Ordspråksboken 4-6
Svenska 1917
4 Hören, I barn, en faders tuktan, och akten därpå, så att I lären förstånd.
2 Ty god lärdom giver jag eder; min undervisning mån I icke låta fara.
3 Ty själv har jag varit barn och haft en fader, varit späd och för min moder ende sonen.
4 Då undervisade han mig och sade till mig: Låt ditt hjärta hålla fast vid mina ord; bevara mina bud, så får du leva.
5 Sök förvärva vishet, sök förvärva förstånd, förgät icke min muns tal och vik icke därifrån.
6 Övergiv henne icke, så skall hon bevara dig; älska henne, så skall hon beskydda dig.
7 Vishetens begynnelse är: »Sök förvärva vishet»; ja, för allt ditt förvärv sök förvärva förstånd.
8 Akta henne högt, så skall hon upphöja dig; hon skall göra dig ärad, om du sluter henne i din famn.
9 Hon skall sätta på ditt huvud en skön krans; en ärekrona skall hon räcka åt dig.
10 Hör, min son, och tag emot mina ord, så skola dina levnadsår bliva många.
11 Om vishetens väg undervisar jag dig, jag leder dig på det rättas stigar.
12 När du går, skall sedan intet vara till hinder för dina steg, och när du löper, skall du icke falla;
13 håll blott oavlåtligt fast vid min tuktan; bevara henne, ty hon är ditt liv.
14 Träd icke in på de ogudaktigas stig, och skrid icke fram på de ondas väg.
15 Undfly den, gå ej in på den, vik av ifrån den och gå undan.
16 Ty de kunna icke sova, om de ej få göra vad ont är, sömnen förtages dem, om de ej få vålla någons fall.
17 Ja, ogudaktighet är det bröd som de äta, och våld är det vin som de dricka.
18 De rättfärdigas stig är lik gryningens ljus, som växer i klarhet, till dess dagen når sin höjd;
19 men de ogudaktigas väg är såsom tjocka mörkret: de märka icke det som skall vålla deras fall.
20 Min son, akta på mitt tal, böj ditt öra till mina ord.
21 Låt dem icke vika ifrån dina ögon, bevara dem i ditt hjärtas djup.
22 Ty de äro liv för envar som finner dem, och en läkedom för hela hans kropp.
23 Framför allt som skall bevaras må du bevara ditt hjärta, ty därifrån utgår livet.
24 Skaffa bort ifrån dig munnens vrånghet, och låt läpparnas falskhet vara fjärran ifrån dig.
25 Låt dina ögon skåda rätt framåt och dina blickar vara riktade rakt ut.
26 Akta på den stig där din fot går fram, och låt alla dina vägar vara rätta.
27 Vik ej av, vare sig till höger eller till vänster, vänd din fot bort ifrån vad ont är.
5 Min son, akta på min vishet, böj ditt öra till mitt förstånd,
2 så att du bevarar eftertänksamhet och låter dina läppar taga kunskap i akt.
3 Se, av honung drypa en trolös kvinnas läppar, och halare än olja är hennes mun.
4 Men på sistone bliver hon bitter såsom malört och skarp såsom ett tveeggat svärd.
5 Hennes fötter styra nedåt mot döden till dödsriket draga hennes steg.
6 Livets väg vill hon ej akta på; hennes stigar äro villostigar, fastän hon ej vet det.
7 Så hören mig nu, I barn, och viken icke ifrån min muns tal.
8 Låt din väg vara fjärran ifrån henne, och nalkas icke dörren till hennes hus.
9 Må du ej åt andra få offra din ära, ej dina år åt en som hämnas grymt;
10 må icke främmande få mätta sig av ditt gods och dina mödors frukt komma i en annans hus,
11 så att du själv på sistone måste sucka, när ditt hull och ditt kött är förtärt.
12 och säga: »Huru kunde jag så hata tuktan, huru kunde mitt hjärta så förakta tillrättavisning!
