A A A A A
Bible Book List

Habackuk 1-3 nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) (NUB)

Detta är den profetia profeten Habackuk fick i en syn:

Habackuks första klagan

Hur länge, Herre, ska jag behöva ropa
    utan att du lyssnar,
vädja till dig över våldet,
    utan att du räddar?
Varför låter du mig se orätt?
    Hur kan du själv se på ofärden?
Fördärv och våld är vad jag har framför mig,
    Det råder stridigheter, och konflikter uppstår.
Därför förlorar lagen sin kraft
    och rätten uteblir.
Den onde omringar den rättfärdige,
    och rätten förvrängs.

Herrens svar

”Se er omkring bland folken,
    och ni kommer att häpna!
    Under er tid ska jag göra något
som ni inte kommer att tro
    när man berättar det.
Se, jag ska resa upp kaldéerna,
    det grymma och häftiga folket,
som drar ut över hela jorden
    och tar andras hem i besittning.
De är fruktansvärda och skrämmande,
    de bestämmer själva
    över sin lag och rätt.
Deras hästar är snabbare än leoparder
    och vildare än vargar om kvällen[a].
Deras ryttare spränger fram i hög fart,
    ryttare kommer som flygande fjärran ifrån,
som när en örn slår ner på sitt byte.
    Alla är de redo till våld när de kommer,
stridshären[b] drar fram som en ökenvind
    och samlar fångar som sand.
10 De gör kungar till åtlöje
    och furstar till hån.
De hånskrattar åt varje fästning
    och bygger jordvallar
för att inta dem.
11     De far vidare som vinden
och försvinner,
    dessa som gör sin styrka till sin gud.”

Habackuks andra klagan

12 Herre, du finns ju sedan urtiden,
    min Gud, min Helige. Vi ska inte dö![c]
Du, Herre, har satt dem till att döma,
    du klippa, du har satt dem till att straffa.
13 Dina ögon är för rena
    för att se på det onda.
Du, som inte står ut med att se på något orätt,
    hur kan du stilla se på när den gudlöse
    slukar den som är rättfärdigare än han själv?
14 Du har gjort människorna lika fiskarna i havet,
lika kräldjuren utan härskare.
15 Man drar upp dem alla med krok,
    fångar dem med sina garn
och drar in dem i sitt nät.
    Så jublar man och gläds,
16 offrar åt sina garn
    och tänder rökelse åt sitt nät,
för de ger ett liv i överflöd
    och en utsökt föda.
17 Ska sådana få fortsätta att tömma sina nät[d]
    och döda folk utan förskoning?

Jag vill stå på min vaktpost
    och ställa mig på fästningsvallen.
Jag ska spana för att se vad han ska tala till mig,
    och vad jag borde svara när jag tillrättavisas.[e]

Herrens svar

Herren svarade mig:

”Skriv ner det du får se
    med tydlig skrift på tavlor,
    så att en budbärare kan löpa iväg med den.[f]
För synen gäller en bestämd tid.
    Den talar om slutet och slår inte fel.
Om den dröjer, vänta på den,
    för den kommer säkert,
    den uteblir inte.

Se, uppblåst och orättrådig är hans själ i honom,
    men den som är rättfärdig ska leva genom sin tro.
Vinet[g] bedrar människan,
    och den högfärdige mannen får ingen ro.
Han öppnar sitt gap som dödsriket
    och är som döden som aldrig får nog.
Han samlar alla folk till sig
    och drar till sig alla folkslag.

Alla dessa ska stämma upp en nidvisa om honom, med hånord och anspelningar. De ska säga:

’Ve dig som lägger på hög
    det som inte är ditt
– och hur länge? –
    och gör dig rik på pantsatt gods!’
Plötsligt ska dina fordringsägare resa sig,
    vakna och få dig att darra,
och du blir deras byte.
    Eftersom du har plundrat många folk
ska alla de andra folken som är kvar
    plundra dig,
för du har utgjutit människoblod
    och våldfört dig mot både land och stad
och alla dem som bor där.

