Add parallel Print Page Options

Vishetens välsignelse

(1:1—9:18)

Ordspråk av Salomo, Davids son, Israels kung.
    Av dem får man fostran och vägledning,
så att man förstår de visas ord.
    Av dem får man vägledning till insikt
och till ett ärligt och rättfärdigt liv.
    De ger klokhet till de okunniga,
och lärdom till de unga om vad som är viktigt.
    Den vise hör dem och ökar sin kunskap.
Den kloke skaffar sig vägledning
    för att förstå ordspråk och liknelser,
de visas ord och gåtor.

Herrens fruktan är vishetens början,
    men den som är oklok föraktar vishet och vägledning.
Hör, min son, din fars förmaning,
    förkasta inte din mors undervisning.
De bildar en skön krans på ditt huvud,
    en vacker kedja kring din hals.
10 Min son, låt dig inte lockas av syndare.
11 De säger:
    ”Kom! Vi lägger oss i bakhåll för att döda,
    för att lura på oskyldiga.
12 Likt dödsriket slukar vi dem levande och hela,
    så som de som läggs ner i graven.
13 Vi ska få alla slags värdefulla ting
    och kan fylla våra hus med plundrat gods.
14 Du får vara med och dela,
    pengarna kan vi ha i en gemensam kassa.”
15 Min son, gå inte in på deras väg,
    sätt inte din fot på deras stig,
16 för med snabba steg söker de sig till ondskan,
    och snabbt vill de utgjuta blod.
17 Det är meningslöst att breda ut ett nät
    inför ögonen på fåglarna.
18 Dessa ligger på lur efter sitt eget blod
    och i bakhåll för sina egna liv.
19 Sådant blir slutet för den som roffar åt sig i oärlighet,
    det kostar honom hans eget liv.
20 Visheten ropar högt på gatan
    och höjer sin röst på torget.
21 Mitt bland de bullriga gatorna predikar den
    och håller tal vid stadsportarna:
22 ”Hur länge ska ni okunniga älska okunnighet,
    ni smädare njuta av smädelser,
    ni dårar hata kunskap?
23 Vänd om och ta emot min tillrättavisning,
    så ska jag låta min ande komma över er
    och dela med mig av min kunskap till er.
24 Jag har ropat på er, men ni har inte lyssnat.
    Jag har räckt ut min hand,
    men ingen har brytt sig om den.
25 Ni har struntat i alla mina råd
    och avvisat min tillrättavisning.
26 Därför ska jag också skratta åt er olycka
    och håna er förtvivlan,
27 när förskräckelsen griper tag i er som ett oväder
    och olyckan sveper över er som en stormby,
    när nöd och ångest drabbar er.
28 Då kommer de att ropa till mig,
    men jag ska inte svara.
De kommer att söka mig
    men inte finna.
29 De hatade kunskap
    och ville inte frukta Herren,
30 de avvisade mina råd
    och föraktade mina tillrättavisningar.
31 Därför får de äta sina gärningars frukt
    och mätta sig med sina onda planer.
32 De okunnigas avfällighet ska kosta dem livet
    och dårarnas sorglöshet förgöra dem.
33 Men den som lyssnar till mig ska leva i trygghet
    och behöver inte vara rädd för något ont.”

Min son, om du tar emot mina ord
    och bevarar mina bud inom dig,
om du lyssnar till visheten
    och öppnar ditt hjärta för kunskapen,
om du ropar efter insikt
    och höjer din röst för att kalla på förstånd,
om du söker efter den
    som efter silver eller en gömd skatt,
då ska du förstå Herrens fruktan
    och finna kunskapen om Gud.
För Herren ger vishet,
    och från hans mun kommer kunskap och förstånd.
Han har framgång i beredskap åt de rättsinniga
    och är de oförvitligas sköld.
Han beskyddar det rättas väg
    och skyddar de trognas stigar.
Då kommer du att förstå vad rättfärdighet, rätt och ärlighet är,
    det godas alla vägar.
10 För visheten träder in i ditt hjärta
    och kunskapen gläder ditt sinne.
11 Klokheten ska värna dig
    och insikten beskydda dig.
12 Den räddar dig från de ondas väg,
    från dem som förvränger sanningen,
13 som lämnar den rätta vägen
    och vandrar på mörkrets stigar,
14 de som gläder sig åt ondskans gärningar
    och finner nöje i allt som är ont och perverst,
15 de som vandrar på slingriga stigar och villovägar.
16 Den räddar dig från den främmande kvinnan,
    den fräcka, som förför med sina ord,
17 som har lämnat sin ungdoms vän
    och glömt förbundet med sin Gud.
18 Hennes hus leder till de döda
    och hennes väg till de dödas andar[a].
19 De som går in till henne kommer aldrig tillbaka
    och finner aldrig livets vägar.
20 Gå därför de godas väg
    och håll dig på de rättfärdigas stigar.
21 De rättfärdiga ska få bo i landet,
    de oförvitliga får stanna där.
22 Men de onda ska utrotas ur landet
    och de trolösa ryckas bort därifrån.

