Abram, Hagar och Ismael

16 Abrams hustru Saraj hade inte fött honom några barn. Men Saraj hade en egyptisk slavinna, som hette Hagar, ² och så sa Saraj till Abram: ”Eftersom Herren inte har gett mig några barn, kan du ligga med min slavinna, för att jag kanske kan få barn genom henne.” Abram gick med på hennes förslag.

³ Så gav Saraj, Abrams hustru, sin egyptiska slavinna Hagar till sin man. Abram hade då bott tio år i Kanaans land. ⁴ Han låg med Hagar, och hon blev med barn. När hon förstod att hon var gravid, började hon se ner på sin husmor Saraj.

⁵ Då sa Saraj till Abram: ”Allt är ditt fel! Jag gav min slavinna i din famn, men när hon blev gravid började hon se ner på mig. Må Herren döma mellan mig och dig!” ⁶ ”Slavinnan är i dina händer. Gör vad du tycker är bäst”, svarade Abram. Då bestraffade Saraj henne så att hon flydde.

⁷ Herrens ängel fann henne vid en brunn i öknen, på vägen till Shur. ⁸ Ängeln frågade: ”Hagar, Sarajs slavinna, var har du kommit ifrån och vart är du på väg?” ”Jag är på flykt från min husmor Saraj”, svarade Hagar. ⁹ Då sa Herrens ängel: ”Gå tillbaka till din husmor och underkasta dig henne!” ¹⁰ Herrens ängel sa vidare: ”Jag ska göra dina ättlingar så talrika att ingen kan räkna dem.” ¹¹ Och Herrens ängel sa vidare till henne:

¹³ Därefter kallade Hagar Herren som talat med henne för ”den Gud som ser mig”, eftersom hon tänkte: ”Jag har sett den som ser mig.” ¹⁴ Senare kallades brunnen för Beer Lachaj Roi^[c]. Den ligger mellan Kadesh och Bered.

¹⁵ Så födde Hagar en son åt Abram, och Abram kallade honom Ismael. ¹⁶ Abram var åttiosex år gammal när Hagar födde Ismael åt honom.

Förbundet mellan Gud och Abram

17 När Abram var nittionio år gammal, visade sig Herren för honom och sa: ”Jag är Gud den Väldige^[d]. Lev i gemenskap med mig och var oförvitlig! ² Jag ska upprätta ett förbund mellan oss och ge dig ett oräkneligt antal ättlingar.” ³ Då föll Abram ned med ansiktet mot jorden, och Gud sa: ⁴ ”Detta är mitt förbund med dig: Du ska bli far till många folk. ⁵ Du ska inte längre heta Abram^[e], utan Abraham, för jag ska låta dig bli far till många folk. ⁶ Jag ska göra dig mycket fruktsam, och folk och kungar ska härstamma från dig. ⁷ Jag ska upprätta ett förbund mellan mig och dig och dina ättlingar, generation efter generation, ett evigt förbund: jag ska vara din Gud och dina efterkommandes Gud. ⁸ Jag ska ge hela Kanaans land, där du nu lever som främling, till dig och till dina ättlingar för alltid, och jag ska vara deras Gud.”

⁹ Gud sa vidare till Abraham: ”Du för din del ska hålla mitt förbund, du själv och dina efterkommande, generation efter generation. ¹⁰ Detta förbund mellan mig och er och dina ättlingar innebär att varje manlig individ bland er blir omskuren.^{[f] 11} Ni ska skära bort förhuden som tecken på förbundet mellan mig och er. ¹² Varje pojke, i generation efter generation, ska omskäras på åttonde dagen efter sin födelse, likaså slavar, både de som är födda i ditt hushåll och de som du har köpt från något annat folk och som inte är av din släkt. ¹³ Alla måste de omskäras, både de som är födda hos dig och de köpta. På kroppen kommer ni så att ha mitt eviga förbund. ¹⁴ Den av manligt kön som inte fått förhuden bortskuren ska utrotas ur folket, för han har brutit mitt förbund.”

¹⁵ Sedan tillade Gud: ”Din hustru Saraj ska inte längre heta Saraj, utan Sara^{[g] 16} och jag ska välsigna henne och ge dig en son med henne. Ja, jag ska välsigna henne och göra henne till mor för många folkslag. Även kungar ska finnas bland hennes ättlingar.”

¹⁷ Då föll Abraham ner inför Herren, samtidigt som han skrattade till och sa för sig själv: ”Skulle en hundraåring bli far? Och skulle Sara få barn när hon är nittio år?” ¹⁸ Men till Gud sa han: ”Bara du låter det gå bra för Ismael!”

