Nabal förolämpar David

25 Strax därefter dog Samuel. Hela Israel sörjde och man begravde honom i hans familjegrav i Rama.David begav sig sedan till Parans öken.

² I Maon fanns då en rik man som ägde en fårfarm i byn Karmel. Han hade tre tusen får och tusen getter. Eftersom det var dags att klippa fåren, var han hemma på gården.

³ Han hette Nabal, och hans hustru, en vacker och intelligent kvinna, hette Abigail. Men mannen, en ättling till Kaleb, var rå och elak.

⁴ När David hörde att Nabal höll på att klippa sina får,

⁵ skickade han tio av sina män till Karmel för att säga:

⁶ Måtte Gud ge dig och din familj framgång och föröka allt du äger.

⁷ Jag har fått höra att du klipper dina får. Under den tid dina herdar har bott ibland oss, har vi aldrig skadat dem eller stulit något från dem medan de har varit vid Karmel.

⁸ Fråga dem, så får du reda på att jag talar sanning. Jag hoppas att du kan belöna dem på något sätt nu när de kommer till dig.

⁹ Davids meddelande överlämnades till Nabal, och man väntade på hans svar.

¹⁰ Vem är den där David? frågade han. Vem tror han att han är egentligen, den där Isais son? Det finns massor av tjänare nu för tiden, som rymmer från sina herrar.

¹¹ Skulle jag ta mitt bröd och mitt vatten och köttet från mina slaktade djur, som jag har gjort i ordning åt mina fårklippare, och ge det till några som jag inte ens vet varifrån de kommer?

¹² Davids budbärare gick då tillbaka och berättade vad Nabal hade sagt.

¹³ Ta på er svärden! sa David och spände på sig sitt eget.David gav sig sedan av 400 man, medan 200 stannade kvar för att vakta lägret.

¹⁴ Under tiden gick en av Nabals män och berättade för Abigail vad som hade hänt: David skickade hit sina män från öknen för att tala med vår husbonde, men han förolämpade och hånade dem.

^15-16 Men Davids män var mycket vänliga mot oss, och de har aldrig gjort oss något illa. Faktum är att de dag och natt skyddade både oss och fåren, och ingen stal något från oss under hela tiden de var tillsammans med oss.

¹⁷ Det är bäst att du så fort som möjligt tänker ut något, för annars kommer det att gå illa för vår husbonde och för hela hans familj. Han är tyvärr så envis att han inte lyssnar på någon.

¹⁸ Då skyndade sig Abigail att samla ihop tvåhundra brödkakor, två tunnor vin, fem tillagade får, två säckar rostat vete, etthundra russinkakor och tvåhundra fikonkakor och lastade dem på åsnor.

¹⁹ Skynda er i förväg, så ska jag följa efter, sa hon, men hon berättade inte för sin make vad hon tänkte göra.

²⁰ När hon kom ridande på sin åsna utför en brant stig, fick hon se David och hans män komma emot henne från andra sidan av en ravin.

²¹ David hade sagt till sig själv: Vi har absolut inget för att vi hjälpt den här mannen. Vi skyddade hans hjordar i öknen, så att inget djur skulle gå förlorat eller bli stulet, men han har lönat mig med ont för gott. Det enda jag har fått för mina besvär är förolämpningar.

²² Jag kommer inte att låta en enda av hans män få överleva till i morgon.

Abigail ber för Nabals liv

²³ När Abigail såg David, steg hon snabbt av åsnan och bugade sig djupt inför honom.

²⁴ Herre, jag tar på mig hela skulden i det här fallet, sa hon. Var snäll och hör på mig!

²⁵ Nabal är en dåre, precis som hans namn säger, så bry er inte om vad han har sagt! Jag såg aldrig budbärarna du skickade.

²⁶ Men eftersom Herren ännu inte har låtit dig få hämnd, så ber jag vid hans namn att Guds förbannelse ska drabba Nabal liksom alla dina fiender.

²⁷ Här är en gåva, som jag har fört med mig till dig och dina män.

²⁸ Förlåt mig att jag tog mig friheten att komma ut på det här sättet. Herren kommer helt säkert att belöna dig med ett rike som aldrig ska vackla, eftersom du kämpar för honom. Låt ingen få anledning att anklaga dig för något under din livstid.

²⁹ Du kommer alltid att vara trygg under Herrens beskydd, även när man är ute för att döda dig. Ja, du är lika säker som om du låg i hans hand, och dina fiender kommer han att kasta undan som stenar ur en slunga!

^30-31 Och när Herren har utfört allt det goda som han har lovat dig, och har gjort dig till kung i Israel, så ska du inte behöva bära på en mördares dåliga samvete eller vara som en som tagit lagen i egna händer! Och glöm inte mig, när Herren har gjort dessa stora ting för dig!

