Salomo ber Gud om vishet

1 Kung Davids son Salomo hade nu etablerat sig som suverän härskare över Israel, och Herren, hans Gud, hade gjort honom mycket mäktig.

^2-3 Han kallade samman alla officerare i armén, alla domare och alla andra ledare. De gick till det gamla tabernaklet, det tält som Mose hade gjort i öknen, och som nu fanns uppe på höjden i Gibeon.

⁴ Det fanns ett senare iordningställt tält i Jerusalem, som kung David låtit bygga åt Guds ark när han flyttade den från Kirjat-Jearim.

^5-6 Men kopparaltaret, som var gjort av Besalel, Uris son och Hurs sonson, stod fortfarande framför det gamla tabernaklet. Nu samlades Salomo och alla de inbjudna framför altaret, och där offrade han 1.000 brännoffer till Herren.

⁷ Den natten uppenbarade sig Gud för Salomo och sa: Be mig om vad du vill, så ska du få det!

⁸ Salomo svarade: Gud, du har varit så god och barmhärtig mot min far David, och nu har du gett mig riket.

⁹ Du har redan infriat ditt löfte till min far David och har gjort mig till kung över ett folk som består av lika många människor som jorden är full av gruskorn!

¹⁰ Men ge mig nu vishet och kunskap, så att jag kan regera över dem på rätt sätt, för vem kan av sig själv styra en så stor nation som denna?

¹¹ Gud svarade: Därför att din största önskan är att hjälpa mitt folk, och därför att du inte har bett om personlig rikedom och ära eller ett långt liv, och inte heller bett mig om att förbanna dina fiender, utan om vishet och kunskap för att rätt kunna leda mitt folk -

¹² ja, därför ska jag ge dig den vishet och kunskap som du har bett om. Men jag ska också ge dig mer rikedom och ära än någon kung någonsin haft före dig! Och det kommer aldrig mer att finnas en mäktigare kung i hela världen!

¹³ Sedan lämnade Salomo Herrens tält, gick tillbaka ner från höjden och återvände till Jerusalem för att regera över Israel.

¹⁴ Han byggde upp ett stort försvar med 1.400 vagnar och 12.000 ridhästar och förlade styrkorna dels i de städer där vagnarna fanns uppställda, dels i Jerusalem, nära kungen själv.

¹⁵ Under Salomos regering var silver och guld lika vanligt i Jerusalem som sten. Dyrbart cederträ användes som om det var billigt mullbärsfikonträ.

¹⁶ Salomos hästar köptes i Egypten.

¹⁷ Därifrån kunde man få en vagn för 600 siklar silver och en häst för 150 siklar. Många av dessa såldes sedan vidare till kungarna i Aram och till hetiternas kungar.

Salomo planerar tempelbygget

2 Salomo ansåg nu att tiden var mogen att bygga ett tempel åt Herren och ett palats åt sig själv.

² Till detta arbete beordrade han 70.000 bärare, 80.000 stenhuggare och 3.600 förmän.

³ Salomo skickade en ambassadör till kung Hiram i Tyrus och begärde skeppslaster av cederträ, sådana som Hiram hade försett David med när denne byggde sitt palats.

⁴ Jag tänker bygga ett tempel åt Herren, min Gud, förklarade Salomo för Hiram. Det kommer att bli en plats där jag kan tända välluktande rökelse inför Gud, och där jag kan placera de helgade bröden och bära fram brännoffer varje morgon och kväll, på sabbaterna och vid nymånadsfesten och alla andra högtider som är föreskrivna av Herren, vår Gud. För Gud vill att Israel alltid ska fira dessa speciella högtider.

⁵ Det kommer att bli ett underbart tempel, för han är en stor Gud, större än alla andra.

⁶ Men vem kan bygga ett hus värdigt honom, när inte ens himlarna kan rymma honom! Och vem är då jag, som tillåts bygga ett tempel åt Gud? Men det kommer att bli en plats där man offrar och tillber.

⁷ Skicka mig därför en kunnig yrkesman som kan arbeta i guld, silver, koppar och järn. Han ska också kunna väva och färga garn i purpurrött, scharlakansrött och mörkblått garn och kunna snida och gravera. Han ska arbeta tillsammans med de yrkesmän som finns i Juda och Jerusalem och som min far utsåg.

⁸ Sänd mig också cederträ, cypressträ och algumträ från Libanons skogar, för dina män är utan tvivel de skickligaste timmermännen. Jag ska skicka mina män att hjälpa dem.

⁹ Det kommer att behövas mycket timmer, för templet ska bli stort och vackert.

¹⁰ Beträffande ersättningen så kommer jag att betala dina män 20.000 säckar tröskat vete, 20.000 säckar korn, 20.000 fat vin och 20.000 fat olivolja.

¹¹ Kung Hiram svarade kung Salomo: Det är för att Herren älskar sitt folk som han har gjort dig till dess kung!

¹² Välsignad vare Herren, Israels Gud, som skapade himmel och jord och som har gett David en sådan vis, klok och förståndig son att bygga Guds tempel och ett kungligt palats.

¹³ Jag ska sända dig Huram-Abiv, en skicklig yrkesman.

¹⁴ Han är son till en judisk kvinna från Dan i Israel och en man från Tyrus. Han är en skicklig guld- och silversmed, han kan göra underbara arbeten i koppar och järn och känner till allt om stenhuggeri, snickeri och väveri. Han är också expert på att färga purpurrött, mörkblått och scharlakansrött garn. Dessutom är han en skicklig gravör och kan avbilda vilket mönster du än ger honom. Han kommer att arbeta tillsammans med dina yrkesmän och dem som utsågs av min herre David, din far.

