Dom över Egypten

30 Herrens ord kom till mig: ² ”Du människa, profetera och säg: ’Så säger Herren, Herren: Jämra er och säg: Ve denna dag!

⁵ Kush, Put, Lud, en främmande skara från alla håll och Kub, samt folk från förbundets land ska falla med dem för svärdet.

⁹ På den dagen ska budbärare gå ut från mig på skepp för att sätta skräck i Kush mitt i dess trygghet. Ängslan ska komma över dem på Egyptens dag. Den kommer!

¹⁰ Så säger Herren, Herren:

¹³ Så säger Herren, Herren:

Faraos armar bryts

²⁰ I det elfte året, på sjunde dagen i första månaden^[c], kom Herrens ord till mig: ²¹ ”Du människa, jag har brutit armen på farao, den egyptiske kungen, och ingen har bundit upp och spjälat eller lindat den så att den kan bli stark nog att lyfta ett svärd igen. ²² Så säger Herren, Herren: Jag ska ta itu med farao, kungen av Egypten, och jag ska bryta båda hans armar, både den starka och den brutna, och jag ska låta svärdet falla ur hans hand. ²³ Jag ska skingra egypterna bland folken och sprida ut dem till andra länder. ²⁴ Jag ska styrka den babyloniske kungens armar och sätta mitt svärd i hans hand. Men faraos armar ska jag bryta, så att han kommer att jämra sig inför honom som en dödligt sårad.

²⁵ Jag ska styrka den babyloniske kungens händer, men faraos armar ska hänga obrukbara. Då ska de inse att jag är Herren, när jag sätter mitt svärd i den babyloniske kungens hand och han svingar det över Egypten. ²⁶ Jag ska skingra egypterna bland folken och sprida ut dem till andra länder. Då ska de inse att jag är Herren.”

Egyptens högmod

31 I det elfte året, på första dagen i tredje månaden kom Herrens ord till mig: ² ”Du människa, säg till farao, kungen av Egypten, och till hela hans här: ’Med vem kan man jämföra dig i din storhet?

¹⁰ Så säger Herren, Herren: Eftersom den växte så hög och sköt upp sin topp bland molnen, och eftersom den greps av högfärd för sin höjd, ¹¹ överlämnade jag den åt en härskare över folken. Han behandlade den som dess ondska förtjänade. Jag hade förskjutit den. ¹² Främlingar, de grymmaste av folk, högg ner den och lät den ligga. Dess grenar låg utspridda överallt i bergen och dalarna, de låg sönderbrutna i landets bäckar. Alla jordens folk som hade bott under dess skugga övergav den och lät den ligga. ¹³ Himlens fåglar har byggt sina bon i det fallna trädet och markens djur lagt sig bland grenarna. ¹⁴ Därför ska aldrig mer några träd som växer vid vatten vara högmodiga över sin höjd och skjuta upp sin topp bland molnen, inga välvattnade träd, hur höga de än blir. De är alla bestämda till att dö och måste ner i jorden, tillsammans med de människor som lagts i graven.

¹⁵ Så säger Herren, Herren: Den dag den störtade ner i dödsriket lät jag djupet klä sig i sorg för dess skull och hålla tillbaka sina flöden, och dess rikliga vatten sinade. Jag klädde Libanon i sorgdräkt, och alla dess träd vissnade. ¹⁶ Jag fick folken att darra när det föll ner i dödsriket, tillsammans med dem som gått ner i graven. Det blev till tröst för alla Edens träd djupt nere i jorden, de bästa och mest utsökta i Libanon, alla de som hade gott om vatten. ¹⁷ Också de hade tillsammans med den gått ner till dödsriket, till dem som dödats med svärd, dess allierade, som bott i dess skugga bland folken.

¹⁸ Vilket av Edens alla träd kan du jämföras med i härlighet och majestät? Likafullt ska du störtas till jorden där nere, tillsammans med Edens träd. Du ska ligga där bland de oomskurna, bland dem som dödats med svärd.

Så ska det gå för farao och hela hans här, säger Herren, Herren.’ ”

Klagosång över farao

32 I det tolfte året, på första dagen i tolfte månaden^[g] kom Herrens ord till mig: ² ”Du människa, sjung en klagosång över farao, kungen av Egypten, och säg till honom:

³ Så säger Herren, Herren:

¹¹ Så säger Herren, Herren:

¹⁶ Detta är en klagosång som man ska sjunga. Kvinnorna bland folken^[h] ska sjunga den, över Egypten med hela dess här ska de sjunga den, säger Herren, Herren.”

Egypten och andra riken far ner till dödsriket

¹⁷ I det tolfte året, på femtonde dagen i månaden, kom Herrens ord till mig: ¹⁸ ”Du människa, klaga över Egyptens här: Befall dem att fara ner till jorden, tillsammans med andra mäktiga nationers kvinnor, ner till dem som gått i graven. ¹⁹ Vem överträffar du i skönhet? Gå ner! Lägg dig bland de oomskurna. ²⁰ De ska falla bland dem som dödats med svärd. Svärdet är draget. Släpa bort dem med hela hopen. ²¹ De mäktiga ledarna talar ur dödsriket till honom och hans allierade: ’De oomskurna har kommit ner och ligger där, dödade med svärd.’

