Arons stav grönskar

17 Herren sa till Mose: ² ”Säg åt israeliterna att var och en av stamöverhuvudena ska ge dig en stav, en stav för varje stam, tolv stycken. Skriv namnet på var och en av dess ledare på dessa stavar. ³ Skriv Arons namn på Levi stams stav för det ska finnas en stav för varje familjeöverhuvud. ⁴ Lägg sedan alla stavarna i uppenbarelsetältet framför förbundstecknet där jag brukar möta dig framför arken. ⁵ Hans stav som jag har utvalt kommer att grönska. Då slipper jag höra israeliternas ständiga knotande mot er.”

⁶ Mose talade till israeliterna och var och en av de tolv stamledarna, Aron inräknad, bar fram en stav till honom. ⁷ Han lade dem framför Herren i förbundstecknets tält. ⁸ När han kom tillbaka nästa dag, grönskade Arons stav som representerade Levi stam och inte bara grönskade, utan hade knoppar och blommor och bar mogna mandlar. ⁹ Mose bar ut stavarna som låg inför Herren till israeliterna och de såg på dem. Sedan tog var och en sin stav.

¹⁰ Herren sa till Mose: ”Lägg tillbaka Arons stav vid sidan av arken! Där ska den alltid finnas som en varning för de upproriska. Så gör du slut på deras knotande mot mig och de slipper dö.” ¹¹ Mose gjorde i allt som Herren hade sagt.

¹² Israeliterna sa till Mose: ”Vi dör ju! Vi förgås allihop! ¹³ Var och en som kommer i närheten av Herrens boning dör. Är det verkligen meningen att vi ska gå under allesammans?”

Instruktioner till präster och leviter

18 Då talade Herren till Aron och sa: ”Du och dina söner och din familj är ansvariga för den skuld som kan uppstå i helgedomen och ni kommer också att vara ansvariga för alla fel som begås i den prästerliga tjänsten. ² Dina släktingar i Levi stam ska vara dina medhjälpare, men det är bara du och dina söner som får utföra tjänsten i förbundstecknets tält. ³ Leviterna är ansvariga inför dig och de ansvarar för hela tältet, men de får inte komma nära de heliga föremålen eller altaret, för då kommer både de och ni att dö. ⁴ De ska vara tillsammans med dig och sköta om uppenbarelsetältet. Ingen som inte är levit får komma nära er.

⁵ Ni ska ansvara för helgedomen och altaret för att vreden aldrig mer ska komma över israeliterna. ⁶ Jag har utvalt dina släktingar leviterna från israeliterna. De är en gåva till er från Herren för att tjänstgöra vid uppenbarelsetältet. ⁷ Men du och dina söner ska personligen utföra prästtjänsten och allt som har att göra med altaret och det som finns bakom förhänget. Prästämbetet har jag skänkt er som en gåva och den som försöker ta över den, kommer att dö.”

⁸ Herren talade sedan till Aron: ”Jag gör dig ansvarig för alla offer som bärs fram till mig. Jag ger dig och dina söner alla de heliga gåvor som förs fram till Herren av israeliterna som er del för all framtid. ⁹ Av det högheliga, av det som inte bränns på altaret, är alla deras gåvor, mat- och synd- och skuldoffer, era. Det som de kommer med till mig ska vara din och dina söners högheliga andel. ¹⁰ Du ska äta dem som någonting högheligt och varje man bland er ska äta av dem. Du ska betrakta dem som heliga.

¹¹ Dig tillhör också alla andra gåvor som israeliterna lyfter upp som lyftoffer. Jag ger dem till dig och dina söner och döttrar som er bestående rättighet. Alla i ditt hus som är rena kan äta dessa.

¹² De första gåvorna av skörden som de bär fram till Herren ger jag också åt dig, det bästa av olivoljan, vinet och säden ¹³ och landets förstlingsgåvor av all annan skörd. Alla i hushållet som är rena får äta av det.

¹⁴ Allt som är vigt åt Herren i Israel är ditt. ¹⁵ Det som först kommer ur moderlivet bland alla levande varelser, djur likväl som människor som bärs fram inför Herren, ska tillhöra dig. Men en förstfödd människa måste friköpas, likaså ett förstfött orent djur. ¹⁶ De ska friköpas vid en månads ålder till ett fastställt värde: fem siklar silver efter tempelvikt som är 20 gera per sikel.

¹⁷ Det förstfödda bland kor, får och getter ska du inte köpa tillbaka, för de är heliga. Blodet ska stänkas på altaret och fettet ska brännas som eldoffer som en välbehaglig lukt inför Herren. ¹⁸ Köttet ska vara ditt, liksom bringan som lyfts fram och högra lårstycket. ¹⁹ Alla heliga gåvor som israeliterna offrar åt Herren ger jag dig och dina söner och döttrar som en bestående rättighet. Detta är ett evigt saltförbund inför Herren för dig och dina efterkommande.”