³² David svarade Abigail: Välsignad vare Herren, Israels Gud, som har skickat hit dig för att möta mig i dag!

³³ Och tacka Gud för att du är så klok och förståndig! Du är välsignad, eftersom du hindrade mig från att mörda din man och hämnas på honom.

³⁴ Herren, Israels Gud, har hindrat mig från att skada dig. Om du inte hade kommit hit ut för att möta mig, så skulle inte någon av Nabals män varit vid liv i morgon bitti.

³⁵ Sedan tog David emot hennes gåvor och sa till henne att återvända hem utan fruktan, för han tänkte inte hämnas på hennes make.

³⁶ När hon kom hem, såg hon att Nabal hade ordnat till en stor fest. Han var mycket berusad, och därför berättade hon inte för honom om mötet med David förrän följande morgon.

^37-38 Då hade han nyktrat till, men när han fick veta vad som hade hänt, drabbades han av hjärnblödning och blev helt förlamad. Tio dagar senare slog Herren honom igen, och då dog han.

³⁹ När David hörde att Nabal var död, sa han: Prisad vare Herren! Gud har själv straffat Nabal och skonat mig från att bli inblandad. Nabal har fått sitt straff.David sände genast budbärare till Abigail för att be henne bli hans hustru.

⁴⁰ När de kom fram till Karmel och framförde sitt ärende,

⁴¹ svarade hon genast ja.

⁴² Hon gjorde sig i ordning, tog fem tjänsteflickor med sig och satte sig på sin åsna. De följde sedan med männen tillbaka till David, och hon blev så hans hustru.

⁴³ David gifte sig även med Ahinoam från Jisreel.

⁴⁴ Men under tiden hade kung Saul tvingat sin dotter Mikal att gifta sig med en annan man från Gallim som hette Palti och var son till Lais.

David skonar Saul än en gång

26 Männen från Sif besökte Saul i Gibea och berättade för honom att David återvänt till öknen och gömde sig på Hakilahöjden.

² Saul drog då iväg på nytt med sina tre tusen utvalda soldater för att jaga honom.

^3-4 Han slog läger längs vägen till den öken där David gömde sig. När David upptäckte att Saul förföljde honom sände han ut spejare. De bekräftade att Saul hade kommit.

^5-7 En natt smög sig David över till Sauls läger för att spionera. Kung Saul och Abner, hans befälhavare, låg och sov mitt i lägret. Soldaterna var som en skyddande mur omkring dem.Vem vill följa med mig dit? frågade David hetiten Ahimelek och Abisai, Joabs bror och Serujas son.Jag går med dig, sa Abisai.David och Abisai gick alltså ner till fiendelägret. Där låg Saul och sov med spjutet nerstucket i marken nära sitt huvud.

⁸ Gud har låtit dig få din fiende inom räckhåll den här gången, viskade Abisai till David. Låt mig få spetsa fast honom vid marken med mitt spjut. Jag lär inte behöva mer än ett försök!

⁹ Nej! sa David. Döda honom inte, för vem kan anses vara oskyldig efter att ha angripit Herrens utvalde kung?

¹⁰ Sauls tid kommer när Gud bestämmer. Herren ska själv slå honom med döden, om han nu inte dör i strid.

¹¹ Men Gud förbjude att jag skulle döda den som han har utvalt till kung! Men vi ska ta Sauls spjut och hans bägare med vatten med oss!

¹² David tog spjutet och vattenbägaren vid Sauls huvud, och de lämnade lägret utan att någon sett dem eller ens vaknat, för Herren lät dem sova tungt.

¹³ De klättrade därefter upp på bergssluttningen på andra sidan lägret, tills de var på betryggande avstånd.

¹⁴ Då ropade David mot Sauls läger: Vakna Abner! Svara mig!Vem är det som ropar? undrade Abner yrvaket.

¹⁵ David ropade tillbaka: Vem är som du, Abner? Var i hela Israel finns din like? Varför vakar du inte över din Herre och kung, när man kommer för att döda honom?

¹⁶ Det är verkligen illa! Jag svär vid Herren att du borde dö för din vårdslöshets skull. Och säg mig, var är kungens spjut och vattenbägare?

^17-18 Saul kände igen Davids röst och ropade: Är det du, min son David? David svarade: Ja, herre, det är det. Varför jagar du mig? Vad har jag gjort? Har jag gjort något brottsligt?

¹⁹ Lyssna nu, kung Saul! Om det är Herren som har kallat dig att förfölja mig, så låt honom då ta emot mitt fredsoffer, men om det är människor som driver dig till det, så kommer Guds förbannelse att drabba dem. De har ju drivit mig från min arvedel i Israel, så att jag inte kan vara med Herrens folk, och vill att jag ska tillbe hedniska gudar.

²⁰ Måste jag dö på främmande jord, långt borta från Herrens närhet? Varför ska Israels kung jaga mig, som man jagar rapphöns bland bergen?

