Add parallel Print Page Options

Bön, förtröstan

För körledaren[a], till stränginstrument. En psalm av David.

Svara mig när jag ropar,
    min rättfärdighets Gud.
I mitt trångmål öppnar du vägen för mig.
    Var nådig mot mig och hör min bön!

Ni människor, hur länge ska ni förolämpa min heder,
    älska tomhet och söka lögn? Séla
Ni ska veta att Herren har avskilt den fromme åt sig.
    Han hör mig när jag ropar till honom.

Grips ni av vrede, så synda inte.
    Tänk i ert innersta, när ni ligger på er bädd: ”Var stilla.” Séla
Bär fram rätta offer,
    förtrösta på Herren.

Många frågar: ”Vem kan visa oss något gott?”
    Herre, låt ditt ansiktes ljus lysa över oss!
Du har lagt en större glädje i mitt innersta
    än vad de fått av sitt myckna korn och vin.

Jag lägger mig ner i frid och sover,
    för du, Herre, du ensam, låter mig bo i trygghet.

Klagan och bön när fienden förföljer

För körledaren, till flöjtspel.[b] En psalm av David.

Herre, lyssna till mina ord,
    hör på mina suckar!
Lyssna på mitt rop, min kung och min Gud!
    Jag ber till dig.
Om morgonen, Herre, hör du min röst,
    om morgonen lägger jag fram mina önskningar inför dig och väntar.

Du är inte en Gud som finner behag i ondskan,
    och ingen ond får bo hos dig.
De högfärdiga består inte inför din blick,
    du hatar alla som gör orätt.
Du utrotar dem som ljuger,
    och Herren avskyr de blodtörstiga och falska.

Men för din stora nåd
    får jag komma till ditt tempel.
Jag böjer mig ner i din fruktan,
    mot ditt heliga tempel.
Herre, led mig i din rättfärdighet,
    för mina fienders skull,
gör din väg rak framför mig!

10 Ingenting av vad de säger är tillförlitligt,
    fördärvade är de i sitt innersta.
Deras strupe är en öppen grav,
    och hal är deras tunga.
11 Gud, förklara dem skyldiga,
    och låt deras planer fälla dem!
Driv bort dem för deras många synder,
    för de är upproriska mot dig.

12 Men låt alla dem glädjas, som tar sin tillflykt till dig!
Låt dem för evigt sjunga av glädje,
    för du beskyddar dem.
De som älskar ditt namn
    ska fröjdas i dig.
13 För du, Herre, välsignar den rättfärdige,
    du omger honom med ditt välbehags sköld.

Ångerpsalm. Bön i svårigheter.

För körledaren, till stränginstrument, enligt sheminit[c]. En psalm av David.

Herre, straffa mig inte i din vrede,
    tukta mig inte i din harm!
Var nådig mot mig, Herre,
    för jag är svag!
Hela mig, Herre,
    för ända in i mina ben har jag ångest.
Min själ är djupt förskräckt.
    Herre, hur länge?

Kom åter, Herre,
    och befria mig,
    rädda mig i din nåd.
För i döden kommer ingen ihåg dig.
    Vem prisar dig från dödsriket?

Jag är utmattad av mitt suckande,
    och varje natt blir min bädd våt av tårar,
    min säng dränks i gråt.
Mina ögon försvagas av sorg,
    de åldras för mina fienders skull.

Lämna mig nu, ni alla som gör orätt,
    för Herren har hört min gråt.
10 Herren har hört min vädjan,
    Herren har tagit emot min bön.
11 Mina fiender ska komma på skam,
    de ska bli skräckslagna,
och i sin skam ska de plötsligt ta till flykten.

Footnotes

  1. 4:1 Eller musikledaren, en ofta förekommande benämning i Psaltaren; det hebreiska ordets betydelse är osäker.
  2. 5:1 Grundtextens innebörd är osäker.
  3. 6:1 Grundtextens innebörd är osäker och betydelsen av sheminit okänd. Ordagrant betyder det det åttonde och är av allt att döma en musikalisk anvisning (prepositionen framför det översätts annars oftast här: enligt).

Paulus i Athen

16 Medan Paulus väntade på dem, gick han omkring i Athen och han blev upprörd över alla de avgudabilder han såg överallt i staden. 17 Han talade till judarna och de gudfruktiga i synagogan och varje dag på torget till alla som råkade vara där. 18 En del av filosoferna, både epikuréer och stoiker[a] diskuterade med honom. Några sa: ”Vad är det här för underliga idéer han har snappat upp? Vad menar han?” Andra sa: ”Han försöker pracka på oss främmande gudar.” Paulus predikade ju budskapet om Jesus och uppståndelsen.

19 Sedan tog de honom med sig till areopagen[b] och sa: ”Kom och berätta mer för oss om den här nya läran du talar om, 20 för det är ganska märkliga saker du har att säga. Tala om för oss vad det här handlar om!” 21 Både athenarna och de utlänningar som bodde där använde nämligen all sin tid till att diskutera de senaste idéerna.

Paulus tal inför areopagen

22 Paulus ställde sig alltså inför[c] areopagen och sa: ”Athenare, jag har lagt märke till att ni är mycket religiösa, 23 för när jag har promenerat omkring här har jag sett era gudabilder och även funnit ett altare med inskriften: ’Åt en okänd gud’. Och det är denne jag vill berätta för er om, honom som ni har tillbett utan att veta vem det är.

24 Den Gud som har skapat världen och allt som finns i den, han är Herre över både himlen och jorden och han bor inte i något tempel som är byggt av människor. 25 Människor kan inte heller betjäna honom med sina händer som om han behövde någonting. Det är nämligen han själv som ger alla liv och anda och allting. 26 Han skapade alla folk från en enda människa och spred ut dem över hela jordens yta. Han bestämde deras tider och stakade ut deras gränser inom vilka de skulle bo.

27 Det gjorde han för att människorna skulle söka Gud och kanske hitta vägen till honom. Men han är inte långt borta från någon av oss, 28 för det är i honom vi lever och rör oss och existerar, precis som några av era egna poeter säger: ’Vi har vårt ursprung hos honom.’ 29 Om vi nu har vårt ursprung hos honom, då kan vi inte föreställa oss det gudomliga som något som människor utifrån sina tankar och sin konstnärlighet har tillverkat av silver eller guld eller sten. 30 Under lång tid har Gud haft överseende med denna okunnighet, men nu kräver han att alla människor överallt ska vända om. 31 Gud har nämligen fastställt en dag då han ska döma världen med rättfärdighet, genom en man som han i förväg har bestämt för den här uppgiften. Det har han bevisat inför alla människor genom att låta honom uppstå från de döda.”

32 När de hörde om uppståndelsen från de döda, började några hånskratta men andra sa: ”Vi vill höra mer om det där en annan gång.” 33 Sedan lämnade Paulus dem. 34 Några förenade sig i alla fall med honom och började tro. Bland dem var Dionysios, en medlem av areopagen och en kvinna som hette Damaris och några till.

Read full chapter

Footnotes

  1. 17:18 Epikuréerna ansåg att livets mål var lycka. Stoikerna ansåg att självbehärskning var viktigt och att man skulle lyssna på sitt samvete.
  2. 17:19 Aeropagen kallades staden Athens rådgivargrupp som behandlade frågor om etik, kultur och religion, alltså även gästande talare.
  3. 17:22 Eller: mitt på.