1 Säll är den man som icke vandrar i de ogudaktigas råd och icke träder in på syndares väg, ej heller sitter där bespottare sitta,

² utan har sin lust i HERRENS lag och tänker på hans lag både dag och natt.

³ Han är såsom ett träd, planterat vid vattenbäckar, vilket bär sin frukt i sin tid, och vars löv icke vissna; och allt vad han gör, det lyckas väl.

⁴ Icke så de ogudaktiga, utan de äro såsom agnar som vinden bortför.

⁵ Därför skola de ogudaktiga icke bestå i domen, ej heller syndarna i de rättfärdigas församling.

⁶ Ty HERREN känner de rättfärdigas väg, men de ogudaktigas väg förgås.

2 Varför larma hedningarna och tänka folken fåfänglighet?

² Jordens konungar resa sig upp, och furstarna rådslå med varandra, mot HERREN och hans smorde:

³ »Låt oss slita sönder deras bojor och kasta deras band ifrån oss.»

⁴ Han som bor i himmelen ler, HERREN bespottar dem.

⁵ Då talar han till dem i sin vrede, och i sin förgrymmelse förskräcker han dem:

⁶ »Jag själv har insatt min konung på Sion, mitt heliga berg.»

⁷ Jag vill förtälja om vad beslutet är; HERREN sade till mig: »Du är min son, jag har i dag fött dig.

⁸ Begär av mig, så skall jag giva dig hedningarna till arvedel och jordens ändar till egendom.

⁹ Du skall sönderslå dem med järnspira, såsom lerkärl skall du krossa dem.»

¹⁰ Så kommen nu till förstånd, I konungar; låten varna eder, I domare på jorden.

¹¹ Tjänen HERREN med fruktan, och fröjden eder med bävan.

¹² Hyllen sonen, så att han icke vredgas och I förgåns på eder väg; ty snart kunde hans vrede upptändas. Saliga äro alla de som taga sin tillflykt till honom.

15 En psalm av David. HERRE, vem får bo i din hydda? Vem får dväljas på ditt heliga berg?

² Den som vandrar ostraffligt och gör vad rätt är och talar sanning av hjärtat;

³ den som icke bär förtal på sin tunga, den som icke gör sin broder något ont och icke drager smälek över sin nästa;

⁴ den som aktar den förkastlige för intet, men ärar dem som frukta HERREN; den som svär sig till skada, men ej bryter sin ed;

⁵ den som icke driver ocker med sina penningar och icke tager mutor för att fälla den oskyldige. Den som så handlar, han skall icke vackla till evig tid.

22 För sångmästaren, efter »Morgonrodnadens hind»; en psalm av David.

² Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig? Jag brister ut och klagar, men min frälsning är fjärran.

³ Men Gud, jag ropar om dagen, men du svarar icke, så ock om natten, men jag får ingen ro.

⁴ Och dock är du den Helige, den som tronar på Israels lovsånger.

⁵ På dig förtröstade våra fäder; de förtröstade, och du räddade dem.

⁶ Till dig ropade de och blevo hulpna; på dig förtröstade de och kommo icke på skam.

⁷ Men jag är en mask, och icke en människa, till smälek bland män, föraktad av folket.

⁸ Alla som se mig bespotta mig; de spärra upp munnen, de skaka huvudet:

⁹ »Befall dig åt HERREN! Han befrie honom, han rädde honom, ty han har ju behag till honom.»

¹⁰ Ja, det var du som hämtade mig ut ur moderlivet och lät mig vila trygg vid min moders bröst.

¹¹ På dig är jag kastad allt ifrån modersskötet; du är min Gud allt ifrån min moders liv.

¹² Var icke långt ifrån mig, ty nöd är nära, och det finnes ingen hjälpare.

¹³ Tjurar i mängd omgiva mig, Basans oxar omringa mig.

¹⁴ Såsom glupande och rytande lejon spärrar man upp gapet mot mig.

¹⁵ Jag är lik vatten som utgjutes, alla mina leder hava skilts åt; mitt hjärta är såsom vax, det smälter i mitt liv.

¹⁶ Min kraft är förtorkad och lik en lerskärva, min tunga låder vid min gom, och du lägger mig i dödens stoft.

¹⁷ Ty hundar omgiva mig; de ondas hop har kringränt mig, mina händer och fötter hava de genomborrat.

¹⁸ Jag kan räkna alla mina ben; de skåda därpå, de se med lust på mig.

