Saul ber en häxa om hjälp

28 Vid den tiden samlade filisteerna sin armé för ännu ett krig mot Israel.Jag hoppas du förstår att du och dina män måste hjälpa oss i striden, sa kung Akis till David.

² Gärna, sa David. Ni ska nog få se vad vi duger till.Bra, då får ni bli min personliga livvakt och ansvara för mitt liv, svarade Akis.

³ Under tiden hade Samuel dött, och hela Israel hade sörjt honom. Han begravdes i sin hemstad Rama. Kung Saul hade samtidigt drivit bort alla medier och trollkarlar ur Israel.

⁴ Filisteerna slog nu upp sitt läger vid Sunem, och Saul och Israels arméer var vid Gilboa.

^5-6 När Saul såg filisteernas mäktiga armé blev han fruktansvärt rädd och frågade Herren om råd. Men Herren vägrade att svara honom. Varken genom drömmar eller urim eller genom profeterna fick han något besked.

^7-8 Saul bad då sina rådgivare att försöka leta reda på ett medium, som han kunde fråga till råds. När han fick veta att det fanns en sådan kvinna i En-Dor förklädde Saul sig genom att ta på sig vanliga enkla kläder i stället för att klä sig i sin kungliga mantel. På natten gick han så tillsammans med två av sina män till kvinnans hem.Jag måste få tala med en död mans ande, bad han. Kan du hjälpa mig?

⁹ Försöker du döda mig? frågade kvinnan. Du vet väl att Saul har gjort sig av med alla medier och spåkvinnor. Du spionerar på mig.

¹⁰ Men Saul svor en högtidlig ed, att han inte skulle förråda henne.

¹¹ Slutligen sa kvinnan: Nå, vem är det du vill jag ska mana fram? Profeten Samuel, svarade Saul.

¹² När kvinnan såg Samuel, skrek hon: Du har lurat mig, du är Saul!

¹³ Var inte rädd, sa kungen till henne. Vad ser du? Jag ser en ande som kommer upp ur jorden, sa hon.

¹⁴ Hur ser han ut? Det är en gammal man, klädd i mantel.Saul förstod att det var Samuel och bugade sig djupt inför honom.

¹⁵ Varför har du stört mig genom att föra mig tillbaka? frågade Samuel.Därför att jag är i stora svårigheter, svarade Saul. Filisteerna strider mot oss, och Gud har lämnat mig och vill inte svara mig vare sig genom profeter eller drömmar. Därför har jag kallat på dig, för att fråga dig vad jag ska göra.

¹⁶ Men Samuel svarade: Varför frågar du mig nu, när Herren har lämnat dig och blivit din fiende?

¹⁷ Han har gjort precis vad han sa att han skulle göra. Han har tagit riket ifrån dig och gett det till en av dina män, till David.

¹⁸ Allt detta har kommit över dig därför att du inte lydde Herrens befallningar när han var vred på Amalek.

¹⁹ Dessutom kommer hela Israels armé att bli jagad på flykten och bli besegrad av filisteerna i morgon, och du och dina söner ska komma och vara här med mig.

²⁰ Saul föll raklång till marken, förlamad av fruktan på grund av Samuels ord. Han var alldeles slut, för han hade inte ätit på hela dagen.

²¹ När kvinnan såg vilket tillstånd han var i, sa hon: Herre, jag lydde din befallning med risk för mitt liv.

²² Lyssna nu till mig och ät lite mat, så att du får nya krafter och orkar återvända hem.

²³ Saul vägrade, men männen som var med honom vädjade då också till honom. Till sist gav han med sig och reste sig upp och satte sig på sängen.

²⁴ Kvinnan, som hade en gödkalv, skyndade sig ut för att slakta den. Sedan gjorde hon en deg och bakade osyrat bröd.

²⁵ Hon betjänade kungen och hans män, och de åt innan de försvann i natten.

Filisteerna litar inte på David

29 Den filisteiska armén samlade alla sina styrkor i Afek, och israeliterna slog läger vid Jisreels källor.

² De filisteiska befälhavarna ledde sina trupper i avdelningar om 100 och 1.000 man, och längst bak marscherade David och hans män tillsammans med kung Akis.

³ Men de filisteiska befälhavarna sa: Vad gör israeliterna här? Då svarade kungen: Det här är David som tidigare tjänade kung Saul. Han har varit med mig i över ett år nu, och jag har inte funnit något hos honom som jag kan anmärka på.