Footnotes

  1. 2:18 Se not till Ps 88:11.

Insamlingen till de troende i Jerusalem

16 När det gäller insamlingen till de heliga, ska ni följa de instruktioner jag gav till församlingarna i Galatien[a]. Dagen efter sabbaten ska var och en ta en del av det han tjänat, så mycket han har råd med, och spara det, så att man inte börjar samla ihop det först när jag har kommit. När jag sedan kommer, ska jag skicka ut några lämpliga personer som ni utser och förse dem med brev, så att de kan resa till Jerusalem med gåvan. Men om det är bättre att jag också reser dit, då kan vi göra sällskap.

Paulus och hans medarbetares resplaner

Jag planerar att resa genom Makedonien[b], och när jag har gjort det tänker jag komma till er. Antagligen stannar jag hos er ett tag, kanske hela vintern, och sedan kan ni hjälpa mig med det jag behöver för min fortsatta resa, vart det nu blir. Den här gången vill jag inte bara göra ett kort besök och sedan resa vidare, utan jag hoppas kunna stanna ett bra tag, om Herren tillåter det. Men jag stannar i Efesos till pingst, för här står en dörr öppen för mig till ett effektivt arbete just nu, även om det också finns många motståndare.

10 Om Timotheos kommer till er, se då till att han kan känna sig lugn när han är hos er. Han arbetar för Herren precis som jag gör, 11 så låt ingen se ner på honom. Hjälp honom sedan med att komma iväg i frid, så att han kan komma tillbaka till mig. Jag ser fram emot att få träffa honom, och det gör bröderna också. 12 Vad det gäller vår bror Apollos, så uppmanade jag honom resa till er tillsammans med de andra, men han ansåg inte det var rätt tid just nu. Han kommer till er senare, när han får tillfälle.

Slutliga förmaningar och hälsningar

13 Vaka över er själva, och se till att ni håller fast vid er tro. Var modiga och starka, 14 och handla alltid i kärlek.

15 Jag vill också be er om en sak, syskon. Ni vet ju att Stefanas och hans familj var de första i provinsen Achaia[c] som började tro på Kristus. De ägnar sig nu åt att tjäna de heliga. 16 Underordna er dessa människor, och även alla andra som jobbar hårt tillsammans med dem. 17 Jag är glad över att Stefanas, Fortunatus och Achaikos har kommit till mig. Då behöver jag inte sakna er lika mycket. 18 De har nämligen uppmuntrat mig på alla sätt, och er också. Sådana män ska ni verkligen sätta värde på.

19 Församlingarna i provinsen Asien[d] hälsar till er. Aquila och Prisca och hela den församling som möts i deras hus hälsar hjärtligt till alla er i Herren. 20 Alla de troende här hälsar till er. Hälsa varandra med en helig kyss.[e]

21 Här skriver jag, Paulus, min hälsning, med egen hand.

22 Om någon inte älskar Herren, ska en förbannelse komma över honom. Marana ta![f]

23 Nåd från Herren Jesus åt er alla.

24 Min kärlek är med er alla i Kristus Jesus.

Footnotes

  1. 16:1 Galatien var en romersk provins i nuvarande Turkiet.
  2. 16:5 Makedonien var en romersk provins i nuvarande Grekland. Den låg norr om den provins där Korinth låg.
  3. 16:15 Achaia var en romersk provins i nuvarande Grekland.
  4. 16:19 Provinsen Asien var en romersk provins i nuvarande Turkiet.
  5. 16:20 Se not till Rom 16:16.
  6. 16:22 Arameiska för: Vår Herre, kom!