13 Varför lyssnade jag icke till mina lärares röst, och böjde icke mitt öra till dem som ville undervisa mig?
14 Föga fattas nu att jag har drabbats av allt vad ont är, mitt i församling och menighet.
15 Drick vatten ur din egen brunn det vatten som rinner ur din egen källa.
16 Icke vill du att dina flöden skola strömma ut på gatan, dina vattenbäckar på torgen?
17 Nej, dig allena må de tillhöra, och ingen främmande jämte dig.
18 Din brunn må vara välsignad, och av din ungdoms hustru må du hämta din glädje;
19 hon, den älskliga hinden, den täcka gasellen, hennes barm förnöje dig alltid, i hennes kärlek finne du ständig din lust.
20 Min son, icke skall du hava din lust i en främmande kvinna? Icke skall du sluta din nästas hustru i din famn?
21 Se, för HERRENS ögon ligga var människas vägar blottade, och på alla hennes stigar giver han akt.
22 Den ogudaktige fångas av sina egna missgärningar och fastnar i sin egen synds snaror.
23 Han måste dö, därför att han icke lät tukta sig; ja, genom sin stora dårskap kommer han på fall.
6 Min son, om du har gått i borgen för din nästa och givit ditt handslag för en främmande,
2 om du har blivit bunden genom din muns tal, ja, fångad genom din muns tal,
3 då, min son, må du göra detta för att rädda dig, eftersom du har kommit i din nästas våld: gå och kasta dig ned för honom och ansätt honom,
4 unna dina ögon ingen sömn och dina ögonlock ingen slummer.
5 Sök räddning såsom en gasell ur jägarens våld, och såsom en fågel ur fågelfängarens våld.
6 Gå bort till myran, du late; se huru hon gör, och bliv vis.
7 Hon har ingen furste över sig, ingen tillsyningsman eller herre;
8 dock bereder hon om sommaren sin föda och samlar under skördetiden in sin mat.
9 Huru länge vill du ligga, du late? När vill du stå upp ifrån din sömn?
10 Ja, sov ännu litet, slumra ännu litet, lägg ännu litet händerna i kors för att vila,
11 så skall fattigdomen komma över dig såsom en rövare och armodet såsom en väpnad man.
12 En fördärvlig människa, ja, en ogärningsman är den som går omkring med vrånghet i munnen,
13 som blinkar med ögonen, skrapar med fötterna, giver tecken med fingrarna.
14 Svek bär en sådan i sitt hjärta, ont bringar han alltid å bane, trätor kommer han åstad.
15 Därför skall ofärd plötsligt komma över honom; oförtänkt varder han krossad utan räddning.
16 Sex ting är det som HERREN hatar, ja, sju äro styggelser för hans själ
17 stolta ögon, en lögnaktig tunga, händer som utgjuta oskyldigt blod,
18 ett hjärta som hopsmider fördärvliga anslag, fötter som äro snara till att löpa efter vad ont är,
19 den som främjar lögn genom falskt vittnesbörd, och den som vållar trätor mellan bröder.
20 Min son, bevara din faders bud, och förkasta icke din moders undervisning.
21 Hav dem alltid bundna vid ditt hjärta, fäst dem omkring din hals.
22 När du går, må de leda dig, när du ligger, må de vaka över dig, och när du vaknar upp, må de tala till dig.
23 Ty budet är en lykta och undervisningen ett ljus, och tillrättavisningar till tukt äro en livets väg.
24 De kunna bevara dig för onda kvinnor, för din nästas hustrus hala tunga.
25 Hav icke begärelse i ditt hjärta till hennes skönhet, och låt henne icke fånga dig med sina blickar.
26 Ty för skökan måste du lämna din sista brödkaka, och den gifta kvinnan går på jakt efter ditt dyra liv.
27 Kan väl någon hämta eld i sitt mantelveck utan att hans kläder bliva förbrända?
28 Eller kan någon gå på glödande kol, utan att hans fötter varda svedda?
29 Så sker ock med den som går in till sin nästas hustru; ostraffad bliver ingen som kommer vid henne.
30 Föraktar man icke tjuven som stjäl för att mätta sitt begär, när han hungrar?
31 Och han måste ju, om han ertappas, betala sjufalt igen och giva allt vad han äger i sitt hus.
32 Så är ock den utan förstånd, som förför en annans hustru; ja, en självspilling är den som sådant gör.
33 Plåga och skam är vad han vinner, och hans smälek utplånas icke.
34 Ty svartsjuk är mannens vrede, och han skonar icke på hämndens dag;
35 lösepenning aktar han alls icke på, och bryr sig ej om att du bjuder stora skänker.