Psaltaren 110-112
Svenska 1917
110 Av David; en psalm. HERREN sade till min herre: »Sätt dig på min högra sida, till dess jag har lagt dina fiender dig till en fotapall.»
2 Din makts spira skall HERREN utsträcka från Sion; du skall härska mitt ibland dina fiender.
3 Villigt kommer ditt folk, när du samlar din här; i helig skrud kommer din unga skara inför dig, såsom daggen kommer ur morgonrodnadens sköte.
4 HERREN har svurit och skall icke ångra sig: »Du är en präst till evig tid efter Melki-Sedeks sätt.»
5 Herren är på din högra sida, han skall krossa konungar på sin vredes dag.
6 Han skall hålla dom bland hedningarna, överallt skola döda ligga; han skall sönderkrossa huvuden vida omkring på jorden.
7 Ur bäcken skall han dricka på vägen; därför skall han upplyfta huvudet.
111 Halleluja! Jag vill tacka HERREN av allt hjärta i de rättsinnigas råd och församling.
2 Stora äro HERRENS verk, de begrundas av alla som hava sin lust i dem.
3 Majestät och härlighet är vad han gör, och hans rättfärdighet förbliver evinnerligen.
4 Han har så gjort, att hans under äro i åminnelse; nådig och barmhärtig är HERREN.
5 Han giver mat åt dem som frukta honom, han tänker evinnerligen på sitt förbund.
6 Sina gärningars kraft har han gjort kunnig för sitt folk, i det han gav dem hedningarnas arvedel.
7 Hans händers verk äro trofasthet och rätt, oryggliga äro alla hans ordningar.
8 De stå fasta för alltid och för evigt, de fullbordas med trofasthet och rättvisa.
9 Han har sänt sitt folk förlossning, han har stadgat sitt förbund för evig tid; heligt och fruktansvärt är hans namn.
10 HERRENS fruktan är vishetens begynnelse, ett gott förstånd få alla de som göra därefter. Hans lov förbliver evinnerligen.
112 Halleluja! Säll är den man som fruktar HERREN och har sin stora lust i hans bud.
2 Hans efterkommande skola bliva väldiga på jorden; de redligas släkte skall varda välsignat.
3 Gods och rikedom skall finnas i hans hus, och hans rättfärdighet består evinnerligen.
4 För de redliga går han upp såsom ett ljus i mörkret, nådig och barmhärtig och rättfärdig.
5 Väl den som är barmhärtig och giver lån, den som stöder all sin sak på rätt!
6 Ty han skall icke vackla till evig tid; den rättfärdige skall vara i evig åminnelse.
7 För ont budskap fruktar han icke; hans hjärta är frimodigt, det förtröstar på HERREN.
8 Hans hjärta är fast, det fruktar icke, till dess han får se med lust på sina ovänner.
9 Han utströr, han giver åt de fattiga, hans rättfärdighet förbliver evinnerligen; hans horn skall varda upphöjt med ära.
10 Den ogudaktige skall se det och harmas; han skall bita sina tänder samman och täras bort. Vad de ogudaktiga önska bliver till intet.
1 Korinthierbrevet 5
Svenska 1917
5 Det förljudes såväl att överhuvud otukt bedrives bland eder, som ock att sådan otukt förekommer, som man icke ens finner bland hedningarna, nämligen att en son har sin faders hustru.
2 Och ändå ären I uppblåsta och haven icke fastmer blivit uppfyllda av sådan sorg, att I haven drivit ut ur eder krets den som har gjort detta.
3 Jag, som väl till kroppen är frånvarande, men till anden närvarande, har för min del redan, såsom vore jag närvarande, fällt domen över den som har förövat en sådan ogärning:
4 i Herren Jesu namn skola vi komma tillsammans, I och min ande, med vår Herre Jesu kraft,
5 och överlämna den mannen åt Satan till köttets fördärv, för att anden skall bliva frälst på Herren Jesu dag.
6 Det är icke väl beställt med eder berömmelse. Veten I icke att litet surdeg syrar hela degen?
7 Rensen bort den gamla surdegen, så att I bliven en ny deg. I ären ju osyrade; ty vi hava ock ett påskalamm, som är slaktat, nämligen Kristus.
8 Låtom oss därför hålla högtid, icke med gammal surdeg, icke med elakhetens och ondskans surdeg, utan med renhetens och sanningens osyrade bröd.
9 Jag skrev till eder i mitt brev att I icke skullen hava något umgänge med otuktiga människor --
10 detta icke sagt i allmänhet, om alla denna världens otuktiga människor eller om giriga och roffare eller om avgudadyrkare; annars måsten I ju rymma ur världen.
11 Nej, då jag skrev så till eder, menade jag, att om någon som kallades broder vore en otuktig människa eller en girig eller en avgudadyrkare eller en smädare eller en drinkare eller en roffare, så skullen I icke hava något umgänge med en sådan eller äta tillsammans med honom.
12 Ty icke tillkommer det väl mig att döma dem som äro utanför? Dem som äro innanför haven I ju att döma;
13 dem som äro utanför skall Gud döma. »I skolen driva ut ifrån eder den som är ond.»