Två nya stentavlor

(2 Mos 34:1-9)

10 Då sa Herren till mig att hugga ut två nya stentavlor likadana som de förra och att sedan vända tillbaka till honom på berget. Jag skulle också tillverka en ark av trä. ² På de nya tavlorna skulle han skriva ner samma budord som på de tavlor jag slagit sönder och sedan skulle jag lägga dem i arken. ³ Jag gjorde därför en ark av akacieträ och högg ut två stentavlor likadana som de förra och tog med mig tavlorna upp på berget. ⁴ Herren skrev på nytt ner de tio budorden på tavlorna, samma budord som han gett er inifrån elden då ni samlades vid berget. Han överlämnade sedan tavlorna till mig ⁵ och jag kom ner från berget igen och lade dem i arken som jag hade gjort, alldeles som Herren har befallt och där finns de nu.

⁶ Israels folk vandrade sedan från Beerot Bene-Jaakan till Mosera. Där dog Aron och begravdes. Hans son Elasar blev präst efter honom.

⁷ Sedan drog de vidare till Gudgoda och därifrån till Jotvata, ett område med många bäckar. ⁸ Det var vid den tiden Herren avskilde Levi stam att bära Herrens förbundsark och att stå framför Herren och tjäna honom och uttala välsignelser i hans namn, precis som de gör än idag. ⁹ Det är därför som Levi stam inte har fått någon egendom eller eget markområde som de andra stammarna. Herren, din Gud, är deras egendom, precis som han har lovat dem.

¹⁰ Jag stannade alltså på berget inför Herren i fyrtio dagar och fyrtio nätter på samma sätt som jag hade gjort första gången och Herren lyssnade på nytt till min vädjan, för han ville inte att ni skulle förintas. ¹¹ Herren sa till mig: ”Gå! Led folket till det land som jag med ed har lovat deras förfäder så att de kan ta det i besittning!”

Glöm inte att lyda Gud

¹² Och nu Israel, vad kräver Herren, din Gud, av dig mer än att du fruktar Herren, din Gud, så att du alltid vandrar hans vägar att du älskar och tjänar honom av hela ditt hjärta och av hela din själ ¹³ och att du följer alla de lagar och föreskrifter som jag ger dig idag, allt för ditt eget bästa? ¹⁴ Både himlen och jorden och allt som finns på den tillhör Herren, din Gud. ¹⁵ Ändå var det just dina förfäder han fäste sig vid i kärlek. Han utvalde er, deras barn, före alla andra folk och detta gäller än idag. ¹⁶ Skär därför bort era hjärtans förhud^[a] och var inte så motspänstiga!

¹⁷ Herren, er Gud, är gudarnas Gud och herrarnas Herre. Han är den store och mäktige Guden, den fruktansvärde Guden, som inte har anseende till person och inte tar mutor. ¹⁸ Han ger rätt åt den faderlöse och änkan. Han älskar främlingen och ger honom mat och kläder. ¹⁹ Därför ska också ni älska främlingar, ni har ju själva varit främlingar i Egypten. ²⁰ Du ska frukta Herren, din Gud, tjäna honom, hålla fast vid honom och svära vid hans namn. ²¹ Han är din stolthet och han är din Gud, han som har gjort så stora och underbara ting inför dina ögon. ²² När dina förfäder vandrade ner till Egypten var de bara sjuttio personer, men nu har Herren, din Gud, gjort er lika talrika som stjärnorna på himlen.

11 Du ska älska Herren, din Gud, och alltid hålla det han befallt dig, hans stadgar, lagar och bud. ² Inse att det inte var era barn som fick se och uppleva Herrens, er Guds, fostran, hans storhet och väldiga makt. ³ De har aldrig sett tecknen han gjorde i Egypten mot dess kung farao och hela hans land. ⁴ De såg inte vad han gjorde med den egyptiska armén och dess hästar och vagnar, hur han dränkte alla i Sävhavet när de förföljde er och utplånade dem för alltid. ⁵ De såg inte hur han tog hand om er i öknen innan ni kom hit ⁶ eller vad han gjorde med Datan och Aviram, Eliavs söner och ättlingar till Ruben, hur jorden öppnade sig och uppslukade dem med familjer och tält och allt levande hos dem mitt ibland israeliterna.^[b]

Ni kan välja välsignelse eller förbannelse

⁷ Men ni har med egna ögon sett dessa väldiga gärningar som Herren har utfört. ⁸ Därför ska ni noga följa hela den lag som jag idag ger er. Då ska ni få styrka att gå och erövra det land, som ligger framför er på andra sidan Jordan. ⁹ Då kommer ni att leva länge i det land, som Herren med ed lovade era förfäder och deras ättlingar, ett land som flyter av mjölk och honung.

