¹¹ Och Hiram, konungen i Tyrus, skickade sändebud till David med cederträ, därjämte ock timmermän och stenhuggare; och de byggde ett hus åt David.

¹² Och David märkte att HERREN hade befäst honom såsom konung över Israel, och att han hade upphöjt hans konungadöme, för sitt folk Israels skull.

¹³ Och David tog sig ännu flera bihustrur och hustrur från Jerusalem, sedan han hade kommit från Hebron; och åt David föddes ännu flera söner och döttrar.

¹⁴ Dessa äro namnen på de söner som föddes åt honom i Jerusalem: Sammua, Sobab, Natan, Salomo,

¹⁵ Jibhar, Elisua, Nefeg, Jafia,

¹⁶ Elisama, Eljada och Elifelet.

¹⁷ Men när filistéerna hörde att David hade blivit smord till konung över Israel, drogo de allasammans upp för att fånga David. När David hörde detta, drog han ned till borgen.

¹⁸ Och sedan filistéerna hade kommit fram, spridde de sig i Refaimsdalen.

¹⁹ Då frågade David HERREN: »Skall jag draga upp mot filistéerna? Vill du då giva dem i min hand?» HERREN svarade David: »Drag upp; ty jag skall giva filistéerna i din hand.

²⁰ Och David kom till Baal-Perasim, och där slog David dem. Då sade han: »HERREN har brutit ned mina fiender inför mig, likasom en vattenflod bryter ned.» Därav fick det stället namnet Baal-Perasim.

²¹ De lämnade där efter sig sina avgudabilder, och David och hans män togo dessa med sig.

²² Men filistéerna drogo upp ännu en gång och spridde sig i Refaimsdalen.

²³ När David då frågade HERREN, svarade han: »Du skall icke draga ditupp; du må kringgå dem bakifrån, så att du kommer över dem från det håll där bakaträden stå.

²⁴ Så snart du sedan hör ljudet av steg i bakaträdens toppar, skynda då raskt fram, ty då har HERREN dragit ut framför dig till att slå filistéernas här.»

²⁵ David gjorde såsom HERREN hade bjudit honom; och han slog filistéerna och förföljde dem från Geba ända fram emot Geser.

6 Åter församlade David allt utvalt manskap i Israel, trettio tusen man.

² Och David bröt upp och drog åstad med allt sitt folk ifrån Baale-Juda, för att därifrån föra upp Guds ark, som hade fått sitt namn efter HERREN Sebaot, honom som tronar på keruberna.

³ Och de satte Guds ark på en ny vagn och förde den bort ifrån Abinadabs hus på höjden; och Ussa och Ajo, Abinadabs söner, körde den nya vagnen.

⁴ Så förde de Guds ark bort ifrån Abinadabs hus på höjden, och följde själva med, och Ajo gick därvid framför arken.

⁵ Och David och hela Israels hus fröjdade sig inför HERREN, med allahanda instrumenter av cypressträ, med harpor, psaltare, pukor, skallror och cymbaler.

⁶ Men när de kommo till Nakonslogen, räckte Ussa ut sin hand mot Guds ark och fattade i den, ty oxarna snavade.

⁷ Då upptändes HERRENS vrede mot Ussa, och Gud slog honom där för hans förseelse, så att han föll ned död där vid Guds ark.

⁸ Men det gick David hårt till sinne att HERREN så hade brutit ned Ussa; och han kallade det ställe Peres-Ussa, såsom det heter ännu i dag.

⁹ Och David betogs av sådan fruktan för HERREN på den dagen, att han sade: »Huru skulle jag töras låta HERRENS ark komma till mig?»

¹⁰ Därför ville David icke låta flytta in HERRENS ark till sig i David stad, utan lät sätta in den i gatiten Obed-Edoms hus.

¹¹ Sedan blev HERRES ark kvar i gatiten Obed-Edoms hus i tre månader; men HERREN välsignade Obed-Edom och hela hans hus.

¹² När det nu blev berättat för konung David att HERREN hade välsignat Obed-Edoms hus och allt vad han hade, för Guds arks skull, då gick David åstad och hämtade Guds ark ur Obed-Edoms hus upp till Davids stad under jubel.

