A A A A A
Bible Book List

Psaltaren 140-145 Svenska 1917 (SV1917)

140 För sångmästaren; en psalm av David.

Rädda mig, HERRE, från onda människor, bevara mig från våldets män,

för dem som uttänka ont i sina hjärtan och dagligen rota sig samman till strid.

De vässa sina tungor likasom ormar, huggormsgift är inom deras läppar. Sela.

Bevara mig, HERRE, för de ogudaktigas händer, beskydda mig för våldets män, som uttänka planer för att bringa mig på fall.

Stolta människor lägga ut för mig snaror och garn; de breda ut nät invid vägens rand, giller sätta de för mig. Sela.

Jag säger till HERREN: »Du är min Gud.» Lyssna, o HERRE, till mina böners ljud.

HERRE, Herre, du min starka hjälp, du beskärmar mitt huvud, på stridens dag.

Tillstäd icke, HERRE; vad de ogudaktiga begära; låt deras anslag ej lyckas, de skulle eljest förhäva sig. Sela.

10 Över de mäns huvuden, som omringa mig, må den olycka komma, som deras läppar bereda.

11 Eldsglöd må regna över dem; må de kastas i eld, i djup som de ej komma upp ur.

12 En förtalets man skall ej bestå i landet; en ond våldsman skall jagas, med slag på slag.

13 Jag vet att HERREN skall utföra den betrycktes sak och skaffa de fattiga rätt.

14 Ja, de rättfärdiga skola prisa ditt namn och de redliga bo inför ditt ansikte.

141 En psalm av David. HERRE, jag ropar till dig, skynda till mig; lyssna till min röst, då jag nu ropar till dig.

Min bön gälle inför dig såsom ett rökoffer, mina händers upplyftande såsom ett aftonoffer.

Sätt, o HERRE, en vakt för min mun, bevaka mina läppars dörr.

Låt icke mitt hjärta vika av till något ont, till att öva ogudaktighetens gärningar tillsammans med män som göra vad orätt är; av deras läckerheter vill jag icke äta.

Må den rättfärdige slå mig i kärlek och straffa mig; det är såsom olja på huvudet, och mitt huvud skall icke försmå det. Ty ännu en tid, så skall min bön uppfyllas, genom att det går dem illa;

deras ledare skola störtas ned utför klippan, och man skall då höra att mina ord äro ljuvliga.

Såsom när man har plöjt och ristat upp jorden, så ligga våra ben kringströdda vid dödsrikets rand.

Ja, till dig, HERRE, Herre, se mina ögon; till dig tager jag min tillflykt, förkasta icke min själ.

Bevara mig för de snaror som de lägga ut på min väg och för ogärningsmännens giller.

10 De ogudaktiga falle i sina egna garn, medan jag går oskadd förbi.

142 En sång av David; en bön, när han var i grottan.

Jag höjer min röst och ropar till HERREN, jag höjer min röst och beder till HERREN.

Jag utgjuter inför honom mitt bekymmer, min nöd kungör jag för honom.

När min ande försmäktar i mig, är du den som känner min stig. På den väg där jag skall gå hava de lagt ut snaror för mig.

Skåda på min högra sida och se: där finnes ingen som kännes vid mig. Ingen tillflykt återstår för mig, ingen finnes, som frågar efter min själ.

Jag ropar till dig, o HERRE, jag säger: »Du är min tillflykt, min del i de levandes land.»

Akta på mitt rop, ty jag är i stort elände; rädda mig från mina förföljare, ty de äro mig övermäktiga.

För min själ ut ur fängelset, så att jag får prisa ditt namn. Omkring mig skola de rättfärdiga församlas, när du gör väl mot mig.

143 En psalm av David. HERRE, hör min bön, lyssna till min åkallan, svara mig i din rättfärdighet, för din trofasthets skull.

Och gå icke till doms med din tjänare, ty inför dig är ingen levande rättfärdig.

Se, fienden förföljer min själ, han trampar mitt liv till jorden; han lägger mig i mörker såsom de längesedan döda.

Och min ande försmäktar i mig, mitt hjärta är stelnat i mitt bröst.

Jag tänker på forna dagar, jag begrundar alla dina gärningar, dina händers verk eftersinnar jag.

Jag uträcker mina händer till dig; såsom ett törstigt land längtar min själ efter dig. Sela.

HERRE, skynda att svara mig, ty min ande förgås; dölj icke ditt ansikte för mig, må jag ej varda lik dem som hava farit ned i graven.

