Add parallel Print Page Options

Sändebud från Babylon

(2 Kung 20:12-19)

39 Då skickade kungen av Babylonien, Merodak Baladan[a], Baladans son, ett brev och en gåva till Hiskia, för han hade hört att denne varit sjuk men blivit frisk igen. Hiskia gladde sig åt sändebuden och visade dem sitt förrådshus med silver och guld, kryddor, välluktande oljor och hela sitt vapenförråd och allt som fanns i hans skattkammare. Det fanns ingenting i hans palats eller i hela riket som han inte visade för dem.

Profeten Jesaja kom då till kung Hiskia och frågade honom: ”Vad ville dessa män? Var kom de ifrån?” ”De kom till mig från ett avlägset land, ända bortifrån Babylonien”, svarade Hiskia.

”Hur mycket lät du dem se i ditt palats?” frågade Jesaja. Hiskia svarade: ”Jag visade dem allt i mitt palats. Det finns ingenting i mina skattkamrar som jag inte visat dem.”

Då sa Jesaja till Hiskia: ”Hör vad härskarornas Herre säger:

’Den tid ska komma då allt som finns i ditt palats, allt som dina förfäder har samlat fram till nu, ska föras bort till Babylonien. Ingenting kommer att lämnas kvar, säger Herren. Och några av dina egna söner som ska födas åt dig kommer att tas till tjänst i den babyloniske kungens palats.’ ”

Hiskia svarade: ”Herrens ord som du har talat är gott.” Men för sig själv tänkte han: ”Det kommer åtminstone att vara fred och trygghet under min livstid.”

Hotet från Babylon, befrielse och återuppbyggnad

(40:1—66:24)

Tröst för Guds folk

40 Trösta, trösta mitt folk,
    säger er Gud.
”Uppmuntra Jerusalem
    och säg att dess trältjänst är över,
dess skuld är försonad,
    och Herren har gett det dubbelt igen
för alla dess synder.”

En röst ropar:
    ”Bana väg genom ödemarken för Herren!
Jämna en väg genom vildmarken för vår Gud!
    Varje dal ska höjas,
alla berg och höjder sänkas.
    Oländig mark ska jämnas
och kullar bli till slätt.
    Herrens härlighet ska visa sig,
och alla människor ska få se den.”
    Herren har talat.

En röst säger:
    ”Förkunna!”
Jag frågar:
    ”Vad ska jag förkunna?”

”Människan[b] är som gräset,
    och all hennes prakt är
som ängsblomman.
    Gräset torkar
och blomman vissnar,
    när Herrens vind blåser på dem.
Ja, människorna är gräs.
    Gräset torkar och blomman vissnar,
men vår Guds ord består i evighet.”

Gå upp på ett högt berg,
    du Sion, som bringar glada nyheter,
höj din röst, du som kommer med glädjebud,
    höj din röst, Jerusalem,
ropa, var inte rädd!
    Tala om för städerna i Juda:
        ”Se, er Gud!”
10 Ja, Herren, Herren kommer med kraft,
    och han ska regera med makt.
Han har med sig sin lön,
    hans arbetslön går före honom.
11 Han vallar sin hjord som en herde.
    Lammen samlar han i sina armar
och bär dem i sin famn,
    och varsamt leder han tackorna.

12 Vem kan mäta vattnen i sin kupade hand
    och himlarna med sina fingrar?
Vem kan lägga jordens stoft i ett mått,
    och vem väger bergen och höjderna på en våg?
13 Vem kan granska Herrens Ande?
    Vem kan ge honom råd?
14 Vem rådfrågar han
    för att få upplysning
och undervisning om den rätta vägen?
    Vem kan ge honom kunskap
och visa honom insiktens väg?

15 Folken är bara som en droppe i en spann,
    som damm i vågskålen.
Han väger öar som om de var fint damm.
16     Libanons skogar räcker inte till ved,
dess djur inte till brännoffer.
17     Folken på jorden är ingenting inför honom.
I hans ögon betyder de ingenting.

18 Vem kan ni då likna Gud vid?
    Vad kan ni jämföra honom med?
19 Med en avgud
    som gjuts av en hantverkare
och som guldsmeden drar över med guld
    och gör silverkedjor åt? [c]
20 Den fattige som inte kan ge ett sådant offer
    väljer ett stycke trä som inte ruttnar,
och anlitar en skicklig hantverkare
    som ställer upp en avgudabild
som inte faller omkull.

21 Förstår ni inte? Har ni inte hört?
    Har det inte berättats för er från början?
Har ni inte insett det
    sedan jorden grundlades?
22 Han sitter högt ovanför jordens rund,
    och dess befolkning är
som gräshoppor för honom.
    Han breder ut himlarna som en duk
och spänner upp den som ett tält att bo i.
23     Han gör furstarna till intet
och jordens domare till ingenting.
24     Knappt har de hunnit planteras,
knappt sås, knappt slå rot,
    förrän han blåser på dem,
och de vissnar
    och förs bort av stormvinden som agnar.

