Jehu dödar hela Achavs släkt

10 Achav hade sjuttio söner i Samaria. Jehu skickade brev till Samaria, till de styrande i Jisreel, till de äldste och till förmyndarna för Achavs söner. Han skrev:

² ”När ni mottagit detta brev, ni som har er herres söner hos er samt hästar och vagnar, en befäst stad och vapen, ³ ska ni välja den lämpligaste av Achavs söner till er kung och sedan bereda er på att kämpa för er herres ätt.”

⁴ Men de blev alldeles förskräckta och sa till varandra: ”När inte ens två kungar kan klara av honom, hur ska då vi kunna göra det?”

⁵ Den man som förestod palatset, stadens borgmästare, de äldste och förmyndarna för Achavs söner skickade därför detta svar till Jehu: ”Vi är dina tjänare och vill underordna oss dig. Vi vill inte ha någon annan kung. Gör vad du tycker är bäst!”

⁶ Jehu svarade dem i ett brev: ”Om ni är på min sida och tänker lyda mig, ska ni vid den här tiden i morgon komma med er herres söners huvuden hit till mig i Jisreel!”

Kung Achavs sjuttio söner bodde i de ledande männens hem, som hade ansvaret för deras uppfostran. ⁷ När brevet kom, halshöggs alla sjuttio. Deras huvuden stoppades i korgar och sändes till Jehu i Jisreel. ⁸ När ett sändebud meddelade Jehu att kungasönernas huvuden hade kommit, gav han befallning om att de skulle läggas i två högar vid stadsporten och ligga kvar där till följande morgon.

⁹ På morgonen gick han ut, ställde sig där och talade till folket som var samlat där: ”Ni är utan skuld till det här. Jag konspirerade mot min herre och dödade honom, men vem har dödat alla dessa? ¹⁰ Ni ska veta att varje ord besannas som Herren har talat om Achavs släkt. Han har utfört vad han förutsagt genom sin tjänare Elia.”

¹¹ Sedan dödade Jehu också de övriga medlemmarna av Achavs familj som fanns kvar i Jisreel, alla av betydelse som varit i hans tjänst, nära vänner och präster. Ingen av dem kom undan.

¹² Sedan reste Jehu mot Samaria, och på vägen, i Bet-Eked Haroim, ¹³ mötte han släktingar till kung Achasja i Juda.

”Vilka är ni?” frågade han dem. ”Vi är släkt med kung Achasja. Vi har kommit för att hälsa på kung Achavs söner och kungamodern”, svarade de.

¹⁴ ”Grip dem levande!” befallde Jehu sina män. Då grep de dem levande. Sedan ledde han ut dem till brunnen i Bet-Eked och dödade dem alla. Det var sammanlagt fyrtiotvå män. Han lät ingen av dem komma undan.

¹⁵ När han begav sig därifrån, träffade han Rekavs son Jonadav som var på väg för att möta honom. Efter att de hade hälsat på varandra, frågade Jehu honom: ”Är du med mig som jag är med dig?” ”Ja, det är jag”, svarade Jonadav. ”Räck mig då din hand”, sa Jehu och hjälpte honom upp i vagnen. ¹⁶ ”Följ med mig och se hur nitiskt jag kämpar för Herren”, sa Jehu.

Jonadav for med honom i vagnen, ¹⁷ och när han kom fram till Samaria dödade Jehu alla Achavs släktingar som fanns kvar där och utrotade hans ätt, precis som Herren hade förutsagt genom Elia.

Jehu dödar alla baalspräster

¹⁸ Sedan sammankallade Jehu folket och talade till dem. ”Achav tillbad Baal lite, men Jehu tänker tillbe honom mycket”, sa han. ¹⁹ ”Kalla hit alla Baals präster och profeter och alla som tillber honom! Ingen får utebli, för jag ska ha en stor offerfest till Baals ära. Den som inte kommer ska dö!”

Men Jehu agerade med list för att utrota alla baalsdyrkare. ²⁰ Han befallde: ”Lys ut en helig högtidssamling till Baals ära!” Då utlyste man en sådan. ²¹ Jehu skickade bud över hela Israel, och alla baalsdyrkarna kom; inte en enda uteblev. De gick in i Baals tempel, som fylldes från den ena ändan till den andra. ²² Och han gav order till den som förestod klädkammaren: ”Ta fram kläder åt alla Baals tjänare.” Då bar han fram kläder åt dem.