⁴ Men de filisteiska ledarna ilsknade till. Skicka tillbaka honom! krävde de. Han får inte strida med oss. Han kommer att vända sig emot oss. Finns det något bättre sätt för honom att försona sig med sin herre, än genom att låta våra huvuden rulla?

⁵ Detta är ju den som Israels kvinnor sjöng om i sina danser: 'Saul har slagit sina tusen och David sina tiotusen'!

⁶ Då sammankallade Akis slutligen David och hans män. Jag svär vid Herren, sa han till dem, att ni är bland de bästa män jag någonsin haft. Jag tycker att ni borde gå med oss, men mina befälhavare säger nej.

⁷ Jag ber er att inte reta upp dem. Gå nu tillbaka lugnt och stilla.

⁸ Varför gör du så här mot mig? Vad har jag gjort? frågade David. Varför får jag inte strida mot dina fiender?

⁹ Men Akis var orubblig. I mina ögon är du gudasänd, men mina befälhavare är rädda för att ha dig med sig i striden.

¹⁰ Stig nu upp tidigt i morgon bitti och lämna oss så snart det blir ljust!

¹¹ David lydde och återvände tillbaka in i filisteernas land, medan den filisteiska armén drog mot Jisreel.

David besegrar amalekiterna

30 När David och hans män tre dagar senare kom hem till sin stad Siklag, fann de att amalekiterna hade plundrat staden, bränt ner den till grunden

² och tagit med sig alla kvinnor och barn.

³ När de såg ruinerna och förstod vad som hade hänt deras familjer,

⁴ grät de tills de inte kunde gråta längre.

⁵ Davids båda hustrur Ahinoam och Abigail var också bland dem som hade tagits till fånga.

⁶ David blev allvarligt oroad, för på grund av den bittra sorgen över sina barn började hans män tala om att döda honom. Men David hämtade sin styrka hos Herren.

⁷ Han sa till prästen Ebjatar: Hämta prästkläderna! Ebjatar kom då fram med dem.

⁸ David frågade Herren: Ska jag förfölja dem? Kommer jag att hinna upp dem? Herren svarade: Ja, sätt efter dem! Du och dina män kommer att kunna ta tillbaka allt som de har tagit ifrån er!

^9-10 David skyndade därför efter amalekiterna med sina 600 män, men när de kom fram till bäcken Besor var 200 av dem alltför utmattade för att gå vidare. De övriga fortsatte.

^11-12 Under vägen fann de en egyptier på ett fält. De förde honom till David. Mannen hade inte ätit eller druckit på tre dygn, så de gav honom en bit av en fikonkaka, två russinkakor och lite vatten. Han åt och drack och kvicknade snart till.

¹³ Vem är du och var kommer du ifrån? frågade David honom. Jag är egyptier, tjänare åt en amalekit, svarade han. Min herre lämnade mig här för tre dagar sedan när jag blev sjuk.

¹⁴ Vi var på väg tillbaka från att ha plundrat kereteerna i Negev. Vi plundrade också Kalebs land, och det var vi som brände ner Siklag.

¹⁵ Kan du tala om för mig vart de har tagit vägen? frågade David.Den unge mannen svarade: Om du svär vid Guds namn att du inte ska döda mig eller överlämna mig till min herre, så ska jag föra dig till dem.

¹⁶ Han ledde dem till amalekiterna, som hade spritt ut sig över ett stort område. De åt och drack och dansade av glädje över det stora byte de hade tagit från filisteerna och israeliterna.

¹⁷ David och hans män rusade in bland dem, och de kämpade hela natten och hela den påföljande dagen. Ingen amalekit kom undan, utom fyra hundra som flydde sin väg på kameler.

^18-19 David fick tillbaka allt som amalekiterna hade tagit. Alla män fick tillbaka sina familjer och alla sina tillhörigheter, och David befriade sina två fruar.

²⁰ Hans trupper ringade in alla får och kreatur och drev dem framför sig, och de sa till David: Allt detta ska du ha som en personlig belöning.

²¹ När de kom fram till bäcken Besor och mötte de 200 som hade varit alltför utmattade för att gå vidare, hälsade David dem.

²² Men några bland Davids män var avundsjuka och sa: De gick inte med oss, så de ska inte ha något av bytet. Ge dem bara tillbaka hustrur och barn och låt dem gå.