¹³ Och när de som buro HERRENS ark hade gått sex steg framåt, offrade han en tjur och en gödkalv.

¹⁴ Själv dansade David med all makt inför HERREN, och därvid var David iklädd en linne-efod.

¹⁵ Så hämtade David och hela Israel HERRENS ark ditupp under jubel och basuners ljud.

¹⁶ När då HERRENS ark kom in i Davids stad, blickade Mikal, Sauls dotter, ut genom fönstret, och när hon såg konung David hoppa och dansa inför HERREN fick hon förakt för honom i sitt hjärta.

¹⁷ Sedan de hade fört HERRENS ark ditin, ställde de den på dess plats i tältet som David hade slagit upp åt den; och därefter offrade David brännoffer inför HERREN, så ock tackoffer.

¹⁸ När David hade offrat brännoffret och tackoffret välsignade han folket i HERREN Sebaots namn.

¹⁹ Och åt allt folket, åt var och en i hela hopen av israeliter, både man och kvinna, gav han en kaka bröd, ett stycke kött och en druvkaka. Sedan gick allt folket hem, var och en till sitt.

²⁰ Men när David kom tillbaka för att hälsa sitt husfolk, gick Mikal, Sauls dotter, ut emot honom och sade: »Huru härlig har icke Israels konung visat sig i dag, då han i dag har blottat sig för sina tjänares tjänstekvinnors ögon, såsom löst folk plägar göra!»

²¹ Då sade David till Mikal: »Inför HERREN, som har utvalt mig framför din fader och hela hans hus, och som har förordnat mig till furste över HERRENS folk, över Israel -- inför HERREN fröjdade jag mig.

²² Dock kände jag mig rätteligen för ringa till detta, ja, jag var i mina ögon allt för låg därtill. Skulle jag då söka ära hos tjänstekvinnorna, om vilka du talade?»

²³ Och Mikal, Sauls dotter, fick inga barn, så länge hon levde.

13 Och David rådförde sig med över- och underhövitsmännen, med alla furstarna.

² Sedan sade David till Israels hela församling: »Om I så finnen för gott, och om detta är från HERREN, vår Gud, så låt oss sända bud åt alla håll till våra övriga bröder i alla Israels landsändar, och därjämte till prästerna och leviterna i de städer kring vilka de hava sina utmarker, att de må församla sig till oss;

³ och låt oss flytta vår Guds ark till oss, ty i Sauls tid frågade vi icke efter den.»

⁴ Och hela församlingen svarade att man skulle göra så, ty förslaget behagade hela folket.

⁵ Så församlade då David hela Israel, från Sihor i Egypten ända dit där vägen går till Hamat, för att hämta Guds ark från Kirjat-Jearim.

⁶ Och David drog med hela Israel upp till Baala, det är Kirjat-Jearim, som hör till Juda, för att därifrån föra upp Guds, HERRENS, ark, hans som tronar på keruberna, och efter vilken den hade fått sitt namn.

⁷ Och de satte Guds ark på en ny vagn och förde den bort ifrån Abinadabs hus; och Ussa och Ajo körde vagnen.

⁸ Och David och hela Israel fröjdade sig inför Gud av all makt, med sånger och med harpor, psaltare, pukor, cymbaler och trumpeter.

⁹ Men när de kommo till Kidonslogen, räckte Ussa ut sin hand för att fatta I arken, ty oxarna snavade.

¹⁰ Då upptändes HERRENS vrede mot Ussa, och därför att han hade räckt ut sin hand mot arken, slog han honom, så att han föll ned död där inför Gud.

¹¹ Men det gick David hårt till sinnes att HERREN så hade brutit ned Ussa; och han kallade det stället Peres-Ussa, såsom det heter ännu i dag.

¹² Och David betogs av sådan fruktan för Gud på den dagen, att han sade: »Huru skulle jag töras låta föra Guds ark till mig?»

¹³ Därför lät David icke flytta in arken till sig i Davids stad, utan lät sätta in den i gatiten Obed-Edoms hus.

