Job 34-35
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
34 Elihu fortsatte:
2 Hör på mig, ni som är så visa,
lyssna på vad jag säger, ni lärda!
3 Örat prövar orden och tungan maten.
4 Låt oss därför urskilja det rätta,
tillsammans finna ut vad som är gott.
5 Job säger: ”Jag är oskyldig,
men Gud vägrar mig rättvisa.
6 Jag har rätt men betraktas som lögnare,
jag är oskyldig
men får av en pil ett oläkligt sår.”
7 Var finns en människa som Job,
en som dricker hån som vore det vatten,
8 som umgås med dem som gör orätt
och slår följe med de ogudaktiga?
9 Han säger: ”Det är meningslöst för en människa
att försöka behaga Gud.”
10 Hör på mig nu, ni förståndets män!
Fjärran från Gud är ondskans gärningar,
ogudaktiga handlingar från den Väldige.
11 Han vedergäller en människa för hennes gärningar
och ger henne vad hon förtjänar.
12 Det är otänkbart att Gud skulle göra något som är ont,
den Väldige förvränger inte rätten.
13 Vem utnämnde honom till jordens härskare,
vem satte honom över hela världen?
14 Om han ville dra tillbaka sin ande,
ta bort sin livsfläkt,
15 skulle hela mänskligheten förgås
och människan återvända till stoftet.
16 Lyssna nu om du har förstånd,
hör på när jag talar!
17 Kan en som avskyr rättvisan härska?
Tänker du döma den rättfärdige och mäktige,
18 den som säger till en kung: ”Du är värdelös”,
och till stormän: ”Ni är ogudaktiga”,
19 den som inte är partisk till förmån för furstar,
eller favoriserar rika framför fattiga?
Han har skapat dem allesammans.
20 De dör på ett ögonblick, mitt i natten,
folk bävar och förgås,
de starka rycks bort
utan att någon mänsklig hand drabbat dem.
21 Han vakar över människans vägar,
han ser varje steg hon tar.
22 I inget mörker, i ingen djup skugga
kan de som gör orätt gömma sig.
23 Gud behöver inte granska en människa vidare
för att ställa henne till svars.
24 Han krossar de mäktiga utan förhör
och sätter andra i deras ställe.
25 Han känner till deras gärningar,
och en natt förgör han dem
så att de krossas.
26 Han bestraffar dem för deras ogudaktighet
så att alla kan se det,
27 för de har vänt sig bort från honom
och inte brytt sig om hans vägar.
28 Det fick de fattiga att ropa till honom,
och han hör de nödställdas rop.
29 Men om han tiger, vem kan då döma honom?
Om han döljer sitt ansikte,
vem kan då se honom?
Där är både folk och enskilda individer lika.[a]
30 Han hindrar den ogudaktige från att regera
och lägga ut snaror för folket.
31 Har någon sagt till sin Gud:
”Jag har syndat och ska inte göra det mer?
32 Lär mig det jag inte ser, och om jag har gjort fel
så ska jag inte göra så igen.”
33 Ska Gud forma sin rättvisa efter din vilja,
trots att du förkastar honom?
Du får avgöra, inte jag!
Tala om vad du vet!
34 Förståndiga män säger,
kloka män som hör mig:
35 Job talar utan kunskap,
hans ord saknar insikt.
36 Måtte Job bli prövad till det yttersta
för att han svarar som en som gör orätt!
37 Till sina synder lägger han nu också uppror:
Föraktfullt klappar han i händerna åt oss
och yttrar sig ännu mer emot Gud.
35 Elihu fortsatte:
2 Menar du att detta är rätt?
Du säger: ”Gud kan rättfärdiga mig.”[b]
3 Du frågar: ”Till vad gagn är detta för dig,
vad vinner jag på att avhålla mig från synd?”
4 Jag ska svara dig
och dina vänner med dig.
5 Se upp mot himlen,
betrakta molnen högt över dig!
6 Om du syndar, vad rör det honom?
Om dina synder är många, vad gör det honom?
7 Eller om du är rättfärdig, vad ger det honom?
Vad får han av dig?
8 Din ondska kan bara beröra en annan människa,
liksom din rättfärdighet bara människobarn.
9 Man klagar över allt förtryck,
vädjar om befrielse från de starkas välde.
10 Men ingen frågar: ”Var finns Gud, min Skapare,
som låter sång ljuda i natten,[c]
11 han som lär oss mer än markens djur
och ger oss mer vishet än åt himlens fåglar?”[d]
12 De ropar, men han svarar inte
på grund av de ondas arrogans.