²³ Sedan gick Jehu och Jonadav, Rekavs son, in i baalstemplet. ”Se till att det bara finns sådana som tillber Baal här inne och inte någon som tillber Herren!” sa han till baalsdyrkarna.

²⁴ När de gick in för att offra slaktoffren och brännoffren, hade Jehu ställt åttio av sina män utanför och sagt: ”Den av er som låter någon av dessa som jag nu överlämnar åt er komma undan, får betala med sitt eget liv.”

²⁵ Så snart man hade avslutat brännoffret, gav Jehu en order till livvakterna och officerarna: ”Gå in och hugg ner dem alla! Låt inte en enda slippa undan!” Då högg de ner dem allesammans med svärd och kastade ut kropparna. Sedan gick de in i det innersta av baalstemplet, ²⁶ tog ut stoden ur baalstemplet och brände upp den. ²⁷ De rev ner baalsstoden och baalstemplet och gjorde om platsen till avträde, vilket den är än idag. ²⁸ På detta sätt utplånade Jehu Baal i Israel. ²⁹ Men han vände sig inte från Jerobeams, Nevats sons, synd som han förlett Israel till att begå, nämligen guldkalvarna i Betel och Dan.

³⁰ Senare sa Herren till Jehu: ”Eftersom du gjort det som var rätt i mina ögon, följt min vilja och gjort med Achav och hans släkt som jag hade tänkt, ska jag låta dina ättlingar, intill fjärde generationen, sitta på Israels tron.”

³¹ Men Jehu brydde sig inte om att följa Herrens, Israels Guds, lag av hela sitt hjärta, för han vände sig inte från Jerobeams synd som han hade förlett Israel till att begå.

³² Vid den tiden lät Herren Israel bli allt mindre till ytan. Hasael besegrade israeliterna och intog deras områden ³³ öster om floden Jordan i Gilead, Gads, Rubens och Manasses områden, från floden Aroer i Arnon-dalen genom Gilead och till Bashan.

³⁴ Allt annat som Jehu gjorde och uträttade finns nedtecknat i Israels kungars krönika.

³⁵ När Jehu dött blev han begraven i Samaria, och hans son Joachas blev hans efterträdare. ³⁶ Allt som allt regerade Jehu i tjugoåtta år över Israel i Samaria.

Atalja regerar i Juda

(2 Krön 22:10-12)

11 När Atalja, Achasjas mor, såg att hennes son var död, bestämde hon sig för att förgöra hela kungahuset. ² Men Josheva, kung Jorams dotter och Achasjas syster, lyckades gömma undan Achasjas son Joash, just när kungasönerna skulle dödas. Hon gömde honom och hans sköterska för Atalja i ett sovrum, så att han inte dödades. ³ Joash hölls gömd av henne i Herrens hus i sex år, medan Atalja regerade i landet.

Joash blir kung

(2 Krön 23:1-21)

⁴ Under sjunde året skickade Jojada bud efter officerarna, karierna och livgardet och förde dem till Herrens hus. Han slöt ett förbund med dem och tog en ed av dem i Herrens hus. Sedan visade han dem kungens son.

⁵ Han gav dem följande instruktioner: ”Så här ska ni göra: En tredjedel av er som går i tjänst på sabbaten har som uppgift att bevaka kungapalatset, ⁶ en tredjedel att bevaka Surporten och en tredjedel porten bakom vakten. Ni ska hålla vakt vid huset i tur och ordning.^{[a] 7} De övriga två kompanierna, som i vanliga fall går av vakten på sabbaten, ska bevaka Herrens hus åt kungen. ⁸ Ni ska ställa upp er runt kungen med vapen i hand. Den som försöker bryta sig igenom leden ska dödas. Ni ska stanna hos kungen vart han än går.”

⁹ Officerarna gjorde som de blivit beordrade av prästen Jojada. Var och en tog sina män, både dem som gick på och dem som gick av sitt pass på sabbaten, och kom så till prästen Jojada. ¹⁰ Sedan gav prästen Jojada officerarna de spjut och koger som hade tillhört kung David och fanns i Herrens hus. ¹¹ Vakterna ställde sig på sina poster, var och en med vapen i sin hand, runt omkring kungen, från templets södra sida till dess norra, framför altaret och tempelhuset.

