A A A A A
Bible Book List

2 Samuelsboken 16-18 nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) (NUB)

Siva förenar sig med David

16 David hade just hunnit bortom bergskrönet, när han mötte Mefivoshets tjänare Siva[a] som väntade på honom. Siva hade med sig ett antal åsnor lastade med 200 brödkakor, 100 russinkakor, 100 fruktkakor och en skinnsäck med vin.

Kungen frågade: ”Varför har du med dig allt detta?” Siva svarade: ”Åsnorna är för kungens familj att rida på, brödet och fruktkakorna ska männen ha som proviant och vinet är till för dem som blir utmattade under ökenvandringen.” ”Men var är din herres sonson?” frågade kungen. ”Han stannade i Jerusalem,” svarade Siva. ”Han tänkte att israeliterna nu skulle ge honom tillbaka hans fars rike.”

Då sa kungen: ”Från och med nu är allt Mefivoshet äger ditt!” ”Jag bugar mig ner till jorden”, svarade Siva. ”Låt mig alltid få möta din välvilja, min herre och kung!”

Shimi förbannar David

När kung David nått fram till Bachurim, kom en man ut från byn och förbannade dem. Han hette Shimi, Geras son, och var släkt med Saul. Han kastade sten på kungen och hans närmaste män, trots att de på alla sidor var omgivna av soldater och livvakter.

”Ge dig iväg härifrån, din mördare och skurk!” ropade han till David med sina förbannelser. Herren ska hämnas på dig för att du utgöt kung Sauls och hans familjs blod! Du stal hans tron och nu har Herren gett den till din son Absalom. Dina blodsdåd har dragit olycka över dig själv!”

”Varför ska en död hund som han få förbanna dig, min herre?” frågade Avishaj, Serujas son. ”Ska jag hugga huvudet av honom?” 10 ”Nej”, sa kungen. ”Lägg er inte i det här, ni Serujas söner! Om Herren har sagt till honom att förbanna mig, vem kan då fråga varför han gör det?” 11 Och David sa till Avishaj och sina män: ”Om min egen son som är mitt eget kött och blod försöker döda mig, varför skulle inte en benjaminit göra det? Lämna honom i fred och låt honom förbanna, för Herren har säkert sagt till honom att göra detta! 12 Kanske kommer Herren att ta hand om mig i min nöd och då vänder han den här förbannelsen till något gott i stället.”

13 David och hans män fortsatte framåt medan Shimi höll jämna steg med dem längs berget. Hela tiden förbannade han David och kastade sten och jord på honom.

14 När kungen och hans sällskap nådde sitt mål, var de mycket trötta[b] och stannade för att vila.

Absalom griper makten

15 Under tiden hade Absalom och israeliterna kommit till Jerusalem tillsammans med Achitofel. 16 När Davids vän, arkiten Hushaj, kom till Absalom utropade han till kungen: ”Leve kungen! Leve kungen!”

17 ”Är det så här du behandlar din vän David?” frågade Absalom honom. ”Varför är du inte tillsammans med honom?”

18 ”Därför att jag vill vara hos och arbeta för den man som är utvald av Herren och av Israels folk”, svarade Hushaj. 19 ”Och vem skulle jag arbeta för om inte för sonen? Jag tjänade din far och nu vill jag tjäna dig!”

20 Absalom frågade sedan Achitofel: ”Vad ska vi göra härnäst?” 21 Achitofel sa till honom: ”Gå och ligg med din fars bihustrur som han har lämnat kvar att sköta palatset. Låt hela Israel se hur förhatlig du är för din far. Det kommer att stärka modet hos dem som står på din sida.”[c]

22 Då satte man upp ett tält på palatsets tak och Absalom gick dit och låg med sin fars bihustrur inför hela Israel. 23 Achitofels råd ansågs på den tiden lika värdefulla som de råd man fått direkt från Gud. Både Absalom och David värderade alla Achitofels råd så högt.

Absalom får dåliga råd

17 Achitofel sa till Absalom: ”Låt mig få välja ut 12 000 man och ge mig iväg redan i kväll för att förfölja David! Jag vill anfalla honom medan han är trött och svag. Jag ska skrämma honom och han och hans trupper ska fly. Men jag tänker bara döda kungen. Folket som är med honom ska jag föra tillbaka till dig. Om den man du söker efter dödas, kommer de andra att återvända i frid.”

Absalom och alla Israels äldste godkände planen, men Absalom sa: ”Kalla hit också arkiten Hushaj så vi får höra vad han tycker om detta!”

