Psaltaren 115-118
Svenska 1917
115 Icke åt oss, HERRE, icke åt oss, utan åt ditt namn giv äran, för din nåds, för din sannings skull.
2 Varför skulle hedningarna få säga: »Var är nu deras Gud?»
3 Vår Gud är ju i himmelen; han kan göra allt vad han vill.
4 Men deras avgudar äro silver och guld, verk av människohänder.
5 De hava mun och tala icke, de hava ögon och se icke,
6 de hava öron och höra icke, de hava näsa och lukta icke.
7 Med sina händer taga de icke, med sina fötter gå de icke; de hava intet ljud i sin strupe.
8 De som hava gjort dem skola bliva dem lika, ja, alla som förtrösta på dem.
9 I av Israel, förtrösten på HERREN. Ja, han är deras hjälp och sköld.
10 I av Arons hus, förtrösten på HERREN. Ja, han är deras hjälp och sköld.
11 I som frukten HERREN, förtrösten på HERREN. Ja, han är deras hjälp och sköld.
12 HERREN har tänkt på oss, han skall välsigna, han skall välsigna Israels hus, han skall välsigna Arons hus,
13 han skall välsigna dem som frukta HERREN, de små såväl som de stora.
14 Ja, HERREN föröke eder, seder själva och edra barn.
15 Varen välsignade av HERREN, av honom som har gjort himmel och jord.
16 Himmelen är HERRENS himmel, och jorden har han givit åt människors barn.
17 De döda prisa icke HERREN, ingen som har farit ned i det tysta.
18 Men vi, vi skola lova HERREN från nu och till evig tid. Halleluja!
116 Jag har HERREN kär, ty han hör min röst och mina böner.
2 Ja, han har böjt sitt öra till mig; i hela mitt liv skall jag åkalla honom.
3 Dödens band omvärvde mig, och dödsrikets ångest grep mig; jag kom i nöd och bedrövelse.
4 Men jag åkallade HERRENS namn: »Ack HERRE, rädda min själ.»
5 HERREN är nådig och rättfärdig, vår Gud är barmhärtig.
6 HERREN bevarar de enfaldiga; jag var i elände, och han frälste mig.
7 Vänd nu åter till din ro, min själ, ty HERREN har gjort väl mot dig.
8 Ja, du har räddat min själ från döden, mitt öga från tårar, min fot ifrån fall;
9 jag skall få vandra inför HERREN i de levandes land.
10 Jag tror, ty därför talar jag, jag som var storligen plågad,
11 jag som måste säga i min ångest: »Alla människor äro lögnaktiga.»
12 Huru skall jag vedergälla HERREN alla hans välgärningar mot mig?
13 Jag vill taga frälsningens bägare och åkalla HERRENS namn.
14 Jag vill infria åt HERREN mina löften, ja, i hela hans folks åsyn.
15 Dyrt aktad i HERRENS ögon är hans frommas död.
16 Ack HERRE, jag är ju din tjänare, jag är din tjänare, din tjänarinnas son; du har lossat mina band.
17 Dig vill jag offra lovets offer, och HERRENS namn vill jag åkalla.
18 Jag vill infria åt HERREN mina löften, ja, i hela hans folks åsyn,
19 i gårdarna till HERRENS hus, mitt i dig, Jerusalem. Halleluja!
117 Loven HERREN, alla hedningar, prisen honom, alla folk.
2 Ty hans nåd är väldig över oss, och HERRENS sanning varar i evighet. Halleluja!
118 Tacken HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen.
2 Så säge Israel, ty hans nåd varar evinnerligen.
3 Så säge Arons hus, ty hans nåd varar evinnerligen.
4 Så säge de som frukta HERREN, ty hans nåd varar evinnerligen.
5 I mitt trångmål åkallade jag HERREN, och HERREN svarade mig och ställde mig på rymlig plats.
6 HERREN står mig bi, jag skall icke frukta; vad kunna människor göra mig?
7 HERREN står mig bi, han är min hjälpare, och jag skall få se med lust på dem som hata mig.
8 Bättre är att taga sin tillflykt till HERREN än att förlita sig på människor.
9 Bättre är att taga sin tillflykt till HERREN än att förlita sig på furstar.
10 Alla hedningar omringa mig, men i HERRENS namn skall jag förgöra dem.
11 De omringa mig, ja, de omringa mig, men i HERRENS namn skall jag förgöra dem.
12 De omringa mig såsom bin, men de slockna såsom eld i törne; i HERRENS namn skall jag förgöra dem.
13 Man stöter mig hårdeligen, för att jag skall falla, men HERREN hjälper mig.
14 HERREN är min starkhet och min lovsång, och han blev mig till frälsning.
15 Man sjunger med jubel om frälsning i de rättfärdigas hyddor: »HERRENS högra hand gör mäktiga ting.
16 HERRENS högra han upphöjer, HERRENS högra hand gör mäktiga ting.»
17 Jag skall icke dö, utan leva och förtälja HERRENS gärningar.
18 Väl tuktade mig HERREN, men han gav mig icke åt döden.
19 Öppnen för mig rättfärdighetens portar; jag vill gå in genom dem och tacka HERREN.
20 Detta är HERRENS port, de rättfärdiga skola gå in genom den.
21 Jag tackar dig för att du svarade mig och blev mig till frälsning.
22 Den sten som byggningsmännen förkastade har blivit en hörnsten.
23 Av HERREN har den blivit detta; underbart är det i våra ögon.
24 Detta är den dag som HERREN har gjort; låtom oss på den fröjdas och vara glada.
25 Ack HERRE, fräls! Ack HERRE, låt väl gå!
26 Välsignad vare han som kommer, i HERRENS namn. Vi välsigna eder från HERRENS hus.
27 HERREN är Gud, och han gav oss ljus. Ordnen eder i högtidsled, med lövrika kvistar i händerna, fram till altarets horn.
28 Du är min Gud, och jag vill tacka dig; min Gud, jag vill upphöja dig.
29 Tacka HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen.