Han:

Hon:

Han:

Vännerna:

Hon:

Vännerna:

Hon:

Rättfärdiga genom tron

3 Vilka dårar ni är, ni galater! Vem är det som har förhäxat er så? Ni har ju fått Jesus Kristus framställd för er som korsfäst. ² Jag vill veta en enda sak: var det genom att hålla lagen som ni fick ta emot Anden, eller var det för att ni trodde på budskapet ni fick höra? ³ Är ni sådana dårar? Ni började i Anden, men ska ni nu sluta med mänskliga ansträngningar? ⁴ Ni har fått lida så mycket. Inte var det väl i onödan? Det kunde väl bara inte vara i onödan? ⁵ Han som ger er Anden och utför under ibland er, gör han det för att ni håller lagen eller för att ni tror på budskapet ni har fått höra?

⁶ Tänk på Abraham: ”Han trodde Gud, och därför räknades han som rättfärdig.”^{[a] 7} Ni ska alltså veta, att det är de som tror som är Abrahams barn. ⁸ Skriften förutsåg att Gud skulle göra hedningarna rättfärdiga genom deras tro. Därför lät han Abraham få dessa glada nyheter redan i förväg: ”Genom dig ska alla folk bli välsignade.”^{[b] 9} Därför blir alla som tror välsignade tillsammans med Abraham som trodde.

¹⁰ Men de som litar på laggärningar är under förbannelse. Det står ju skrivet: ”Förbannelse över var och en som inte håller allt som står skrivet i lagens bok och gör det.”^{[c] 11} Och att ingen kan bli rättfärdig inför Gud genom lagen, det är helt klart, eftersom ”den som är rättfärdig genom tro ska leva.”^{[d] 12} Lagen bygger inte på tron, utan: ”Den som håller buden ska leva genom dem.”^{[e] 13} Men Kristus har köpt oss fria från lagens förbannelse genom att själv bli till förbannelse för vår skull. Det står ju skrivet: ”Den som är upphängd på trä är förbannad.”^{[f] 14} Så skulle hedningarna i Kristus Jesus få del av den välsignelse som gavs åt Abraham och vi den utlovade Anden genom tron.

Guds löfte är viktigare än Moses lag

¹⁵ Syskon, låt mig ta ett exempel från vardagslivet: om ett mänskligt förbund har vunnit laga kraft, kan ingen sedan ändra det eller lägga till något. ¹⁶ Nu gavs löftena till Abraham och hans avkomma.^[g] Det står inte ”åt dina avkomlingar”, som det skulle ha gjort om det gällde många. Nej, hans avkomma syftade på en enda person, och det var Kristus. ¹⁷ Vad jag vill säga är alltså detta: Guds förbund, som han i förväg giltigförklarat, kan inte ogiltigförklaras av lagen, som gavs fyrahundratrettio år senare. ¹⁸ Om arvet var beroende av lagen, då skulle det ju inte vara beroende av löftet. Men nu har Gud gett arvet till Abraham genom ett löfte.

¹⁹ Vad var då syftet med lagen? Jo, den var ett tillägg för överträdelsernas skull och skulle gälla tills avkomman kom, han som hade fått löftet. Den utfärdades genom änglar och en medlare. ²⁰ Medlaren företräder dock inte bara en, men Gud är en.

²¹ Finns det då en konflikt mellan lagen och Guds löften? Nej, naturligtvis inte! Om vi hade fått en lag som kunde ge liv, då hade rättfärdigheten verkligen berott av lagen. ²² Men nu har Skriften inneslutit allt under synden. Därför ges det utlovade genom tron på Jesus Kristus åt dem som tror.

²³ Innan tron kom hölls vi i förvar av lagen, inspärrade, tills tron uppenbarades. ²⁴ Lagen vägledde oss tills Kristus kom och vi kunde göras rättfärdiga genom tron. ²⁵ Och nu när tron har kommit, står vi inte längre under den vägledaren.

Guds barn genom tron

²⁶ Alla är ni genom tron Guds barn i Kristus Jesus. ²⁷ Om ni är döpta in i Kristus har ni ju iklätt er Kristus. ²⁸ Därför är ingen längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus. ²⁹ Men om ni tillhör Kristus, då är ni också Abrahams avkomlingar och arvtagare enligt löftet.