1 Detta är Salomos ordspråk, Davids sons, Israels konungs.

² Av dem kan man lära vishet och tukt,

³ så ock att förstå förståndigt tal. Av dem kan man undfå tuktan till insikt och lära rättfärdighet, rätt och redlighet.

⁴ De kunna giva åt de fåkunniga klokhet, åt den unge kunskap och eftertänksamhet.

⁵ Genom att höra på dem förökar den vise sin lärdom och förvärvar den förståndige rådklokhet.

⁶ Av dem lär man förstå ordspråk och djupsinnigt tal, de vises ord och deras gåtor.

⁷ HERRENS fruktan är begynnelsen till kunskap; vishet och tuktan föraktas av oförnuftiga.

⁸ Hör, min son, din faders tuktan, och förkasta icke din moders undervisning.

⁹ Ty sådant är en skön krans för ditt huvud och en kedja till prydnad för din hals.

¹⁰ Min son, om syndare locka dig, så följ icke.

¹¹ Om de säga: »Kom med oss; vi vilja lägga oss på lur efter blod, sätta försåt för de oskyldiga, utan sak;

¹² såsom dödsriket vilja vi uppsluka dem levande, friska och sunda, såsom fore de ned i graven;

¹³ allt vad dyrbart är skola vi vinna, vi skola fylla våra hus med byte;

¹⁴ dela du med oss vår lott, alla skola vi hava samma pung» --

¹⁵ då, min son, må du ej vandra samma väg som de. Nej, håll din fot ifrån deras stig,

¹⁶ ty deras fötter hasta till vad ont är, och äro snara, när det gäller att utgjuta blod.

¹⁷ Ty väl är det fåfängt, då man vill fånga fåglar, att breda ut nätet i hela flockens åsyn.

¹⁸ Men dessa ligga på lur efter sitt eget blod, de sätta försåt för sina egna liv.

¹⁹ Så går det envar som söker orätt vinning: sin egen herre berövar den livet.

²⁰ Visheten höjer sitt rop på gatan, på torgen låter hon höra sin röst.

²¹ I bullrande gathörn predikar hon; där portarna i staden öppna sig, där talar hon sina ord:

²² Huru länge, I fåkunnige, skolen I älska fåkunnighet? Huru länge skola bespottarna hava sin lust i bespottelse och dårarna hata kunskap?

²³ Vänden om och akten på min tillrättavisning; se, då skall jag låta min ande flöda för eder jag skall låta eder förnimma mina ord.

²⁴ Eftersom I icke villen höra, när jag ropade, eftersom ingen aktade på, när jag räckte ut min hand,

²⁵ eftersom I läten allt mitt råd fara och icke villen veta av min tillrättavisning

²⁶ därför skall ock jag le vid eder ofärd och bespotta, när det kommer, som I frukten,

²⁷ ja, när det I frukten kommer såsom ett oväder, när ofärden nalkas eder såsom en storm och över eder kommer nöd och ångest.

²⁸ Då skall man ropa till mig, men jag skall icke svara, man skall söka mig, men icke finna mig.

²⁹ Därför att de hatade kunskap och icke funno behag i HERRENS fruktan,

³⁰ ej heller ville följa mitt råd, utan föraktade all min tillrättavisning,

³¹ därför skola de få äta sina gärningars frukt och varda mättade av sina egna anslag.

³² Ty av sin avfällighet skola de fåkunniga dräpas. och genom sin säkerhet skola dårarna förgås.

³³ Men den som hör mig, han skall bo i trygghet och vara säker mot olyckans skräck.

2 Min son, om du tager emot mina ord och gömmer mina bud inom dig,

² så att du låter ditt öra akta på visheten och böjer ditt hjärta till klokheten,

³ ja, om du ropar efter förståndet och höjer din röst till att kalla på klokheten,

⁴ Om du söker efter henne såsom efter silver och letar efter henne såsom efter en skatt,

⁵ då skall du förstå HERRENS fruktan, och Guds kunskap skall du då finna.

⁶ Ty HERREN är den som giver vishet; från hans mun kommer kunskap och förstånd.

⁷ Åt de redliga förvarar han sällhet, han är en sköld för dem som vandra i ostrafflighet,

⁸ ty han beskyddar det rättas stigar, och sina frommas väg bevarar han.

⁹ Då skall du förstå rättfärdighet och rätt och redlighet, ja, det godas alla vägar.

