11 Och HERREN talade till Mose och Aron och sade till dem:

² Talen till Israels barn och sägen: Dessa äro de djur som I fån äta bland alla fyrfotadjur på jorden:

³ alla de fyrfotadjur som hava klövar och hava dem helkluvna, och som idissla, dem fån I äta.

⁴ Men dessa skolen I icke äta av de idisslande djuren och av dem som hava klövar: kamelen, ty han idisslar väl, men har icke klövar, han skall gälla för eder såsom oren; klippdassen, ty han idisslar väl

⁵ men har icke klövar, han skall gälla for eder såsom oren; haren, ty han idisslar väl,

⁶ men har icke klövar, han skall gälla för eder såsom oren; svinet,

⁷ ty det har väl klövar och har dem helkluvna, men det idisslar icke, det skall gälla för eder såsom orent.

⁸ Av dessa djurs kött skolen I icke äta, ej heller skolen I komma vid deras döda kroppar; de skola gälla för eder såsom orena.

⁹ Detta är vad I fån äta av allt det som lever i vattnet: allt det i vattnet, vare sig i sjöar eller i strömmar, som har fenor och fjäll, det fån I äta.

¹⁰ Men allt det i sjöar och strömmar, som icke har fenor och fjäll, bland allt det som rör sig i vattnet, bland alla levande varelser i vattnet, det skall vara en styggelse för eder.

¹¹ Ja, de skola vara en styggelse för eder; av deras kött skolen I icke äta, och deras döda kroppar skolen I räkna såsom en styggelse.

¹² Allt det i vattnet, som icke har fenor och fjäll, skall vara en styggelse för eder.

¹³ Och bland fåglarna skolen I räkna dessa såsom en styggelse, de skola icke ätas, de äro en styggelse: örnen, lammgamen, havsörnen,

¹⁴ gladan, falken med dess arter,

¹⁵ alla slags korpar efter deras arter,

¹⁶ strutsen, tahemasfågeln, fiskmåsen, höken med dess arter,

¹⁷ ugglan, dykfågeln, uven,

¹⁸ tinsemetfågeln, pelikanen,

¹⁹ asgamen, hägern, regnpiparen med dess arter, härfågeln och flädermusen.

²⁰ Alla de flygande smådjur som gå på fyra fötter skola vara en styggelse för eder.

²¹ Av alla flygande smådjur, som gå på fyra fötter fån I allenast äta dem som ovanför sina fötter hava två ben att hoppa med på jorden.

²² Dessa fån I äta bland gräshopporna: arbe med dess arter, soleam med dess arter, hargol med dess arter och hagab med dess arter.

²³ Men alla andra flygande smådjur som hava fyra fötter skola vara en styggelse för eder.

²⁴ Genom följande djur ådragen I eder orenhet; var och en som kommer vid deras döda kroppar skall vara oren ända till aftonen,

²⁵ och var och en som har burit bort någon sådan död kropp skall två sina kläder och vara oren ända till aftonen:

²⁶ alla de fyrfotadjur som hava klövar, men icke helkluvna, och som icke idissla, de skola gälla för eder såsom orena. Var och en som kommer vid dem bliver oren.

²⁷ Och alla slags fyrfotade djur som gå på tassar skola gälla för eder såsom orena. Var och en som kommer vid deras döda kroppar skall vara oren ända till aftonen.

²⁸ Och den som har burit bort en sådan död kropp, han skall två sina kläder och vara oren ända till aftonen; de skola gälla för eder såsom orena.

²⁹ Och bland de smådjur som röra sig på jorden skola dessa gälla för eder såsom orena: vesslan, jordråttan, ödlan med dess arter,

³⁰ anakan, koadjuret, letaan, hometdjuret och kameleonten.

³¹ Dessa äro de som skola gälla för eder såsom orena bland alla smådjur. Var och en som kommer vid dem, sedan de äro döda, skall vara oren ända till aftonen.

³² Och allt varpå något sådant djur faller, sedan det är dött, bliver orent, vare sig det är något slags träkärl, eller det är kläder, eller något av skinn, eller en säck, eller vilken annan sak det vara må, som användes till något behov. Man skall lägga det i vatten, och det skall vara orent ända till aftonen; så bliver det rent.

³³ Och om något sådant faller i något slags lerkärl, så bliver allt som är i detta orent, och kärlet skolen I slå sönder.

³⁴ Allt slags mat däri, allt som man äter tillrett med vatten, det bliver orent; och allt slags dryck i något slags kärl, allt som man dricker, det bliver orent därav.

³⁵ Och allt varpå någon sådan död kropp faller bliver orent. Är det en ugn eller en härd, skall den förstöras, ty den bliver oren. Och den skall gälla för eder såsom oren.

³⁶ Men en källa eller en brunn, en plats dit vatten samlar sig, skall förbliva ren; men kommer någon vid själva den döda kroppen, bliver han oren.

³⁷ Och om en sådan död kropp faller på något slags utsädeskorn, något man sår, då förbliver detta rent.

³⁸ Men om vatten har kommit på säden och någon sådan död kropp sedan faller därpå, så skall den gälla för eder såsom oren.

³⁹ Och om något fyrfotadjur som får ätas av eder dör, så skall den som kommer vid dess döda kropp vara oren ända till aftonen.

⁴⁰ Och den som äter kött av en sådan död kropp, han skall två sina kläder och vara oren ända till aftonen. Och den som har burit bort någon sådan död kropp, han skall två sina kläder och vara oren ända till aftonen.

⁴¹ Och alla slags smådjur som röra sig på jorden äro en styggelse; de skola icke ätas.