¹⁹ Gud svarade: ”Din hustru Sara ska få en son, och du ska kalla honom Isak.^[h] Jag ska ingå mitt förbund med honom och hans ättlingar, och det ska gälla i evighet. ²⁰ Beträffande Ismael har jag hört dig. Jag ska välsigna honom också, låta honom bli fruktsam och föröka sig mycket. Tolv furstar ska finnas bland hans efterkommande. Jag ska göra honom till ett stort folk. ²¹ Men mitt förbund upprättar jag med Isak, som ska födas åt dig och Sara nästa år vid den här tiden.”

²² När Gud slutade samtalet med Abraham, lämnade han honom och steg upp igen. ²³ Sedan tog Abraham sin son Ismael och alla andra män, som var födda i hans familj eller köpta utifrån, och omskar dem samma dag, precis som Gud hade sagt till honom. ²⁴ Abraham var 99 år gammal när han omskars, ²⁵ och hans son Ismael var 13 år. ²⁶ Båda blev omskurna på samma dag ²⁷ tillsammans med alla andra män och pojkar i hushållet, slavar som var födda i hushållet och de som var köpta utifrån.

Om otrohet

(Matt 18:8-9; Mark 9:43-48)

²⁷ Ni har hört det sägas: ’Du ska inte vara otrogen i ditt äktenskap.’^{[a] 28} Men jag säger: den som ser på en kvinna med begär i blicken har redan varit otrogen med henne i sitt hjärta. ²⁹ Om ditt högra öga får dig att synda, så riv ut det och kasta det ifrån dig. Det är bättre att en del av din kropp förstörs än att hela du kastas i Gehenna. ³⁰ Och om din högra hand får dig att synda så hugg av den och kasta bort den. Det är bättre att en del av din kropp förstörs än att hela du kommer till Gehenna.^[b]

Om skilsmässa

(Matt 19:9; Mark 10:11-12; Luk 16:18)

³¹ Det har sagts: ’Om någon vill skilja sig från sin hustru, så kan han göra det genom att ge henne ett intyg om skilsmässan.’^{[c] 32} Men jag säger: Den man som skiljer sig från sin hustru, utan att hon varit otrogen, han blir orsak till att hon verkligen kan bli otrogen. Och den som gifter sig med en frånskild kvinna gör så att hon är otrogen.^[d]

Om löften

³³ Ni har också hört det sägas till förfäderna: ’Du ska inte bryta en ed som du har svurit, utan du ska hålla allt som du har lovat inför Gud.’^{[e] 34} Men jag säger: Svär överhuvudtaget inga eder, varken vid himlen, för himlen är Guds tron, ³⁵ eller vid jorden, för jorden är pallen under hans fötter, eller vid Jerusalem, för Jerusalem är den store Kungens stad.^{[f] 36} Svär inte heller vid ditt huvud, för du kan inte göra ett enda hårstrå vare sig vitt eller svart. ³⁷ Säg bara ja eller nej. Det räcker. Tanken att ge mer tyngd åt orden kommer från den Onde^[g].

Om hämnd

(Luk 6:29-30)

³⁸ Ni har hört det sägas: ’Öga för öga, tand för tand.’^{[h] 39} Men jag säger: Möt inte ont med ont. Slår någon dig på ena kinden, så vänd också fram den andra mot honom. ⁴⁰ Ställs du inför domstol och någon tar ifrån dig din skjorta, så ge honom ytterplagget också. ⁴¹ Befaller någon dig att gå med honom en mil^[i], så gå två. ⁴² Ge till den som ber dig och vänd inte ryggen åt den som vill låna av dig.

Om att älska sina fiender

(Luk 6:27-28; 6:32-36)

⁴³ Ni har hört det sägas: ’Du ska älska din medmänniska^[j] och hata din fiende.’^{[k] 44} Men jag säger er: älska era fiender, be för dem som förföljer er. ⁴⁵ Då är ni barn till er Fader i himlen. För han låter solen skina över både onda och goda och regnet falla på både rättfärdiga och orättfärdiga.

⁴⁶ Vad är det för märkvärdigt med att ni älskar dem som älskar er? Gör inte tullindrivare^[l] det också? ⁴⁷ Och om ni hälsar vänligt på era vänner men inte på någon annan, vad är det för märkvärdigt med det? Det gör ju de andra folken också. ⁴⁸ Var fullkomliga som er Fader i himlen är fullkomlig.^[m]