²⁰ Herren sa till Aron: ”I deras land kommer du inte att ha någon egendom eller arvedel bland dem. Jag är din andel och din egendom bland israeliterna. ²¹ Till leviterna ger jag tiondet från Israel som egendom, som ersättning för det arbete de utför vid uppenbarelsetältet.

²² Från och med nu får inga andra israeliter komma nära uppenbarelsetältet, för då får de ta konsekvenserna av sin synd och dö. ²³ Det är bara leviterna som får utföra arbetet där och de får stå till svars om de drar skuld över sig. Det är en beständig stadga för kommande generationer. Leviterna ska inte äga något land bland israeliterna. ²⁴ Folkets tionde som offras till Herren ska vara leviternas egendom som jag ger dem. Det är därför jag säger att de inte ska få någon arvedel som de andra israeliterna.”

²⁵ Herren sa till Mose: ²⁶ ”Säg till leviterna att de ska ge Herren tionde av det tionde som de får av israeliterna, ett tionde av tiondet som de ska ge Herren som en offergåva. ²⁷ Det ska betraktas som ert offer från det första av säden från tröskplatsen och vinet från vinpressen. ²⁸ Så ska ni ge en offergåva åt Herren av alla tionden ni tar emot av israeliterna. Av dem ska ni alltså ge en offergåva till Herren och den ska ni ge till prästen Aron. ²⁹ Av de bästa gåvor ni tar emot ska ni avskilja en helgad offergåva åt Herren.

³⁰ Säg till dem: ’När ni offrar det bästa, räknas leviternas gåva som likställd med vad tröskplats eller vinpress ger. ³¹ Ni och era familjer kan äta det var ni vill, för det är er ersättning för tjänsten i uppenbarelsetältet. ³² Genom att offra det bästa drar ni inte skuld över er och vanhelgar inte israeliternas heliga gåvor och behöver då inte dö.’ ”

Rening från orenhet

19 Herren talade till Mose och Aron: ² ”Det här är en lag som Herren har fastställt: Säg till israeliterna att föra fram en felfri röd ko som aldrig gått under något ok. ³ Ge den till prästen Elasar. Den ska föras utanför lägret och slaktas inför honom. ⁴ Prästen Elasar ska ta en del av kons blod på sitt finger och stänka sju gånger mot uppenbarelsetältets framsida. ⁵ Sedan ska kon, dess hud, kött, blod och inälvor brännas inför honom. ⁶ Elasar ska ta cederträ, isop och karmosinrött garn och kasta det i elden med den brinnande kon. ⁷ Sedan ska han tvätta sina kläder och bada innan han återvänder till lägret, men han är oren fram till kvällen. ⁸ Den som bränner djuret måste också tvätta sina kläder och bada och han är oren till kvällen.

⁹ Någon som är ren ska samla upp askan efter kon och lägga den på en ren plats utanför lägret. Där ska den förvaras av israeliternas menighet till reningsvatten för att rena från synd. ¹⁰ Mannen som samlat upp askan efter kon ska tvätta sina kläder och vara oren till kvällen. Detta ska vara en beständig stadga för Israels folk och för de främlingar som bor bland dem.

¹¹ Den som rör en död människas kropp är oren i sju dagar ¹² och måste rena sig den tredje och sjunde dagen med vatten som blandats med askan av den röda kon. Då ska han bli ren. Men om han inte gör det på den tredje och sjunde dagen fortsätter han att vara oren. ¹³ Den som rör vid en död människa och inte renar sig har orenat Herrens boning och ska utrotas ur Israel. Eftersom reningsvattnet inte blev stänkt på honom har han orenheten kvar.

¹⁴ Detta är lagen när någon dör i ett tält: var och en som går in i tältet eller är där är oren i sju dagar. ¹⁵ Alla kärl i tältet som är utan lock och inte är täckta är också orena.

¹⁶ Om någon ute på ett fält rör vid någon som har dött i strid eller på annat sätt rör vid ett människoben eller en grav, är denne oren i sju dagar.

