17 En bön av David. Hör, o HERRE, en rättfärdig sak, akta på mitt rop, lyssna till min bön; den kommer icke ifrån falska läppar.

² Av dig må jag få min rätt; dina ögon må skåda vad rättvist är.

³ Du prövar mitt hjärta, du utrannsakar mig, men du finner intet; ingen ond tanke går ut ur min mun.

⁴ Efter dina läppars ord, och vad människor än må göra, tager jag mig till vara för våldsverkares stigar.

⁵ Mina steg hålla sig stadigt på dina vägar, mina fötter vackla icke.

⁶ Så åkallar jag nu dig, ty du, Gud, skall svara mig; böj ditt öra till mig, hör mitt tal.

⁷ Bevisa din underbara nåd, du som frälsar undan motståndarna dem som taga sin tillflykt till din högra hand.

⁸ Bevara mig såsom en ögonsten, beskärma mig under dina vingars skugga

⁹ för de ogudaktiga, som vilja fördärva mig, för mina dödsfiender, som omringa mig.

¹⁰ Sitt hjärta förstocka de; med sin mun tala de stora ord.

¹¹ Nu äro de omkring mig, var vi gå, deras ögon speja efter huru de skola böja mig till jorden.

¹² Ja, denne är lik ett lejon som längtar efter rov, lik ett ungt lejon som ligger i försåt.

¹³ Stå upp, HERRE; träd emot honom, slå honom ned, rädda med ditt svärd min själ från den ogudaktige,

¹⁴ ja, med din hand, från människorna, HERRE, från denna världens människor, som hava sin del i detta livet, och vilkas buk du fyller med dina håvor, som hava söner i mängd och lämna sitt överflöd åt sina barn.

¹⁵ Men jag skall skåda ditt ansikte i rättfärdighet; när jag uppvaknar, vill jag mätta mig av din åsyn.

35 Av David. Gå till rätta, HERRE, med dem som gå till rätta med mig; strid mot dem som strida mot mig.

² Fatta sköld och skärm, och stå upp till min hjälp;

³ drag fram spjutet, och spärra vägen för mina förföljare. Säg till min själ: »Jag är din frälsning.»

⁴ Må de komma på skam och blygas, som stå efter mitt liv; må de vika tillbaka och varda utskämda, som hava ont i sinnet mot mig.

⁵ Må de bliva såsom agnar för vinden, och HERRENS ängel drive dem bort.

⁶ Deras väg blive mörk och slipprig, och HERRENS ängel drive dem bort.

⁷ Ty utan sak hava de försåtligen tillrett sin nätgrop för mig, utan sak hava de grävt en grav för mitt liv.

⁸ Fördärv komme över den mannen oförtänkt, det nät han har utlagt må fånga honom; ja, till sitt fördärv falle han själv däri.

⁹ Men min själ skall fröjda sig i HERREN och vara glad över hans frälsning.

¹⁰ Alla ben i min kropp skola säga: »HERRE, vem är dig lik, du som räddar den betryckte från den som är honom för stark, den betryckte och fattige ifrån den som plundrar honom?»

¹¹ Orättfärdiga vittnen träda fram; de utfråga mig om det jag icke vet.

¹² De löna mig med ont för gott; övergiven är min själ.

¹³ Jag åter bar sorgdräkt, när de voro sjuka, jag späkte min själ med fasta, jag bad med nedsänkt huvud;

¹⁴ såsom gällde det min vän, min broder, så skickade jag mig; lik den som sörjer sin moder gick jag sorgklädd och lutande.

¹⁵ Men de glädja sig över mitt fall och rota sig samman; ja, eländiga människor, som jag icke känner, rota sig samman mot mig, de smäda mig utan uppehåll.

¹⁶ Dessa gudlösa, som driva gyckel för en kaka bröd, bita ihop tänderna mot mig.

¹⁷ Herre, huru länge skall du se härpå? Ryck min själ undan det fördärv de bereda, och mitt liv undan lejonen.

¹⁸ Då skall jag tacka dig i den stora församlingen, och bland mycket folk skall jag lova dig.

¹⁹ Låt icke dem få glädja sig över mig, som utan skäl äro mina fiender; låt icke dem som utan sak hata mig få blinka med ögonen.

²⁰ Ty det är icke frid som de tala; nej, svekets ord tänka de ut mot de stilla i landet.

²¹ De spärra upp munnen mot mig; de säga: »Rätt så, rätt så, nu se vi det med egna ögon!»

²² Du, HERRE, ser det; tig icke. Herre, var icke långt ifrån mig.

²³ Vakna och stå upp för att skaffa mig rätt, för att utföra min sak, du min Gud och Herre.

²⁴ Skaffa mig rätt efter din rättfärdighet, HERRE, min Gud, och låt dem icke få glädja sig över mig.

²⁵ Låt dem icke säga i sina hjärtan: »Rätt så, det gick såsom vi ville!» Låt dem icke säga: »Vi hava fördärvat honom.»

²⁶ Må alla komma på skam och blygas, som glädja sig över min ofärd. Med skam och blygd må de varda klädda, som förhäva sig över mig.

²⁷ Men må de jubla och glädja sig, som unna mig min rätt, och må de alltid kunna säga: »Lovad vare HERREN, han som unnar sin tjänare gott!»

²⁸ Då skall min tunga förkunna din rättfärdighet och hela dagen ditt lov.

54 För sångmästaren, med strängaspel; en sång av David,

² när sifiterna kommo och sade till Saul: »David håller sig nu gömd hos oss.»

³ Gud, fräls mig genom ditt namn, och skaffa mig rätt genom din makt.

⁴ Gud, hör min bön, lyssna till min muns tal.

⁵ Ty främlingar resa sig upp mot mig, och våldsverkare stå efter mitt liv; de hava icke Gud för ögonen. Sela.

⁶ Se, Gud är min hjälpare, Herren uppehåller min själ.

⁷ Må det onda falla tillbaka på mina förföljare, förgör dem, du som är trofast.

⁸ Då skall jag offra åt dig med villigt hjärta; jag skall prisa ditt namn, o HERRE, ty det är gott.

⁹ Ja, ur all nöd räddar det mig, och mitt öga får se med lust på mina fiender.

63 En psalm av David, när han var i Juda öken.

² Gud, du är min Gud, bittida söker jag dig; min själ törstar efter dig, min kropp längtar efter dig, i ett torrt land, som försmäktar utan vatten.

³ Så skådar jag nu efter dig i helgedomen, för att få se din makt och ära.

⁴ Ty din nåd är bättre än liv; mina läppar skola prisa dig.

⁵ Så skall jag då lova dig, så länge jag lever; i ditt namn skall jag upplyfta mina händer.

⁶ Min själ varder mättad såsom av märg och fett; och med jublande läppar lovsjunger min mun,

⁷ när jag kommer ihåg dig på mitt läger och under nattens väkter tänker på dig.

⁸ Ty du är min hjälp, och under dina vingars skumma jublar jag.

⁹ Min själ håller sig intill dig; din högra hand uppehåller mig.

¹⁰ Men dessa som stå efter mitt liv och vilja fördärva det, de skola fara ned i jordens djup.

¹¹ De skola givas till pris åt svärdet, rovdjurs byte skola de varda.

¹² Men konungen skall glädja sig i Gud; berömma sig skall var och en som svär vid honom, ty de lögnaktigas mun skall varda tillstoppad.