Job 11-13
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Sofar anser att Job hädar
11 Då svarade Sofar från Naama:
2 Kan man lämna detta ordflöde oemotsagt?
Kan en människa rättfärdiga sig genom allt sitt prat?
3 Ska ditt tomma prat förstumma andra?
Någon borde tillrättavisa dig.
4 Du påstår dig vara ren i din undervisning
och fläckfri i Guds ögon!
5 Om ändå Gud ville tala
och säga dig vad han tänker,
6 uppenbara för dig vishetens hemligheter,
för där finns förnuft i dubbelt mått.[a]
Detta ska du veta: Gud har till och med glömt en del av din synd.
7 Kan du utforska Guds hemligheter?
Kan du finna gränser för den Väldiges fullkomlighet?
8 Den är högre än himlen,
men vad kan du göra?
Den är djupare än dödsriket,
men vad vet du?
9 Den sträcker sig längre än jorden
och vidare än havet.
10 Om han kommer och tar någon till fånga och drar inför rätta,
vem ska då hindra honom?
11 Han känner igen lögnaktiga människor
och orätt när han ser den.
12 Om en dåraktig människa kan få förstånd,
då kan en vildåsna födas som människa.[b]
13 Om du uppriktigt vänder dig till Gud
och sträcker ut dina händer mot honom,
14 om du lägger bort dina händers orätt
och inte tillåter några överträdelser i dina boningar,
15 då kan du lyfta ditt huvud utan skam,
stå stadigt och utan fruktan.
16 Då kan du glömma ditt elände,
minnas det som bortrunnet vatten.
17 Ditt liv blir ljusare än dagen,
och mörkret som morgonen.
18 Du får känna dig trygg,
för där finns ett hopp.
Du kan se dig omkring
och vila tryggt.
19 Du kommer att kunna vila
utan att någon skrämmer dig,
och många kommer att vädja till din välvilja.
20 Men de ogudaktigas ögon ska tyna bort,
de ska inte finna någon möjlighet att fly undan.
Deras enda hopp är att få ge upp andan.
Job svarar Sofar
12 Job svarade:
2 Ja, visst är ni kloka människor!
All visdom kommer att dö ut med er!
3 Men jag har förstånd, likväl som ni.
Jag är inte sämre än ni.
Vem vet inte redan det som ni säger?
4 Jag har blivit till åtlöje för mina vänner,
jag som bad Gud om hjälp och som Gud svarade,
jag, en rättfärdig och fläckfri man,
har gjorts till åtlöje.
5 Den bekymmerslöse som föraktar den som har problem
kommer själv att snava.[c]
6 Rövare bor ostörda i sina tält,
de som trotsar Gud lever i trygghet,
de som har sin gud i sin hand.[d]
7 Fråga boskapen,
den kan undervisa dig.
Fråga fåglarna under himlen,
de kan tala om det för dig.
8 Eller tala till jorden,
så undervisar den dig,
eller till fiskarna i havet,
så kan de berätta för dig.
9 Vem av dessa vet inte
att det är Herrens hand som gjort detta?
10 För varje varelses liv är i Guds hand,
och så är också varje människas ande.
11 Prövar inte örat orden,
liksom tungan prövar matens smak?
12 Visst kommer visdom med åren
och förstånd av ett långt liv.
13 Hos Gud finns visdom och kraft,
hos honom finns råd och förstånd.
14 Vad han bryter ner kan inte byggas upp.
Den han fångar kan inte fritas.
15 Han håller vattnen tillbaka
och det blir torka,
släpper han dem lösa
ödelägger de landet.
16 Hos honom finns styrka och förnuft.
Både bedragaren och den bedragne måste böja sig för honom.
17 Han för bort rådgivare barfota
och gör domare till dårar.
18 Han tar av kungarnas bojor
och binder ett skynke kring deras höfter.
19 Präster leder han bort barfota.
Han låter de mäktiga komma på fall.
20 Han tystar de betroddas tal
och fråntar de gamla deras insikt.
21 Han öser förakt över furstar
och avväpnar de starka.
22 Han avslöjar mörkrets hemligheter
och för fram den djupa skuggan till ljuset.
23 Han gör nationer starka
och bryter sedan ner dem.
Han gör nationer stora
för att sedan skingra dem.
24 Han berövar jordens ledare förståndet
och låter dem irra omkring i väglös ödemark.
25 De famlar i ett mörker utan ljus,
och han låter dem ragla som druckna.
Job menar att han är rättfärdig
13 Jag har sett allt detta,
jag har hört och förstått.
2 Vad ni vet, vet också jag,
jag är inte sämre än ni.
3 Jag vill nu tala till den Väldige,
jag tänker försvara mig inför Gud själv.
4 Ni hittar bara på lögner mot mig.
Ni är värdelösa läkare
5 och gör bäst i att hålla tyst!
Det skulle vara det klokaste ni kunde göra.
6 Lyssna nu till mitt försvar,
hör på mina inlägg.