¹⁰ Det land som ni nu ska ta i besittning är inte som Egypten som ni drog ut ur där det är nödvändigt med bevattning som i en köksträdgård. ¹¹ Det är ett land med höjder och dalar och tillräckligt med regn från himlen, ¹² ett land som Herren själv vårdar sig om. Han vakar över det från årets början till årets slut.

¹³ Om ni noga följer de bud som jag^[c] idag ger er, om ni älskar Herren, er Gud, och tjänar honom av hela ert hjärta och av hela er själ, ¹⁴ då ska jag låta regnet komma i rätt tid, både höstregn och vårregn, så att du kan bärga skördar av säd, vin och olja. ¹⁵ Jag låta gräs växa på betesmarkerna för din boskap och du själv ska också få äta dig mätt.

¹⁶ Akta er så att ni inte lockas bort och börjar tillbe avgudar, ¹⁷ för då kommer Herren att bli mycket vred mot er. Han kommer att stänga till himlen så att det inte regnar och skördarna kommer att utebli och då är ni snart utrotade ur det goda land som Herren vill ge er. ¹⁸ Var därför noga med att komma ihåg dessa mina ord och bevara dem i era hjärtan! Bind dem som ett tecken på er hand och fäst dem på pannan. ¹⁹ Lär era barn dem! Tala om dem när du sitter där hemma, när du är på vandring, när du lägger dig och när du stiger upp. ²⁰ Skriv dem på dörrposterna till dina hus och i dina stadsportar^[d]. ²¹ Då kommer ni och era barn att få leva länge i det land som Herren med ed har lovat era förfäder, ja, lika länge som det finns en himmel som välver sig över jorden.

²² Om ni håller hela denna lag som jag ger er, om ni älskar Herren, er Gud, och vandrar på hans vägar och håller er till honom, ²³ då ska Herren fördriva alla dessa folk för er, hur mycket större och mäktigare än er de än är. ²⁴ Varje plats där ni sätter er fot ska tillhöra er. Era gränser ska sträcka sig från öknen till Libanon och från floden Eufrat till Medelhavet. ²⁵ Ingen ska kunna stå er emot, för Herren, er Gud, ska sända bävan och förskräckelse före er över hela landet vart ni än går, precis som han har lovat er.

²⁶ Idag lägger jag framför er välsignelse och förbannelse: ²⁷ välsignelse om ni följer Herrens, er Guds, bud som jag ger er idag ²⁸ och förbannelse om ni vägrar att följa dem och istället följer andra folks gudar som ni inte känner.

²⁹ När Herren, er Gud, leder dig in i det land du ska lägga under dig, så ska du uttala välsignelsen från berget Gerisim och förbannelsen från berget Eval. ³⁰ Gerisim och Eval ligger väster om vägen på andra sidan Jordan där kanaanéerna bor i ödemarken nära Gilgal och Mores ekar.

³¹ Det är snart dags för er att gå över Jordan och inta det land som Herren, er Gud, ger er. Men när ni har intagit landet och bosatt er där, ³² ska ni vara noga med att lyda alla de lagar och föreskrifter som jag idag ger er.

Andra budet: Du ska inte tillverka några avgudar

12 Detta är de lagar och föreskrifter som ni ska lyda i det land som Herren, dina förfäders Gud, har gett dig att ta i besittning för all framtid; följ dem så länge ni lever på jorden:

Bara en enda plats för gudstjänsten

² Förstör grundligt alla de platser där de folk ni fördriver tillber sina gudar på höga berg och kullar och under alla grönskande träd. ³ Bryt ner deras altaren, slå sönder deras stenstoder, bränn upp deras asherapålar^[e] och hugg ner deras avgudabilder! Lämna ingenting kvar som kan påminna om dem på dessa platser!

