Davids armé möter ammoniterna

19 När kung Nahas i Ammon dog, blev hans son Hanun kung efter honom.

^2-3 Jag vill visa min vänskap mot Hanun för allt hans far gjorde för mig, tänkte David och sände budbärare att beklaga hans fars död.Men när Davids sändebud kom fram, varnade Hanuns rådgivare kungen och sa: Låt inte lura dig att David har skickat hit de där männen för din fars skull! De har kommit hit för att spionera, så att de ska kunna inta landet.

⁴ Kung Hanun förolämpade då Davids sändebud genom att raka av dem skägget och klippa av deras kläder strax nedanför midjan innan han skickade hem dem.

⁵ När David fick höra vad som hade hänt, sände han män att möta dem, och för att visa sin omtanke uppmanade han dem att stanna kvar i Jeriko tills skägget hade vuxit ut.

⁶ När kung Hanun insåg sitt misstag, sände han tusen talenter silver, omkring 37 ton, till Aram-Naharim, Aram-Maaka och Soba för att leja trupper, vagnar och ryttare därifrån.

⁷ Han fick 32.000 vagnar med soldater, och kung Maaka själv och hela hans armé ställde upp. De slog läger vid Medeba, där de förenade sig med de trupper som kung Hanun hade mönstrat från sina egna städer.

⁸ När David fick höra detta, skickade han ut Joab med hela armén.

⁹ Ammoniterna formerade sig till strid utanför Medeba medan de som kommit till deras hjälp fanns ute på de öppna fälten.

¹⁰ När Joab insåg att han hade fientliga styrkor både framför och bakom sig, valde han ut de bästa enheterna och anföll arameerna,

¹¹ medan resten under befäl av hans bror Abisai gick emot ammoniterna.

¹² Om arameerna är för starka för mig, får du komma och hjälpa mig! sa Joab till sin bror. Och om ammoniterna är för starka för dig, kommer jag och hjälper dig.

¹³ Var stark och modig, och låt oss handla som verkliga män och rädda vårt folk och vår Guds städer. Sedan gör Herren vad som är bäst!

¹⁴ När Joab och hans soldater anföll arameerna vände de om och flydde.

¹⁵ När ammoniterna såg detta flydde de för Abisai in i staden. Då återvände Joab till Jerusalem.

¹⁶ När arameerna insåg att de blivit besegrade, skickade de efter förstärkning från de trupper som låg öster om Eufrat, och de kom anförda av Sofak, Hadadesers överbefälhavare.

^17-18 David samlade alla stridsdugliga män i Israel när han nåddes av dessa nyheter, och gick över floden Jordan och anföll fiendestyrkorna. De flydde för David, och han dödade 7.000 stridsvagnssoldater och 40.000 fotsoldater. Sofak, arameernas överbefälhavare, stupade.

¹⁹ När kung Hadadesers soldater insåg att de blivit slagna, kapitulerade de för kung David och blev hans undersåtar, och från den stunden ville arameerna inte längre hjälpa ammoniterna i deras strider.

Davids armé besegrar ammoniterna

20 Nästa vår, vid den tid då man brukade ge sig ut i krig, ledde Joab den israelitiska armén i framgångsrika anfall mot ammoniterna och lade deras land öde. Han belägrade staden Rabba, intog den och lade den i ruiner. Under tiden hade David stannat i Jerusalem,

² men när han kom till Rabba tog han kronan från kung Milkoms huvud och satte den på sitt eget. Den var gjord av guld, prydd med infattade dyrbara stenar och vägde omkring 35 kilo! David tog också mycket krigsbyte från staden.

³ Befolkningen blev satt i arbete med sågar, järnhackor och yxor, som han brukade göra med alla ammoniter han besegrade. Sedan återvände David och armén till Jerusalem.

David i strid med filisteerna

⁴ Nästa krig var återigen mot filisteerna och vid Geser. Det var då som husatiten Sibbekai dödade Sippai, en ättling till jättefolket rafaeerna, och fick filisteerna att kapitulera.

⁵ Under ett annat krig med filisteerna dödades jätten Goljats bror Lami av Elhanan, Jaurs son. Det var Goljat som hade en lans lika grov som en vävbom.

