Herren säger: Strid inte mot era bröder! Gå i stället hem, för jag ligger bakom deras uppror.' Då lydde de Herren och avstod från att strida mot Jerobeam.

^5-10 Rehabeam stannade i Jerusalem och befäste flera av städerna i Juda med murar och portar för att skydda sig, nämligen Betlehem, Etam, Tekoa, Bet-Sur, Soko, Adullam, Gat, Maresa, Sif, Adoraim, Lakis, Aseka, Sorga, Ajalon och Hebron.

¹¹ Han gjorde deras befästningar starka och utsåg befälhavare över var och en av dem. Förläggningar med soldater upprättades, förråd av mat, olivolja och vin lades upp

¹² och sköldar och spjut placerades i vapenupplag i varje stad som en ytterligare skyddsåtgärd. Juda och Benjamin, de två områden som återstod av Rehabeams rike, blev starkt befästa under hans regering.

Präster och leviter flyttar

^13-14 Men präster och leviter som bodde bland de andra stammarna övergav sina hem och flyttade till Juda och Jerusalem, för kung Jerobeam hade avskedat dem och sagt till dem att de inte längre fick vara Herrens präster.

¹⁵ Han hade i stället utsett andra präster, som uppmuntrade folket att tillbe avgudar och att offra till statyer av tjurkalvar, som han hade låtit gjuta och placerat på höjderna.

¹⁶ Många andra från Israels övriga stammar följde med prästerna och leviterna till Jerusalem, där de fritt kunde tillbe Herren, sina fäders Gud, och offra till honom.

¹⁷ Detta gjorde Juda kungarike så starkt att kung Rehabeam utan större svårigheter kunde behålla makten i tre år. Under dessa tre år fanns nämligen en uppriktig önskan i Juda att lyda Herren precis som kung David och kung Salomo hade gjort.

Rehabeam regerar i Juda

¹⁸ Rehabeam gifte sig med Mahalat, som var dotter till Davids son Jerimot och till Abihail, dotter till Davids bror Eliab.

¹⁹ Abihail födde sönerna Jeus, Semarja och Saham.

²⁰ Sedan gifte han sig med Maaka, Absaloms dotter. Hon födde Abia, Attai, Sisa och Selomit.

²¹ Han älskade Maaka mer än någon annan av sina hustrur och bihustrur (han hade arton hustrur och sextio bihustrur, tjugoåtta söner och sextio döttrar).

²² Maakas son Abia var hans favorit, och han hade för avsikt att göra honom till kung efter sig.

²³ Han handlade klokt genom att sprida ut sina andra söner till olika befästa städer över landet och han såg till att de fick många hustrur.

Jerusalem intas av Egypten

12 Men när Rehabeam stod på höjden av sin makt och popularitet övergav han Herren, och folket följde honom i hans synd.

² Som ett resultat av detta anföll kung Sisak från Egypten Jerusalem i kung Rehabeams femte regeringsår.

³ Han kom med 1.200 vagnar, 60.000 ryttare och en oräknelig mängd soldater, egyptier, libyer, suckeer och etiopier.

⁴ Sisak intog Judas befästa städer och nådde ända fram till Jerusalem.

⁵ Profeten Semaja sammanträffade då med Rehabeam och ledare från alla delar av landet (de hade flytt till Jerusalem för att sätta sig i säkerhet). Han sa till dem: Herren säger: 'Ni har övergett mig. Därför har jag övergett er och överlämnat er till Sisak.'

⁶ Då bekände kungen och ledarna i Israel sin synd och utropade: Herren har handlat rätt när han har gjort detta mot oss!

⁷ När Herren såg att de ödmjukade sig, sände han Semaja till dem med ett nytt budskap: Eftersom ni har ödmjukat er, ska jag inte förgöra er helt. Några ska undkomma. Jag ska inte använda Sisak för att tömma ut min vrede över Jerusalem.

⁸ Men ni måste betala årlig skatt till honom. Då ska ni inse hur mycket bättre det är att tjäna mig än andra nationers härskare!

⁹ Kung Sisak intog Jerusalem och förde bort alla skatter från templet och palatset, även Salomos guldsköldar.

¹⁰ Kung Rehabeam ersatte dem med sköldar av koppar och lämnade dem i förvar hos befälhavaren för livvakten.

¹¹ Varje gång kungen gick till templet bar hans livvakter dessa sköldar och lämnade sedan tillbaka dem till vapenförrådet.

¹² Genom att kungen hade ödmjukat sig stillades Herrens vrede, och han avstod från det straff han hade planerat. I stället följde faktiskt några goda år i Juda.