Ve den som bygger sitt hus med orätt vinning
    och ställer sitt näste högt upp
för att undkomma det onda!
10     Du har dragit skam över ditt hus
med dina planer att förinta många folk,
    du har förfelat ditt eget liv.
11 Stenarna i muren ska ropa
    och bjälkarna i trävirket eka.

12 Ve den som bygger upp en stad med blodsdåd
    och grundar ett samhälle med brott!
13 Har inte härskarornas Herre bestämt
    att folkens möda bara är bränsle i elden,
och att de sliter ut sig till ingen nytta?
14     Jorden ska bli full av kunskap om Herrens härlighet,
liksom haven täcks av vatten.

15 Ve dig som får din nästa att dricka
    och blandar i din drog,
så att de blir berusade
    och du kan se på deras nakenhet!
16 Du har mättat dig med skam
    i stället för härlighet.
Drick också du,
    och visa din nakenhet!
Bägaren i Herrens högra hand
    vänds mot dig,
och vanära täcker din härlighet.
17     Ditt våld mot Libanon ska komma över dig,
liksom förödelsen som förskräckte dess djur.
    För du har utgjutit människoblod
och våldfört dig mot både land och stad
    och alla dem som bor där.

18 Vad är en avgudabild värd,
    snidad av en människa?
Eller en gjuten avgud,
    en falsk vägledare?
Den som gjort den förtröstar på sitt eget verk
    och tillverkar stumma avgudar.
19 Ve den som säger till en bit trä: ’Vakna!’
    och till en stum sten: ’Res dig!’
Kan den ge någon vägledning?
    Den är täckt med guld och silver,
men någon ande finns inte i den.”

20 Men Herren är i sitt heliga tempel.
    Var stilla inför honom, hela jorden!

Habackuks bön

En bön av profeten Habackuk, en klagosång.[h]

Herre, jag har hört budskapet om dig
    och dina gärningar, och jag är förskräckt.
Herre, förnya dina gärningar i denna tid,
    ge dem till känna i denna tid.
    Glöm inte bort din barmhärtighet i din vrede!

Gud kommer från Teman,
    den Helige från berget Paran. Séla[i]
Hans majestät täcker himlen,
    och jorden fylls av hans lov.
Hans glans är som ljuset,
    strålar går ut ur hans hand,
    och där är hans styrka dold.
Pest går framför honom,
    farsot följer i hans spår.
Han står där,
    och jorden skälver,
inför hans blick darrar folken.
    De urgamla bergen rämnar,
de eviga höjderna faller samman.
    Hans vägar är eviga.
Jag ser olyckan drabba Kushans tält
    och Midjans boningar bävar.

Är Herren förbittrad på floderna?
    Riktas din vrede mot floderna?
Rasar du mot havet,
    när du drar fram med dina hästar
    och dina segervagnar?
Avhöljd, ja, avhöljd är din båge,
    och dina ord som pilar, med svuren ed.[j] Séla
Du får jorden att klyvas av floder.
10 Bergen ser dig och bävar,
    störtregn forsar ner från molnen,
havsdjupet dånar
    och kastar upp sina vågor.

11 Solen och månen står stilla i sina boningar,
    vid skenet av dina flygande pilar,
    vid glansen av ditt blixtrande spjut.
12 Du går fram över jorden i ilska
    och trampar ner folken i vrede.
13 Du drar ut för att rädda ditt folk,
    för att rädda din smorde.
Du krossar taket på den gudlöses hus
    och blottar det nerifrån och ända upp.[k] Séla
14 Med hans egna spjut
    genomborrar du hans krigares huvuden
när de stormar fram för att skingra oss
        och i skadeglädje sluka den betryckte[l]
    som gömmer sig.
15 Du far fram på dina hästar över havet,
    och de väldiga vattnen brusar.