²² Där ligger Assur med hela sin här, mitt bland gravarna av alla sina slagna som fallit för svärd. ²³ Deras gravar är där nere i djupet, hans här ligger runt omkring hans grav. Alla är de dräpta, fallna för svärd, dessa som spred skräck i de levandes land.

²⁴ Där ligger Elam med hela sin här runt omkring hans grav. Alla är de dräpta, fallna för svärd. Oomskurna for de ner i jordens djup, dessa som spred skräck i de levandes land. Nu får de bära skammen med de andra som farit ner i graven. ²⁵ Bland de dräpta fick han sin bädd, med hela sin här i gravarna runt omkring. Alla är de oomskurna, dräpta med svärd, de som spred skräck i de levandes land. Nu får de bära skammen med de andra som farit ner i graven. De ligger bland de dräpta.

²⁶ Där ligger Meshek och Tuval, med hela sin här i gravarna runt omkring. Alla är de oomskurna, dräpta med svärd, de som spred skräck i de levandes land. ²⁷ De ligger inte bland de fallna, oomskurna hjältarna, som med sina vapen for ner i dödsriket och som ligger med sina svärd under huvudet och sina sköldar^[i] lagda över knotorna. De spred skräck i de levandes land.

²⁸ Också du ska krossas tillsammans med de oomskurna och ligga där bland dem som dräpts med svärd.

²⁹ Där ligger Edom med sina kungar och furstar, som trots sin makt ligger där med dem som dräpts med svärd. De ligger där tillsammans med de oomskurna, de som gått ner i graven.

³⁰ Där ligger alla furstarna från norr och alla från Sidon. De for ner bland de dräpta, trots den skräck de spred genom sin makt, och de kom på skam. De ligger där oomskurna tillsammans med dem som dräpts med svärd och bär skammen med dem som gått ner i graven.

³¹ Farao ser dem och blir tröstad i sorgen över sin här. Farao och hela hans här är dräpta med svärd, säger Herren, Herren. ³² Jag lät honom sprida skräck i de levandes land, men nu ska han och hela hans här ligga bland dem som dräpts med svärd, säger Herren, Herren.”

4 Då nu Kristus har lidit med sin kropp, ska också ni beväpna er med samma sätt att tänka. Den som har lidit med sin kropp har nämligen slutat synda, ² så att han resten av tiden här inte längre lever efter mänskliga begär utan efter Guds vilja. ³ Ni har ju redan levt tillräckligt länge som hedningarna gör, i sexuell omoral, orgier, fylleri och dryckeslag, vilda fester och skamlig avgudadyrkan.

⁴ De är nu förvånade över att ni inte längre vill vältra er i detta träsk av liderlighet tillsammans med dem, och därför hånar de er. ⁵ Men de ska en dag få svara inför honom som står beredd att döma både levande och döda. ⁶ Därför förkunnades evangeliet också för dem som nu är döda, så att de visserligen döms som människor i fysiskt avseende men får leva andligen, som Gud.

Stötta och hjälp varandra

⁷ Men alltings slut är nära. Tänk därför klart och var nyktra, så att ni kan be. ⁸ Och viktigast av allt är att ni älskar varandra helhjärtat, för kärleken skyler över många synder.^{[a] 9} Visa gästfrihet utan att klaga.

¹⁰ Tjäna varandra, var och en av er med den nådegåva han fått, som goda förvaltare av Guds nåd i dess många former. ¹¹ Den som talar ska se till att han talar enligt Guds ord. Den som tjänar ska göra det med den kraft som Gud ger. Då ska Gud bli ärad genom Jesus Kristus. Äran och makten tillhör honom i all evighet, amen.

¹² Mina kära, bli inte förvånade över det eldprov ni måste gå igenom, som om det vore något oförutsett ni drabbas av. ¹³ Var i stället glada när ni får dela Kristus lidanden, för då får ni jubla av glädje den dag han uppenbarar sig i sin härlighet. ¹⁴ Ni är lyckliga om människor hånar er för Kristus namns skull, för härlighetens Ande, Guds Ande, vilar över er.

¹⁵ Självklart får det aldrig hända att någon av er måste lida för att han har mördat, stulit, ställt till med annat ont eller lagt sig i andras affärer. ¹⁶ Men den som får lida som kristen behöver inte skämmas, utan kan hylla Gud för det namnet.

¹⁷ Tiden är nu inne för domen, och den ska börja med Guds eget folk. Men om den börjar med oss, hur går det då för dem som inte lyder Guds evangelium? ¹⁸ Och:

¹⁹ Därför ska de som efter Guds vilja får lida överlämna sina liv åt sin trofasta Skapare och göra det som är gott.