¹² Sedan förde Jojada ut kungasonen, satte en krona på hans huvud, gav honom förbundsförordningarna^[b] och utropade honom till kung. De smorde honom, applåderade och ropade: ”Länge leve kungen!”

¹³ När Atalja hörde folkets jubel, gick hon till dem som var i Herrens hus. ¹⁴ Där fick hon se kungen stå bredvid en pelare, så som seden var, och bredvid honom officerarna och trumpetarna. Allt folket jublade och lät trumpeterna ljuda.

Då rev Atalja sönder sina kläder och ropade: ”Förräderi! Förräderi!”

¹⁵ Prästen Jojada gav order till officerarna, som hade befälet över trupperna, och befallde: ”För ut henne bortom gången och om någon följer henne, ska han huggas ner med svärd.” Prästen hade nämligen sagt: ”Ni får inte döda henne i Herrens hus.”

¹⁶ Då grep de henne och ledde ut henne till Hästporten i kungapalatset och dödade henne där.

¹⁷ Jojada slöt sedan ett förbund mellan Herren och kungen och folket, att de skulle vara Herrens folk. Ett förbund mellan kungen och folket ingicks också. ¹⁸ Hela folket begav sig sedan till Baals tempel, rev ner det och bröt sönder altarna och gudabilderna och dödade Mattan, Baals präst, framför altarna. Prästen Jojada placerade sedan vakter vid Herrens hus. ¹⁹ Sedan tog han med sig officerarna, karierna, livgardet och allt folket och ledde kungen från Herrens hus, förbi vakthuset och in i palatset, och kungen satte sig på sin tron.

²⁰ Allt folket i landet gladde sig, och det blev lugnt i staden, när Atalja dödats med svärd i kungapalatset.

²¹ Joash var sju år gammal när han blev kung i Juda.

Joash regerar i Juda

(2 Krön 24:1-3)

12 I Jehus sjunde regeringsår blev Joash kung, och han regerade i fyrtio år i Jerusalem. Hans mor hette Sivja och var från Beer Sheva. ² Joash gjorde under hela sitt liv det som var rätt i Herrens ögon, så länge prästen Jojada vägledde honom. ³ Men offerhöjderna blev kvar, och folket fortsatte att offra och bränna rökelse där.

Templet restaureras

(2 Krön 24:4-14)

⁴ Joash sa till prästerna: ”Ta alla pengar som bärs fram till Herrens hus, vare sig det är heliga gåvor, skatten från folkräkningen, från alla personliga löften eller frivilliga gåvor^[c] till Herrens hus.” ⁵ Alla dessa offergåvor ska prästerna ta emot och använda till att rusta upp det som behövs i templet.

⁶ Men tjugotre år efter Joash tillträde som regent, hade prästerna ännu inte gjort några reparationer. ⁷ Joash kallade då till sig Jojada och de andra prästerna. ”Varför har ni inte gjort några reparationer i templet?” frågade han dem. ”Nu får ni inte längre använda något av templets inkomster för era egna behov^[d], utan från och med nu ska ni ge allt till dem som reparerar templet!”

⁸ Prästerna samtyckte och lovade att inte samla in pengar för egna behov, och att de inte själva skulle befatta sig med reparationsarbetet. ⁹ Prästen Jojada tog då en kista, borrade ett hål i locket på den och ställde den på högra sidan av altaret vid tempelingången, och prästerna som var tröskelvakter stoppade i den folkets alla gåvor som fördes till Herrens hus. ¹⁰ När man såg att det var mycket silver i kistan räknade kungens sekreterare och översteprästen pengarna som kommit till Herrens hus och lade dem i säckar. ¹¹ När summan bestämts, gavs pengarna till uppsyningsmännen vid Herrens hus, som sedan betalade snickare, byggnadsarbetare, ¹² murare och stenhuggare, och de bekostade inköpen av timmer och sten och allt annat material som behövdes för att reparera Herrens hus. ¹³ Silver som kommit till Herrens hus användes aldrig för att köpa silverfat, ljussaxar, skålar, trumpeter eller andra guldföremål till Herrens hus. ¹⁴ Det gavs till arbetarna som rustade upp Herrens hus. ¹⁵ Uppsyningsmännen behövde inte redovisa för de pengar de betalade ut till arbetarna, för de var betrodda. ¹⁶ Men det som gavs som skuld- och syndoffer fördes inte in i Herrens hus, utan det fick prästerna behålla för eget bruk.