16 Jag hör det och bävar i mitt innersta,
    vid dånet darrar mina läppar,
benen i min kropp löses upp,
    och jag går med vacklande steg.
Jag väntar stilla på olyckans dag,
    som ska komma över det folk som anfaller oss.
17 Fikonträdet knoppas inte,
    vinstocken saknar frukt,
olivskörden slår fel,
    och fälten ger ingen gröda.
Fåren är borta ur fållorna,
    och boskapen finns inte kvar i stallen.
18 Jag vill jubla i Herren,
    glädja mig i min frälsnings Gud.

19 Herren, Herren är min styrka.
    Han gör mig säker på foten som en hind
och låter mig löpa över bergen.

För körledaren, till stränginstrument.

Footnotes:

  1. 1:8 Enligt Septuaginta i Arabien (öknen).
  2. 1:9 Grundtextens innebörd är osäker.
  3. 1:12 Enligt ett rättelseförslag: vi ska inte dö (sannolikt för att undvika även en hypotetisk antydan om att Gud skulle kunna dö).
  4. 1:17 Eller: att dra sitt svärd.
  5. 2:1 Eller: och vad jag får för svar på min klagan
  6. 2:2 Versens slut kan tolkas: …så att den lätt kan läsas.
  7. 2:5 Enligt en handskrift från Qumran rikedomen.
  8. 3:1 Sist i satsen står i grundtexten en, troligen musikalisk term, shigjonót, vars betydelse inte är känd. Ett liknande, om än inte identiskt, ord finns i Ps 7:1, där man har antagit att det kan betyda en klagosång, och trots en viss olikhet översätts ordet så i detta fall också.
  9. 3:3,9,13 Det hebreiska ordet séla är uppenbarligen en musikalisk term med okänd betydelse; det förekommer ofta i psalmer.
  10. 3:9 Grundtextens innebörd är osäker.
  11. 3:13 Grundtexten är svårtolkad; tak heter ordagrant huvud/topp i grundtexten och kan ev. också syfta på en ledare.
  12. 3:14 Grundtextens innebörd är osäker.
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) (NUB)

Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.

Uppenbarelseboken 15 nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) (NUB)

Den nya sången i himlen

15 Jag såg ett annat stort och förunderligt tecken i himlen: sju änglar med de sju sista plågorna. I och med dem kommer nämligen Guds vrede att vara slut.

Sedan såg jag något som liknade ett hav av glas blandat med eld, och på det stod alla de som hade segrat över odjuret[a] och dess bild och talet för dess namn. Alla höll de Guds harpor i sina händer, och de sjöng Guds tjänare Moses sång och Lammets sång:[b]

”Stora och förunderliga är dina gärningar,
    Herre Gud, Allsmäktig.
Du är rättfärdig och sann
    i allt vad du gör,
du folkens kung.[c]
    Vem skulle inte frukta dig, Herre,
och prisa ditt namn?
    Du ensam är helig.
Alla folk ska komma och tillbe dig,
    för din rättfärdighet har blivit uppenbar.”

Sju änglar med sju plågor

Sedan såg jag hur templet i himlen, förbundstecknets tält[d], öppnades. Och från templet kom de sju änglar som hade med sig de sju plågorna. De var klädda i skinande vitt linne och hade guldbälten över bröstet. En av de fyra levande varelserna räckte de sju änglarna varsin skål av guld, fylld av Guds vrede, vreden från honom som lever i all evighet. Templet fylldes då av rök från Guds härlighet och kraft, och ingen kunde gå in där förrän de sju plågorna från de sju änglarna var över.

Footnotes:

  1. 15:2 Jfr 13:1-10.
  2. 15:3 Moses sång, jfr 2 Mos 15:1-18. Lammets sång, jfr 14:3.
  3. 15:3 Många handskrifter har istället: evighetens kung.
  4. 15:5 Innan Israels folk hade byggt ett tempel, använde de ett tält. I det innersta rummet, som kallades ”det allra heligaste”, förvarades en guldkista, arken, med förbundstecknet, dvs. stentavlorna med de tio budorden.
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) (NUB)

Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.

  Back

1 of 1

You'll get this book and many others when you join Bible Gateway Plus. Learn more

Viewing of
Cross references
Footnotes