Ett varnande exempel

5 Människa, ta ett skarpt svärd och använd det som rakkniv för att raka av dig hår och skägg. Ta en våg och dela upp håret. ² En tredjedel ska du bränna inne i staden när belägringsdagarna är över. En tredjedel ska du hugga med svärd runt omkring i staden. En tredjedel ska du sprida för vinden. Jag ska jaga dem med draget svärd. ³ Behåll några hårstrån som du gömmer i en mantelflik. ⁴ Ta till sist några av dessa och kasta i elden och bränn upp dem. Därifrån ska en eld gå ut över hela Israels folk.

⁵ Så säger Herren, Herren: Detta är Jerusalem som jag har satt mitt ibland folken, omgivet av andra länder. ⁶ Staden har i sin gudlöshet handlat upproriskt mot mina bud mer än andra folk och brutit mot mina stadgar mer än länderna runt omkring. De har förkastat mina bud och inte följt mina stadgar.

⁷ Därför säger Herren, Herren: Ni har varit trotsigare än folken runt omkring er, eftersom ni inte har följt mina bud och inte hållit er till mina stadgar och inte ens de omgivande folkens lagar.

⁸ Därför säger Herren, Herren: Jag själv är emot dig och ska verkställa min dom i dig i folkens åsyn. ⁹ För dina avskyvärda handlingars skull ska jag göra med dig något jag aldrig gjort eller kommer att göra. ¹⁰ Föräldrar kommer att äta sina barn och barn sina föräldrar. Jag ska verkställa min dom över dig och sprida dem som överlever för alla vindar. ¹¹ Så sant jag lever, säger Herren, Herren: Därför att du har orenat min helgedom med alla dina vidriga avgudar och avskyvärdheter, ska jag dra mig undan er. Jag ska inte ha något förbarmande med dig, inte skona dig. ¹² En tredjedel av dig ska dö av hunger och pest därinne, en tredjedel ska falla för svärd runt omkring dig, och en tredjedel ska jag sprida för jordens alla vindar, och jag ska jaga dem med draget svärd.

¹³ Min vrede ska lägga sig, min förbittring mot dem stillas, och jag får min hämnd. De ska förstå att jag, Herren, har talat till dem i svartsjuk vrede, när jag låter min vredesglöd komma över dem.

¹⁴ Jag ska ödelägga dig och göra dig till åtlöje bland folken runt omkring dig och inför alla som går förbi. ¹⁵ Du ska bli till skam och åtlöje, till varning och skräck för folken runt omkring dig, när jag i min vrede och förbittring verkställer min dom mot dig och mitt straff. Jag, Herren, har talat. ¹⁶ Jag ska skjuta hungerns onda, förgörande pilar, skjuta för att förgöra er. Jag ska låta er hungersnöd bli värre och värre och låta brödet ta slut. ¹⁷ Jag ska sända hungersnöd och onda vilddjur mot dig, som ska göra dig barnlös. Pest och blodbad ska drabba dig, när jag låter ett svärd riktas mot dig. Jag, Herren, har talat.”

Profetia mot Israels offerplatser

6 Herrens ord kom till mig: ² ”Du människa, se ut över Israels berg och profetera mot dem. ³ Säg: ’O, Israels berg, hör ordet från Herren, Herren! Så säger Herren, Herren till bergen, höjderna, till bäckarna och dalarna: Jag ska själv rikta svärdet mot er och förgöra era offerhöjder. ⁴ Era altaren ska raseras och era rökelsealtaren krossas. Jag ska låta era dräpta falla inför era avgudar. ⁵ Jag ska lägga israeliternas döda kroppar inför deras avgudar och strö ut era ben kring era altaren. ⁶ Överallt där ni bor ska städerna ödeläggas och offerplatserna förhärjas, era avgudar krossas och förintas, era rökelsealtaren läggas i ruiner och era verk utplånas. ⁷ De dräpta ska falla mitt ibland er. Då ska ni inse att jag är Herren.

⁸ Men jag ska låta några av er överleva och komma undan svärdet och spridas bland främmande folk i främmande länder. ⁹ Då ska era räddade tänka på mig bland de folk där de befinner sig i exil, hur jag har krossats av deras trolösa hjärtan, som vände sig bort från mig, och deras ögon, som lystet spanade efter avgudar. De kommer att avsky sig själva för allt det onda som de har gjort och för alla sina avskyvärda handlingar. ¹⁰ De kommer att inse att jag är Herren och att jag menade allvar när jag talade om detta onda för dem.