^6-7 Under ett annat slag vid Gat var det en jätte som hånade Israel. Han hade sex fingrar på varje hand och sex tår på varje fot och var också en rafaé. Jonatan, som var son till Davids bror Simea, dödade denne jätte.

⁸ Alla dessa som dödades av Davids män var ättlingar till jättarna i Gat.

En folkräkning med konsekvenser

21 Men så drog Satan olycka över Israel, genom att han fick David att börja med en folkräkning.

² Gör en fullständig folkräkning över invånarna i hela landet, från Beer-Seba till Dan, och meddela mig resultatet, sa David till överbefälhavaren Joab.

³ Men Joab kom med invändningar: Om Herren så skulle föröka sitt folk hundra gånger, tillhör de väl ändå alla dig? Varför vill du få Israel att synda?

⁴ Men kungens ord gällde framför Joabs, och Joab gjorde som han blivit tillsagd. Han besökte hela Israel och återvände till Jerusalem.

⁵ Han rapporterade till David att det fanns 1.100.000 män i Israel och 470.000 i Juda i åldrar lämpade för krigstjänst,

⁶ men han räknade inte med Levis och Benjamins stammar, för han var så bekymrad över vad kungen fått honom att göra.

⁷ Herren var också missnöjd med denna folkräkning och straffade därför Israel.

⁸ Då sa David till Gud: Det är jag som har syndat. Förlåt mig. Nu inser jag hur fel detta har varit!

⁹ Då sa Herren till profeten Gad, Davids vän och rådgivare:

^10-11 Gå och säg så här till David: 'Så säger Herren. Du får välja mellan tre saker. Det du väljer kommer att drabba dig.'

¹² Gad gick till David och framförde vad Herren hade sagt: Du får välja mellan tre års hungersnöd, tre månaders förödelse genom Israels fienders svärd eller tre dagar av dödlig pest som Herrens ängel ska låta komma över varje del av landet. Tänk över detta och låt mig veta vilket svar jag ska ge honom som har sänt mig.

¹³ Det här är ett fruktansvärt svårt beslut att fatta, svarade David. Låt mig falla i Herrens händer hellre än i människors, för Guds nåd är så stor.

¹⁴ Herren sände då en pest över Israel, och 70.000 män dog av den.

¹⁵ Under pesten sände Gud också en ängel för att förstöra Jerusalem, men Gud fick sådant medlidande med staden, att han ångrade sig och hindrade ängeln. Stopp! Det är nog! sa Gud till ängeln. Herrens ängel stod just då vid jebuseen Ornans loge.

¹⁶ David fick se Herrens ängel stå där mellan himmel och jord och peka mot Jerusalem med sitt dragna svärd. Då föll han och de äldste i Israel ner på marken inför Herren klädda i säcktyg.

¹⁷ Jag är den som har syndat genom att ge befallning om folkräkningen, sa David till Gud. Men vad har dessa får i min hjord gjort? Herre, min Gud, döda mig och min familj, men inte ditt eget folk.

¹⁸ Herrens ängel bad då Gad att säga till David att bygga ett altare åt Herren på tröskplatsen vid Ornans loge.

^19-20 David gick då för att tala med Ornan, som höll på att tröska vete. När Ornan vände sig om fick han se ängeln, men hans fyra söner som arbetade med honom sprang då och gömde sig.

²¹ När han såg kungen komma, lämnade han tröskplatsen och bugade sig till marken för kungen.

²² Låt mig få köpa den här tröskplatsen av dig, sa David till Ornan. Jag ska bygga ett altare till Herren, så att pesten upphör. Du ska få full betalning för den.

²³ Ta den, min herre och kung, och använd den som du vill, sa Ornan till David. Ta oxarna också till brännoffer! Använd verktygen till ved och vetet till spisoffer! Jag ger dig alltsammans.

²⁴ Nej, svarade kungen, jag vill köpa det till fullt pris. Jag kan inte ta det som är ditt och ge det till Herren. Jag kan inte bära fram ett brännoffer som inte kostat mig någonting!

²⁵ David betalade 600 siklar i guld, cirka 7 kilo, för platsen

²⁶ och byggde där ett altare åt Herren. Sedan bar han fram brännoffer och tackoffer på det, och ropade till Herren. Och Herren svarade genom att låta eld komma ner från himlen på altaret.