¹⁹ De dela mina kläder mellan sig och kasta lott om min klädnad.

²⁰ Men du, HERRE, var icke fjärran; du min starkhet, skynda till min hjälp.

²¹ Rädda min själ från svärdet, mitt liv ur hundarnas våld.

²² Fräls mig från lejonets gap. Ja, du bönhör mig och räddar mig undan vildoxarnas horn.

²³ Då skall jag förkunna ditt namn för mina bröder, mitt i församlingen skall jag prisa dig:

²⁴ I som frukten HERREN, loven honom; ären honom, alla Jakobs barn, och bäven för honom, alla Israels barn.

²⁵ Ty han föraktade icke den betrycktes elände och höll det icke för en styggelse; han fördolde icke sitt ansikte för honom, och när han ropade, lyssnade han till honom.

²⁶ Genom dig skall min lovsång ljuda i den stora församlingen; mina löften får jag infria inför dem som frukta honom.

²⁷ De ödmjuka skola äta och bliva mätta, de som söka HERREN skola få lova honom; ja, edra hjärtan skola leva evinnerligen.

²⁸ Alla jordens ändar skola betänka det och omvända sig till HERREN. Hedningarnas alla släkter skola tillbedja inför dig.

²⁹ Ty riket är HERRENS, och han råder över hedningarna.

³⁰ Ja, alla mäktiga på jorden skola äta och tillbedja; inför honom skola knäböja alla de som måste fara ned i graven, de som icke kunna behålla sin själv vid liv.

³¹ Kommande ättled skola tjäna honom; man skall förtälja om Herren för ett annat släkte.

³² Man skall träda upp och förkunna hans rättfärdighet, ja, bland folk som skola födas att han har gjort det.

23 En psalm av David. HERREN är min herde, mig skall intet fattas,

² han låter mig vila på gröna ängar; han för mig till vatten där jag finner ro,

³ han vederkvicker min själ; han leder mig på rätta vägar, för sitt namns skull.

⁴ Om jag ock vandrar i dödsskuggans dal, fruktar jag intet ont, ty du är med mig; din käpp och stav, de trösta mig.

⁵ Du bereder för mig ett bord i mina ovänners åsyn; du smörjer mitt huvud med olja och låter min bägare flöda över.

⁶ Godhet allenast och nåd skola följa mig i alla mina livsdagar, och jag skall åter få bo i HERRENS hus, evinnerligen.

24 Av David; en psalm. Jorden är HERRENS och allt vad därpå är, jordens krets och de som bo därpå.

² Ty han är den som har lagt hennes grund på haven, den som på strömmarna har berett henne fäste.

³ Vem får gå upp på HERRENS berg, och vem får träda in i hans helgedom?

⁴ Den som har oskyldiga händer och rent hjärta, den som icke vänder sin själ till lögn och den som icke svär falskt.

⁵ Han skall undfå välsignelse av HERREN och rättfärdighet av sin frälsnings Gud.

⁶ Sådant är det släkte som frågar efter honom; de som söka ditt ansikte, de äro Jakobs barn. Sela.

⁷ Höjen, I portar, edra huvuden, höjen eder, I eviga dörrar, för att ärans konung må draga därin.

⁸ Vem är då ärans konung? Det är HERREN, stark och väldig, HERREN, väldig i strid.

⁹ Höjen, I portar, edra huvuden, höjen dem, I eviga dörrar, för att ärans konung må draga därin.

¹⁰ Vem är då denne ärans konung? Det är HERREN Sebaot; han är ärans konung. Sela.

47 För sångmästaren; av Koras söner; en psalm.

² Klappen i händerna, alla folk, höjen jubel till Gud med fröjderop.

³ Ty HERREN är den Högste, fruktansvärd är han, en stor konung över hela jorden.

⁴ Han tvingar folk under oss och folkslag under våra fötter.

⁵ Han utväljer åt oss vår arvedel, Jakobs, hans älskades, stolthet. Sela.

⁶ Gud har farit upp under jubel, HERREN, under basuners ljud.

⁷ Lovsjungen Gud, lovsjungen; lovsjungen vår konung, lovsjungen.

⁸ Ty Gud är konung över hela jorden; lovsjungen honom med en sång.

⁹ Gud är nu konung över hedningarna, Gud har satt sig på sin heliga tron.