När Hushaj kom dit, berättade Absalom för honom vad Achitofel hade sagt. ”Vad är din åsikt?” frågade Absalom. ”Ska vi följa Achitofels råd? Om du inte håller med, så säg det!” Hushaj svarade: ”Den här gången har Achitofel inte gett något bra råd. Du känner din far och hans män. De är väldiga krigare och kommer att slåss lika vildsint som en björnhona man tagit ungarna från. Din far är en mycket erfaren soldat och han tillbringar knappast natten bland trupperna. Han har nog redan gömt sig i en grotta eller någon annanstans. Om han anfaller först och några av dina män stupar, kommer ryktet att gå att det är ute med dig. 10 Då kommer även de kämpar som är modiga som lejon att drabbas av fruktan, för hela Israel vet vilken mäktig man din far är och hur modiga de män är som följer honom.

11 Mitt råd är att du mobiliserar hela Israels armé och hämtar hit folk ända från Dan till Beer Sheva,[d] så att du får en stor här, talrik som havets sand, och att du själv går med dem. 12 När vi sedan finner David, ska vi falla över honom som daggen faller på marken och se till att varken han eller någon av hans män överlever. 13 Om David skulle fly till en stad, ska israeliterna slå ett rep runt staden och släpa ner den till närmaste dal, så att inte en enda sten blir kvar.”

14 Då sa Absalom och alla Israels män: ”Arkiten Hushajs råd är bättre än Achitofels!” Herren hade nämligen bestämt att Achitofels goda råd skulle omintetgöras och att olycka skulle drabba Absalom. 15 Hushaj rapporterade sedan till prästerna Sadok och Evjatar vad Achitofel hade sagt till Absalom och Israels äldste och vad han själv hade föreslagit.

16 ”Skynda er!” sa han till dem. ”Leta rätt på David och uppmana honom att inte övernatta vid Jordanflodens vadställe! Han måste genast gå över floden och in i öknen, annars kommer både han och hans armé att utplånas.”

17 Jonatan och Achimaas hade stannat vid Rogelkällan, för de ville inte att någon skulle se dem gå in i staden. En tjänsteflicka skulle komma till dem med meddelanden, som de i sin tur skulle föra vidare till kung David. 18 Men en pojke fick syn på dem och berättade det för Absalom. Jonatan och Achimaas flydde då till Bachurim där det fanns en man som hade en brunn på sin gård. I den klättrade de ner. 19 Mannens hustru lade ett tygstycke över brunnen och strödde ut säd över tyget, så att ingen kunde märka något.

20 När Absaloms män kom till kvinnan och frågade var Achimaas och Jonatan var, sa hon att de hade gått över bäcken. De fortsatte då att söka efter dem men utan framgång och återvände sedan till Jerusalem. 21 När de hade gått, kravlade sig Achimaas och Jonatan upp ur brunnen och skyndade sig till David. ”Det är bråttom!” sa de till honom. ”Gå över Jordanfloden i kväll!” Och de berättade för David om Achitofels råd.

22 David och allt folket som var med honom tog sig då över floden under natten och före gryningen var de alla över på andra sidan.

23 När Achitofel såg att man inte följde hans råd, sadlade han sin åsna och for hem till staden där han bodde. När han hade ordnat för sin familj, hängde han sig. Man begravde honom sedan i hans fars grav.

24 David hade just kommit fram till Machanajim, när Absalom tillsammans med hela Israels armé tågade över Jordanfloden. 25 Som efterträdare till Joav hade Absalom utnämnt Amasa till överbefälhavare över hären. Amasa var son till en israelit[e] vid namn Jitra som hade fått honom med Avigajil, Nachashs dotter och syster till Joavs mor Seruja. 26 Absalom slog nu läger med Israels armé i Gilead.

27 När David kom till Machanajim, möttes han av Shovi, ammoniten Nachashs son från ammoniternas Rabba, och av Makir, son till Ammiel från Lo Devar och av Barsillaj, en gileadit från Rogelim. 28 De hade fört dit sängar, lerkärl och skålar, vete och kornmjöl, rostad säd, bönor, linser, 29 honung, tjockmjölk, får och ost till mat åt David och hans folk. De sa: ”Ni måste vara mycket hungriga, törstiga och trötta i öknen.”

Joav dödar Absalom

18 David mönstrade nu sina trupper och utsåg befälhavare. Somliga satte han över tusen, andra över hundra man. Sedan delade han armén i tre delar. Joav sattes över en tredjedel av styrkan, hans bror Avishaj, Serujas son, över en tredjedel och gatiten Ittaj över en tredjedel. Kungen sa att han också själv skulle dra ut med dem.

