24 Under kung Jojakims regering anföll kung Nebukadnessar från Babylonien. Jojakim fick underkasta sig honom i tre år, men sedan gjorde han uppror. ² Herren skickade då rövarband från kaldéerna, araméerna, moabiterna och ammoniterna mot Juda för att krossa det, precis som han förutsagt genom sina tjänare profeterna. ³ Dessa olyckor drabbade Juda på Herrens direkta befallning. Han ville fördriva dem på grund av Manasses synder och allt han gjort ⁴ och utgjutit oskyldigt blod, så mycket att han hade fyllt Jerusalem med det oskyldiga blodet. Herren ville inte förlåta detta.

⁵ Jojakims historia i övrigt, vad han gjorde, finns nedtecknat i Juda kungars krönika.

Jojakin regerar i Juda

(2 Krön 36:9-10)

⁶ När Jojakim dog och gick till vila hos sina förfäder, blev hans son Jojakin kung efter honom. ⁷ Den egyptiske kungen kom inte tillbaka mer från sitt land, för kungen i Babylonien hade intagit det område som tillhört Egypten, från Egyptens gränsflod till floden Eufrat.

⁸ Jojakin var arton år när han blev kung, och han regerade i tre månader i Jerusalem. Hans mor hette Nechushta och var dotter till Elnatan från Jerusalem. ⁹ Han gjorde det som var ont i Herrens ögon, precis som hans far hade gjort.

¹⁰ Vid denna tid drog den babyloniske kungen Nebukadnessars arméer mot Jerusalem och belägrade staden. ¹¹ Nebukadnessar kom själv dit medan hans trupper belägrade staden. ¹² Kung Jojakin av Juda, hans mor, alla hans ämbetsmän och hovmän kapitulerade för honom. Kungen av Babylonien tillfångatog Jojakin i sitt åttonde regeringsår.

¹³ Nebukadnessar förde bort alla skatter från Herrens tempel och det kungliga palatsets skattkammare, och alla guldföremål som Israels kung Salomo hade låtit tillverka för Herrens hus, allt i enlighet med vad Herren tidigare sagt. ¹⁴ Nebukadnessar förde bort hela Jerusalem till exilen: alla officerare och krigare, hantverkare och smeder, sammanlagt 10 000 fångar. Det var bara de fattigaste som blev kvar i landet. ¹⁵ Nebukadnessar förde bort Jojakin, kungens mor, hans hustrur, ämbetsmännen och de mäktiga i landet från Jerusalem till Babylon. ¹⁶ Soldaterna som fördes bort var 7 000 till antalet, alla krigsdugliga, och hantverkarna och smederna uppgick till 1 000. Den babyloniske kungen förde dem med sig i fångenskap till Babylon. ¹⁷ Han utsåg kung Jojakins farbror Mattanja till ny kung, och han ändrade hans namn till Sidkia.

Sidkia regerar i Juda

(2 Krön 36:11-14; Jer 52:1-3)

¹⁸ Sidkia var tjugoett år gammal när han blev kung, och han regerade elva år i Jerusalem. Hans mor hette Hamutal och var dotter till Jeremia från Livna. ¹⁹ Han gjorde det som var ont i Herrens ögon, precis som Jojakim hade gjort.

²⁰ Herren förkastade till sist i sin vrede både Jerusalem och Juda.

Jerusalem erövras av Nebukadnessar

(2 Krön 36:15-20; Jer 39:1-10; 52:4-27)

Men Sidkia gjorde uppror mot kungen i Babylonien.

Babylonska fångenskapen av Jerusalem

25 I Sidkias nionde regeringsår, på den tionde dagen i tionde månaden, kom Nebukadnessar, kungen av Babylonien, tågande med hela sin armé mot Jerusalem och belägrade det. De byggde en belägringsvall omkring staden. ² Belägringen varade ända till kung Sidkias elfte regeringsår.

