A A A A A
Bible Book List

Job 30-31 nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) (NUB)

30 Men i dag hånas jag av män som är yngre än jag,
    vilkas fäder jag inte ens skulle ha godkänt som mina fårhundar.
Vad har jag för nytta av deras styrka
    när de saknar livskraft?
De är märkta av nöd och hunger
    och har drivits ut i öknar och vildmarker.[a]
Där ute plockar de saltört bland snåren,
    deras föda är ginströtter.
De är utstötta från samhällets gemenskap,
    och man skriker till dem som till tjuvar.
Nu bor de i torra raviner,
    i jordhålor och skrevor i bergen.
De skriker bland snåren
    och tränger sig samman under buskarna.
De är ättlingar till dårar, utan namn,
    utjagade ur landet.

Deras söner hånar mig nu,
    jag blir en visa, ett ordspråk för dem.
10 De föraktar mig
    och vill inte komma i närheten av mig,
och de drar sig inte för att spotta mig i ansiktet.
11     Nu när Gud har lossat strängen på min pilbåge och slagit mig,
tar de avstånd från all hänsyn till mig.
12     Från höger attackeras jag av slöddret,
de lägger fällor för mig,
    de banar väg för mitt fördärv.
13 De river upp min väg
    och vill få mig ruinerad,
utan hjälp från andra.
14     De kommer som genom en bred bräsch,
de väller fram mellan ruinerna.[b]
15     Fasor väller över mig,
min ära rycks bort som med en vind,
    min räddning försvinner som ett moln.

16 Mitt innersta töms i mig,
    lidandets dagar griper tag i mig.
17 Om natten genomborras mina ben,
    den gnagande smärtan finner ingen vila.
18 Kraftfullt griper han tag i min klädnad,
    håller fast mig i kragen,[c]
19 kastar ner mig i smutsen,
    och jag blir som stoft och aska.

20 Jag ropar till dig, men du svarar mig inte.
    Jag står upp, men du bara ser på mig[d].
21 Du vänder dig grymt mot mig
    och ansätter mig med stor makt.
22 Du kastar iväg mig i vinden och låter mig rida på den,
    du upplöser mig i stormen.
23 Jag vet att du vill föra mig till döden,
    till den plats där allt levande samlas.

24 Man lyfter inte handen mot en hjälplös
    som ropar på hjälp i sin nöd.
25 Grät jag inte över dem som hade problem,
    var jag inte bekymrad för de fattiga?
26 Jag hoppades på det goda,
    men det onda kom.
Jag väntade på ljus,
    men mörkret kom.
27 Oron kokar i mitt inre, jag finner ingen ro,
    lidandets dagar möter mig.
28 Jag är mörk,
    men inte av solens strålar.[e]
Jag reser mig upp i folksamlingen
    och ropar på hjälp.
29 Jag har blivit schakalers bror
    och berguvars vän.
30 Min hy är svart och flagnar av,
    min kropp hettar av feber.
31 Mitt harpospel är klagan
    och mitt flöjtspel gråt.

Job avslutar sitt försvarstal

31 Jag slöt ett förbund med mina ögon
    att aldrig titta efter en flicka.
    Vad finns det för lott att vänta från Gud i höjden,
vilken del från den Väldige där ovan?
    Katastrof väntar ju den onde,
olycka den som gör orätt.
    Ser han inte mina vägar?
Räknar han inte varje steg jag tar?

Har jag vandrat i falskhet,
    skyndat fram på svekets väg?
Låt Gud väga mig på en korrekt våg
    så att han vet att jag är fläckfri.
Om mina steg har vikit av ifrån vägen,
    om det mina ögon sett har förlett mitt hjärta,
eller om mina händer fläckats av någon synd,
    låt då någon annan äta säden jag har sått,
och låt allt jag planterat ryckas upp med rötterna.

Om jag har låtit mitt hjärta frestas av en annan mans hustru,
    eller om jag stått på lur vid min nästas dörr,
10 låt då min hustru få mala en annan mans korn,
    och låt andra ligga med henne.
11 Detta skulle ha varit en skamlig synd,
    ett brott som måste straffas.
12 Det vore en förtärande avgrundseld
    som skulle ha utplånat allt vad jag planterat.