²⁷ Då befallde Herren ängeln att sticka svärdet i skidan.

²⁸ När David såg att Herren hade svarat på hans bön, offrade han än en gång.

²⁹ Tabernaklet och altaret, som Mose hade gjort i öknen, fanns på Gibeons höjd vid den här tiden,

³⁰ men David hade inte vågat gå dit och tillbe, av fruktan för pesten.

Jesus frikänner en kvinna som begått äktenskapsbrott

8 Jesus återvände till Oljeberget,

² men redan tidigt nästa morgon var han tillbaka i templet. Snart samlades en stor skara människor, och han satte sig ner och samtalade med dem.

³ Medan han talade kom de judiska ledarna och fariseerna släpande med en kvinna, som varit otrogen i sitt äktenskap, och de ställde henne framför den nyfikna folkhopen.

⁴ Mästare, sa de till Jesus, den här kvinnan har varit otrogen. Vi tog henne på bar gärning.

⁵ Moses lag säger att vi ska döda henne. Vad säger du?

⁶ De försökte få honom att säga något som de kunde använda mot honom, men Jesus böjde sig ner och skrev i sanden med fingret.

⁷ Men de fortsatte att kräva ett svar, och då reste han sig upp igen och sa: Sätt igång och kasta sten på henne. Men den av er som aldrig har syndat ska kasta den första stenen.

⁸ Sedan böjde han sig ner och fortsatte att skriva i sanden.

⁹ Och de judiska ledarna smög sig bort en efter en, och de äldre av dem gick först. Till slut var Jesus ensam med kvinnan.

¹⁰ Då reste sig Jesus igen och sa till henne: Var är de som anklagar dig? Var det ingen av dem som dömde dig?

¹¹ Nej, herre, svarade hon. Då sa Jesus: Det gör inte jag heller. Gå, och synda inte mer.

Jesus - världens ljus

¹² Senare sa Jesus till människorna: Jag är världens ljus. Om ni följer mig behöver ni inte treva er fram i mörkret, för detta ljus, som leder till liv, kommer att lysa upp er väg.

¹³ Fariseerna svarade: Nu talar du om dig själv igen, och det är inget bevis!

¹⁴ Jesus sa till dem: Även om jag uppträder som mitt eget vittne så säger jag er sanningen. För jag vet varifrån jag kommer och vart jag är på väg, men ni vet det inte.

¹⁵ Ni dömer mig utan att känna till fakta. Jag dömer inte er nu.

¹⁶ Men om jag skulle göra det, så skulle det vara en absolut rättvis dom på alla områden, för jag är inte ensam utan min Far är med mig, han som har sänt mig.

¹⁷ Säger inte er egen lag att om två män vittnar samstämmigt så gäller deras vittnesmål?

¹⁸ Jag är det ena vittnet, och min Far som sände mig är det andra.

¹⁹ Var är din Far? frågade de.Jesus svarade: Ni vet inte vem jag är, och därför vet ni inte vem min Far är. Om ni kände mig skulle ni känna honom också.

²⁰ När Jesus sa detta befann han sig i den del av templet som kallades skattkammaren. Men han blev inte arresterad, för hans stund hade ännu inte kommit.

Jesus varnar för den kommande domen

²¹ Senare sa han till dem igen: Jag går bort, och ni ska söka efter mig och dö i era synder. Och ni kan inte komma dit jag går.

²² Judarna frågade: Tänker han begå självmord? Vad menar han när han säger 'Ni kan inte komma dit jag går'?

²³ Då sa han till dem: Ni kommer nerifrån, jag kommer uppifrån. Ni kommer från den här världen, men det gör inte jag.

²⁴ Det är därför som jag sa att ni kommer att dö i era synder. Om ni inte tror att jag är Messias, Guds Son, kommer ni att göra det.

²⁵ Säg oss vem du är, sa de.Han svarade: Jag är den som jag alltid påstått mig vara.

²⁶ Jag skulle kunna döma er för mycket och lära er mycket, men jag ska inte göra det för jag säger bara vad jag har hört av honom som sände mig. Och han är sanningen.

²⁷ Men de förstod fortfarande inte att han talade med dem om Gud.

Read full chapter