¹⁷ Vid den här tiden började kung Hasael i Aram krig mot Gat och intog det, och sedan vände han sig mot Jerusalem. ¹⁸ Kung Joash av Juda tog då alla heliga föremål som hans förfäder, kungarna av Juda, Joshafat, Joram och Achasja, hade helgat, samt allt det som han själv hade helgat och allt guld som fanns i skattkamrarna i Herrens hus och i kungapalatset. Han skickade allt detta till araméerkungen Hasael, som då drog sig tillbaka från Jerusalem.

¹⁹ Joashs historia i övrigt, allt han gjorde, finns nedtecknat i Juda kungars krönika.

²⁰ Men hans officerare sammansvor sig mot honom och mördade honom i en byggnad i Millo, som ligger på vägen ner till Silla^[e]. ²¹ Det var Josakar, Shimats son, och Josavad, Shomers son, som mördade honom. Han dog och begravdes bland sina förfäder i Davids stad, och hans son Amasja blev kung efter honom.

Jesus är Guds lamm

²⁹ Nästa dag såg han Jesus komma emot honom och sa: ”Där är Guds lamm, som tar bort världens synd. ³⁰ Det var honom jag talade om när jag sa: ’Han som kommer efter mig är före mig, för han fanns till före mig.’ ³¹ Jag kände honom inte, men för att han ska uppenbaras för Israel har jag kommit för att döpa i vatten.”

³² Johannes vittnade: ”Jag såg Anden komma ner från himlen som en duva och stanna kvar över honom. ³³ Jag kände honom inte, men han som sände mig för att döpa i vatten sa till mig: ’Den du ser Anden komma ner och stanna kvar över är den som döper i den heliga Anden.’ ³⁴ Jag har sett det och vittnat att han är Guds Son^[a].”

De första lärjungarna

³⁵ Dagen efter stod Johannes döparen där igen med två av sina lärjungar, ³⁶ och när Jesus kom gående förbi såg Johannes på honom och sa: ”Där är Guds lamm!”

³⁷ De båda lärjungarna hörde detta och började följa Jesus. ³⁸ När Jesus då vände sig om och såg att de följde efter honom, frågade han dem: ”Är det något ni vill?”

De svarade: ”Rabbi (det betyder mästare), var bor du?”

³⁹ Då sa Jesus: ”Kom med mig och se.” Och så gick de med honom till den plats där han bodde. Det var runt fyra-tiden på eftermiddagen, och de stannade sedan hos honom den dagen. ⁴⁰ Den ene av de två som hade hört vad Johannes sa och sedan följt efter Jesus var Andreas, Simon Petrus bror.

⁴¹ Denne letade först reda på sin bror Simon och sa till honom: ”Vi har funnit Messias” (Messias betyder Kristus).^{[b] 42} Och han tog med sig honom till Jesus. Jesus såg då på honom och sa: ”Du är Simon, Johannes son. Men du ska kallas Kefas (det betyder Petrus).^[c]”

⁴³ Dagen därpå tänkte Jesus gå till Galileen. Då träffade han Filippos och sa till honom: ”Följ mig.” ⁴⁴ Filippos var från Betsaida, Andreas och Petrus hemstad.

⁴⁵ Filippos fann Natanael och sa till honom: ”Vi har funnit honom som Moses lag och profeterna talar om, Jesus, Son till Josef, från Nasaret.”

⁴⁶ ”Nasaret!” sa Natanael. ”Kan något gott komma därifrån?”

”Kom och se själv”, svarade Filippos.

⁴⁷ När Jesus såg Natanael närma sig, sa han: ”Här kommer en sann israelit^[d]. Det finns inget svek i honom.”

⁴⁸ ”Hur kan du känna mig?” undrade Natanael.

Jesus svarade: ”Jag såg dig under fikonträdet innan Filippos kallade på dig.”

⁴⁹ Då sa Natanael: ”Rabbi, du är Guds Son, Israels kung!”

⁵⁰ Men Jesus sa till honom: ”Tror du detta för att jag sa att jag såg dig under fikonträdet? Du kommer att få se större ting än så.” ⁵¹ Han sa vidare: ”Ja, sannerligen^[e] säger jag er: ni ska få se himlen öppen och Guds änglar stiga upp och stiga ner över Människosonen.”^[f]