³ På nionde dagen i månaden var hungersnöden i staden så svår att folket inte längre hade någon mat i landet. ⁴ Då stormades staden, och alla trupper flydde på natten genom en port som fanns mellan de båda murarna i närheten av den kungliga trädgården, medan de kaldeiska^[a] trupperna omringade staden. De flydde mot Jordandalen. ⁵ Den kaldeiska armén förföljde kungen och tog honom till fånga på Jerikoslätten. Alla hans män lämnade honom och skingrades. ⁶ Kaldéerna grep honom och förde honom till den babyloniske kungen i Rivla, där denne dömde honom. ⁷ De avrättade hans söner inför honom, och sedan stack man ut ögonen på honom, band honom med kopparkedjor och förde honom till Babylon.

Jerusalem läggs i ruiner

⁸ På sjunde dagen i femte månaden av den babyloniske kungen Nebukadnessars nittonde regeringsår kom Nebusaradan, befälhavaren för livgardet och en av den babyloniske kungens tjänare, till Jerusalem. ⁹ Han brände ner Herrens hus, kungapalatset och även alla andra byggnader av värde i Jerusalem. ¹⁰ De kaldeiska trupperna som han var befälhavare för rev ner Jerusalems murar. ¹¹ Nebusaradan, befälhavaren för livgardet, förde bort i exil resten av dem som var kvar i staden, tillsammans med de desertörer som hade gått över till den babyloniske kungen, ¹² men några av de fattigaste i landet lämnade befälhavaren kvar för att sköta om vingårdar och åkrar.

¹³ Kaldéerna högg ner kopparpelarna i Herrens hus, ställningen och kopparhavet som fanns där och tog med sig kopparn till Babylonien. ¹⁴ De tog också kärlen, skovlarna, knivarna, fyrfaten och alla kopparföremål som användes i gudstjänsten. ¹⁵ Befälhavaren för livgardet tog också fyrfaten och offerskålarna och allt annat av rent silver och guld.

¹⁶ Pelarna, kopparhavet och ställningen, som Salomo låtit göra till Herrens hus, utgjorde allt som allt så mycket koppar att det inte gick att väga.

¹⁷ Pelarna var nio meter höga och hade 1,5 meter höga ornament i form av granatäpplen som dekoration runt pelarhuvudet. Allt var gjort av koppar.

¹⁸ Befälhavaren för livgardet tog till fånga översteprästen Seraja och prästen närmast honom, Sefanja, samt tre av dörrvakterna. ¹⁹ Från staden tog han en hovman som var befälhavare i armén, fem av kungens närmaste män i staden, och sekreteraren åt den överbefälhavare som skrev ut folket till krigstjänst, samt ytterligare sextio män i staden. ²⁰ Nebusaradan, befälhavaren för livgardet, tog dem och förde dem till den babyloniske kungen i Rivla. ²¹ Den babyloniske kungen lät avrätta dem i Rivla i Hamat.

Så fördes Juda bort från sitt land.

Jerusalem efter kapitulationen

(Jer 40:7-9; 41:1-3)

²² Nebukadnessar, kungen av Babylonien, satte Gedalja, Achikams son och Shafans sonson, till ledare för dem som blev kvar i Juda. ²³ Befälhavarna för armén och deras män fick höra att kungen av Babylonien hade utsett Gedalja som ledare. De kom då till honom i Mispa: Ismael, Netanjas son, Jochanan, Kareachs son, Seraja, Tanchumets son från Netofa, Jaasanja, maakatitens son, och deras män. ²⁴ Gedalja gav dem och deras män sin ed och sa: ”Var inte rädda för de kaldeiska officerarna! Stanna här i landet och tjäna kungen av Babylonien, så ska det gå er väl.” ²⁵ Men i sjunde månaden kom Ismael, Netanjas son, och Elishamas sonson, som var av kunglig släkt, tillsammans med tio män till Mispa. Där dödade de Gedalja och de judar och kaldéer som var hos honom. ²⁶ Då flydde allt folk, små såväl som stora, tillsammans med officerarna, till Egypten, för de var rädda för kaldéerna.