⁴² Varken av det som går på buken eller av det som går på fyra eller flera fötter, bland alla de smådjur som röra sig på jorden, skolen I äta något, ty de äro en styggelse.

⁴³ Gören eder icke själva till en styggelse genom något sådant djur, och ådragen eder icke orenhet genom sådana, så att I bliven orenade genom dem.

⁴⁴ Ty jag är HERREN, eder Gud; och I skolen hålla eder heliga och vara heliga, ty jag är helig. Och I skolen icke ådraga eder orenhet genom något av de smådjur som röra sig på jorden.

⁴⁵ Ty jag är HERREN, som har fört eder upp ur Egyptens land, för att jag skall vara eder Gud. Så skolen I nu vara heliga, ty jag är helig.

⁴⁶ Detta är lagen om fyrfotadjuren, och om fåglarna, och om alla slags levande varelser som röra sig i vattnet, och om alla slags smådjur på jorden,

⁴⁷ för att man skall kunna skilja mellan orent och rent, mellan de djur som få ätas och de djur som icke få ätas.

12 Och HERREN talade till Mose och sade:

² Tala till Israels barn och säg: När en kvinna föder barn och det är ett gossebarn som hon har fött, så skall hon vara oren i sju dagar; lika många dagar som vid sin månadsrening skall hon vara oren.

³ Och på åttonde dagen skall barnets förhud omskäras.

⁴ Och sedan skall hon stanna hemma trettiotre dagar, under sitt reningsflöde. Hon skall icke komma vid något heligt och får icke heller komma till helgedomen, förrän hennes reningsdagar äro ute.

⁵ Men om det är ett flickebarn som hon har fött, så skall hon vara oren i två veckor, på samma sätt som vid sin månadsrening; och sedan skall hon stanna hemma i sextiosex dagar, under sitt reningsflöde.

⁶ Och när hennes reningsdagar äro ute, vare sig efter son eller efter dotter, skall hon föra fram ett årsgammalt lamm såsom brännoffer, och en ung duva eller en turturduva såsom syndoffer, till uppenbarelsetältets ingång, till prästen.

⁷ Och han skall offra detta inför HERRENS ansikte och bringa försoning för henne, så bliver hon ren från sitt blodflöde. Detta är lagen om en barnaföderska, när hon har fött ett gossebarn, och när hon har fött ett flickebarn.

⁸ Och om hon icke förmår bekosta ett får, så skall hon taga två turturduvor eller två unga duvor, en till brännoffer och en till syndoffer. Och prästen skall bringa försoning för henne, så bliver hon ren.

26 När nu Jesus hade talat allt detta till slut, sade han till sina lärjungar:

² »I veten att det två dagar härefter är påsk; då skall Människosonen bliva förrådd och utlämnad till att korsfästas.»

³ Därefter församlade sig översteprästerna och folkets äldste hos översteprästen, som hette Kaifas, i hans hus,

⁴ och rådslogo om att låta gripa Jesus med list och döda honom.

⁵ Men de sade: »Icke under högtiden, för att ej oroligheter skola uppstå bland folket.»

⁶ Men när Jesus var i Betania, i Simon den spetälskes hus,

⁷ framträdde till honom en kvinna som hade med sig en alabasterflaska med dyrbar smörjelse; denna göt hon ut över hans huvud, där han låg till bords.

⁸ Då lärjungarna sågo detta, blevo de misslynta och sade: »Varför skulle detta förspillas?

⁹ Man hade ju kunnat sälja det för mycket penningar och giva dessa åt de fattiga.»

¹⁰ När Jesus märkte detta, sade han till dem: »Varför oroen I kvinnan? Det är en god gärning som hon har gjort mot mig.

¹¹ De fattiga haven I ju alltid ibland eder, men mig haven I icke alltid.

¹² När hon göt ut denna smörjelse på min kropp, gjorde hon det såsom en tillredelse till min begravning.

¹³ Sannerligen säger jag eder: Varhelst i hela världen detta evangelium bliver predikat, där skall ock det som hon nu har gjort bliva omtalat, henne till åminnelse.»

¹⁴ Därefter gick en av de tolv, den som hette Judas Iskariot, bort till översteprästerna

¹⁵ och sade: »Vad viljen I giva mig för att jag skall överlämna honom åt eder?» Då vägde de upp åt honom trettio silverpenningar.

¹⁶ Och från den stunden sökte han efter lägligt tillfälle att förråda honom.

¹⁷ Men på första dagen i det osyrade brödets högtid trädde lärjungarna fram till Jesus och frågade: »Var vill du att vi skola reda till åt dig att äta påskalammet?»

¹⁸ Han svarade: »Gån in i staden till den och den och sägen till honom: 'Mästaren låter säga: Min tid är nära; hos dig vill jag hålla påskhögtid med mina lärjungar.'»

¹⁹ Och lärjungarna gjorde såsom Jesus hade befallt dem och redde till påskalammet.

²⁰ När det nu hade blivit afton, lade han sig till bords med de tolv.

²¹ Och medan de åto, sade han: »Sannerligen säger jag eder: En av eder skall förråda mig.»

²² Då blevo de mycket bedrövade och begynte fråga honom, var efter annan: »Icke är det väl jag, Herre?»

²³ Då svarade han och sade: »Den som jämte mig nu doppade handen i fatet, han skall förråda mig.

²⁴ Människosonen skall gå bort, såsom det är skrivet om honom; men ve den människa genom vilken Människosonen bliver förrådd! Det hade varit bättre för den människan, om hon icke hade blivit född.»

²⁵ Judas, han som förrådde honom, tog då till orda och frågade: »Rabbi, icke är det väl jag?» Han svarade honom: »Du har själv sagt det.»

Read full chapter