² Jubla högt inför Gud, vår styrka!
    Höj glädjerop till Jakobs Gud!
³ Stäm upp musik och slå på trummor,
    spela på ljuvliga lyror och harpor!

⁴ Stöt i horn vid nymånadsfester
    och vid fullmåne på vår högtidsdag.
⁵ För det är en föreskrift för Israel,
    en bestämmelse av Jakobs Gud.
⁶ Han bestämde det till en förordning åt Josef
    när han drog ut ur Egyptens land.

Jag hörde ett språk som jag inte förstod.^[a]

⁷ ”Jag lyfte bördan från hans axlar,
    och hans händer befriades från korgen.
⁸ Du ropade i din nöd,
    och jag räddade dig.
Jag svarade från åskmolnet,
    och jag prövade dig vid Merivas vatten. Séla
⁹ Hör mitt folk, jag vill varna dig!
    Israel, om du bara ville lyssna!
¹⁰ Hos dig får inte finnas någon främmande gud,
    och du får inte tillbe någon utländsk gud.
¹¹ Jag är Herren, din Gud,
    som förde dig ut ur Egypten.
Öppna din mun, och jag kommer att fylla den.

¹² Men mitt folk lyssnade inte på mig.
    Israel vill inte ha med mig att göra.
¹³ Därför lät jag dem gå sina egna hårdhjärtade vägar
    och leva som de själva ville.

¹⁴ Om mitt folk ändå ville lyssna på mig,
    ack, om Israel ville följa min väg!
¹⁵ Då skulle jag snabbt besegra deras fiender
    och ingripa mot deras ovänner.
¹⁶ De som hatar Herren skulle tvingas krypa inför honom
    och deras straff vara för evigt.^[b]
17 Men mitt folk skulle jag låta äta det finaste vete
    och mätta dem med honung ur klippan.”

² Herre, min räddnings Gud,
    jag ropar inför dig dag och natt.
³ Låt min bön komma till dig,
    lyssna till mitt rop!

⁴ Jag är bedrövad i djupet av min själ,
    och jag närmar mig dödsriket.
⁵ Jag räknas till dem som ska begravas,
    jag är en man utan kraft.
⁶ Jag har lagts^[b] bland de döda,
    likt de stupade som ligger i graven,
de som är bortglömda och som inte mer får någon hjälp av dig.

⁷ Du har lagt mig i gropen,
    i det djupaste mörker.
⁸ Din vrede vilar tung över mig.
    Våg efter våg väller över mig. Séla
⁹ Du har drivit mina vänner ifrån mig
    och fyllt dem med avsky för mig.
    Jag är fångad och finner ingen utväg.
¹⁰ Jag kan inte längre se på grund av all gråt.

Varje dag ropar jag till dig, Herre,
    jag sträcker ut mina händer mot dig.
¹¹ Gör du under för de döda?
    Reser sig deras andar^[c] för att prisa dig? Séla
¹² Talar man i graven om din nåd,
    i avgrunden om din trofasthet?
¹³ Är dina under kända i mörkret,
    din rättfärdighet i glömskans land?

¹⁴ Jag ropar till dig, Herre,
    och på morgonen stiger min bön till dig.
¹⁵ Varför förkastar du mig, Herre?
    Varför döljer du ditt ansikte för mig?

¹⁶ Ända från min ungdom har jag varit plågad och nära döden.
    Jag lider av all förtvivlan som du sänder över mig och orkar inte mer.
¹⁷ Din vrede har svept över mig,
    jag går under av all skräck.
¹⁸ Den omger mig likt vatten hela dagen,
    den sluter sig kring mig från alla sidor.
¹⁹ Du har tagit ifrån mig mina älskade och vänner,
    den som nu känner mig är mörkret.

² Det är gott att prisa Herren,
    att lovsjunga ditt namn, du den Högste,
³ att varje morgon förkunna din nåd
    och varje natt din trofasthet,
⁴ till tiosträngat instrument,
    till toner av harpa.

⁵ Du gör mig glad, Herre, med dina gärningar,
    jag jublar över dina händers verk.
⁶ Hur stora är inte dina verk, Herre!
    Hur djupa är inte dina tankar!
⁷ Den oförnuftige förstår det inte,
    dåren kan inte fatta,
⁸ att fastän de gudlösa blomstrar som gräs
    och alla de som gör orätt frodas,
så väntar dem bara evigt fördärv.

⁹ Men du, Herre, är upphöjd i evighet.

¹⁰ Dina fiender, Herre, dina fiender ska gå under,
    och alla som gjort orätt ska skingras.
¹¹ Men mig har du gjort stark som en behornad vildoxe;
    du har smort mig med nypressad olja.
¹² Jag får se hur mina fiender lider nederlag
    och höra hur det går för de onda som reser sig mot mig.

¹³ De rättfärdiga blomstrar som palmträd,
    de växer som cederträden på Libanon.
¹⁴ De är planterade i Herrens hus,
    de grönskar i vår Guds förgårdar.
¹⁵ Ännu i hög ålder bär de frukt
    och är friska och gröna.
¹⁶ De vittnar om att Herren är rättvis,
    min klippa, där ingen orätt finns.

³ Floderna höjde sig, Herre,
    floderna höjde sin röst,
    floderna höjde sina dånande vågor.
⁴ Väldigare än bruset av stora vatten,
    väldigare än havets mäktiga vågor
        är Herren i höjden.

⁵ Dina befallningar står fasta,
    och helighet omger ditt hus, Herre, för alltid.