Jojakin benådas

(Jer 52:31-34)

²⁷ Under det trettiosjunde året som Judas kung Jojakin var i fångenskap, den tjugosjunde dagen i tolfte månaden, samma år som Evil Merodak blev kung i Babylonien, benådade denne Jojakin, Juda kung, och frigav honom ur fängelset. ²⁸ Han talade vänligt till honom och gav honom den främsta platsen bland de kungar som var hos honom i Babylon. ²⁹ Jojakin fick lägga av sig fångdräkten och alltid äta vid kungens bord under resten av sitt liv. ³⁰ Så länge han levde gav kungen honom också ett dagligt underhåll.

Jesus botar en förlamad man vid Betesda

5 Lite senare gick Jesus till Jerusalem under en av de judiska högtiderna. ² I Jerusalem, nära Fårporten, finns en damm som på hebreiska kallas Betesda^[a], och den har fem pelargångar. ³ Många sjuka, blinda, förlamade och andra handikappade låg i dessa pelargångar [och väntade på att vattnet skulle komma i rörelse. ⁴ En Herrens ängel steg nämligen ner då och då i dammen och rörde om vattnet, och den förste som steg ner i vattnet sedan det blivit omrört blev frisk, vilken sjukdom han än hade.]^[b]

⁵ En av dem som låg där var en man som hade varit förlamad i trettioåtta år. ⁶ När Jesus såg honom ligga där och fick veta att han hade varit sjuk så länge, frågade han honom: ”Vill du bli frisk?”

⁷ ”Herre”, svarade mannen, ”jag har ingen som hjälper mig ner i dammen när vattnet kommer i rörelse. Medan jag fortfarande är på väg, hinner någon annan dit före mig.”

⁸ Då sa Jesus till honom: ”Res dig upp, ta din bädd och gå!” ⁹ Genast blev mannen frisk, och han tog sin bädd och gick iväg.

Men detta hände på sabbaten^[c], ¹⁰ och judarna sa till mannen som hade blivit botad: ”Det är sabbat. Du får inte bära din bädd!”

¹¹ Men mannen svarade: ”Han som gjorde mig frisk sa till mig att ta min bädd och gå.”

¹² Då frågade de honom: ”Vem sa till dig att du skulle ta den och gå?”

¹³ Men mannen visste inte det, för Jesus hade försvunnit därifrån eftersom det var så mycket folk. ¹⁴ Senare fann Jesus mannen i templet och sa till honom: ”Nu är du frisk. Synda inte mer, så att det inte händer dig något värre.”

¹⁵ Då gick mannen och talade om för judarna att det var Jesus som hade gjort honom frisk.

Jesus förklarar att han är Guds Son

¹⁶ Från och med nu började judarna förfölja Jesus, eftersom han hade gjort detta på sabbaten. ¹⁷ Men Jesus sa till dem: ”Min Fader är ständigt i arbete, och även jag arbetar.”

¹⁸ Då blev judarna ännu mer ivriga att döda honom, eftersom han inte bara bröt mot sabbatsbudet, utan dessutom talade om Gud som sin Fader och därmed jämställde sig själv med Gud.

¹⁹ Men Jesus svarade dem: ”Ja, sannerligen säger jag er: Sonen kan inte göra något av sig själv. Han gör bara det som han ser sin Fader göra. Det Fadern gör, det gör också Sonen. ²⁰ Fadern älskar Sonen och visar honom allt vad han gör. Och han ska visa honom ännu större ting, så att ni häpnar. ²¹ Så som Fadern uppväcker de döda och ger dem liv, så ger också Sonen liv åt dem han vill. ²² Fadern dömer ingen utan har överlåtit all dom åt Sonen, ²³ för att alla ska ära Sonen på samma sätt som de ärar Fadern. Men den som inte ärar Sonen, ärar inte heller Fadern, som har sänt honom.

²⁴ Ja, sannerligen säger jag er: den som hör mitt ord och tror på honom som har sänt mig, han har evigt liv. Han kommer inte att dömas, utan har gått över från döden till livet.