⁴ Ni ska inte tillbe Herren, er Gud, på samma sätt som de. ⁵ Istället ska ni samlas på en plats som Herren, er Gud, själv kommer att välja ut åt sig i någon av era stammar, en plats där hans namn ska bo. Dit ska du gå. ⁶ Där ska ni bära fram era brännoffer och slaktoffer, ert tionde och era personliga gåvor, era löftesoffer, era frivilliga offer och de förstfödda djuren från er boskap och era hjordar. ⁷ Där ska ni och era familjer äta^[f] och fira högtid inför Herren, er Gud, och glädjas över resultatet av ert arbete och den välsignelse ni fått från Herren, er Gud.

⁸ Ni ska inte längre göra som vi gör idag. Nu gör var och en som han själv vill, ⁹ eftersom ni ännu inte har nått den viloplats som Herren, din Gud, vill ge dig. ¹⁰ När ni har gått över Jordan och bosatt er i det land som Herren, er Gud, vill ger er och han har gett er ro för alla era fiender och ni lever i trygghet, ¹¹ då ska Herren, er Gud, utse en plats för sitt namns boning. Till den platsen ska ni bära fram de gåvor jag ger befallning om: era brännoffer och slaktoffer, ert tionde och era personliga gåvor, samt alla de utvalda löftesoffer ni lovat Herren. ¹² Där ska ni glädjas inför Herren med era söner och döttrar och slavar och slavinnor, likaså med leviterna som bor i era städer. De har ju inte fått något eget område i landet.

¹³ Du ska inte offra dina brännoffer var som helst, ¹⁴ utan bara på den plats som Herren väljer bland en av era stammar. Där ska du göra allt det som jag befaller dig.

¹⁵ Om du däremot vill slakta och äta djur på vanligt sätt, då kan du slakta dem var som helst i dina städer. Ät så mycket kött du vill, för Herren ska välsigna dig med sådant. De som är orena^[g] får också äta av det som man äter gasell eller hjort. ¹⁶ Du får dock inte äta blodet. Häll ut det på marken som vatten.

¹⁷ I dina städer får du inte äta vare sig tiondet av säden, vinet eller oljan eller det förstfödda från din boskap eller dina hjordar eller något du har lovat att ge och inte heller dina frivilliga offer eller personliga offer. ¹⁸ Allt detta ska du, din son och dotter, din slav och slavinna och leviterna i dina städer äta inför Herren, din Gud, på den plats han väljer ut åt sig. Gläd dig inför Herren, din Gud, över resultatet av ditt arbete. ¹⁹ Leviterna får du aldrig glömma bort så länge du lever i landet.

²⁰ När Herren, din Gud, har utvidgat dina gränser så som han har lovat och du får lust att äta kött, så ät så mycket du vill. ²¹ Om den plats Herren väljer ut som sin ligger alltför långt bort från din boplats, kan du slakta kor och får som Herren har gett dig så som jag har befallt dig och äta dem där du bor så mycket du vill. ²² Ät dem som du äter gasell och hjort. Även de som inte är rena kan äta dem. ²³ Det enda förbehållet är att du aldrig får äta blodet, för livet är i blodet och du får inte äta livet tillsammans med köttet. ²⁴ Ät alltså inte blodet. Häll ut blodet på marken som vatten. ²⁵ Ät det inte! Då kommer allt att gå väl för dig och dina barn, eftersom du gör det som är rätt inför Herren. ²⁶ Det är bara dina heliga gåvor och dina löftesoffer som du måste ta med dig till den plats Herren väljer ut. ²⁷ Dina brännoffer, köttet och blodet, ska du offra på Herrens, din Guds, altare. Blodet från offret ska du hälla ut över Herrens, din Guds, altare, men köttet får du äta.

²⁸ Var noga med att följa alla dessa föreskrifter. Om du gör det som är gott och rätt i Herrens, din Guds, ögon, kommer det alltid att gå väl för dig och dina barn.

²⁹ Herren, din Gud, ska förinta folken i det land dit du kommer och driva undan dem för dig. Men när du har drivit bort dem och bosatt dig i deras land, ³⁰ ska du inte vara nyfiken på deras gudar och gå i deras fälla som utrotades för din skull. Fråga inte: ”Hur tillbad de här folken sina gudar? Jag vill göra på samma sätt.” ³¹ Du får inte tillbe Herren, din Gud, på det sättet. I sin tillbedjan har dessa folk gjort avskyvärda saker som Herren hatar. De har till och med bränt upp sina söner och döttrar som offer till sina gudar. ³² Lyd alla de bud jag ger er! Lägg inte till något och dra inte heller bort något från dem.