Låt mig bittida förnimma din nåd, ty jag förtröstar på dig. Kungör mig den väg som jag bör vandra, ty till dig upplyfter jag min själ.

Rädda mig från mina fiender, HERRE; hos dig söker jag skygd.

10 Lär mig att göra din vilja, ty du är min Gud; din gode Ande lede mig på jämn mark.

11 HERRE, behåll mig vid liv för ditt namns skull; tag min själ ut ur nöden för din rättfärdighets skull.

12 Utrota mina fiender för din nåds skull, och förgör alla dem som tränga min själ; ty jag är din tjänare.

144 Av David. Lovad vare HERREN, min klippa, han som lärde mina armar att kriga, mina händer att strida;

min nåds Gud och min borg, mitt värn och min räddare, min sköld och min tillflykt, han som lägger mitt folk under mig.

HERRE, vad är en människa, att du vill veta av henne, en människoson, att du tänker på honom?

En människa är lik en fläkt, hennes dagar såsom en försvinnande skugga.

HERRE, sänk din himmel och far ned, rör vid bergen, så att de ryka.

Låt ljungeldar ljunga och skingra dem, skjut dina pilar och förvirra dem.

Räck ut dina händer från höjden, fräls mig och rädda mig ur de stora vattnen, ur främlingarnas hand,

vilkas mun talar lögn och vilkas högra hand är en falskhetens hand.

Gud, en ny sång vill jag sjunga till din ära, till tiosträngad psaltare vill jag lovsjunga dig,

10 dig som giver seger åt konungarna, dig som frälste din tjänare David från det onda svärdet.

11 Fräls mig och rädda mig ur främlingarnas hand, vilkas mun talar lögn, och vilkas högra hand är en falskhetens hand.

12 När våra söner stå i sin ungdom såsom högväxta plantor, våra döttrar lika hörnstoder, huggna såsom för palatser;

13 när våra visthus äro fulla och skänka förråd på förråd; när våra får öka sig tusenfalt, ja, tiotusenfalt på våra utmarker;

14 när våra oxar gå rikt lastade; när ingen rämna har brutits i muren och ingen nödgas draga ut såsom fånge, när intet klagorop höres på våra gator --

15 saligt är det folk som det så går; ja, saligt är det folk vars Gud HERREN är.

145 En lovsång av David. Jag vill upphöja dig, min Gud, du konung, och lova ditt namn alltid och evinnerligen.

Jag vill dagligen lova dig och prisa ditt namn alltid och evinnerligen.

Stor är HERREN och högtlovad, ja, hans storhet är outrannsaklig.

Det ena släktet prisar för det andra dina verk, de förkunna dina väldiga gärningar.

Ditt majestäts härlighet och ära vill jag begrunda och dina underfulla verk.

Man skall tala om dina fruktansvärda gärningars makt; dina storverk skall jag förtälja.

Man skall utbreda ryktet om din stora godhet och jubla över din rättfärdighet.

Nådig och barmhärtig är HERREN, långmodig och stor i mildhet.

HERREN är god mot alla och förbarmar sig över alla sina verk.

10 Alla dina verk, HERRE, skola tacka dig, och dina fromma skola lova dig.

11 De skola tala om ditt rikes ära, och din makt skola de förkunna.

12 Så skola de kungöra för människors barn dina väldiga gärningar och ditt rikes ära och härlighet.

13 Ditt rike är ett rike för alla evigheter, och ditt herradöme varar från släkte till släkte.

14 HERREN uppehåller alla dem som äro på väg att falla, och han upprättar alla nedböjda.

15 Allas ögon vänta efter dig, och du giver dem deras mat i rätt tid.

16 Du upplåter din hand och mättar allt levande med nåd.

17 HERREN är rättfärdig i alla sina vägar och nådig i alla sina verk.

18 HERREN är nära alla dem som åkalla honom, alla dem som åkalla honom uppriktigt.

19 Han gör vad de gudfruktiga begära och hör deras rop och frälsar dem.

20 HERREN bevarar alla dem som älska honom, men alla ogudaktiga skall han förgöra.

21 Min mun skall uttala HERREN lov, och allt kött skall prisa hans heliga namn alltid och evinnerligen.

  Back

1 of 1

You'll get this book and many others when you join Bible Gateway Plus. Learn more

Viewing of
Cross references
Footnotes