²³ Men David sa: Nej, mina bröder! Herren har bevarat oss och hjälpt oss att besegra fienden. Det är Herren som har gett oss allt tillbaka.

²⁴ Tror ni någon kommer att lyssna till er, när ni talar på det sättet? Vi delar med varandra, och vi delar lika mellan dem som går till striden och dem som stannar kvar för att vakta utrustningen.

²⁵ David stiftade i och med detta en lag för hela Israel, och den lagen gäller än i dag.

²⁶ När David kom fram till Siklag översände han en del av bytet till de styrande i Juda med beskedet: Det här är en gåva till er, som vi har tagit från Herrens fiender.

^27-31 Gåvorna sändes till styresmännen på de platser och orter, där David och hans män hade bott under sina vandringar: Betel, södra Ramot, Jattir, Aroer, Sifamot, Estemoa, Rakal, jerameeliternas städer, kaineernas städer, Horma, Bor-Asan, Atak, Hebron och flera andra platser.

Saul dör på slagfältet

31 Under tiden hade filisteerna börjat att strida mot Israel. Israeliterna flydde, och många föll på Gilboas berg.

² Filisteerna omringade Saul och dödade hans söner Jonatan, Abinadab och Malki-Sua.

^3-4 Sedan anföll bågskyttarna Saul och sårade honom svårt. Då sa han till sin vapendragare: Döda mig med ditt svärd innan dessa hedningar tar mig till fånga och torterar mig.Men hans vapendragare vågade inte, så Saul tog sitt eget svärd och kastade sig mot det.

⁵ När hans vapendragare såg att han var död, kastade han sig också på sitt svärd och dog med honom.

⁶ Saul och hans tre söner, hans vapendragare och alla hans män mötte döden tillsammans den dagen.

⁷ När israeliterna på andra sidan dalen och bortom Jordan hörde att deras armé hade flytt och att Saul och hans söner var döda, övergav de sina städer, och filisteerna kom och intog dem.

⁸ När filisteerna nästa dag gick ut för att plundra de döda, hittade de Saul och hans tre söner på berget Gilboa.

⁹ De högg huvudet av Saul, tog hans rustning och sände bud om hans död till alla avgudatempel för att alla skulle få del av de goda nyheterna.

¹⁰ Sauls rustning lades i Astartes tempel, och hans kropp fäste man upp på Bet-Sans mur.

¹¹ Men när folket i Jabes i Gilead hörde vad filisteerna hade gjort,

¹² gick alla deras stridsdugliga män nattetid till Bet-San. Där tog de ner Sauls och hans söners kroppar från muren och förde dem till Jabes, där man brände dem.

¹³ Sedan begravde man deras ben under ekträdet vid Jabes och fastade i sju dagar.

Vilken Gud vi har

Den här sången skrevs av David när Herren hade befriat honom från Saul och från många fiender.^1-2 Herre, vad jag älskar dig, för du har gjort mig stark!

³ Herren är min borg, och i den är jag trygg. Ingen kan förfölja mig in i den och döda mig. Herren är min klippa, där jag kan gömma mig. Han är min Frälsare, ett berg där ingen kan nå mig, ett torn där jag är säker. Han är min sköld, min kraft och min styrka.

⁴ När jag ropar till honom om hjälp, då vet jag att han räddar mig från alla mina fiender. Därför prisar jag dig, Herre!

⁵ Döden band mig, och en flod av ogudaktighet sköljde över mig.

⁶ Fångad och till synes hjälplös kämpade jag för att komma loss ur dödens grepp.

⁷ I min förtvivlan ropade jag till Herren om hjälp, och han hörde mig i sitt tempel. Mitt nödrop nådde hans öron.

⁸ Då darrade jorden, och bergen bävade för Herren var vred och upprörd.

⁹ Rök vällde fram ur hans näsborrar och ur hans mun sprutade ut flammande eldslågor och glödande kol.

¹⁰ Tjocka, mörka moln sänkte sig ner till jorden och Herren kom ner i dem.

¹¹ Han satt på keruberna, och med vindens vingar skyndade han sig snabbt till min hjälp.

¹² Han svepte in sig i mörker och dolde sin närvaro i tjocka regnmoln.

¹³ Plötsligt syntes hans närvaros ljus genom molnen. Det blixtrade och kraftiga hagel föll.

