6 För sångmästaren, med strängaspel, till Seminit; en psalm av David.

² HERRE, straffa mig icke i din vrede, och tukta mig icke i din förtörnelse.

³ Var mig nådig, HERRE, ty jag försmäktar; hela mig, HERRE, ty ända in i mitt innersta är jag förskräckt.

⁴ Ja, min själ är storligen förskräckt; ack HERRE, huru länge?

⁵ Vänd åter, HERRE, rädda min själ, fräls mig för din nåds skull.

⁶ Ty i döden tänker man icke på dig; vem tackar dig i dödsriket?

⁷ Jag är så trött av suckande; var natt fuktar jag min säng och väter mitt läger med mina tårar.

⁸ Av sorg är mitt öga förmörkat; det har åldrats för alla mina ovänners skull.

⁹ Viken bort ifrån mig, alla I ogärningsmän; ty HERREN har hört min högljudda gråt.

¹⁰ HERREN har hört min åkallan, min bön upptager HERREN.

¹¹ Alla mina fiender skola komma på skam och storligen förskräckas; de skola vika tillbaka och komma på skam med hast.

8 För sångmästaren, till Gittít; en psalm av David.

² HERRE, vår Herre, huru härligt är icke ditt namn över hela jorden, du som har satt ditt majestät på himmelen!

³ Av barns och spenabarns mun har du upprättat en makt, för dina ovänners skull, till att nedslå fienden och den hämndgirige.

⁴ När jag ser din himmel, dina fingrars verk, månen och stjärnorna, som du har berett,

⁵ vad är då en människa, att du tänker på henne, eller en människoson, att du låter dig vårda om honom.

⁶ Dock gjorde du honom nästan till ett gudaväsen; med ära och härlighet krönte du honom.

⁷ Du satte honom till herre över dina händers verk; allt lade du under hans fötter:

⁸ får och oxar, allasammans, så ock vildmarkens djur,

⁹ fåglarna under himmelen och fiskarna i havet, vad som vandrar havens vägar.

¹⁰ HERRE, vår Herre, huru härligt är icke ditt namn över hela jorden!

9 För sångmästaren, till Mutlabbén; en psalm av David.

² Jag vill tacka HERREN av allt mitt hjärta; jag vill förtälja alla dina under.

³ Jag vill vara glad och fröjdas i dig, jag vill lovsjunga ditt namn, du den Högste.

⁴ Ty mina fiender vika tillbaka, de falla och förgås för ditt ansikte.

⁵ Ja, du har utfört min rätt och min sak; du sitter på din tron såsom en rättfärdig domare.

⁶ Du har näpst hedningarna och förgjort de ogudaktiga; deras namn har du utplånat för alltid och evinnerligen.

⁷ Fienderna äro nedgjorda, utrotade för alltid; deras städer har du omstörtat, deras åminnelse har förgåtts.

⁸ Men HERREN tronar evinnerligen, sin stol har han berett till doms;

⁹ och han skall döma jordens krets med rättfärdighet, han skall skipa lag bland folken med rättvisa.

¹⁰ Så vare då HERREN en borg för den förtryckte, en borg i nödens tider.

¹¹ Och må de som känna ditt namn förtrösta på dig; ty du övergiver icke dem som söka dig, HERRE.

¹² Lovsjungen HERREN, som bor i Sion, förkunnen bland folken hans gärningar.

¹³ Ty han som utkräver blodskulder har kommit ihåg dem; han har icke förgätit de betrycktas klagorop.

¹⁴ Var mig nådig, HERRE; se huru jag plågas av dem som hata mig, du som lyfter mig upp från dödens portar;

¹⁵ på det att jag må förtälja allt ditt lov och i dottern Sions portar fröjda mig över din frälsning.

¹⁶ Hedningarna hava sjunkit ned i den grav som de grävde; i det nät som de lade ut har deras fot blivit fångad.

¹⁷ HERREN har gjort sig känd, han har hållit dom; han snärjer den ogudaktige i hans händers verk. Higgajón. Sela.

¹⁸ DE ogudaktiga vika tillbaka, ned i dödsriket, alla hedningar, de som förgäta Gud.