13 Om jag hade kränkt min slavs eller slavinnas rätt
    när de varit i tvist med mig,
14 vad skulle jag då göra när Gud konfronterar mig?
    Vad skulle jag svara när han ställer mig till svars?
15 Har inte han som skapat mig också skapat dem?
    Är det inte en och densamme som format oss i modersskötet?

16 Har jag nekat de fattiga deras önskan
    eller gjort änkans ögon sorgsna?
17 Har jag ätit mitt bröd ensam
    och inte låtit en faderlös äta något av det?
18 Nej, ända från min ungdom har jag tagit hand om denne som en far
    och från min första stund varit änkans stöd.
19 Har jag sett någon frysa ihjäl utan kläder
    eller en fattig utan något att skyla sig med?
20 Nej, han välsignade mig i sitt hjärta
    för att han fick värma sig i ull från mina får.
21 Har jag lyft handen mot en faderlös
    när jag visste att jag hade inflytande i rätten?
22 Låt då min arm falla ner från min axel
    och brytas loss ur sitt fäste!
23 Då fruktar jag Guds bestraffning,
    och inför hans majestät kan jag inget göra.

24 Har jag satt mitt hopp till guldet
    eller sagt att det rena guldet är min trygghet?
25 Har jag glatt mig över min stora rikedom,
    över att jag förvärvat så mycket?
26 Har jag betraktat solen i dess glans,
    eller månen där den i sin prakt vandrar sin bana,
27 så att mitt hjärta i hemlighet har förförts
    till att skicka dem en hyllningskyss[f]?
28 Också det hade varit en synd att dömas för.
    Då hade jag förnekat Gud i höjden.

29 Har jag glatt mig åt min fiendes olycka
    eller triumferat när något ont hänt honom?
30 Nej, jag har aldrig låtit min mun synda
    genom att förbanna hans liv.
31 Har inte mitt husfolk sagt:
    ”Vem har inte fått sin del av kött från honom?”
32 Ingen främling har behövt övernatta på gatan,
    mina dörrar har alltid stått öppna mot vägen.
33 Har jag som Adam[g] försökt dölja min synd,
    gömma min skuld i mitt hjärta,
34 av fruktan för folkhopen
    och av rädsla för släktens förakt,
så att jag höll tyst och inte vågade gå ut?

35 Ack, att det åtminstone fanns någon som ville lyssna på mig!
    Detta har jag undertecknat.
Låt nu den Väldige svara mig!
    Låt min motpart skriva ner sin anklagelse!
36 Jag skulle bära den på mina axlar
    och sätta den som krona på mitt huvud.
37 Jag skulle kunna redogöra för honom för varje steg jag tagit
    och närma mig honom som en furste.

38 Har marken jag äger anklagat mig,
    eller dess fåror gråtit,
39 för att jag ätit dess frukt utan att betala,
    eller knäckt jordbrukarna?
40 Låt då törne växa upp i stället för vete
    och ogräs i stället för korn.

Här slutar Jobs tal.

Footnotes:

  1. 30:3 Grundtextens innebörd är osäker.
  2. 30:14 Grundtextens innebörd är osäker.
  3. 30:18 Grundtextens innebörd är osäker. Det troligaste är att ”han” syftar på Gud (se v. 20f.) men kan också översättas det och syftar då på någonting annat, t.ex. erfarenheter som beskrivs i föregående verser.
  4. 30:20 Enligt bl.a. en hebreisk handskrift och Vulgata: men du ser mig inte.
  5. 30:28 Tanken kan också vara: Jag går sörjande, utan något solsken.
  6. 31:27 Syftar på tillbedjan av himlakroppar, som i dåtida kulturer ofta betraktades som gudar och hälsades med kyssar.
  7. 31:33 Eller en människa, i generell betydelse (människa heter Adam på hebreiska).
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) (NUB)

Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.

Apostlagärningarna 13:26-52 nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) (NUB)

26 Lyssa nu, mina syskon, ni ättlingar till Abraham och alla andra här som fruktar Gud! Budskapet om denna räddning har sänts till er. 27 Folket i Jerusalem och deras ledare insåg nämligen inte vem Jesus var. De dömde honom och fullbordade så vad som förutsagts genom profeterna som läses varje sabbat. 28 Trots att de inte kunde hitta något giltigt skäl att avrätta honom, bad de Pilatus att döda honom. 29 Och när de hade slutfört allt det som står skrivet om honom, tog de ner honom från korset och lade honom i en grav.