7 Måste ni försvara Gud med lögnaktigt tal,
föra falsk talan för honom?
8 Vill ni vara partiska för honom,
försvara Guds sak?
9 Hur ska det gå om han synar er?
Försöker ni lura honom som man lurar människor?
10 Nej, han kommer att straffa er
om ni i hemlighet är partiska.
11 Blir ni inte förskräckta av hans majestät?
Kommer inte fruktan för honom över er?
12 Era ordspråk blir till aska
och ert försvar bräckligt som lera.
13 Var nu tysta och låt mig tala till punkt.
Sedan får det bli som det blir med mig.
14 Varför är jag beredd att riskera livet,
sätta det på spel?
15 Han må döda mig,
något annat förväntar jag mig inte.
Ändå vill jag försvara min sak inför honom.
16 Det ska bli min räddning,
för den ogudaktige vågar inte komma inför honom.
17 Hör på mig!
Lyssna noga till mina ord!
18 Jag har förberett min sak
och vet att jag kommer att få rätt.
19 Kan någon säga emot mig på den punkten?
I så fall ska jag vara tyst och dö.
20 Skona mig bara för två saker,
så jag slipper gömma mig för dig.
21 Dra bort din hand ifrån mig
och sluta att plåga mig med skräcken för dig.
22 Kalla på mig,
och jag ska svara.
Eller låt mig tala, och svara du mig.
23 Hur många brott och synder har jag begått?
Visa mig mina överträdelser och min synd!
24 Varför vänder du dig bort från mig?
Varför betraktar du mig som din fiende?
25 Vill du skrämma ett löv, som blåser bort i vinden?
Jagar du efter torrt gräs?
26 Du skriver upp bittra ting mot mig
och låter mig få igen för min ungdoms synder.
27 Du låser mina fötter i bojor
och spårar mig var jag än går
genom att märka mina fotsulor.
28 Jag tärs bort som ett ruttet träd
och som ett malätet klädesplagg.
Apostlagärningarna 9:1-21
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Saul vänder om
9 Saul som fortfarande var fylld av hat och mordlust mot Herrens lärjungar gick till översteprästen. 2 Han bad att få med sig brev adresserade till synagogorna i Damaskus så att han skulle få tillstånd att arrestera alla där som hörde till Vägen[a], både män och kvinnor. Sedan skulle han föra dem som fångar till Jerusalem.
3 Men när han rest iväg och närmade sig Damaskus, omgavs han plötsligt av ett starkt ljussken från himlen. 4 Och han föll till marken och hörde en röst som sa: ”Saul! Saul! Varför förföljer du mig?”
5 Han frågade: ”Vem är du, Herre[b]?”
Rösten svarade: ”Jag är Jesus, den som du förföljer. 6 Res dig upp och gå in i staden, så får du veta vad du ska göra.”
7 Männen som var tillsammans med Saul stod där alldeles stumma, för de hörde rösten men såg ingen. 8 När Saul reste sig från marken och öppnade sina ögon, kunde han inte se. De tog honom vid handen och ledde honom in i Damaskus. 9 Under tre dagar var han sedan blind och han varken åt eller drack.
10 Men i Damaskus fanns en lärjunge som hette Ananias och Herren talade nu till honom i en syn och sa: ”Ananias!”
”Ja, Herre!” svarade han.
11 Då sa Herren till honom: ”Gå till Raka gatan och in i Judas hus och fråga där efter en man som heter Saul från Tarsos. Han ber 12 och i en syn har han sett att en man som heter Ananias ska komma in och lägga händerna på honom så att han kan se igen.”
13 ”Men Herre!” svarade Ananias. ”Jag har hört av många om den mannen och allt ont som han har gjort mot dina heliga i Jerusalem. 14 Och här har han en fullmakt med sig från översteprästerna att arrestera alla som åkallar ditt namn!”
15 Men Herren sa till honom: ”Gå, för jag har utsett honom till att vara mitt redskap! Han ska göra mitt namn känt för många olika folk och makthavare och för Israels folk. 16 Och jag ska visa honom hur mycket han måste lida för mitt namn.”
17 Då gick Ananias dit och kom in i Judas hus. Han lade sina händer på Saul och sa: ”Saul, min bror, Herren själv, Jesus, som visade sig för dig på vägen, har sänt mig för att du ska få din syn tillbaka och bli fylld av den heliga Anden.”
18 I samma stund var det som om flagor föll från Sauls ögon och han kunde se igen. Han reste sig då genast upp och lät döpa sig 19 och när han ätit, fick han krafterna tillbaka.
Saul i Damaskus och Jerusalem
Saul stannade sedan några dagar hos lärjungarna i Damaskus 20 och han började genast förkunna i synagogorna att Jesus är Guds Son. 21 Alla som hörde honom blev mycket förvånade och frågade: ”Var det inte han som i Jerusalem försökte döda alla som åkallar Jesus namn? Visst var han på väg hit för att arrestera dem och föra dem som fångar till översteprästerna?”
Read full chapterSwedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.