¹⁹ Ty icke för alltid skall den fattige vara förgäten, de betrycktas hopp skall ej varda om intet evinnerligen.

²⁰ Stå upp, HERRE; låt icke människor få överhanden, låt hedningarna bliva dömda inför ditt ansikte.

²¹ Låt, o HERRE, förskräckelse komma över dem; må hedningarna förnimma att de äro människor. Sela.

10 Varför, HERRE, står du så långt ifrån och fördöljer dig i nödens tider?

² Genom de ogudaktigas övermod måste den arme lida. Må de fångas i de ränker som de hava uttänkt!

³ Ty den ogudaktige berömmer sig av sin själs lystnad, och den rovgirige talar förgripligt och föraktar HERREN.

⁴ Den ogudaktige säger i sitt högmod: »Han frågar icke därefter.» »Det finnes ingen Gud», så äro alla hans tankar.

⁵ Trygga äro alltid hans vägar, dina domar gå högt över hans blickar; alla sina ovänner räknar han för intet.

⁶ Han säger i sitt hjärta: »Jag skall icke vackla, över mig skall i evighet ingen olycka komma.»

⁷ Hans mun är full av förbannelse, av svek och förtryck; hans tunga gömmer olycka och fördärv.

⁸ Han lägger sig i försåt vid gårdarna, i lönndom vill han dräpa den oskyldige; hans ögon lura på den olycklige.

⁹ Han ligger i försåt på lönnligt ställe, såsom ett lejon i sitt snår, han ligger i försåt för att gripa den arme; han griper den arme, i det han drager honom in i sitt nät.

¹⁰ Han trycker sig ned, han ligger på lur, och de olyckliga falla i hans klor.

¹¹ Han säger i sitt hjärta: »Gud förgäter det, han har dolt sitt ansikte, han ser det aldrig.»

¹² Stå upp, HERRE; Gud, upplyft din hand, förgät icke de arma.

¹³ Varför skall den ogudaktige få förakta Gud och säga i sitt hjärta att du icke frågar därefter?

¹⁴ Du har ju sett det, ty du giver akt på olycka och jämmer, för att taga det i din hand. Åt dig överlämnar den olycklige sin sak; du blev den faderlöses hjälpare.

¹⁵ Bryt sönder den ogudaktiges arm, och hemsök de ondas ogudaktighet, så att du icke mer finner den.

¹⁶ Ja, HERREN är konung alltid och evinnerligen; hedningarna utrotas ur hans land.

¹⁷ De ödmjukas trängtan hör du, HERRE; du gör deras hjärtan ståndaktiga; du låter ditt öra giva akt

¹⁸ för att skaffa den faderlöse och förtryckte rätt, så att människor, komna av jord, ej längre vålla skräck.

14 För sångmästaren; av David. Dårarna säga i sina hjärtan: »Det finnes ingen Gud.» Fördärv och styggelse är deras verk; ingen finnes, som gör vad gott är.

² HERREN skådar ned från himmelen på människors barn, för att se om det finnes någon förståndig, någon som söker Gud.

³ Nej, alla äro de avfälliga, allasammans äro de fördärvade; ingen finnes, som gör vad gott är, det finnes icke en enda.

⁴ Hava de då intet fått förnimma, alla dessa ogärningsmän, dessa som uppäta mitt folk, likasom åte de bröd, och som icke åkalla HERREN?

⁵ Jo, där överföll dem förskräckelse -- ty Gud är hos de rättfärdigas släkte.

⁶ Den betrycktes rådslag mån I söka bringa på skam, HERREN är ju ändå hans tillflykt.

⁷ Ack att från Sion komme frälsning för Israel! När HERREN vill åter upprätta sitt folk, då skall Jakob fröjda sig, då skall Israel vara glad.

16 En sång av David. Bevara mig, Gud, ty jag tager min tillflykt till dig.

² Jag säger till HERREN: »Du är ju Herren; för mig finnes intet gott utom dig;

³ de heliga som finnas i landet, de äro de härliga till vilka jag har allt mitt behag.»