Liknelsen om mannen som arrenderade ut sin vingård

(Matt 21:33-46; Luk 20:9-19)

12 Sedan började Jesus tala till dem i liknelser: ”En man planterade en vingård. Han byggde en mur runt omkring den och grävde en grop där han kunde pressa druvorna. Han byggde också ett vakttorn. Sedan arrenderade han ut vingården till några lantbrukare medan han själv reste bort. ² När det blev dags att skörda, sände han en av sina tjänare till lantbrukarna för att hämta en del av vingårdens skörd. ³ Men de tog fast tjänaren, misshandlade honom och skickade honom tillbaka tomhänt.

⁴ Ägaren sände då en annan av sina tjänare, men de slog honom i huvudet och förolämpade honom. ⁵ Nästa tjänare som han sände dödade de. Han sände flera andra, men en del misshandlade de, andra slog de ihjäl. ⁶ Till slut fanns det bara en kvar att sända, ägarens egen älskade son. Honom sände han iväg som den siste, för han tänkte: ’Honom ska de väl ändå visa respekt för.’

⁷ Men lantbrukarna sa till varandra: ’Här kommer arvtagaren. Kom så dödar vi honom, och då blir arvet vårt!’ ⁸ Så tog de fast sonen och dödade honom och slängde kroppen utanför vingården.

⁹ Vad ska nu vingårdsägaren göra? Jo, han kommer själv dit och dödar lantbrukarna och ger sedan vingården till andra. ¹⁰ Har ni inte läst det här stället i Skriften:

¹² De ville arrestera Jesus genast, eftersom de förstod att det var dem han syftade på i liknelsen, men de var rädda för folket. Därför lämnade de honom och gick därifrån.

Ska man betala skatt till kejsaren?

(Matt 22:15-22; Luk 20:20-26)

¹³ De skickade nu några fariseer och anhängare till Herodes^[b] för att lura Jesus att säga något som de kunde sätta dit honom för. ¹⁴ Och de kom och sa till honom: ”Mästare, vi vet att du är uppriktig. Du låter dig inte påverkas av människor och ser inte till personen, utan lär oss i sanning Guds väg. Är det rätt eller inte att betala skatt till kejsaren. Ska vi göra det eller inte?”

¹⁵ Men Jesus förstod att de hycklade och sa: ”Varför försöker ni sätta mig på prov? Ta hit en denar så får jag titta på den.” ¹⁶ Då gav de honom ett mynt, och han frågade dem: ”Vems bild är det här, och vems underskrift?”

”Kejsarens”, svarade de.

¹⁷ ”Då så”, sa han, ”ge kejsaren det som är hans och Gud det som är Guds.” Och de blev förvånade över hans svar.

Ska de döda uppstå?

(Matt 22:23-33; Luk 20:27-40)

¹⁸ Sedan kom några saddukeer^[c] till Jesus. De påstår att det inte finns någon uppståndelse, och därför frågade de:

¹⁹ ”Mästare, Mose skrev att om en man dör och lämnar efter sig hustru men inga barn, ska hans bror gifta sig med änkan och skaffa en arvtagare åt sin bror.^{[d] 20} Nu fanns det sju bröder. Den äldste gifte sig, men dog utan att lämna några barn efter sig. ²¹ Därför gifte sig bror nummer två med änkan, men dog utan att lämna några barn efter sig, likadant den tredje ²² och alla sju; inga lämnade efter sig några barn. Sedan dog också kvinnan. ²³ När de nu uppstår från de döda, vems hustru blir hon då? Alla sju har ju varit gifta med henne.”

²⁴ Jesus svarade: ”Är det inte därför ni tar så fel eftersom ni förstår varken Skriften eller Guds kraft? ²⁵ När de döda uppstår ska de inte gifta sig eller bli bortgifta, utan vara som änglarna i himlen.

²⁶ Men när det gäller de dödas uppståndelse, har ni då aldrig läst i Moseböckerna om törnbusken, där Gud säger till Mose: ’Jag är Abrahams, Isaks och Jakobs Gud.’^{[e] 27} Gud är inte en gud för döda, utan för levande.^[f] Ni tar fullständigt fel.”