25 ”Vem kan ni jämföra mig med?
    Vem är lik mig?” frågar den Helige.
26 Se upp mot himlen!
    Vem har skapat allt detta?
Han leder stjärnornas skaror
    och kallar var och en av dem vid namn.
Hans makt och styrka är så stor
    att inte en enda av dem fattas.

27 Hur kan du, Jakob, säga,
    och du, Israel, klaga:
Herren ser inte till mig,
    min Gud tar sig inte an min sak?”
28 Vet du inte, har du inte hört
    att Herren är en evig Gud,
som har skapat hela jorden?
    Han blir aldrig trött och svag.
Ingen kan utforska hans förstånd.
29     Han ger kraft åt den trötte
och styrka åt den svage.
30     Unga kan bli trötta och utmattade,
och unga män kan falla.
31     Men de som hoppas på Herren
får ny kraft,
    de får vingar som örnar.
De springer utan att bli trötta
    och vandrar utan att mattas.

Footnotes

  1. 39:1 En variant av namnet Berodak i 2 Kung 20:12.
  2. 40:6 Ordagrant: Allt kött
  3. 40:19 I slutet av v. 19 och i början av v. 20 är grundtextens innebörd osäker.

Ni som är slavägare, ge era slavar allt vad de behöver och har rätt till. Ni vet ju att ni också har en Herre – i himlen.

Förmaningar

Be ständigt, utan att ge upp, vaka och var tacksamma. Be också för oss, att Gud öppnar en möjlighet för oss att sprida budskapet, så att jag kan förkunna Kristus hemlighet[a] och på ett rätt sätt kan tala och göra den känd – det är ju för den hemlighetens skull jag sitter i fängelse.

Uppträd förståndigt i era kontakter med de utomstående, och ta vara på varje tillfälle. Tala till människor på ett vänligt sätt, men låt era ord få sälta. Se till att ni vet hur ni ska svara var och en.

Personliga hälsningar

Vår käre bror Tychikos, en trogen tjänare och medarbetare i Herren, kommer att berätta allt för er om hur jag har det. Jag skickar honom till er just för att ni ska få veta hur det står till med oss, och för att han ska uppmuntra era hjärtan. Tillsammans med honom kommer också Onesimos[b], en trogen och älskad bror, som ju är en av er. De kommer att ge er en rapport om det som händer här.

10 Aristarchos, som sitter här i fängelse tillsammans med mig, hälsar till er. Det gör också Markus[c], som är kusin med Barnabas. Om honom har ni redan fått anvisningar: ta väl emot honom om han skulle komma till er. 11 Jesus, som även kallas Justus, hälsar också till er. Dessa är de enda omskurna som arbetar tillsammans med mig för Guds rike, och de har varit till stor uppmuntran för mig.

12 Epafras, som ju också är en av er, hälsar till er. Han tjänar Kristus Jesus och kämpar alltid för er i sina böner, för att ni ska stå fasta, fullkomliga och helt övertygade om vad som är Guds vilja. 13 Jag kan intyga hur hårt han arbetar för er och för dem i Laodikeia och Hierapolis.[d]

14 Vår käre Lukas[e], läkaren, hälsar till er, och det gör också Demas. 15 Hälsa till alla de troende i Laodikeia och till Nymfas och den församling som möts i hans[f] hus.

16 När det här brevet har blivit uppläst hos er, se till att det också blir läst i församlingen i Laodikeia, och att ni själva får läsa det brev som kommer från Laodikeia.[g]

17 Och säg till Archippos: ”Se till att du slutför den uppgift som Herren har gett dig.”

18 Här skriver jag, Paulus, min hälsning med egen hand.[h] Kom ihåg mig i fängelset.

Nåd åt er alla.

Footnotes

  1. 4:3 Se not till 1:26.
  2. 4:9 Onesimos var den slav som Paulus skrev om i brevet till Filemon.
  3. 4:10 Detta är den Markus som skrev Markusevangeliet.
  4. 4:13 Både Laodikeia och Hierapolis låg ca två mil från Kolossai.
  5. 4:14 Detta är den Lukas som skrev Lukasevangeliet.
  6. 4:15 Eller: Nymfa…hennes hus.
  7. 4:16 Brevet som kom från Laodikeia var antagligen ett brev som var på väg runt till olika församlingar, eftersom Paulus brev var undervisningsbrev som skulle läsas av alla. Det kan ha varit brevet till Efesos, en stad som låg i närheten.
  8. 4:18 Paulus dikterade brevet för en annan men skrev hälsningen själv, så att mottagarna skulle veta att brevet kom från honom.