A A A A A
Bible Book List

Jeremia 37-39 nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) (NUB)

Jeremia fängslas

37 Sidkia, Josias son, blev kung i stället för Konja, Jojakims son. Nebukadnessar, kungen av Babylonien, utsåg honom till kung i Juda land. Men varken han, hans hov eller folket i landet lyssnade till vad Herren talade genom profeten Jeremia.

Ändå skickade kung Sidkia Jukal, Shelemjas son, och prästen Sefanja, Maasejas son, till profeten Jeremia med uppmaningen: ”Be för oss till Herren, vår Gud!” Jeremia fick röra sig fritt, för han hade då ännu inte blivit fängslad. Faraos armé hade tågat ut från Egypten, och när kaldéerna som belägrade Jerusalem fick höra rapporten om dem, drog de sig bort från Jerusalem.

Då kom Herrens ord till profeten Jeremia: ”Så säger Herren, Israels Gud: Svara kungen av Juda, som skickade er för att fråga mig: ’Faraos armé, som var på väg att undsätta er, ska vända tillbaka hem till Egypten. Kaldéerna kommer tillbaka för att anfalla denna stad och bränna ner den till grunden.’

Så säger Herren: Låt inte lura er att tro att kaldéerna ska ge sig i väg för gott, för det ska de inte. 10 Även om ni lyckades slå hela den kaldeiska armén som strider mot er, så att det bara blev några sårade män kvar i sina tält, så skulle de resa sig och bränna ner denna stad.”

11 När den kaldeiska armén dragit sig tillbaka från Jerusalem på grund av faraos armé, 12 ville Jeremia lämna Jerusalem för att gå till Benjamins land och ta i anspråk sin egendom bland folket där.[a] 13 Men när han kom till Benjaminporten blev han gripen av ett vaktbefäl, som hette Jiria och var son till Shelemja och sonson till Hananja. Denne sa: ”Du tänker gå över till kaldéerna!”

14 ”Det är inte sant”, svarade Jeremia. ”Jag vill inte gå över till kaldéerna.” Men Jiria ville inte höra på honom, utan grep honom och förde honom till furstarna. 15 Furstarna blev rasande på Jeremia, piskade honom och satte honom i arrest i sekreteraren Jonatans hus, som hade byggts om till fängelse. 16 Jeremia hamnade så i en fängelsehåla, i valven, och där fick han stanna länge.

17 Men sedan skickade kung Sidkia bud efter honom och lät föra honom till sitt palats. I enrum frågade han honom om det kommit något budskap från Herren. ”Ja”, svarade Jeremia. ”Du ska överlämnas åt den babyloniske kungen.”

18 Sedan frågade Jeremia kung Sidkia: ”På vilket sätt har jag syndat mot dig eller mot dina tjänare eller mot detta folk, eftersom ni har satt mig i fängelse? 19 Var är nu era profeter som profeterade för er att kungen av Babylonien inte skulle anfalla er eller detta land? 20 Hör mig nu, min herre och min kung! Jag vädjar till dig, skicka inte tillbaka mig till sekreteraren Jonatans hus, för då kommer jag att dö där.”

21 Då befallde kung Sidkia att Jeremia skulle sättas i förvar på vaktgården. Man gav honom en brödkaka från bagarnas gata varje dag, så länge det fanns något bröd kvar i staden. Så blev Jeremia kvar på vaktgården.

Jeremia befrias

38 Shefatja, Mattans son, Gedalja, Pashchurs son, Jukal, Shelemjas son, och Pashchur, Malkias son, hörde Jeremia säga till allt folket: ”Så säger Herren: ’Den som blir kvar i denna stad ska dö genom svärd, hunger eller pest, men den som överlämnar sig till kaldéerna får behålla sitt liv som byte, han får leva.’ Så säger Herren: ’Denna stad ska överlämnas åt den babyloniske kungen, och han ska inta den.’ ”

Då sa furstarna till kungen: ”Den mannen måste dö. Han gör ju soldaterna som finns kvar i denna stad och allt folket missmodiga, när han talar så till dem. Denne man söker inte folkets väl utan dess fördärv.”