¹⁴ Sedan blev Guds ark kvar vid Obed-Edoms hus, där den stod i sitt eget hus, i tre månader; men HERREN välsignade Obed-Edoms hus och allt vad som hörde honom till.

14 Och Hiram, konungen i Tyrus, skickade sändebud till David med cederträ, därjämte ock murare och timmermän, för att de skulle bygga honom ett hus.

² Och David märkte att HERREN hade befäst honom såsom konung över Israel; ty han hade låtit hans rike bliva övermåttan upphöjt, för sitt folk Israels skull.

³ Och David tog sig ännu flera hustrur i Jerusalem, och David födde ännu flera söner och döttrar.

⁴ Dessa äro namnen på de söner som han fick i Jerusalem: Sammua, Sobab, Natan, Salomo,

⁵ Jibhar, Elisua, Elpelet,

⁶ Noga, Nefeg, Jafia,

⁷ Elisama, Beeljada och Elifelet.

⁸ Men när filistéerna hörde att David hade blivit smord till konung över hela Israel, drogo de allasammans upp för att fånga David. När David hörde detta, drog han ut mot dem.

⁹ Då nu filistéerna hade fallit in i Refaimsdalen och där företogo plundringståg,

¹⁰ frågade David Gud: »Skall jag draga upp mot filistéerna? Vill du då giva dem i min hand?» HERREN svarade honom: »Drag upp; jag vill giva dem i din hand.»

¹¹ Och de drogo upp till Baal-Perasim, och där slog David dem. Då sade David: »Gud har brutit ned mina fiender genom min hand, likasom en vattenflod bryter ned.» Därav fick det stället namnet Baal-Perasim.

¹² De lämnade där efter sig sina gudar; och David befallde att dessa skulle brännas upp i eld.

¹³ Men filistéerna företogo ännu en gång plundringståg i dalen.

¹⁴ När David då åter frågade Gud, svarade Gud honom: »Du skall icke draga upp efter dem; du må kringgå dem på en omväg, så att du kommer över dem från det håll där bakaträden stå.

¹⁵ Så snart du sedan hör ljudet av steg i bakaträdens toppar, drag då ut till strid, ty då har Gud dragit ut framför dig till att slå filistéernas här.»

¹⁶ David gjorde såsom Gud hade bjudit honom; och de slogo filistéernas här och förföljde dem från Gibeon ända till Geser.

¹⁷ Och ryktet om David gick ut i alla länder, och HERREN lät fruktan för honom komma över alla folk.

15 Och han uppförde åt sig hus i Davids stad; sedan beredde han en plats åt Guds ark och slog upp ett tält åt den.

² Därvid befallde David: »Inga andra än leviterna må bära Guds ark; ty dem har HERREN utvalt till att bära Guds ark och till att göra tjänst inför honom för evärdlig tid.»

³ Och David församlade hela Israel till Jerusalem för att hämta HERRENS ark upp till den plats som han hade berett åt den.

⁴ Och David samlade tillhopa Arons barn och leviterna;

⁵ av Kehats barn: Uriel, deras överste, och hans bröder, ett hundra tjugu;

⁶ av Meraris barn: Asaja, deras överste, och hans bröder, två hundra tjugu;

⁷ av Gersoms barn: Joel, deras överste, och hans bröder, ett hundra trettio;

⁸ av Elisafans barn: Semaja, deras överste, och hans bröder, två hundra;

⁹ av Hebrons barn: Eliel, deras överste, och hans bröder, åttio;

¹⁰ av Ussiels barn: Amminadab, deras överste, och hans bröder, ett hundra tolv.

¹¹ Och David kallade till sig prästerna Sadok och Ebjatar jämte leviterna Uriel, Asaja, Joel, Semaja, Eliel och Amminadab.

¹² Och han sade till dem: »I ären huvudmän för leviternas familjer. Helgen eder tillika med edra bröder, och hämten så HERRENS, Israels Guds, ark upp till den plats som jag har berett åt den.

¹³ Ty därför att I förra gången icke voren tillstädes var det som HERREN, vår Gud, bröt ned en av oss, till straff för att vi icke sökte honom så, som tillbörligt var.»

