Romarbrevet 3-4

Svenska Folkbibeln 2015

Gud har alltid rätt i sin dom

3 Vilken fördel har då juden? Eller vilken nytta ger omskärelsen? ^2 (A) Stor nytta på alla sätt. Först och främst att Guds ord har anförtrotts dem.

^3 (B) För vad betyder det om några inte trodde? Kan deras otro upphäva Guds trofasthet? ^4 (C) Verkligen inte! Låt det stå fast att Gud är sann och varje människa en lögnare, som det står skrivet: För att du ska få rätt i dina ord och vinna när man går till rätta med dig.^[a]

^5 (D) Men om vår orättfärdighet visar Guds rättfärdighet, vad ska vi då säga? Inte kan väl Gud, mänskligt talat, vara orättfärdig när han straffar i sin vrede? ^6 (E) Verkligen inte! Hur skulle Gud då kunna döma världen?

⁷ Men om Guds sanning genom min falskhet framstår så mycket klarare till hans ära, varför blir jag då dömd som syndare? ^8 (F) Eller varför inte säga, så som vissa hånfullt påstår att vi lär: "Låt oss göra det onda för att framkalla det goda"? De ska få den dom de förtjänar.

Inför Gud är alla syndare

^9 (G) Hur är det då? Har vi någon fördel? Inte alls. Vi har ju redan anklagat alla, både judar och greker, för att stå under syndens välde. ¹⁰ Som det står skrivet:^[b]

^19 (I) Men vi vet att allt som lagen säger är riktat till dem som står under lagen, för att varje mun ska tystas och hela världen stå skyldig inför Gud. ^20 (J) Ingen människa förklaras rättfärdig inför honom genom laggärningar. Vad som ges genom lagen är insikt om synd.

Förklarad rättfärdig i Kristus

^21 (K) Men nu har det uppenbarats en rättfärdighet från Gud utan lag, en som lagen och profeterna vittnar om, ^22 (L) en rättfärdighet från Gud genom tro på Jesus Kristus^[g] för alla som tror. Här finns ingen skillnad. ^23 (M) Alla har syndat och saknar härligheten från Gud, ^24 (N) och de förklaras rättfärdiga som en gåva, av hans nåd, därför att de är friköpta av Kristus Jesus. ^25 (O) Honom har Gud ställt fram som en nådastol^[h] genom tron på hans blod. Så ville han visa sin rättfärdighet^[i], eftersom han i sitt tålamod hade lämnat de tidigare begångna synderna ostraffade. ²⁶ I den tid som nu är ville han visa sin rättfärdighet: att han både är rättfärdig och förklarar den rättfärdig som tror på Jesus.

^27 (P) Vad kan vi då berömma oss av? Beröm är uteslutet. Genom vilken lag? Gärningarnas? Nej, genom trons lag. ^28 (Q) Vi hävdar nämligen att människan förklaras rättfärdig genom tro, utan laggärningar. ²⁹ Eller är Gud bara judarnas Gud? Är han inte också hedningarnas? Jo, också hedningarnas, ^30 (R) lika sant som att Gud är en, han som förklarar den omskurne rättfärdig av tro och den oomskurne genom tron.

^31 (S) Upphäver vi då lagen genom tron? Verkligen inte! Vi upprätthåller lagen.

Abraham rättfärdig av tro

4 Vad ska vi då säga att Abraham fann, vår förfader efter köttet^[j]? ^2 (T) Om Abraham förklarades rättfärdig genom gärningar, då har han något att berömma sig av – men inte inför Gud. ^3 (U) För vad säger Skriften? Abraham trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet.^{[k] 4 (V)} Den som har gärningar får sin lön, inte av nåd utan som förtjänst. ^5 (W) Men den som utan gärningar tror på honom som förklarar den ogudaktige rättfärdig, han får sin tro tillräknad som rättfärdighet.

⁶ Därför uttalar också David sin saligprisning över den människa som Gud tillräknar rättfärdighet utan gärningar: ⁷ Saliga är de som fått sina brott förlåtna, sina synder övertäckta. ⁸ Salig är den som Herren inte tillräknar synd.^[l]

^9 (X) Gäller den saligprisningen bara de omskurna eller även de oomskurna? Vi säger ju att Abraham fick tron tillräknad som rättfärdighet. ¹⁰ När fick han den tillräknad? Som omskuren eller som oomskuren? Inte som omskuren, utan som oomskuren. ^11 (Y) Han fick omskärelsens tecken som bekräftelse på trons rättfärdighet, och den hade han redan som oomskuren. Så skulle han bli far till alla oomskurna som tror, och så skulle rättfärdighet tillräknas dem. ^12 (Z) Han skulle också bli far till de omskurna, de som inte bara tillhör de omskurna utan också vandrar i spåren av den tro som vår far Abraham hade redan som oomskuren.

Abraham och löftet

^13 (AA) Det var inte genom lagen som Abraham och hans avkomlingar fick löftet att ärva världen, utan genom den rättfärdighet som kommer av tro. ¹⁴ Om de som håller sig till lagen blir arvingar, då är tron meningslös och löftet upphävt. ^15 (AB) Lagen framkallar ju vrede. Men där ingen lag finns, där finns inte heller någon överträdelse.

^16 (AC) Därför heter det "av tro", för att det ska vara av nåd och löftet stå fast för alla hans avkomlingar, inte bara för dem som hör till lagens folk utan också för dem som har Abrahams tro. Han är allas vår far, ^17 (AD) som det står skrivet: Jag har gjort dig till far till många folk. Och det är han inför den som han trodde på, Gud som ger liv åt de döda och kallar på det som inte är till som om det var till.^[m]

¹⁸ Där hoppet var ute hoppades han ändå och trodde och blev så^[n] far till många folk, som det var sagt: Så ska din avkomma bli.^{[o] 19 (AE)} Han vacklade inte i tron när han tänkte på sin döda kropp – han var omkring hundra år – och att Saras moderliv var dött. ^20 (AF) Han tvivlade inte i otro på Guds löfte utan blev i stället starkare i tron och gav Gud äran, ^21 (AG) fullt övertygad om att vad Gud hade lovat var han också mäktig att hålla. ^22 (AH) Därför räknades det honom till rättfärdighet.

^23 (AI) Men dessa ord räknades honom till rättfärdighet skrevs inte bara för hans skull, ^24 (AJ) utan även för vår skull. Rättfärdighet kommer att tillräknas oss som tror på honom som uppväckte vår Herre Jesus från de döda, ^25 (AK) han som utlämnades för våra synders skull och uppväcktes för vår rättfärdiggörelses skull.