⁴ Men de som taga sig en annan gud, de hava stora vedermödor; jag vill icke offra deras drickoffer av blod eller taga deras namn på mina läppar.

⁵ HERREN är min beskärda del och bägare; du är den som uppehåller min arvedel.

⁶ En lott har tillfallit mig i det ljuvliga, ja, ett arv som behagar mig väl.

⁷ Jag vill lova HERREN, ty han giver mig råd; ännu om natten manar mig mitt innersta.

⁸ Jag har haft HERREN för mina ögon alltid; ja, han är på min högra sida, jag skall icke vackla.

⁹ Fördenskull gläder sig mitt hjärta, och min ära fröjdar sig; jämväl min kropp får bo i trygghet.

¹⁰ Ty du skall icke lämna min själ åt dödsriket, du skall icke låta din fromme få se graven.

¹¹ Du skall kungöra mig livets väg; inför ditt ansikte är glädje till fyllest, ljuvlighet i din högra hand evinnerligen.

19 För sångmästaren; en psalm av David.

² Himlarna förtälja Guds ära, och fästet förkunnar hans händers verk;

³ den ena dagen talar därom till den andra, och den ena natten kungör det för den andra;

⁴ det är ej ett tal eller språk vars ljud icke höres.

⁵ De sträcka sig ut över hela jorden, och deras ord gå till världens ändar. Åt solen har han gjort en hydda i dem;

⁶ och den är såsom en brudgum som går ut ur sin kammare, den fröjdar sig, såsom en hjälte, att löpa sin bana.

⁷ Vid himmelens ända är det den går upp, och dess omlopp når intill himmelens gränser, och intet är skylt för dess hetta.

⁸ HERRENS lag är utan brist och vederkvicker själen; HERRENS vittnesbörd är fast och gör den enfaldige vis.

⁹ HERRENS befallningar äro rätta och giva glädje åt hjärtat; HERRENS bud är klart och upplyser ögonen.

¹⁰ HERRENS fruktan är ren och består evinnerligen; HERRENS rätter äro sanning, allasammans rättfärdiga.

¹¹ De äro dyrbarare än guld, ja, än fint guld i mängd; de äro sötare än honung, ja, än renaste honung.

¹² Av dem hämtar ock din tjänare varning; den som håller dem har stor lön.

¹³ Vem märker själv huru ofta han felar? Förlåt mig mina hemliga brister.

¹⁴ Bevara ock din tjänare för fräcka människor; låt dem icke få makt med mig, så bliver jag ostrafflig och varder fri ifrån svår överträdelse.

¹⁵ Låt min muns tal täckas dig och mitt hjärtas tankar, HERRE, min klippa och min förlossare.

21 För sångmästaren; en psalm av David.

² HERRE, över din makt gläder sig konungen; huru fröjdas han icke högeligen över din seger!

³ Vad hans hjärta önskar har du givit honom, och hans läppars begäran har du icke vägrat honom. Sela.

⁴ Ty du kommer honom till mötes med välsignelser av vad gott är; du sätter på hans huvud en gyllene krona.

⁵ Han bad dig om liv, och du gav honom det, ett långt liv alltid och evinnerligen.

⁶ Stor är hans ära genom din seger; majestät och härlighet beskär du honom.

⁷ Ja, du låter honom bliva till välsignelse evinnerligen; du fröjdar honom med glädje inför ditt ansikte.

⁸ Ty konungen förtröstar på HERREN, och genom den Högstes nåd skall han icke vackla.

⁹ Din hand skall nå alla dina fiender; din högra hand skall träffa dem som hata dig.

¹⁰ Du skall låta dem känna det såsom i en glödande ugn, när du låter se ditt ansikte. HERREN skall fördärva dem i sin vrede; eld skall förtära dem.

¹¹ Deras livsfrukt skall du utrota från jorden och deras avkomma från människors barn.

¹² Ty de ville draga ont över dig; de tänkte ut ränker, men de förmå intet.

¹³ Nej, du skall driva dem tillbaka; med din båge skall du sikta mot deras anleten.

¹⁴ Upphöjd vare du, HERREN, i din makt; vi vilja besjunga och lovsäga din hjältekraft.