30 Men Gud uppväckte honom från de döda 31 och Jesus visade sig sedan under de följande dagarna för dem som hade följt med honom från Galileen till Jerusalem. Det är dessa som nu vittnar om det för Israels folk.

32 Vi förkunnar evangeliet, löftet till förfäderna 33 som Gud har fullföljt för oss genom att uppväcka Jesus från de döda, så som det står i den andra psalmen:

’Du är min Son. Idag har jag blivit din Far.’[a]

34 För Gud hade låtit honom uppstå från de döda, så att han aldrig mer skulle behöva komma tillbaka till förgängelsen. Det förklarade han med orden:

’Jag ska ge er den trofasta nåd som jag gav David.’[b]

35 Och på ett annat ställe säger han:

’Du ska inte låta din Helige förmultna.’[c]

36 David hade tjänat Guds vilja på sin tid, dog och blev begravd vid sina fäder och hans kropp förmultnade. 37 Men den som Gud uppväckte från de döda förmultnade inte.

38 Mina syskon, jag vill att ni ska veta att det är genom honom som syndernas förlåtelse förkunnas för er. 39 Var och en som tror blir genom honom rättfärdig och fri från allt det som ni inte kunde bli fria från genom Moses lag. 40 Se därför upp så att ni inte drabbas av det som sagts genom profeterna:

41 ’Se, ni föraktare.
    Låt er förvånas och förgås.
Jag ska utföra en gärning under er tid,
    något som ni inte kommer att tro
när man berättar det för er.[d]’ ”

42 När Paulus och Barnabas lämnade synagogan, bad folket dem att komma tillbaka nästa sabbat så att de kunde höra mer. 43 När man bröt upp efter samlingen, passade många judar och gudfruktiga proselyter också på att göra sällskap med Paulus och Barnabas som talade till dem och uppmanade dem att hålla sig till Guds nåd.

Paulus sprider budskapet om Jesus till andra än judarna

44 På sabbaten en vecka senare kom nästan hela staden för att höra budskapet från Herren. 45 Men när judarna såg allt folket, blev de avundsjuka och började förlöjliga det Paulus sa.

46 Men Paulus och Barnabas svarade dem utan att tveka: ”Ni skulle vara de första som fick höra Guds ord förkunnas, men eftersom ni avvisar det och gör er själva ovärdiga det eviga livet, så vänder vi oss nu till andra folk. 47 Det är också vad Herren har befallt oss:

’Jag har gjort dig till ett ljus för alla folk,
    för att du ska vara till räddning för hela jorden.[e]’ ”

48 När de som var från andra folk hörde detta, blev de mycket glada och prisade Herrens ord och alla som var utsedda till evigt liv började tro. 49 Sedan spreds budskapet om Herren i hela området.

50 Men judarna hetsade upp de högt uppsatta gudfruktiga kvinnorna och de ledande männen i staden och satte igång en förföljelse mot Paulus och Barnabas och drev bort dem från området. 51 Båda två skakade då dammet av sina fötter[f] och fortsatte till Ikonion. 52 Och lärjungarna fylldes av glädje och helig Ande.

Footnotes:

  1. 13:32,33 Ordagrant: jag har fött dig. Dessa ord användes i Mellanöstern förr i tiden då en kung började sin uppgift, om han lydde under en annan mäktigare kung. För att visa att den nya kungen representerade den kung som styrde hela riket, kallades de far och son. Se Ps 2:7.
  2. 13:34 Se Jes 55:3.
  3. 13:35 Se Ps 16:10.
  4. 13:41 Se Hab 1:5, enligt Septuaginta.
  5. 13:47 Se Jes 49:6.
  6. 13:51 Att ”skaka dammet av fötterna” var ett sätt att visa att invånarna själva fick ta ansvar för vad de gjort.
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) (NUB)

Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.

  Back

1 of 1

You'll get this book and many others when you join Bible Gateway Plus. Learn more

Viewing of
Cross references
Footnotes