”Nej, det får du inte göra”, sa de. ”Om vi flyr är det ingen som bryr sig om det och om hälften av oss skulle falla, spelar det mindre roll. Du är värd mer än tio tusen av oss andra! Därför är det bättre att du stannar här i staden och kan hjälpa oss härifrån.”

”Jag gör det ni tycker är bäst”, svarade kungen. När sedan trupperna drog ut i enheter om hundra och tusen man, stod han vid porten.

Kungen befallde Joav, Avishaj och Ittaj: ”Handskas varsamt med min son Absalom!” Och alla uppfattade tydligt kungens uppmaning till befälhavarna.

Så drog armén ut i fält för att möta israeliterna och striden stod i Efraimskogen. De israelitiska trupperna slogs av Davids män och led stora förluster: 20 000 man miste livet den dagen. Striden bredde ut sig över hela området och skogen krävde fler liv än svärdet.

Mitt under striden kom Absalom i vägen för några av Davids män. När han flydde på sin mula, sprang den under de tjocka grenarna på en stor terebint, så att hans hår och huvud fastnade i grenarna. Där blev han hängande kvar i luften, medan mulan som han ridit på fortsatte springa. 10 En av Davids män fick se detta och berättade för Joav att han sett Absalom hängande i en terebint.

11 ”Vad menar du? Du såg honom hänga där och slog honom inte till marken?” sa Joav. ”Om du dödat honom, skulle jag ha gett dig tio siklar[f] silver och ett bälte”, fortsatte han.

12 ”Jag skulle inte ha gjort det ens för tusen siklar[g]”, svarade mannen. ”Vi hörde alla hur kungen sa till dig och Avishaj och Ittaj: ’Var rädda om min son Absalom!’ 13 Om jag skulle svika kungen, skulle du helt säkert överge mig sedan, eftersom kungen ändå får reda på allt.”

14 ”Nu räcker det! Jag har inte tid med ditt struntprat”, sa Joav. Han tog tre spjut, gick till terebinten och stötte dem i Absaloms bröst medan han fortfarande levde. 15 Tio av hans vapendragare omringade sedan Absalom och gav honom dödsstöten. 16 Joav lät nu hornen ljuda och man slutade att förfölja Israels armé, då Joav gjorde halt. 17 Absaloms kropp slängde de i en stor grop i skogen och man kastade upp ett stort stenröse över den. Samtidigt flydde männen i Israels armé och återvände till sina hem.

18 Absalom hade medan han levde byggt ett monument åt sig själv i Kungadalen. Han tänkte nämligen: ”Jag har inga söner som kan föra mitt namn vidare.[h]” Han kallade det Absaloms monument och så heter det än i dag.

David sörjer sin son Absalom

19 Achimaas, Sadoks son, sa: ”Låt mig få springa och meddela kung David de goda nyheterna att Herren har räddat honom från hans fiender!” 20 ”Nej”, sa Joav till honom. ”I dag kan du inte vara någon glädjebudbärare. Du kan få bli min budbärare en annan gång, men inte nu när kungens son är död.”

21 Sedan sa Joav till en nubier: ”Gå och berätta för kungen vad du har sett!” Mannen bugade sig då för Joav och skyndade iväg.

22 Men Achimaas, Sadoks son, sa åter till Joav: ”Vad som än händer vill jag också springa efter nubiern!”

”Nej, det behöver du inte, min vän”, svarade Joav. ”Vi har inga fler nyheter att förmedla och särskilt inga som budbäraren kommer att belönas för.” 23 ”Nej, men jag vill springa ändå, vad som än händer”, upprepade Achimaas.

Slutligen sa Joav: ”Ja, ja, ge dig iväg!” Achimaas tog då en väg över Jordanslätten och kom fram före nubiern.

24 David satt vid stadsporten, när vaktposten som gått upp till sin utkiksplats uppe på murens krön, fick se en ensam man komma springande. 25 Han ropade ner till David och meddelade honom detta och kungen sa: ”Om han är ensam, måste han ha goda nyheter!”

När han kom närmare, 26 såg vakten en annan man komma springande emot dem och han ropade ner till portvakten: ”Här kommer ytterligare en!” Kungen sa: ”Han har säkert också goda nyheter!”

27 ”Jag tycker jag känner igen den förste. Han springer som Sadoks son Achimaas”, ropade vakten. ”Han är en god man och kommer säkert med goda nyheter”, svarade kungen.

28 Då ropade Achimaas till kungen: ”Allt är väl!” Sedan bugade han sig och föll med ansiktet mot marken och sa: ”Lovad vare Herren, din Gud, som har förgjort dem som vågade resa sig mot dig!”