¹⁰ Ty visheten skall draga in i ditt hjärta och kunskapen kännas ljuvlig för din själ,

¹¹ eftertänksamheten skall vaka över dig, klokheten skall beskydda dig.

¹² Så skall hon rädda dig från de ondas väg, från män som tala vad vrångt är,

¹³ från dem som hava övergivit det rättas stigar. för att färdas på mörkrets vägar,

¹⁴ från dem som glädjas att göra om och fröjda sig åt ondskans vrånga väsen,

¹⁵ från dem som gå på krokiga stiga och vandra på förvända vägar.

¹⁶ Så skall hon rädda dig ifrån främmande kvinnor, från din nästas hustru, som talar hala ord,

¹⁷ från henne som har övergivit sin ungdoms vän och förgätit sin Guds förbund.

¹⁸ Ty en sådan sjunker med sitt hus ned i döden, och till skuggornas boning leda hennes stigar.

¹⁹ Ingen som har gått in till henne vänder åter Och hittar tillbaka till livets vägar.

²⁰ Ja, så skall du vandra på de godas väg och hålla dig på de rättfärdigas stigar.

²¹ Ty de redliga skola förbliva boende i landet och de ostraffliga få stanna kvar däri.

²² Men de ogudaktiga skola utrotas ur landet och de trolösa ryckas bort därur.

16 Vad nu angår insamlingen till de heliga, så mån I förfara på samma sätt som jag har förordnat för församlingarna i Galatien.

² Var och en av eder må spara ihop vad han får tillfälle till, och på första dagen i var vecka må han lägga av detta hemma hos sig, så att insamlingen icke göres först vid min ankomst.

³ Men när jag kommer, skall jag sända åstad de män som I själva pröven vara lämpliga, med brev till Jerusalem, för att där frambära eder kärleksgåva.

⁴ Och om saken befinnes vara värd att också jag reser, så skola de få åtfölja mig.

⁵ Jag tänker nämligen komma till eder, sedan jag har farit genom Macedonien. Ty Macedonien vill jag allenast fara igenom,

⁶ men hos eder skall jag kanhända stanna något, möjligen vintern över, för att I därefter mån hjälpa mig till vägs, dit jag kan vilja begiva mig.

⁷ Jag vill icke besöka eder nu strax, på genomresa, ty jag hoppas att någon tid få stanna hos eder, om Herren så tillstädjer.

⁸ Men i Efesus vill jag stanna ända till pingst.

⁹ Ty en dörr till stor och fruktbärande verksamhet har öppnats för mig; jag har ock många motståndare.

¹⁰ Men när Timoteus kommer, så sen till, att han utan fruktan må kunna vistas hos eder. Han utför ju Herrens verk, han såväl som jag;

¹¹ må därför ingen förakta honom. Hjälpen honom sedan till vägs i frid, så att han kommer åter till mig; ty jag väntar honom med bröderna.

¹² Vad angår brodern Apollos, så har jag ivrigt uppmanat honom att med de andra bröderna begiva sig till eder. Han var dock alls icke hågad att komma just nu; men när det bliver honom lägligt, skall han komma.

¹³ Vaken, stån fasta i tron, skicken eder såsom män, varen starka.

¹⁴ Låten allt hos eder ske i kärlek.

¹⁵ Mina bröder, jag vill giva eder en förmaning: I kännen ju Stefanas' husfolk och veten att de äro förstlingen i Akaja, och att de hava ägnat sig åt de heligas tjänst;

¹⁶ därför mån I å eder sida underordna eder under dessa män och under envar som bistår dem i deras arbete och själv gör sig möda.

¹⁷ Jag gläder mig över att Stefanas och Fortunatus och Akaikus hava kommit hit, ty dessa hava givit mig ersättning för vad jag har måst sakna genom att vara skild från eder;

¹⁸ de hava vederkvickt min ande såväl som eder ande. Så lären eder nu att rätt uppskatta sådana män.

¹⁹ Församlingarna i provinsen Asien hälsar eder. Akvila och Priska, tillika med den församling som kommer tillhopa i deras hus, hälsa eder mycket i Herren.

²⁰ Ja, alla bröderna hälsa eder. Hälsen varandra med en helig kyss.

²¹ Här skriver jag, Paulus, min hälsning med egen hand.

²² Om någon icke har Herren kär, så vare han förbannad. Marana, ta!

²³ Herren Jesu nåd vare med eder.

²⁴ Min kärlek är med eder alla, i Kristus Jesus. 22:20.