Kung Sidkia svarade: ”Gör vad ni vill med honom. Kungen kan inte hindra er.”[b] De tog då Jeremia och kastade honom i kungasonen Malkias brunn på vaktgården. De sänkte ner Jeremia med rep. Det fanns inget vatten i brunnen, bara gyttja, som Jeremia sjönk ner i.

Nubiern Eved-Melek, en hovman som befann sig i kungapalatset, hörde att Jeremia kastats ner i brunnen. Kungen satt då i Benjaminporten. Eved-Melek gick ut från kungapalatset och sa till kungen: ”Min herre och kung, dessa män har gjort illa i allt som de gjort mot profeten Jeremia, som de sänkt ner i brunnen. Där kommer han att svälta ihjäl, för det finns inte längre något bröd i staden.”

10 Kungen befallde då nubiern Eved-Melek att ta med sig trettio[c] män och dra upp Jeremia så att han inte skulle dö. 11 Eved-Melek tog med sig männen till ett förråd under kungapalatsets skattkammare, tog därifrån trasor och utslitna kläder och sänkte ner dem med rep till Jeremia i brunnen. 12 Nubiern Eved-Melek sa till Jeremia: ”Lägg trasorna och de utslitna kläderna under armarna, mellan dem och repet.” Jeremia gjorde så, 13 och de drog upp honom med repen ur brunnen. Jeremia fick sedan stanna på vaktgården.

Jeremia och Sidkia

14 Kung Sidkia skickade efter profeten Jeremia och lät hämta honom till sig vid tredje ingången till Herrens hus. Kungen sa till Jeremia: ”Det är något jag vill fråga dig om. Dölj inget för mig.” 15 Jeremia svarade Sidkia: ”Om jag säger dig något, kommer du då inte att döda mig? Och om jag ger dig ett råd kommer du inte att lyssna på mig.” 16 Kung Sidkia svor då i hemlighet en ed till Jeremia och sa: ”Så sant Herren lever, han som gett oss livet, jag ska inte döda dig eller överlämna dig åt dem som är ute efter ditt liv.”

17 Då sa Jeremia till Sidkia: ”Så säger härskarornas Herre, Israels Gud: ’Om du överlämnar dig åt den babyloniske kungens furstar ska du få leva, och denna stad ska inte brännas ner, utan du och din familj ska få leva. 18 Men om du inte överlämnar dig åt den babyloniske kungens furstar, ska denna stad ges i kaldéernas händer, och de ska bränna ner den, och du själv ska inte kunna komma undan dem.’ ”

19 Kung Sidkia sa till Jeremia: ”Jag är rädd för dem från Juda som gått över till kaldéerna, att man ska överlämna mig åt dem och de ska misshandla mig.” 20 Jeremia svarade: ”De kommer inte att överlämna dig. Lyssna nu bara till Herren, till det jag säger dig. Då ska det gå dig väl och ditt liv kommer att skonas. 21 Men om du vägrar kapitulera, är detta vad Herren har uppenbarat för mig: 22 Alla kvinnor som finns kvar i Juda kungs palats ska föras ut till den babyloniske kungens furstar. Dessa kvinnor ska säga:

’Dina vänner har förlett dig
    och fått makt över dig.
När dina fötter sjönk i gyttjan
    vände de dig ryggen.’

23 Alla dina hustrur och barn ska föras ut till kaldéerna, och du ska inte komma undan dem. Du kommer att bli tillfångatagen av kungen av Babylonien, och denna stad kommer att brännas ner.”