29 ”Vad hände med min son Absalom?” frågade kungen. ”Är allt väl med honom?”

”När Joav bad en av sina tjänare och mig, din tjänare, springa hit, rådde det en stor förvirring, men jag vet inte vad som hände”, svarade Achimaas.

30 ”Vänta här”, sa kungen till honom, och Achimaas steg då åt sidan.

31 Sedan kom nubiern fram och sa: ”Jag har goda nyheter åt min herre och kung! I dag har Herren räddat dig från alla dem som gjorde uppror mot dig!” 32 ”Vad har hänt med min son Absalom? Är allt väl med honom?” frågade kungen. Budbäraren svarade: ”Min herre och kung, jag hoppas det går likadant för alla dina fiender som det har gått för honom!”

33 Då blev kungen mycket bedrövad. Han gick upp till rummet ovanför porten och grät. Medan han gick, ropade han: ”Min son Absalom, min son, min son Absalom! Om jag ändå hade fått dö i stället för dig! Absalom, min son, min son!”

Footnotes:

  1. 16:1 Se kap. 9.
  2. 16:14 trötta kan också tolkas som ett ortnamn, Ajefim, och då blir översättningen: när kungen…kom till Ajefim stannade de för att vila.
  3. 16:21 Se not till 12:8.
  4. 17:11 Från Dan till Beer Sheva, dvs. från norr till söder.
  5. 17:25 I en del handskrifter, bl.a. i Septuaginta och även i 2 Krön 2:17: ismaelit.
  6. 18:11 Tio siklar silver var 120 g.
  7. 18:12 Tusen siklar silver var 12 kilo.
  8. 18:18 Enligt 14:27 hade Absalom tre söner, men dessa dog antagligen som små.
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) (NUB)

Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.

Lukas 17:20-37 nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) (NUB)

Guds rike

(Matt 24:28; 24:37-39)

20 En gång frågade fariseerna Jesus när Guds rike skulle komma, och han svarade: ”Guds rike kommer inte på ett sätt som man kan se med sina fysiska ögon. 21 Man kan inte säga: ’Här är det’, eller: ’Där är det’. Nej! Guds rike är mitt ibland er.[a]

22 Sedan sa han till sina lärjungar: ”Det ska komma en tid då ni längtar efter att få uppleva en enda av Människosonens dagar men inte får det.[b] 23 Man ska säga till er: ’Där är han’, eller: ’Här är han’. Men gå inte dit, spring inte efter sådant! 24 För liksom blixten flammar till över himlen och lyser upp hela horisonten, så ska Människosonen visa sig på sin dag. 25 Men dessförinnan måste han lida svårt och förkastas av detta släkte.

26 Som på Noas dagar ska det också vara på Människosonens dagar. 27 Då åt man och drack och gifte sig och blev bortgift, ända till den dag då Noa gick in i arken och floden kom och utplånade dem allihop.

28 Likadant var det på Lots tid.[c] Människorna åt och drack, köpte och sålde, planterade och byggde, 29 ända till den dag då Lot lämnade Sodom. Då regnade eld och svavel från himlen och utplånade dem allihop. 30 Så ska det vara när Människosonen uppenbarar sig.

31 Den dagen får den som är uppe på taket[d] och har sina ägodelar inne i huset inte gå dit ner för att hämta något, och den som är ute på åkern får inte vända tillbaka. 32 Kom ihåg Lots hustru! 33 Den som försöker bevara sitt liv ska förlora det, men den som förlorar sitt liv ska bevara det.

34 Jag säger er: den natten ska två personer sova i samma säng; den ena tas med, den andra lämnas kvar. 35 Två kvinnor ska mala mjöl tillsammans; den ena tas med, den andra lämnas kvar.[e]

37 Då frågade hans lärjungar: ”Herre, var blir det någonstans?”

Jesus svarade: ”Där kroppen finns, där samlas gamarna.”

Footnotes:

  1. 17:21 Eller: inom er, vilket dock inte passar in i detta sammanhang då Jesus talar till fariseerna.
  2. 17:22 Annan, dock inte i sammanhanget särskilt trolig tolkning: då ni längtar tillbaka till de dagar jag var hos er.
  3. 17:28 Jfr 1 Mos 19:15-29.
  4. 17:31 Se not till Matt 24:17.
  5. 17:35 En del handskrifter har med en extra vers: 36 Två män ska arbeta tillsammans på åkern; den ene tas med, den andre lämnas kvar.
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) (NUB)

Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.

  Back

1 of 1

You'll get this book and many others when you join Bible Gateway Plus. Learn more

Viewing of
Cross references
Footnotes