¹⁴ Herren dundrade i himlen. Gud, som är över alla gudar, lät sin stämma höras. Och vilka hagelstormar och vilken eld!

¹⁵ Han sköt sina fruktade pilar och jagade alla fiender på flykten.

¹⁶ Herre, på din befallning blev havet torrlagt, och jordens grund blev synlig.

¹⁷ Från himlen sträckte han ner sin hand och drog mig upp ur det djupa vattnet. Han hjälpte mig ur mina svårigheter.

¹⁸ Han räddade mig från dessa fiender, som hatar mig. Jag var ju fullständigt hjälplös i deras händer.

¹⁹ De anföll mig just den dag då jag var som svagast, men Herren beskyddade mig.

²⁰ Han ledde mig till en plats där jag kunde vara trygg, för han är glad över mig.

²¹ Eftersom jag hade handlat rätt och var oskyldig belönade Herren mig.

²² Jag har följt hans befallningar och hans bud. Jag har inte vänt mig bort från honom.

²³ Jag har noga hållit alla hans lagar och har inte förkastat en enda av dem.

²⁴ Jag har gjort mitt bästa för att hålla dem alla och aktat mig för att göra det som är orätt.

²⁵ Därför har Herren välsignat mig. Jag har gjort vad som är rätt, och han vet att jag är oskyldig.

²⁶ Herre, du är barmhärtig mot dem som är barmhärtiga! Du straffar inte dem som flyr från det som är ont.

²⁷ Du välsignar de ärliga, men du tolererar inte att någon lämnar dina vägar.

²⁸ Du hjälper dem som vill bli hjälpta och inte överskattar sig själva, men du fördömer de stolta och överlägsna.

²⁹ Du är mitt ljus! Herren, min Gud, har förvandlat mörkret till ljus.

³⁰ Med din kraft kan jag nu ta mig över vilka murar som helst och anfalla vilken fiende som helst.

³¹ Vilken Gud han är! Fullkomlig i allt! Alla hans löften visar sig vara sanna. Han är den sköld som alla kan skydda sig bakom.

³² För vem är Herre utom vår Gud? Finns det någon förutom honom, som är fast som en klippa?

³³ Han ger mig kraft och skyddar mig vart jag än går.

³⁴ Han gör mig säker på foten, ja, jag är som en bergsget på klipphyllorna. Han leder mig tryggt längs bergskanten.

³⁵ Han lär mig att bruka mitt vapen och visar mig hur jag ska spänna bågen!

³⁶ Du har gett mig din frälsning som min sköld. Herre, din högra hand håller mig upprätt. Din mildhet har gjort mig stor.

³⁷ Du har gett mig fast mark under fötterna, så att jag aldrig behöver snava.

³⁸ Jag jagade mina fiender, och hann upp dem, och jag vände mig inte om förrän alla hade besegrats.

³⁹ Med all kraft slog jag dem till marken, så att de inte kunde resa sig. Jag satte min fot på deras halsar.

⁴⁰ Du utrustade mig med starka vapen för striden. Mina fiender förlorade modet och föll besegrade framför mina fötter.

⁴¹ Du fick dem att vända om och fly. Jag slog ihjäl alla som hatade mig.

⁴² De ropade på hjälp, men ingen vågade komma och rädda dem. De ropade på Herren, men han vägrade att svara dem.

⁴³ Då krossade jag dem, och som dammkorn virvlade de bort med vinden. Jag kastade bort dem som sopor från gatan.

^44-46 Du lät mig segra i varje strid, och folken kom och tjänade mig. Även främlingar kom och bugade sig för mig, och när jag talade till dem lydde de mina ord. Darrande kom de från sina befästningar.

⁴⁷ Herren lever! Prisa honom, som är min fasta klippa, honom som beskyddar mig!

⁴⁸ Han är den Gud som hämnas dem som skadar mig, och han besegrar folken inför mig.

⁴⁹ Han räddar mig undan mina fiender. Han låter dem inte få tag på mig, utan skyddar mig från dessa våldsmän.

⁵⁰ Herre, för detta vill jag prisa dig bland folken!

⁵¹ Många gånger har du på ett märkligt sätt räddat mig, jag som är den kung som du har tillsatt. Du har varit kärleksfull och god mot mig, och det kommer du också att vara mot mina ättlingar.