¹⁴ Då helgade prästerna och leviterna sig till att hämta upp HERRENS, Israels Guds, ark.

¹⁵ Och såsom Mose hade bjudit i enlighet med HERRENS ord, buro nu Levi barn Guds ark med stänger, som vilade på deras axlar.

¹⁶ Och David sade till de översta bland leviterna att de skulle förordna sina bröder sångarna till tjänstgöring med musikinstrumenter, psaltare, harpor och cymbaler, som de skulle låta ljuda, under det att de höjde glädjesången.

¹⁷ Leviterna förordnade då Heman, Joels son, och av hans bröder Asaf, Berekjas son, och av dessas bröder, Meraris barn, Etan, Kusajas son,

¹⁸ och jämte dem deras bröder av andra ordningen Sakarja, Ben, Jaasiel, Semiramot, Jehiel, Unni, Eliab, Benaja, Maaseja, Mattitja, Elifalehu, Mikneja, Obed-Edom och Jegiel, dörrvaktarna.

¹⁹ Och sångarna, Heman, Asaf och Etan, skulle slå kopparcymbaler.

²⁰ Sakarja, Asiel, Semiramot, Jehiel, Unni, Eliab, Maaseja och Benaja skulle spela på psaltare, till Alamót.

²¹ Mattitja, Elifalehu, Mikneja, Obed-Edom, Jegiel och Asasja skulle leda sången med harpor, till Seminit.

²² Kenanja, leviternas anförare, när de buro, skulle undervisa i att bära, ty han var kunnig i sådant.

²³ Berekja och Elkana skulle vara dörrvaktare vid arken.

²⁴ Sebanja, Josafat, Netanel, Amasai, Sakarja, Benaja och Elieser, prästerna, skulle blåsa i trumpeter framför Guds ark. Slutligen skulle Obed-Edom och Jehia vara dörrvaktare vid arken.

²⁵ Så gingo då David och de äldste i Israel och överhövitsmännen åstad för att hämta HERRENS förbundsark upp ur Obed-Edoms hus, under jubel.

²⁶ Och då Gud skyddade leviterna som buro HERRENS förbundsark, offrade man sju tjurar och sju vädurar.

²⁷ Därvid var David klädd i en kåpa av fint linne; så voro ock alla leviterna som buro arken, så ock sångarna och Kenanja, som anförde sångarna, när de buro. Och därjämte bar David en linne-efod.

²⁸ Och hela Israel hämtade upp HERRENS förbundsark under jubel och basuners ljud; och man blåste i trumpeter och slog cymbaler och lät psaltare och harpor ljuda.

²⁹ När då HERRENS förbundsark kom till Davids stad, blickade Mikal, Sauls dotter, ut genom fönstret, och då hon såg konung David dansa och göra sig glad, fick hon förakt för honom i sitt hjärta.

16 Sedan de hade fört Guds ark ditin, ställde de den i tältet som David hade slagit upp åt den, och framburo därefter brännoffer och tackoffer inför Guds ansikte.

² När David hade offrat brännoffret och tackoffret, välsignade han folket i HERRENS namn.

³ Och åt var och en av alla israeliterna, både man och kvinna, gav han en kaka bröd, ett stycke kött och en druvkaka.

⁴ Och han förordnade vissa leviter till att göra tjänst inför HERRENS ark, för att de skulle prisa, tacka och lova HERREN, Israels Gud:

⁵ Asaf såsom anförare, näst efter honom Sakarja, och vidare Jegiel, Semiramot, Jehiel, Mattitja, Eliab, Benaja, Obed-Edom och Jegiel med psaltare och harpor; och Asaf skulle slå cymbaler.

⁶ Men prästerna Benaja och Jahasiel skulle beständigt stå med sina trumpeter framför Guds förbundsark.

⁷ På den dagen var det som David först fastställde den ordningen att man genom Asaf och hans bröder skulle tacka HERREN på detta sätt:

⁸ »Tacken HERREN, åkallen hans namn, gören hans gärningar kunniga bland folken.