¹¹ Så säger Herren, Herren: Slå ihop dina händer och stampa med dina fötter, ropa ut ett ve över allt det onda och avskyvärda israeliterna har gjort. De ska falla för svärd, hungersnöd och pest. ¹² Den som är långt borta ska dö av pest. Den som är nära ska dödas med svärd, och den som blir kvar och överlever ska dö av hunger. Så ska jag uttömma min vrede över dem. ¹³ Då ska de inse att jag är Herren, när deras dräpta ligger spridda mitt ibland sina avgudar, runt omkring deras altaren, på alla höga kullar, på alla bergstoppar, under alla grönskande träd och bland alla lummiga terebinter, överallt där de offrat doftande rökelseoffer till alla sina avgudar. ¹⁴ Jag ska räcka ut min hand mot dem och göra landet, var de än bor, fullständigt öde, från öknen till Rivla^[a]. Då ska de inse att jag är Herren.’ ”

Herrens vrede drabbar hela landet

7 Herrens ord kom till mig: ² ”Människa, så säger Herren, Herren till Israels land:

Då ska ni inse att jag är Herren.’

⁵ Så säger Herren, Herren:

Då ska ni inse att det är jag, Herren, som slår er.

Då ska de inse att jag är Herren.’ ”

Var uthålliga

12 När vi nu har en sådan sky av vittnen runt omkring, låt oss kasta av allt som hindrar, all synd som vill gripa tag i oss, och med uthållighet springa mot målet. ² Låt oss fästa blicken på Jesus, som är upphovet till vår tro och som också fullkomnar den. Han såg fram emot den glädje som väntade honom, uthärdade korset utan att bry sig om dess skam och sitter nu på den högra sidan om Guds tron.^{[a] 3} Tänk på honom som själv fick stå ut med så mycket fiendskap från syndiga människor. Då ska ni inte tröttna och ge upp.

Gud fostrar sina barn

⁴ Ännu har ni ju inte låtit ert blod flöda i kampen mot synden. ⁵ Ni har glömt den uppmaning som getts er som söner:

⁷ Håll ut i lidandet som ni får gå igenom. Det är för er fostran. Gud behandlar er som sina söner. Var finns den son som inte tuktas av sin far? ⁸ Om ni inte blir uppfostrade, som alla andra, då är ni inga äkta barn, inga riktiga söner.

⁹ Våra biologiska fäder uppfostrade oss, och vi respekterade dem. Har vi då inte ännu större anledning att underordna oss andarnas Fader, så att vi får leva? ¹⁰ Våra fäder fostrade oss under några korta år, och de gjorde så gott de kunde. Men han fostrar oss för vårt bästa, för att vi ska få del av hans helighet. ¹¹ All fostran känns mer smärtsam än glädjande för stunden. Men för den som övas genom den resulterar den till slut i frid och rättfärdighet. ¹² Styrk därför era kraftlösa händer och svaga knän. ¹³ Gör er vandringsstig rak för era fötter, så att ingen behöver få sin vacklande fot ur led, utan blir helad igen.^[c]

Varning för att avvisa Gud

¹⁴ Sträva efter att leva i frid med alla människor och efter helgelse, för utan den får ingen se Herren. ¹⁵ Se till att ingen går miste om Guds nåd och att ingen rot av bitterhet får börja växa och vålla skada och förstöra livet för många. ¹⁶ Se till att ingen av er lever i sexuell omoral eller gudlöshet, som Esau, som sålde sin arvsrätt för ett enda mål mat. ¹⁷ Som ni vet ville han sedan ändå få ut sitt arv, välsignelsen, men blev avvisad, för då var det för sent att ångra sig, trots att han bönade och bad under tårar.^[d]

¹⁸ Ni har inte kommit till ett berg som man kan röra vid, ett berg täckt av eld, svarta moln, mörker och våldsamt oväder, ¹⁹ till trumpetstötar och en röst som talade så att de som hörde bad om att inte behöva höra mer. ²⁰ För de stod inte ut med att höra befallningen: ”Till och med det djur som rör vid berget ska stenas.”^{[e] 21} Synen var så fruktansvärd att Mose sa: ”Jag darrar av skräck.”^[f]

²² Nej, ni har kommit till Sions berg^[g], den levande Gudens stad, till det himmelska Jerusalem. Ni står inför tusentals änglar, ²³ en festförsamling av de förstfödda, vilkas namn är skrivna i himlen.^[h] Ni har kommit till Gud, allas domare, och till de rättfärdigas andar som fullkomnats. ²⁴ Ni har kommit till Jesus själv, han som blev medlare i ett nytt förbund, och till det renande blod som talar bättre än Abels.^[i]

²⁵ Se därför till att ni inte avvisar honom som talar. Om de inte kunde komma undan, som avvisade honom när han varnade dem här på jorden, hur skulle då vi kunna det om vi avvisar honom som varnar oss från himlen? ²⁶ Den gången fick hans röst jorden att skaka, men nu har han lovat: ”En sista gång ska jag skaka inte bara jorden, utan också himlen.”^{[j] 27} ”En sista gång” betyder att allt skapat som vacklar ska försvinna, men det som inte vacklar ska bestå.

²⁸ Vi får ett rike som aldrig ska skaka. Låt oss därför vara tacksamma och tjäna Gud så som han vill, med vördnad och fruktan, ²⁹ för vår Gud är en förtärande eld.^[k]