13 Nej, Gud hör inte deras tomma bön,
den Väldige noterar den inte.[e]
14 Du kan säga att du inte kan se honom,
men din sak ligger framför honom,
och du ska vänta på honom.
15 Nu när han aldrig straffar i sin vrede
och inte det minsta lägger märke till synden,
16 öppnar Job sin mun för tomt prat
och upprepar ord utan att ha kunskap.
Footnotes
- 34:29 Innebörden i grundtexten är osäker, och delar av översättningen av verserna är högst osäkra, t.ex. sista satsen i v. 29.
- 35:2 ff. Grundtextens innebörd är osäker.
- 35:10 Eller: …som ger styrka i natten.
- 35:11 Eller: han som lär oss genom markens djur, ger oss vishet genom himlens fåglar.
- 35:13 Grundtextens innebörd är osäker.
Apostlagärningarna 15:1-21
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Möte med apostlarna i Jerusalem
15 Några kom då från Judeen och började lära bröderna att de inte kunde bli räddade om de inte lät omskära sig[a] som seden var enligt Mose. 2 Men Paulus och Barnabas gick emot dem vilket ledde till ständiga diskussioner och bråk. Till slut bestämde därför de troende att man skulle låta Paulus och Barnabas och några till resa upp till Jerusalem för att reda ut saken med apostlarna och församlingsledarna där. 3 Församlingen utrustade dem för resan och de gav sig iväg genom Fenikien och Samarien där de berättade om hedningar som hade vänt om, vilket gjorde de troende mycket glada.
4 När de kom fram till Jerusalem, blev de mottagna av församlingen och apostlarna och ledarna. Paulus och Barnabas berättade sedan om vad Gud hade gjort genom dem. 5 Men då reste sig några från fariseernas parti som blivit troende och förklarade att hedningarna måste omskäras och krävas följa Moses lag.
6 Apostlarna och församlingsledarna höll därför ett särskilt möte om den här frågan. 7 Efter en lång diskussion reste sig Petrus och sa: ”Bröder, ni vet att Gud för länge sedan utsåg mig bland er till att förkunna evangelium för hedningar, så att de också skulle kunna tro. 8 Och Gud som känner allas hjärtan har visat att han har tagit emot dem genom att ge dem den heliga Anden precis som till oss. 9 Gud har inte gjort någon skillnad mellan oss och dem utan renade deras hjärtan genom tron. 10 Varför vill ni då utmana Gud och lägga ett ok på lärjungarnas axlar som varken vi eller våra förfäder har kunnat bära? 11 Nej, vi tror att alla, både vi och de, blir räddade genom vår Herre Jesus nåd.”
12 Efter det blev det tyst på diskussionen och alla lyssnade till Barnabas och Paulus när de berättade om de tecken och under som Gud hade gjort genom dem bland andra folk.
13 När de hade slutat, reste sig Jakob[b] och sa: ”Bröder, lyssna på mig! 14 Simon[c] har berättat hur Gud för första gången såg till att han fick ett eget folk bland hedningarna. 15 Det stämmer väl överens med det budskap som står skrivet hos profeterna:
16 ’Sedan ska jag vända tillbaka
och bygga upp Davids fallna hydda.[d]
Jag ska resa upp det som ligger i ruiner,
17 så att alla andra människor kan söka Herren,
alla de folk över vilka mitt namn har utropats.[e]
Så säger Herren, som gjorde allt detta
18 känt för länge sedan.’[f]
19 Jag anser därför att vi inte ska ställa så många krav på hedningar som vänder sig till Gud. 20 Det räcker med att vi skriver till dem att de ska låta bli att äta sådant som orenats genom avgudadyrkan, att de ska avhålla sig från sexuell omoral och från att äta kött från kvävda djur samt blod.[g] 21 För Mose har man förkunnat överallt i alla städer under alla tider och han läses i synagogorna varje sabbat.”
Read full chapterFootnotes
- 15:1 Jfr 1 Mos 17:9-14.
- 15:13 Se not till 12:17.
- 15:14 Petrus hette från början Simon, men Jesus gav honom namnet Petrus, som betyder klippa.
- 15:16 Eller: fallna tält.
- 15:17 Att utropa ens namn över någon var ett sätt att uttrycka äganderätt
- 15:18 Se Am 9:11-12 och Jes 45:21.
- 15:20 Dessa regler skulle underlätta gemenskapen mellan troende judar och icke-judar. Reglerna gällde alla folk eftersom Gud redan hade gett dem till Noa. Moses lag kom många hundra år senare. Jfr 1 Mos 9:1-7.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.