⁹ Sjungen till hans ära, lovsägen honom, talen om alla hans under.

¹⁰ Berömmen eder av hans heliga namn; glädje sig av hjärtat de som söka HERREN.

¹¹ Frågen efter HERREN och hans makt, söken hans ansikte beständigt.

¹² Tänken på de underbara verk som han har gjort, på hans under och hans muns domar,

¹³ I Israels, hans tjänares, säd, I Jakobs barn, hans utvalda.

¹⁴ Han är HERREN, vår Gud; över hela jorden gå hans domar.

¹⁵ Tänken evinnerligen på hans förbund, intill tusen släkten på vad han har stadgat,

¹⁶ på det förbund han slöt med Abraham och på hans ed till Isak.

¹⁷ Han fastställde det för Jakob till en stadga, för Israel till ett evigt förbund;

¹⁸ han sade: 'Åt dig vill jag giva Kanaans land, det skall bliva eder arvedels lott.'

¹⁹ Då voren I ännu en liten hop, I voren ringa och främlingar därinne.

²⁰ Och de vandrade åstad ifrån folk till folk ifrån ett rike bort till ett annat.

²¹ Han tillstadde ingen att göra dem skada, han straffade konungar för deras skull:

²² 'Kommen icke vid mina smorda, och gören ej mina profeter något ont.'

²³ Sjungen till HERRENS ära, alla länder, båden glädje var dag, förkunnen hans frälsning.

²⁴ Förtäljen bland hedningarna hans ära, bland alla folk hans under.

²⁵ Ty stor är HERREN och högt lovad, och fruktansvärd är han mer än alla gudar.

²⁶ Ty folkens alla gudar äro avgudar, men HERREN är den som har gjort himmelen.

²⁷ Majestät och härlighet äro inför hans ansikte, makt och fröjd i hans boning.

²⁸ Given åt HERREN, I folkens släkter, given åt HERREN ära och makt;

²⁹ given åt HERREN hans namns ära, bären fram skänker och kommen inför hans ansikte, tillbedjen HERREN i helig skrud.

³⁰ Bäven för hans ansikte, alla länder; se, jordkretsen står fast och vacklar icke.

³¹ Himmelen vare glad, och jorden fröjde sig, och bland hedningarna säge man: 'HERREN är nu konung!'

³² Havet bruse och allt vad däri är, marken glädje sig och allt som är därpå;

³³ ja, då juble skogens träd inför HERREN, ty han kommer för att döma jorden.

³⁴ Tacken HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen,

³⁵ och sägen: 'Fräls oss, du vår frälsnings Gud, församla oss och rädda oss från hedningarna, så att vi få prisa ditt heliga namn och berömma oss av ditt lov.'

³⁶ Lovad vare HERREN, Israels Gud, från evighet till evighet!» Och allt folket sade: »Amen», och lovade HERREN.

³⁷ Och han gav där, inför HERRENS förbundsark, åt Asaf och hans bröder uppdraget att beständigt göra tjänst inför arken, var dag med de för den dagen bestämda sysslorna.

³⁸ Men Obed-Edom och deras bröder voro sextioåtta; och Obed-Edom, Jedituns son, och Hosa gjorde han till dörrvaktare.

³⁹ Och prästen Sadok och hans bröder, prästerna, anställde han inför HERRENS tabernakel, på offerhöjden i Gibeon,

⁴⁰ för att de beständigt skulle offra åt HERREN brännoffer på brännoffersaltaret, morgon och afton, och göra allt vad som var föreskrivet i HERRENS lag, den som han hade givit åt Israel;

⁴¹ och jämte dem Heman och Jedutun och de övriga namngivna utvalda, på det att de skulle tacka HERREN, därför att hans nåd varar evinnerligen.

⁴² Och hos dessa, nämligen Heman och Jedutun, förvarades trumpeter och cymbaler åt dem som skulle spela, så ock andra instrumenter som hörde till gudstjänsten. Och Jedutuns söner gjorde han till dörrvaktare.

⁴³ Sedan gick allt folket hem, var och en till sitt; men David vände om för att hälsa sitt husfolk.