24 Då sa Sidkia till Jeremia: ”Låt inte någon få veta om detta samtal, så att du inte riskerar att dö. 25 Om furstarna får höra att jag har talat med dig, kommer de till dig och säger: ’Tala om för oss vad du sa till kungen! Dölj ingenting för oss, annars dödar vi dig. Berätta också vad kungen sa till dig!’ 26 Då ska du bara säga till dem: ’Jag vädjade till kungen att inte sända mig tillbaka till Jonatans hus, för att dö där.’ ”

27 Så kom alla furstarna till Jeremia och frågade ut honom. Han svarade precis som kungen hade befallt honom, och sedan sa de inget mer. Ingen hade ju hört samtalet. 28 Jeremia blev kvar på vaktgården, till den dag då Jerusalem intogs.

Nebukadnessar intar Jerusalem

(2 Kung 25:1-12; Jer 52:4-16)

39 Det var i den tionde månaden under kung Sidkias nionde regeringsår, som kung Nebukadnessar och hela hans armé drog mot Jerusalem och belägrade det. I Sidkias elfte regeringsår, på den nionde dagen i fjärde månaden, stormades stadsmuren. Den babyloniske kungens furstar kom in och satte sig i Mittporten: Nergalsareser, Samgar, Nebusarsekim, överste hovmannen, Nergalsareser, överste magern, och alla den babyloniske kungens furstar.[d]

När judakungen Sidkia och hans soldater såg dem, flydde de och lämnade staden under natten, genom den kungliga trädgården och porten mellan de två murarna. Man tog vägen mot Jordandalen. Men den kaldeiska armén förföljde dem och tog Sidkia till fånga på Jerikoslätten. De grep honom och förde honom till Nebukadnessar, kungen av Babylonien, som var i Rivla i Hamat, där denne dömde honom. Den babyloniske kungen lät avrätta Sidkias söner i Rivla inför hans ögon, likaså lät den babyloniske kungen avrätta alla de förnäma männen i Juda. Sedan lät han sticka ut ögonen på Sidkia och band honom med kopparkedjor och förde bort honom till Babylon.

Kaldéerna brände ner kungapalatset och folkets hus och rev ner Jerusalems murar. Resten av folket som var kvar i staden och de deserterade fördes bort till Babylonien av Nebusaradan, befälhavaren för livgardet, likaså återstoden av befolkningen.[e] 10 Nebusaradan, befälhavaren för livgardet, lämnade kvar i Juda land bara några av de allra fattigaste, som ingenting hade, och gav dem nu vingårdar och åkrar.

11 Nebukadnessar, kungen av Babylonien, gav Nebusaradan, befälhavaren för livgardet, följande befallning angående Jeremia: 12 ”Ta väl vara på honom, vaka över honom och gör honom inget ont. Ge honom vad han vill ha.” 13 Nebusaradan, befälhavaren för livgardet, och Nebushasban, överste hovmannen, Nergalsareser, överste magern[f], och den babyloniske kungens alla övriga ämbetsmän 14 skickade då efter Jeremia och lät hämta honom från vaktgården. De överlämnade honom till Gedalja, son till Achikam och sonson till Shafan, för att denne skulle föra hem honom[g]. Han fick bo bland folket.

15 Herrens ord kom till Jeremia medan han ännu var kvar som fånge på vaktgården: 16 ”Gå och säg till nubiern Eved-Melek: ’Så säger härskarornas Herre, Israels Gud: Jag ska låta det gå i uppfyllelse som jag talat mot denna stad, till dess olycka, inte lycka, och det ska ske inför dina ögon på den dagen. 17 Men dig ska jag rädda den dagen, säger Herren. Du ska inte överlämnas åt dem du är rädd för. 18 Jag ska låta dig komma undan, du ska inte falla för svärd utan får behålla livet, därför att du förtröstade på mig, säger Herren.’ ”

Footnotes:

  1. 37:12 I versens senare hälft är grundtextens innebörd osäker.
  2. 38:5 I den sista satsen är grundtextens innebörd osäker. Kungen kan ha känt sig maktlös mot dem, förmådde ingenting mot dem som ville förgöra profeten.
  3. 38:10 Enligt en handskrift tre.
  4. 39:3 De babyloniska namnen är högst osäkra, huruvida de i vissa fall hör ihop eller är skilda namn. Några av dem kan också vara titlar, men hur de i så fall ska översättas är osäkert. Den enda någorlunda säkerställda kan tänkas vara överste hovmannen. Rav-Mag, som här med en osäker översättning återges ”överste magern” (astrolog/stjärn-/teckentydare), kan också bara vara ett namn. Jfr v. 13.
  5. 39:9 återstoden av befolkningen är i grundtexten identisk med Resten av folket (i början av versen), och det är något osäkert hur denna upprepning ska tolkas. Jfr parallelltexten i 2 Kung 25:11-12.
  6. 39:13 Se not till v. 3.
  7. 39:14 Eller till huset, om det är något bestämt hus som avses. Det framgår inte om Gedalja skulle föra Jeremia hem till sig eller till hans eget hem – det sistnämnda verkar dock troligt, men huset är en alternativ tolkning.
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) (NUB)

Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.

Hebreerbrevet 3 nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) (NUB)

Jesus är mäktigare än Mose

Heliga syskon, ni som har fått del av en himmelsk kallelse, se på Jesus, som vi ju bekänner som vår apostel och överstepräst.

Han var trogen mot den som hade utsett honom, på samma sätt som Mose var trogen mot Gud i hela Guds hus[a]. Men Jesus har visat sig mer värd att äras än Mose, på samma sätt som en byggmästare måste äras mer än det hus han har byggt. För varje hus har en byggmästare, och Gud är byggmästaren som ligger bakom allt.

Visst var Mose trogen som tjänare i hela Guds hus, för att vittna om det som senare skulle förkunnas. Men Kristus[b] är trogen som Son och råder över Guds hus. Och hans hus är vi, om vi bara håller fast vid vår frimodighet och vid hoppet som är vår stolthet.

Varning för otro

Därför säger den heliga Anden:

”Om ni idag hör hans röst,
så förhärda inte era hjärtan
    som ni gjorde under upproret,
    på prövningens dag i öknen
där era fäder satte mig på prov. De prövade mig
fastän de hade sett mina gärningar 10     i fyrtio år.
Därför blev jag förbittrad på detta släkte,
    och jag sa: ’De far alltid vilse i sina hjärtan.
    De känner inte mina vägar.’
11 Därför svor jag i min vrede:
    ’De ska aldrig komma in i min vila.’ ”[c]

12 Se därför upp, syskon, så att ingen av er har ett ont och trolöst hjärta och vänder sig bort från den levande Guden. 13 Uppmuntra varandra varje dag, så länge det heter idag, så att ingen av er förhärdas av syndens lockelser. 14 Vi får del av Kristus, om vi ända till slutet håller fast vid den övertygelse vi hade i början. 15 Glöm alltså inte varningen:

”Om ni idag hör hans röst,
    så förhärda inte era hjärtan
som under upproret.”

16 Men vilka var det då som hörde och ändå gjorde uppror? Jo, det var ju alla de som fick lämna Egypten med Mose som ledare. 17 Och vilka var det som Gud sedan var förbittrad på under fyrtio år? Jo, det var samma människor som syndade och blev liggande döda i öknen. 18 Och vilka gällde eden han svor: ”De ska inte få komma in i min vila?” Jo, det var dessa som vägrade att lyda. 19 Vi ser alltså att det var på grund av sin otro som dessa människor inte fick komma in.

Footnotes:

  1. 3:2 Guds hus är Guds folk. Jfr 4 Mos 12:7. Ordet hus återkommer i grekiskan i v. 3-6.
  2. 3:6 Se not till Matt 1:1.
  3. 3:11 Se Ps 95:7-11.
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) (NUB)

Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.

  Back

1 of 1

You'll get this book and many others when you join Bible Gateway Plus. Learn more

Viewing of
Cross references
Footnotes