²¹ Då bekände Saul: Jag har syndat. Kom tillbaka hem, min son! Jag ska inte längre försöka skada dig, för du har räddat mitt liv idag. Jag har gjort fel och handlat dåraktigt.

²² Här är ditt spjut, herre, svarade David. Låt en av dina unga män komma hit och hämta det.

²³ Herren har sitt sätt att belöna den som handlar väl och är lojal, och jag lät bli att döda dig, trots att Herren gav mig tillfälle till det.

²⁴ Herren kommer att rädda mitt liv, på samma sätt som jag har räddat ditt i dag, och han ska rädda mig ur alla mina svårigheter.

²⁵ Och Saul ropade till David: Gud välsigne dig, min son David, du ska utföra hjältedåd och vinna stora segrar!Sedan gick David sin väg, och Saul återvände hem.

³² Var därför inte rädd för framtiden, du lilla människoskara. Det är er Fars stora glädje att ge er riket.

³³ Sälj vad ni kan undvara och ge till dem som är fattiga. Samla så ett förråd åt er, en skatt i himlen, som aldrig blir gammal eller kan förstöras. Den skatten kan aldrig någon tjuv stjäla, och den förlorar aldrig sitt värde.

³⁴ Ni kommer alltid att dras dit där er skatt är.

Var beredda!

³⁵ Var beredda att arbeta!

³⁶ Lev som tjänare, som väntar på att deras Herre ska komma hem från en bröllopsfest, och håll era lampor tända. Då kan ni öppna dörren och släppa in honom i det ögonblick han kommer och knackar på.

³⁷ Glädjen blir stor för dem som har väntat på hans återkomst. Han ska ta av sig ytterkläderna och själv föra dem till bordet och passa upp dem under måltiden.

³⁸ Han kanske kommer sent på kvällen, eller rentav vid midnatt. Och när han än kommer kan de tjänare som är beredda glädja sig.

³⁹ Alla skulle vara på sin vakt om de visste exakt när han skulle komma tillbaka, på samma sätt som de skulle vara beredda på tjuven, om de visste när han tänkte bryta sig in.

⁴⁰ Därför ska ni alltid vara beredda, för Människosonen ska komma tillbaka när man minst av allt anar det.

⁴¹ Petrus frågade: Herre, talar du bara till oss eller till alla?

^42-44 Jesus svarade: Jag talar till varje trogen och förståndig man vars arbetsgivare betror honom med ansvaret att ge mat åt de andra tjänarna. Om hans chef återvänder och märker att han gjort ett gott arbete får han sin belöning, och han kommer att ge honom ansvar för allt han äger.

⁴⁵ Men om mannen börjar tänka att det kommer att dröja länge än, innan hans chef kommer tillbaka, så kanske han börjar förolämpa sina medarbetare och använder sin tid till att festa och supa sig full.

⁴⁶ Då kommer arbetsgivaren att återvända utan förvarning och avsätta den opålitlige mannen från hans förtroendeställning och ge honom den lön de gudlösa förtjänar.

⁴⁷ Han kommer att straffas hårt, för trots att han visste sin plikt, brydde han sig inte om att utföra den.

⁴⁸ Men den som inte är medveten om att han handlar fel ska få ett lindrigt straff. Mycket krävs av dem som fått mycket för deras ansvar är större.

Jesus varnar för splittring

⁴⁹ Jag har kommit för att tända en eld på jorden, och jag önskar att min uppgift var slutförd.

⁵⁰ Men korsets lidande väntar mig, och jag känner mig plågad i mitt inre.

⁵¹ Tror ni att jag har kommit för att skapa frid på jorden? Nej, snarare strid och splittring.

⁵² Från och med nu kommer familjer att splittras, så att av fem personer kommer tre att ta ställning för mig och två emot mig, eller kanske tvärtom.

⁵³ En far kommer att vara för mig, men inte hans son. Mor och dotter kommer att bli oense, likaså svärmor och svärdotter.

Jesus varnar för kriser i framtiden

⁵⁴ Sedan vände han sig till folket och sa: När ni ser att molnen börjar synas i väster säger ni: 'Nu blir det regn.' Och ni har rätt.

⁵⁵ När det blåser sydliga vindar säger ni: 'Idag blir det förskräckligt hett!' Och det blir det.

⁵⁶ Hycklare! Ni är bra på att tyda tecken på himlen, men vad som just nu sker framför ögonen på er, det vill ni inte förstå.

⁵⁷ Varför vägrar ni att erkänna det som är rätt?

⁵⁸ Om ni möter er motpart på väg till domstolen så försök att klara upp er skuld med honom innan ni kommer inför domaren. Annars kan ni bli dömda och satta i fängelse.

⁵⁹ Och om det händer kommer ni inte att bli fria förrän vartenda öre är betalt.

Read full chapter