¹⁷ För att den orene ska bli ren igen, ska man ta av askan från reningsoffret och lägga den i ett kärl tillsammans med friskt vatten. ¹⁸ Sedan ska någon som inte är oren ta en kvist av isop, doppa den i vattnet och stänka på tältet, på alla kärl i tältet och på dem som har varit inne i tältet, rört vid människoben eller en grav eller rört vid någon som blivit dödad i strid eller dött på annat sätt. ¹⁹ Den rene mannen ska stänka på den orene på den tredje och sjunde dagen och på den sjunde dagen ska han renas. Då ska han tvätta sina kläder och bada och samma kväll blir han fri från sin orenhet. ²⁰ Den som är oren och inte renar sig ska utrotas ur församlingen. Han har orenat Herrens helgedom och inget reningsvatten har blivit stänkt på honom, så han är oren. ²¹ Detta är en bestående stadga för folket. Mannen som stänker reningsvattnet ska tvätta sina kläder och om någon rör vid reningsvattnet är han oren till kvällen. ²² Allt som en oren person rör vid blir orent och den som rör vid honom, kommer att vara oren till kvällen.”

Jesus ger mat åt mer än 5 000 personer

(Matt 14:13-21; Luk 9:10-17; Joh 6:1-13)

³⁰ Apostlarna samlades nu hos Jesus och rapporterade allt de hade gjort och undervisat om. ³¹ Men eftersom det var så mycket folk som kom och gick att de inte ens fick tid att äta, sa Jesus: ”Kom så drar vi oss undan till en öde plats där ni kan vila er lite.” ³² Och så åkte de iväg i en båt till en öde plats för att vara för sig själva.

³³ Men många såg att de åkte iväg och skyndade dit till fots från alla städer och mötte dem när de kom dit. ³⁴ Och när Jesus steg ur båten och fick se allt folk som hade samlats, kände han medlidande med dem, för de var som får utan herde. Då undervisade han dem länge.

³⁵ Fram emot kvällen kom hans lärjungar till honom och sa: ”Det här är ödemark, och det är redan sent. ³⁶ Skicka iväg folket, så att de kan gå till byarna och gårdarna här i närheten och köpa sig mat, så att de har något att äta.”

³⁷ Men Jesus sa: ”Ge dem mat, ni själva!”

”Hur då?” frågade hans lärjungar. ”Det skulle ju kosta tvåhundra denarer^[a] att köpa mat till allihop.”

³⁸ ”Hur mycket mat har ni?” frågade han. ”Gå och ta reda på det.”

När de kom tillbaka rapporterade de att det fanns fem bröd och två fiskar. ³⁹ Jesus bad dem då att säga till människorna att sätta sig ner i grupper där det fanns grönt gräs. ⁴⁰ De satte sig i grupper på hundra eller femtio personer.

⁴¹ Han tog sedan de fem bröden och de två fiskarna och såg upp mot himlen och tackade Gud för dem. Efter det bröt han bröden i bitar och gav lärjungarna, för att de skulle ge det vidare till folket. Han delade också de två fiskarna så att alla fick. ⁴² Alla åt och blev mätta, ⁴³ och efteråt samlade man upp tolv fulla korgar med bröd och fisk. ⁴⁴ Det var 5 000 män som hade ätit.

Jesus går på vattnet

(Matt 14:22-33; Joh 6:16-21)

⁴⁵ Genast efter detta bad Jesus sina lärjungar att sätta sig i båten och åka i förväg till Betsaida på andra sidan sjön. Själv stannade han kvar för att se till att folket kom därifrån. ⁴⁶ Och sedan han fått iväg folket, gick han upp på ett berg för att be.

⁴⁷ När det blev kväll var båten mitt ute på sjön. Jesus, som var ensam kvar på land, ⁴⁸ såg hur de slet vid årorna eftersom de hade motvind.

Strax innan det började ljusna kom Jesus till sina lärjungar, gående mot dem på vattnet, och skulle gå förbi dem. ⁴⁹ Men när de såg honom gå på vattnet skrek de till av rädsla, för de trodde det var ett spöke. ⁵⁰ Alla såg de honom och blev förskräckta.

Men Jesus talade genast till dem och sa: ”Lugna er, det är jag. Var inte rädda.” ⁵¹ Sedan steg han i båten till dem, och i samma stund lade sig vinden.

De var alldeles häpna. ⁵² De hade ännu inte fattat det där med bröden heller. Deras hjärtan var förstockade.

Jesus botar alla som rör vid honom

(Matt 14:34-36)

⁵³ När de hade åkt över sjön, kom de till Gennesaret, där de gick i land. ⁵⁴ Och så snart de steg ur båten kände människorna igen Jesus. ⁵⁵ De sprang runt i hela området och började bära fram sjuka på deras bäddar till de platser där de hörde att han befann sig. ⁵⁶ Överallt dit han kom, i städer och byar och på gårdar, bar man ut de sjuka i det fria och bad att de åtminstone skulle få röra vid tofsen på hans mantel. Och alla som gjorde det blev friska.