¹⁵ Sänd hit vetet, kornet, olivoljan och vinet du nämnde,

¹⁶ så ska vi på Libanons berg börja hugga det timmer du behöver och föra det på flottar över havet till Joppe. Därifrån kan du sedan frakta det landvägen upp till Jerusalem.

¹⁷ Salomo företog en folkräkning efter den som hans far David hade gjort och kom fram till att det fanns 153.600 personer i landet som inte tillhörde Israels folk.

¹⁸ Han utsåg 70.000 av dessa till bärare, 80.000 till stenhuggare och 3.600 till förmän.

Templet börjar byggas

3 Så började tempelbygget. Det var förlagt till toppen av Moria berg i Jerusalem, där Herren visat sig för Salomos far, kung David, och där jebusiten Ornans tröskplats hade legat. David hade utsett denna plats för templet.

² Byggnadsarbetet startade den andra dagen i andra månaden under kung Salomos fjärde regeringsår.

³ Grunden var tjugosju meter lång och nio meter bred.

⁴ Portalen vid ingången var lika bred som själva templet och fyrtiofyra meter hög.

⁵ På insidan var templet belagt med guld. Det stora rummet hade panel av cypressträ, som i sin tur var beklädd med guld och prydd med snidade bilder av palmer och kedjor.

⁶ För att förhöja skönheten ytterligare var dyrbara stenar infattade i väggarna. Guldet som användes kom från Parvaim.

⁷ Alla väggar, bjälkar, dörrar och trösklar i hela templet var beklädda med guld, och på väggarna var änglar snidade.

⁸ I templets bakre del låg det heligaste rummet av alla, kallat det allraheligaste. Det var nio meter i fyrkant. Också det var beklätt med finaste guld, till en vikt av 600 talenter (cirka 23 ton).

⁹ Varje guldspik vägde 600 gram. De övre rummen var också belagda med guld.

¹⁰ Inne i det allraheligaste lät Salomo ställa två änglaliknande skulpturer, två keruber, belagda med guld.

^11-13 De var placerade med sina ansikten mot det yttre rummet och med vingspetsarna mot varandra så att deras vingar övertäckte hela rummet från den ena väggen till den andra.

¹⁴ Framför ingången till det allraheligaste hängde Salomo ett förhänge av blått, purpurrött, scharlakansrött och vitt garn, med ett mönster av keruber.

¹⁵ Därefter lät Salomo tillverka två pelare, femton och en halv meter höga, och varje kapitäl upptill var två och en halv meter högt.

¹⁶ Han göt också kedjor som placerades högst upp på pelarna och 100 granatäpplen fästa vid kedjorna.

¹⁷ Pelarna placerades framför templet, en på den högra sidan som kallades Jakin, och en på den vänstra sidan som kallades Boas.

Jesus - den gode herden

10 Den som inte går in genom grinden till fårfållan utan i stället klättrar över muren är en tjuv.

² Fåraherden däremot går in genom grinden.

³ Grindvakten öppnar grinden för honom, och fåren hör hans röst och kommer till honom. Och han ropar på sina får med deras egna namn och leder dem ut.

⁴ Han går framför dem, och de följer honom för de känner igen hans röst.

⁵ Men de följer inte en främling, utan springer sin väg eftersom de inte känner igen hans röst.

⁶ De som hörde Jesus berätta detta förstod inte vad han menade,

⁷ och därför förklarade han det för dem.Jag är grinden till fåren, sa han.

⁸ Alla andra som kom före mig var tjuvar och rövare, men fåren lyssnade inte till dem.

⁹ Ja, jag är grinden. De som kommer in genom grinden ska bli räddade och kommer att gå in och ut och finna gröna ängar.

¹⁰ Tjuvens ärende är att stjäla, döda och förstöra. Mitt ärende är att ge evigt, överflödande liv.

¹¹ Jag är den gode herden. Den gode herden ger sitt liv för fåren.

¹² Den som är anställd springer sin väg när han ser vargen komma, och han överger fåren för de är inte hans och han är inte deras herde. Och vargen anfaller dem och skingrar flocken.

¹³ Den anställde har ingen omsorg om fåren.

¹⁴ Jag är den gode herden, och jag känner mina egna får, och de känner mig

¹⁵ på samma sätt som min Far känner mig och jag känner min Far. Jag ger mitt liv för fåren.

¹⁶ Jag har andra får också, som inte hör till den här fållan. Också dem måste jag föra hit, och de ska lyssna till min röst. Så ska det bli en fårhjord med en herde.

¹⁷ Fadern älskar mig därför att jag ger mitt liv för att sedan få det tillbaka.

¹⁸ Ingen kan döda mig utan min tillåtelse, jag ger mitt liv frivilligt. Jag har rätt och makt att ge det när jag vill, och också rätt och makt att ta tillbaka det. Fadern har gett mig den rätten.

¹⁹ När han sa detta råkade de judiska ledarna om igen i luven på varandra.

²⁰ En del av dem sa: Han är besatt av en ond ande eller också är han galen. Vad tjänar det till att lyssna på honom?

²¹ Andra sa: Så talar inte den som är besatt av en ond ande. Kan en ond ande verkligen öppna ögonen på blinda människor?

De judiska ledarna trängs omkring Jesus

^22-23 Det var vinter och Jesus var i Jerusalem, när tempelinvigningsfesten firades. Han gick omkring i den del av templet som kallas Salomos pelargång.

Read full chapter