¹³ Kung Rehabeam befäste sin ställning och regerade sjutton år i Jerusalem, den stad som Gud hade utvalt bland alla städer i Israel. Han hade blivit kung vid fyrtioett års ålder, och hans mor hette Naama och var ammonitiska.

¹⁴ Men han var en ogudaktig kung, för han bestämde sig aldrig för att verkligen försöka behaga Herren.

¹⁵ Rehabeams fullständiga levnadsbeskrivning finns i den krönika som skrivits av profeten Semaja och i de släktregister som upprättats av siaren Iddo.Det var ständiga krig mellan Rehabeam och Jerobeam.

¹⁶ När Rehabeam dog begravdes han i Jerusalem, och hans son Abia blev kung efter honom.

³⁰ Jesus hade stannat utanför byn på den plats där Marta hade mött honom.

³¹ När judarna, som var i huset för att försöka trösta Maria, såg henne skynda sig ut, trodde de att hon skulle gå till Lasaros grav för att gråta, och de följde efter henne.

³² När Maria kom fram till Jesus föll hon ner vid hans fötter och sa: Herre, om du hade varit här, skulle min bror fortfarande ha varit i livet.

³³ När Jesus såg hur hon grät och hur judarna som följt med henne också grät, blev han djupt rörd:

³⁴ Var har ni begravt honom? frågade han dem.De sa till honom: Kom och se.

³⁵ Och Jesus började gråta.

³⁶ De var mycket nära vänner, sa judarna. Se hur mycket han älskade honom.

Jesus uppväcker Lasaros från döden

^37-38 Men många sa: Om den mannen botade en blind, varför kunde han då inte göra så att Lasaros slapp dö? Och återigen blev Jesus upprörd. Sedan kom de till graven, som var en grotta med en tung sten som spärrade öppningen.

³⁹ Jesus sa till dem: Rulla undan stenen.Men Marta, den döde mannens syster, sa: Lukten kommer att vara fruktansvärd för han har varit död i fyra dagar.

⁴⁰ Jesus svarade: Har jag inte sagt till dig att om du tror ska du få se vilket under Gud kan göra?

⁴¹ Då rullade de undan stenen. Sedan såg Jesus upp mot himlen och sa: Far, tack för att du har hört mig.

⁴² Du hör mig naturligtvis alltid, men jag säger det för alla de människors skull som står här, så att de ska tro att du har sänt mig.

⁴³ Sedan ropade han: Lasaros, kom ut!

⁴⁴ Och Lasaros kom ut inhöljd i liksvepningen och med ansiktet täckt av en duk. Jesus sa då till dem: Ta av honom det där och låt honom gå.

De religiösa ledarna planerar att döda Jesus

⁴⁵ Många av de judar som var på besök hos Maria och såg vad Jesus gjorde, trodde då till slut på honom.

⁴⁶ Men några gick bort till fariseerna och rapporterade vad som hänt.

⁴⁷ Då sammankallade översteprästerna och fariseerna ett råd för att diskutera situationen.Vad ska vi göra?, sa de till varandra. Den här mannen gör ju verkligen under.

⁴⁸ Om vi låter honom fortsätta kommer hela folket att ställa sig på hans sida, och då kommer den romerska armén att gripa in och utplåna både oss och vårt land.

⁴⁹ Och en av dem, Kajafas, som var överstepräst det året, sa: Ni fattar ingenting!

⁵⁰ För oss är det bäst om en man dör för folket, än att ett helt folk går under.

⁵¹ Denna profetia om att Jesus skulle dö för hela folket kom från Kajafas, översteprästen. Han sa det inte av sig själv, utan Gud lade orden i hans mun.

⁵² Det var en förutsägelse om att Jesus skulle dö inte bara för Israel, utan för alla Guds barn som är spridda runt världen.

⁵³ Från den stunden var de judiska ledarna fast beslutna att avrätta Jesus.

⁵⁴ Jesus avslutade nu sin offentliga verksamhet och lämnade Jerusalem. Han gick till utkanten av öknen, till staden Efraim, och stannade där med sina lärjungar.

⁵⁵ Påsken, en av judarnas heliga högtider, närmade sig, och många människor från hela landet kom till Jerusalem flera dagar i förväg för att gå igenom reningsceremonierna innan påsken började.

⁵⁶ De ville se Jesus, och medan de stod och samtalade i templet frågade de varandra: Vad tror ni? Tänker han komma till påskhögtiden?

⁵⁷ Under tiden hade översteprästerna och fariseerna befallt att den som såg Jesus genast måste rapportera det, så att de kunde arrestera honom.

Read full chapter