¹⁰ Folkens ypperste hava församlat sig till att bliva ett Abrahams Guds folk. Ty Gud tillhöra de som äro jordens sköldar; högt är han upphöjd.

68 För sångmästaren; av David; en psalm, en sång.

² Gud står upp; hans fiender varda förskingrade, och de som hata honom fly för hans ansikte.

³ Såsom rök fördrives, så fördrivas de av dig; likasom vaxet smälter för eld, så förgås de ogudaktiga för Guds ansikte.

⁴ Men de rättfärdiga äro glada, de fröjda sig inför Gud och jubla i glädje.

⁵ Sjungen till Guds ära, lovsägen hans namn. Gören väg för honom som drager fram genom öknarna. Hans namn är HERREN, fröjdens inför honom;

⁶ de faderlösas fader och änkors försvarare, Gud i sin heliga boning,

⁷ en Gud som förhjälper de ensamma till ett hem, och som för de fångna ut till lycka; allenast de gensträviga måste bo i en öken.

⁸ Gud, när du drog ut i spetsen för ditt folk, när du gick fram i ödemarken, Sela,

⁹ då bävade jorden, då utgöt himmelen sina flöden inför Guds ansikte; ja, Sinai bävade för Guds ansikte; Israels Guds.

¹⁰ Ett nåderikt regn lät du falla, o Gud; ditt arvland, som försmäktade, vederkvickte du.

¹¹ Din skara fick bo däri; genom din godhet beredde du det åt de betryckta, o Gud.

¹² Herren låter höra sitt ord, stor är skaran av kvinnor som båda glädje:

¹³ »Härskarornas konungar fly, de fly, och husmodern därhemma får utskifta byte.

¹⁴ Viljen I då ligga stilla inom edra hägnader? Duvans vingar äro höljda i silver, och hennes fjädrar skimra av guld.

¹⁵ När den Allsmäktige förströr konungarna i landet, faller snö på Salmon.»

¹⁶ Ett Guds berg är Basans berg, ett högtoppigt berg är Basans berg.

¹⁷ Men varför sen I så avogt, I höga berg, på det berg som Gud har utkorat till sitt säte, det där ock HERREN skall bo för alltid?

¹⁸ Guds vagnar äro tiotusenden, tusen och åter tusen; Herren drog fram med dem, Sinai är nu i helgedomen.

¹⁹ Du for upp i höjden, du tog fångar, du undfick gåvor bland människorna, ja, också de gensträviga skola bo hos HERREN Gud.

²⁰ Lovad vare Herren! Dag efter dag bär han oss; Gud är vår frälsning. Sela.

²¹ Gud är för oss en Gud som frälsar, och hos HERREN, Herren finnes räddning från döden.

²² Men Gud sönderkrossar sina fienders huvuden, krossar hjässan på den som går där med skuld.

²³ Herren säger: »Från Basan skall jag hämta dem, från havets djup skall jag hämta dem upp,

²⁴ så att du kan stampa med din fot i blod och låta dina hundars tunga få sin del av fienderna.»

²⁵ Man ser, o Gud, ditt högtidståg, min Guds, min konungs, tåg inne i helgedomen.

²⁶ Främst gå sångare, harpospelare följa efter, mitt ibland unga kvinnor som slå på pukor.

²⁷ Lova Gud i församlingarna, loven Herren, I av Israels brunn.

²⁸ Där går Benjamin, den yngste, han för dem an; där går skaran av Juda furstar, Sebulons furstar, Naftalis furstar.

²⁹ Din Gud har beskärt dig makt; så håll nu vid makt, o Gud, vad du har gjort för oss.

³⁰ I ditt tempel i Jerusalem bäre konungar fram sina skänker åt dig.

³¹ Näps odjuret i vassen, tjurarnas hop med deras kalvar, folken, må de ödmjukt hylla dig med sina silverstycken. Ja, han förströr de folk som finna behag i krig.

³² De mäktige skola komma hit från Egypten, Etiopien skall skynda hit till Gud, med gåvor i händerna.

³³ I riken på jorden, sjungen till Guds ära; lovsägen Herren, Sela,

³⁴ honom som far fram på urtidshimlarnas himmel. Ja, där låter han höra sin röst, en mäktig röst.

³⁵ Given Gud makten; över Israel är hans härlighet, och hans makt är i skyarna.

³⁶ Fruktansvärd är du, Gud, i din helgedom; Israels Gud, han giver makt och styrka åt sitt folk. Lovad vare Gud!